Delta!

Sportfiskar du i Östersjön eller angränsande havsområden? Då kan du bidra till mer och bättre kunskap genom att besvara en forskningsenkät.

 

Re-Cod

Om media nuförtiden rapporterar om torskar är sannolikheten högre, att det rör sig om sexköpare än om fisk. Förmodligen är den förra typen av torsk numera vanligare än den senare, för torsken - i vart fall den i Östersjön - kan betraktas som mer eller mindre utdöd.

 När jag bodde i Visby, 1982-85, hade jag för vana att på söndagmorgnarna ta mitt kustspö i ena näven och en hink i den andra, promenera ner till Norra vågbrytaren och där dra upp några matfiskar. Det blev inte napp i varje kast men i de flesta. Jag kan inte påminna mig att jag någon enda gång fick traska hem med hinken tom. Senast jag fick en gotlandstorsk på kroken var på morgonen den 25 november för, om en vecka, tolv år sedan när jag kastade efter havsöring vid Kallis i Visby. I december tänker jag, om vädret tillåter, göra några riktade försök på torsk.

Det pågår ett projekt (eller snarare ett försök) att återbetorska (är det ett ord?) Östersjön genom att föda upp larver/yngel. Huvudman för detta är stiftelsen BalticWaters och projektet heter Re-Cod. Projektperioden är 2020-2030 så vi befinner oss i halvtid. Hittills har man fött upp miljontals torsklarver (i Ar på Gotland) vilka sedan satts ut på olika ställen i Östersjön. Vad som sedan hänt med dem är en smula oklart och det enda jag kunnat läsa på BalticWaters hemsida är att dödligheten för larver är hög, att den verksamheten avslutades 2024 och att man nu ska övergå till att - i ett nytt laboratorium vid Studsvik - föda upp och sätta ut något större (ca 2 cm) yngel. Vi får se hur det går.
 

En bön för döva öron?

Ett antal miljöorganisationer från östersjöländerna vädjar nu till EU att inte fullfölja sin utfiskning av Östersjön utan att ge de hotade fiskbestånden en chans att överleva och kanske till och med, på sikt, återhämta sig. Deras förslag är att man ska fastställa fiskekvoter som är lägre än ICES rekommendationer (istället för att, som man hittills konsekvent gjort, fastställa kvoter som överstiger rekommendationerna). Själv tror jag att politikerna kommer att fortsätta som de hittills gjort.

 

 

Här kan du läsa ICES rekommendationer och här miljöorganisationernas vädjan. 
 

Stoppa idiotin!

Stekt strömming med lingon och riktigt, hemgjort, potatismos är kanske det godaste man kan äta? Jag tror det. Så att gå omvägen via malning till fiskmjöl i Danmark för utfordring av sjuka och giftiga laxar i norska kassodlingar för att få fram en dyrare men inte lika god produkt är ren idioti. Alltså är det så man gör...

Huruvida de som är satta att styra över oss är idioter vill jag inte uttala mig om, men uppenbarligen anser de den pågående, ovan beskrivna, idiotin - som i sin tur bygger på en definitiv utfiskning av Östersjön - vara en god ordning så jag har mina misstankar...

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/25wkmB/timbro-vara-hav-dor-satt-stopp-for-tralningen

 
 

Från säl till spigg. Rädsla urholkar sälen.

På dörren i mitt pojkrum, i slutet av sextiotalet, satt Hans Arnolds sälaffisch. På uppdrag av vilken organisation han tecknat den minns jag inte, men det handlade om att rädda den då, i Östersjön, utrotningshotade gråsälen. Det här var på den tiden då kvicksilver, DDT, PCB och diverse andra (miljö)gifter hotade inte bara sälen och havsörnen utan i stort sett allt liv i vårt innanhav.

Själv var jag redan då inbiten fiskare, fågel- och djurintresserad och engagerad i miljöfrågan. Den stora debatten om miljöförstöringen hade just börjat i spåren av Rachel Carsons bok men man betade fortfarande utsäde med kvicksilver och avgasrening på bilar var inte ens påtänkt. Radioaktivt avfall hade vi dock, inom ramen för det svenska atombombsprogrammet, börjat producera.

