Vintage?

Allting blir, förr eller senare, omodernt. De som lever eller tjänar hutlöst med pengar på att vi köper nytt vill få de grejor vi nyss köpte att bli omoderna, eller rentav obsoleta, så fort som möjligt. Redan innan den numera obligatoriskt inbyggda livstidsbegränsningen slår till.

Riktigt fina föremål, av god kvalitet, kan småningom bli antika. Här brukar man upprätthålla en hundraårsgräns, dvs grejor som är hundra år eller äldre är antika medan de som bara är upp till nittionio år helt enkelt är gamla.

Knepigare är det med det importerade begreppet vintage. Här finns ingen allmänt vedertagen åldersgräns. Termen härrör från vinvärlden och betecknar en (god) årgång. I detta ligger dels att det handlar om något som är bra och dels om något som inte längre tillverkas. I den bemärkelsen ha den Penn Slammer 260 som jag nyss (för en tio-tolv år sedan) köpte sprillans ny och som fortfarande är i skick som ny betraktas som vintage.

 

 

Jag gillar äldre rullar och den här modellen gillade jag redan då den var ny. Mycket bättre än senare generationer av Slammer. Nu tycker jag ännu bättre om den. 

 

Penn Pursuit PUR64LP

 

Sexton år har gått sedan Penn, alltså 2008, släppte den här lågprofilrullen i mellanstorlek (med linkapacitet motsvarande en Ambassadeur 5000). Åtminstone här i Sverige gjorde den ingen succé, i vart fall ingen försäljningsmässig sådan, men en riktigt fin rulle är den.

Väl tilltagen linkapacitet (Penn gör sina rullar primärt för det salta fisket som kräver långa kast och är inriktat på ofta långrusande arter), en rejäl konstruktion och en bra slirbroms (med Penns HT-100 bromsskiva) gör Pursuit till en trygg fiskekamrat i svenska vatten oavsett om det är havsöring, gädda, torsk eller någon annan fisk man är ute efter.

Rullen är byggd kring ett aluminiumstativ. Innanför vänstergaveln sitter en sexstifts centrifugalbroms. Den har ett IAR-lager och fem kapslade, rostfria, kullager. En väl tilltagen dubbelvev med lagom stora och greppvänliga vevknoppar. Kort sagt vad man behöver men utan onödiga "finesser". Designen är ren och, i mina ögon, snygg. Slirbromsen är, med dagens mått, lågt specad (11,5 lbs) men känns förtroendeingivande. Kastegenskaperna är goda. Kort sagt så kan jag inte hitta något att anmärka på hos den här rullen.

Så här skrev Penn om rullen när den kom: Built to stand up to the fast and the strong species that ply the coastal inshore currents, the Pursuit low profile has all the qualities and rugged dependability you'd expect from PENN coupled with features that make using this reel all day long a breeze. Penn is the leading name in saltwater reels and has proven again and again that its products will withstand the test of time. The Pursuit low profile is both stunning in appearance and impressive in performance. Once you fish the Pursuit low profile baitcast reel, it will become your favorite reel for all kinds of species, from trout and reds to blues and calicos.

Penn Slammer 260 & 360

 

En av mina favoriter på youtube är den danska videon "Penn Slammer anmeldelse af fiskehjul". En av mina rullfavoriter är Penn Slammer, särskilt i storlekarna 260 och 360. Slammerserien släpptes av Penn 2006 och tillverkningen upphörde, efter bra precis ett decennium, 2015. Därefter har namnet återanvänts och jag tror att de rullar som nu bär det är generation IV, så ingen av efterföljarna har blivit lika långlivad.

Det jag gillar är samma sak. Hos rullen och videon. Nämligen enkelheten. Eller avsaknaden av finesser. Eller, om man så vill, tjafs.

För precis såhär ska fiskerullar vara. En urstark konstruktion som gör vad den ska. Fungerar och håller. Slammer konstruerades med tre mål. Det första var att den skulle klara att fiskas i saltvatten. För det andra skulle den vara tillförlitlig och lättservad. Det tredje var att den skulle klara och fungera tillsammans med de PE-linor som, när rullen kom till, kommit att alltmer ta över marknaden. Den uppfyller samtliga dessa mål.

