Leta i den här bloggen

lördag 7 september 2024

Lördagsnöje


Det kan mycket väl ha varit en lördag, den fina vårdagen på bilden ovan då jag tydligen var ute och fiskade med mina tre äldsta barn. Lillebror var då för liten och satt förmodligen selad i vagnen. Av trion på bilden så har grabben, närmast i bild, kvar intresset och jag kom just hem från ett fiskepass tillsammans med honom.

Hur det var med fångsten den på bilden ovan förevigade dagen har jag inget minne av men gissningsvis så blev det ingenting (för hade det blivit något på det stället den tiden på året så hade det förmodligen varit en gädda och det tror jag skulle ha etsat sig fast i mitt minne). Fisk fick vi (barnen) när det var strömming eller abborre vi riktade in vårt (deras) fiske mot. Jag lärde mig snabbt att man antingen fiskar själv eller hjälper barnen att fiska och i det senare fallet skapar ett eget spö mest problem och frustration. Nej, se till att barnen inte trillar i, dra upp dem när de gör det, red ut deras trassel, försök rädda deras bottennapp, ro båten, håva, kroka av, trösta, se till att det finns godis och matsäck och... Ja, ni ser själva, det finns inget som helst utrymme för eget fiske när man fiskar med barnen. Inte så länge de är barn.



Nu, däremot, med fortfarande fiskeintresserade barn i åldrar mellan 30 och 40 år, kan jag inte bara fiska själv utan får även återbäring på de insatser man gjorde i det förra seklet i form av skjuts, bärhjälp, god matsäck och sällskap. Inte illa, inte illa alls. Så tänk långsiktigt och ge dig ut och fiska med barnen. Har du inga egna så kanske du har syskonbarn eller kan låna ungar av någon kompis. Men gör det enligt den modell jag skisserat ovan. Och även om det inte skulle ge utdelning om några decennier så är det, varje sekund, minst lika roligt som eget fiske!

Dessutom, om det ger återbäring, så får man - även om man naturligtvis blir utfiskad ibland - det oförställda nöjet att ibland få visa att gammal är äldst och att fortfarande få lära ungarna ett och annat. Idag introducerade jag äldste grabben i drop shot-fiske. Det gav visserligen ingen utdelning men det berodde nog mest på den oväntat intensiva båttrafiken - ännu en effekt av klimatförändringen? - i kanalen som fick oss att avbryta vårt fiske.

Vad gäller båttrafiken så passerade ett antal båtar med utrustning för fiske och det är ju svårt (men inte omöjligt) att ha några invändningar emot men flera båtar, som dessutom passerade flera gånger och, alltså, bara körde fram och åter, hade passagerare som var upptagna med att stirra in i sina mobiltelefoner eller att ta sk selfies. Vart är vi på väg?! Vart fan är vi på väg?


edit 240908



Samme grabb idag (eller åtminstone för några få veckor sedan. Fortfarande lika rolig att fiska med och nu kan man dessutom ta en öl med honom efteråt...

2 kommentarer:

  1. Härligt och hoppingivande inlägg! Jag hoppas att en vacker dag få en eller två fiskekompisar, istället för någon som ständigt ska servas. :)

    SvaraRadera
  2. Snart - förr än du anar - är du där. Och där...

    SvaraRadera