Ett barndomsminne är hur min mor på kvällarna, i sommarstugan på Gotland, när vi barn lagt oss att sova sprayade - helt enligt anvisningarna på förpackningen - rakt ut i sovrummets luft med ett preparat som (om jag minns rätt) hette US 622 Sov Utan Surr. Det fungerade skitbra. Knappt hade hon slutat spruta innan den sista surrande insekten dråsade ner på golvet och jag och min lillasyster somnade som (ursäkta) klubbade sälar. Så min kropp marinerades från tidiga år i saker som folk idag - som varken tål att dricka mjölk äta bröd eller passiv rökning - skulle dö på fläcken av. inte så att jag tror mig vara odödlig men den hysteriska oro som idag råder över allt som inte är garanterat hälsosamt och befrämjande för en lång pensionärstillvaro är mig främmande. 

Under de senaste decennierna har jag vant mig vid att i stort sett varje gång jag fiskar vid kusten se havsörn och även säl ser jag inte helt sällan. Som ett kvitto på att miljön nu inte är fullt lika bemängd med gifter är det glädjande. Som fiskare är jag dock något kluven vad sälbeståndets explosionsartade återkomst beträffar. Inte så att det i sig är något större problem, men eftersom våra politiker bestämt att Östersjön ska nyttjas för industriell bottentrålning efter varenda jävla fisk som kan ätas, malas ned till fiskmjöl eller på något annat vis omvandlas till pengar - och kärleken till sådana är, som bekant, roten till allt ont - så har ju de stackars sälarna tvingats invadera skärgårdsvattnen där de, i konkurrens med den skarv samma politiker bestämt att vi ska omhulda (för politikerna inser inte att man måste välja mellan industritrålning och mat åt innanhavets predatorer) gått så hårt åt de fiskar som är stora nog att gapa över att resultatet blivit... spigg.

Det är nog tur för spiggen att skärgårdsvattnen är mer eller mindre omöjliga att tråla i. Annars hade väl de med blivit föda åt den norskodlade fullaxen... Det var inte en spigg Arnold avbildat på sin affisch. Annars var han ju mest verksam inom skräckgenren och så långt är det ju rätt (även om jag inte tror att ens hans rika fantasi kunnat föreställa sig det elände våra makthavare kokat ihop).
 

En debattartikel i DN har getts rubriken

 

”Ännu är det möjligt att återställa fisket i Östersjön”.

I artikeln, som tar sitt avstanp i hur Östersjön för trettio år sedan levererade stora värden i form av fisk som livsmedel och möjligheter till fritidsfiske, hur dessa värden idag har dessa värden närmast utraderats och hur fiskepolitiken förefaller ha resignerat till att förvalta spillrorna. Därefter redovisas hur receptet för att återställa detta är ett stopp eller i vart fall en radikal minskning av det storskaliga trålfisket samt artikelförfattarnas bedömning att detta skulle leda till en återhämtning inom tio år.

Läs artikeln.

 

Ingen ål på julbordet!

 

Att inte, ens till jul, äta ål är en självklarhet. Men hur länge kommer vi att, med gott samvete, kunna njuta av strömming och sill? Och laxen? Den norska odlade varianten bör man inte ta i med tång och den dioxinstinna vilda östersjölaxen hänger på en allt skörare tråd. Eftersom våra överbetalda makthavare uppenbarligen saknar såväl intresse av som förmåga att rätta till vad de låtit gå fel så blir vi väl tvungna att ändra våra traditioner. Rökt flundra är god. Och man kan lägga in mört.

 

GOD JUL!

Blåa Nämndöfjärden

Bli att undra kan jag inte låta vad det är som gör det så oerhört svårt för våra makthavare att få till det när det handlar om förvaltningen av Östersjön och dess fiskbestånd. I mina svartare stunder inbillar (?) jag mig att det handlar om en konspiration syftande till att helt enkelt ta död på allt utom blommande blåalger men naturligtvis handlar det inte om annat eller mera än ointresse och inkompetens. Men det är illa nog.