Stativet är i rejält dimensionerad aluminium och känns hur stadigt och starkt som helst. Här är det inget som kan gå snett... Den minsta modellen i serien, Slammer 260, väger in på ca 345 gram. Inne i rullen gömmer sig rejält dimensionerade drev, en likaledes rejält dimensionerad spolaxel, fem kullager och ett IAR-lager. IAR-lagret är alltid engagerat (dvs man kan inte lossa backspärren, det finns inte ens något reglage för det = en sak mindre som kan krångla eller gå sönder).

En sak som Penn tryckte på var rullens slirbroms som bygger på en rejält dimensionerad (börjar det bli tjatigt) skiva av Penn´s HT-100 (dvs ett grafitmaterial). Med dagens mått kan bromsen tyckas vara lågt specad. För 260:n anges den till 11 lbs, dvs i runda slängar 5 kilo, men den räcker till.

Med 0,15 PE-lina rymmer Slammer 260 strax under 300 meter, säg 275, och det räcker mer än väl (så väl att vi snåljåpar grundar/fyller med billig nylonlina under PE-linan om vi inte ska ut på djuphavsfiske) till det allra mesta den här rullen är lämpad för. Eller så går man helt enkelt upp en bit i dimension. Men se upp med spolens rundade kant och överfyll inte om du använder PE-lina (för då tenderar det att bli trassel). Naturligtvis fungerar slammerrullarna suveränt även med monofil nylonlina.

De två minsta rullarna - 260 och 360 - har samma stativ och drev mm men olika stora spolar. Det skiljer därför marginellt i vikt och en lattjo detalj är att slirbromsen på Slammer 360 är specad ett pound lägre än den på 260:an, något oklart varför men uppenbarligen något som har med de olika spolarna - i vilka ju bromsen sitter - att göra. Går man sedan upp i storlek till Slammer 460 som är byggd på ett större stativ så ökar vikten plötsligt, med två hekto, till 550 gram. Detta, återigen, sammanhängande med materialval och rejäl dimensionering. Slammer är inte några rullar för gramjägarna utan avsedda för oss som prioriterar att grejorna håller.

Kort sagt finns det mycket att gilla och det gör inte bara jag. En sak jag kommit att gilla. efter en tids tillvänjning, är rullens originella utseende.

Tillbaka till framtiden II

Om spöringar med keramiska inlägg har jag skrivit tidigare och så även om de spöringar av högglanspolerat rostfritt stål som var standard på sjuttiotalet. Den här meningen i en beskrivning av ett modernt spö...

"Featuring 100% graphite blanks fitted out with Penn Dura guides with no inner ceramic to loose or damage"

...fick mig att googla på Penn Dura guides och, tamejf*n, har man inte lyckats återuppfinna de rostfria ringarna utan keramikinlägg! Undrens tid är tydligen inte förbi. Först solida spöklingor och nu spöringar som håller. Snart upptäcker väl någon att man kan göra rullar utan ett halvdussin eller fler kullager och att monofil nylonlina faktiskt fungerar väldigt bra att fiska med...
 

Underskattad

 

Ofta undrar jag vad det är som gör vissa rullar till storsäljare medan andra försvinner från marknaden nästan innan de hunnit introduceras. En sak har jag klar för mig: Det har sällan med om rullen är bra eller inte att göra. Ett exempel på detta är Penn Pursuit (PUR64LP) som kom 2010 (?) och ganska snart försvann utan att ha lämnat några större spår. Ni kan ju alltid googla så ser ni.  

Att räknenissarna  på Pure Fishing och andra företag som försöker göra pengar på vår hobby plötsligt bestämmer att en modell ska läggas ned innebär ofta nog, särskilt om företaget tillverkat (eller låtit någon asiatisk fabrik tillverka) en stor volym av modellen i fråga att vi som är villiga att chansa, kan göra sk klipp. Det gjorde jag när den här rullen för runt tio år sedan reades ut, bla på XXL där jag vill minnas att den kostade femhundringen jämnt.

För den halva tusenlappen fick jag en väldigt bra lågprofilrulle, avsedd att tåla fiske i saltvatten, rejäl linkapacitet, stabilt stativ, bra drev, dito slirbroms (med Penns HT-100 grafitbelägg) och sexstifts centrifugalbroms. Rullen är utan vidare en av mina mest välkastande multirullar. Snygg är den också.

Ikoniska haspelrullar 9 - Penn Spinfisher 710 "Greenie"

USA:s inflytande på det moderna sportfisket är svårt att överskatta. Inte för att allt som kommer från det stora landet i väster är bättre (eller ens bra) men därför att den amerikanska marknaden är en väldigt stor del av världsmarknaden. Vårt svenska ABU är ett exempel på tillverkning primärt inriktad på USA-marknaden. Att även svenskar köpte Abumatic, Ambassadeur och Cardinal var nog mer en bonus...

Mer amerikansk än Penn, åtminstone en gammal "Made in U.S.A,"-Penn, blir en rulle knappast. Penn etablerade sig som ledare inom det salta fisket med multiplikatorrullar för Big Game men efter det andra världskriget började den europeiska haspelrullen erövra även den nordamerikanska kontinenten. Och Penn började göra även haspelrullar.

Bättre kan det inte göras.

Spinfisher 710 var när den kom, 1964 minstingen i den Penns 700-serie snäckdrevsförsedda haspelrullar. Några år senare kompletterades serien med den ännu mindre 712. 710:an är en synnerligen robust pjäs och den enda plast man hittar på den är (märkligt nog) spolen, vredet till slirbromsen och vevknoppen). I övrigt är det alumnium (stativet) stål och mässing för hela slanten. Utom lintrissan som är av wolframkardbid).

Det är intressant att jämföra olika snäckdrevsdrivna rullar från sextiotalet och det syns att konkurrensen var knivskarp. D.A.M. Quick Finessa 330 och ABU Cardinal 66 var Penn 710:s huvudsakliga konkurrenter. Det är knappast en tillfällighet att Quick Super 280 var grön, precis som de första cardinalrullarna. Tillverkarna höll järnkoll på sina konkurrenter. D.A.M. gick ganska snabbt över till helsvarta rullar. Penn gick över till svart/guld (precis som Daiwas Black Gold och SS Tournament) vilket kom att bli synonymt med rullar för saltvattensfiske. Men jag gillar den gröna 710:an (även om spolen gärna kunde få ha varit i metall).

Penn 710Z, den modell som efterträdde den gröna. Fortfarande "Made in U.S.A.", nu i svart/guld och spolen av guldeloxerad aluminium. Serien återintroducerades härom året och tillveras, efter vad jag förstått, fortfarande i USA (medan tillverkningen av de flesta andra av Penns haspelrullar är förlagd i Asien).

Mera spolsnack

Förr var det vanligt att rullar levererades inte bara med en sprängskiss och en garantisedel utan även med mer eller mindre utförliga instruktioner om hur de skulle skötas och användas. I många fall var dessa instruktioner mer eller mindre en grundkurs i sportfiske.

Exemplet här intill är från en Penn Spinfisher 710 (den klassiska gröna modellen). Under den anspråkslösa rubriken "LINE SELECTION" (dvs val av lina) gess råd inte bara om hur pass stark (grov) lina som är lämplig för olika applikationer utan ges även goda råd om hur man ska ta hem linan och hur man drillar en fisk.

Ett annat råd som ges är att "it´s advisable to carry along an extra spool with line of a different pound test" (dvs att det är tillrådligt att ha med sig en extra spole med lina med en annan brottstyrka).

Seriösa tillverkare levererar därför alltid sina rullar med (minst) en extra spole. Min definitiva rekommendation är köpbojkott mot de tillverkare som inte begripit (eller av ren snikenhet struntar i) detta. Märkligt nog är det vanligare att en extra spole följer med rullar i budget eller mellanklass än när det gäller premiumsegmentet. Extra spolar till dessa rullar betingar ofta(st) fantasipriser (med det här å andra sidan även rullarna så här kanske vi har tappat kontakten med nyttoanalyser och rationella överväganden?). Hur som helst så reagerade jag på att Shimano levererade en extra spole med den Aero 2500 FA jag köpte för en tid sedan men den (lättare och dyrare, mycket högre kilopris...) 4000 Ci4 jag också köpte levererades endast med den spole som satt monterad. 