Inte ens en marin nationalpark värd namnet kan eller vill man få till och det är, dessvärre, precis vad man kunde förvänta sig. Malcolm Dixelius optimism delar jag inte, delvis beroende på att jag kommit fram till att misantropisk pessimism är den vettigaste hållningen (för då blir man åtminstone någon sällsynt gång positivt överraskad medan livet för optimisten som tror alla om det bästa med nödvändighet blir en oändlig rad av besvikelser och motgångar), men hålla tummarna och hopas kan man ju alltid och det inte bara för Nämndöfjärden. Annars så har ju slutorden i Taubes text - "här spelar Pan" - besannats för när det handlar om Östersjön och dess överlevnad är det nu full panik som gäller.

 
 

Kom och köp skarpsill!

Ulf Peder Olrog var, bland mycket annat, vismakare och gav ut flera samlingar betitlade Rosenbloms Visor. Edvard Rosenblom var Olrogs alter ego och huvudperson i flera av visorna. Till de mer allmänt kända av dessa visor hör Konserverad gröt i vilken Olrog driver gäck med reklamen och dess makt. Föga anade han då att vi idag skulle kunna i våra livsmedelsbutiker köpa plastkorvar med konserverad risgrynsgröt. Verkligheten är ibland dummare än dikten...

Fast verkligheten kan för all del vara näst intill ofattbart dum och så även de politiker och tjänstemän som verkar i den. Detta har uppmärksammats av Peter Löfgren i den här krönikan. Som så ofta vet man inte om gråt eller skratt är den adekvata reaktionen.

Vad Olrog beträffar så var han begåvad med mycket men inte med sångröst. Dessbättre har andra, i det avseendet lyckligare lottade, sjungit in hans alster.

82

Svaret på frågan är åttiotvå. Så frågan är alltså inte vilken meningen med livet är, för svaret på den är ju detsamma som Fox Mulders rumsnummer. Nej, åttiotvå är antalet arter av fisk som "finns" i Östersjön, åtminstone om man sökt den informationen på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida. På sidan nämns att Östersjön är ett artfattigt hav, men åttiotvå är ändå ett hyfsat högt antal (och betydligt fler arter än vad jag lyckats fånga).

Det skulle vara intressant att veta vilka dessa åttiotvå arter är, hur många av dem som är mer tillfälliga besökare liksom i vilken utsträckning det förekommer arter som visserligen simmar i Östersjön men gör det så sällan att de inte "finns" där.

En intressant artikel om samspelet mellan (några) olika arter är den här. Här är en annan.

Virginijus Sinkevičius

Om den litauiske EU-kommissionären Virginijus Sinkevičius vet jag, skam till sägandes, inte mycket men det uttalande han gjort apropå de nyss beslutade fiskekvoterna för Östersjön är intressant. Så här säger Sinkevičius:

"Today’s decision was not taken easily, nor lightly, but we have a responsibility to set the fishing opportunities at levels that can help the stocks recover to the benefit of our fishers and their communities.  But we should not shy away from addressing our most pressing challenge: the environmental status of the Baltic Sea. Our fishers are awaiting concrete actions from their countries to improve the condition of the Baltic Sea. I have said it at the Ministerial meeting in September in Palanga and repeated it again to Ministers: it is time to save the Baltic Sea. Fish stocks and biodiversity will continue to suffer if we do not start addressing its environmental situation now."

Ska det tolkas som ett erkännande av att man hittills inte försökt rädda Östersjön? Eller är uttalandet ett utslag av sk svart humor? Själv har jag svårt att uppfatta det som annat än orwellskt nyspråk. Förmodligen inser han att beslutet är åt helvete men vill, likt Kristersson, ge sken av att han åtminstone strävar efter att göra det rätta. Men man får ju hålla med Sinkevičius om att vi fortfarande väntar på att våra länder ska börja vidta konkreta åtgärder för att förbättra Östersjöns situation.