En annan märklig sak är att extraspolen ibland är av enklare modell än original/standardspolen. Även här handlar det bara om tillverkarnas snikenhet. Sambandet med onödigt påkostade spolar är uppenbart men om de är så dyra att tillverka att man inte anser sig kunna leverera rullen med en extra sådan spole så kanske man borde ta sig en funderare?

Daiwa Procaster 3050X

Bäst i klassen under senare år är Daiwa med sin Procaster X, en bakbromsad rulle med sk fightingbroms, som levererades med tre fina aluminiumspolar (två djupa och en grund sk matchspole). Dessutom var rullarna i storlekarna 2550 och 3050 identiska bortsett från spolarna vilket innabr att om man köpte an av varje så var man lycklig ägare till ett system med två rullar och sex spolar  med olika linkapacitet. Fast var tillverkarna alltid så justa mot oss sportfiskare så skulle det väl inte bära sig för dem...

Fina rullar

Penn 710Z. Storsäljare "over there" när det begav sig men sällsynt i Sverige där de europeiska tillverkarna - franska Mitchell, västtyska D.A.M. och vårt svenska AB Urfabriken - helt dominerade rullmarknaden. Här kan ni se hur föredömligt enkla och lättservade sådana här rullar är (och hur litet det finns som kan gå fel när det verkligen gäller - sådant är betydligt viktigare än "finesser" när man har rekordfisken i andra änden av linan).

Jag hör till dem som tycker att en riktigt fin haspelrulle ska ha maskinskurna snäckdrev och inte nödvändigtvis behöver ha utanpåliggande spole eller en massa kullager. ABU:s Cardinal 66 mfl och D.A.M:s Quick Finessa är två sådana, i mitt tycke, riktigt fina rullar och på bilderna hår ser ni två andra.

Daiwa 8300. 8000-serien (som designades i Californinen men byggdes i Japan) var "state of the art" när Daiwa släppte sin silverserie och är fortfarande mycket fina rullar.

Enkelt och lättservat men faktiskt hela två (2) kullager!

Old School men inte gammal

Penn Slammer 260 på en gotländsk strand

En rulle behöver inte vara flera decennier gammal för att vara Old School. Fortfarande kan man hitta nyproducerade rullar som är byggda efter det gamla, beprövade, receptet. Utan en massa finesser och smådelar som inte behövs men kan ställa till bekymmer. Metall snarare än plast, utan en massa onödiga kullager och såpass enkelt byggda att de är lätta att plocka isär (och sätta ihop igen) så att man inte behöver vara diplomingenjör för att klara av att underhålla dem. Fast de blir färre och färre.

Idag var jag ute och fiskade med en sådan rulle, en Penn Slammer 260. En liten, enkel och gedigen rulle som är gjord för att fiskas med och för att hålla. Kastar bra, är skön att veva med och slirbromsen är både mjuk, jämn och stark. Eftersom stativet är gjutet i aluminium och man prioriterat hållbarhet så är den relativt tung, i vart fall om man jämför med andra rullar i samma storleksklass, men jag gillar den. Fast Penn (eller de som äger varumärket) verkar tycka att den är otidsenlig så produktionen har lagts ned och en ny rulle, Slammer III, är i stöpsleven.

Den nya slammern vet jag inget om annat än det som kan läsas på Penns hemsida. Jag kan se att den är fulare än den gamla, att den (åtminstone inte från början) finns i mindre storlek än 3500, att den ska ha en absurt stark slirbroms och för hög utväxling för vårt skandinaviska fiske. En positiv bieffekt är att den Slammer (och dess större syskon) som syns på bilden ovan nu kan hittas till halva priset (eller så) mot vad den kostade för något år sedan. Nämnas kan att 260 och 360 är i stort sett identiska och att det huvudsakligen är linkapaciteten som skiljer dem åt. Båda storlekarna är lämpliga för kustfiske efter tex havsöring och de är de rullar jag oftast använder när jag fiskar med flätlina (eller Nanofil) eftersom de hanterar sådan lina bättre än vad mina gamla Cardinal mfl gör.

En detalj som kan vara bra att känna till är att rullfoten också är rejäl på de här rullarna så den passar inte i de allra klenaste rullfästena (om man inte är beredd att ta fram filen...).