En dödsdom för Östersjön

”Peter Kullgren har i dag levererat en dödsdom för Östersjön”, hälsar Emma Wiesner (C) via SMS.

– Han har inte lyckats minska kvoten med en enda procent och ändå ställer han sig bakom det här förslaget. Han har ju misslyckats med sina förhandlingar. Torsken har redan kollapsat. Strömmingen och skarpsillen visar skarpa tecken på att också kunna kollapsa, säger kollegan Isabella Lövin (MP) till TT."

"Ställer han sig bakom?!" Jag ska villigt erkänna att jag inte är inläst på exakt hur beslutsprocessen ser ut, men stämmer det att Sverige inte reserverat sig utan tvärtom "ställt sig bakom" den dubblerade kvoten är Kristerssons beklagande ingenting värt utan rent skitsnack, för att inte säga lögn. Oavsett det är beslutet mer än bedrövligt 

Dubblat sillfiske i Östersjön: "En dödsdom" | Sverige | Expressen

WWF: Riskfyllt för strömmingen att kvoterna dubbleras - Världsnaturfonden WWF

edit.

Som jag förstår det beslutas fiskekvoterna genom en överenskommelse i ministerrådet, dvs inte genom omröstning, vilket alltså skulle innebära att Lövin har i sak rätt när hon säger att Kullgren står bakom beslutet om dubblerad fångstkvot för strömming. Det innebär, rimligen, att den svenska regeringen - alltså även Kristersson - står bakom beslutet. 

Se gärna, om du inte redan gjort det "Makten över havet" SVT Play

Skyll inte på mig, jag röstade nej

EU har just beslutat att fördubbla takten i utfiskningen av Östersjön. Sverige har tydligen röstat emot men lagt sig platt på rygg. Frågan är antagligen inte tillräckligt viktig för att motivera mer resoluta åtgärder än ett beklagande.

Kristersson om sillfisket: ”Vi beklagar det” - Senaste nytt – snabba nyheter från Aftonbladet

EU gör säker mycket bra men nu har jag satt hur de sköter förvaltningen av Östersjön som mitt riktmärke och därför lutar jag nu starkt mot att Sverige bör lämna unionen. Vi har nog med våra svenska politikers vanstyre utan att behöva importera inkompetens och korruption.

HUGG UPP DEM!

Nu tar jag bladet från miunnen. Hugg upp de industritrålare som ödelagt och fortsätter ödelägga Östersjön. Staten/staterna får helt enkelt lösa in dem och sedan hugga upp dem. Spelar ingen roll vad det kostar, det är - i kombination med ett evigt förbud mot sådant fiske - den enda möjligheten att rädda vårt innanhav. OCH GÖR DET NU, I MORGON ÄR DET FÖR SENT!

Det enkla sambandet mellan det vettlösa rovfiske våra politiker tillåtit och tillåter visas lättbegripligt i nedanstående film från Deep Sea Reporter, så lättbegripligt att till och med politiker borde kunna begripa det. Om de sedan har stake nog att samla sig till något vettigt beslut är en annan femma (och där är jag inte optimistisk).

Krönika: "Fiskepolitiken - ett katastrofalt misslyckande" - Deep Sea Reporter
 

Östersjön

En välgjord och sevärd film om Östersjön men jag kan inte låta bli att hänga upp mig på att de enda två fiskarter man får se i avsnittet om Gotland är storspigg och svart smörbult...

 

Rovfiskar

Visst, man kan fiska efter havsöring och makrill och det går att meta färna, sutare och braxen. men motorn i det svenska sportfisket är spinnfisket efter gädda, gös och abborre. Fisket efter dessa tre rovfiskar har samma betydelse för vårt sportfiske som bassfisket har i USA.

De, i vart fall gäddan och abborren, förekommer i sötvatten över hela landet och dessutom i det bräckta vattnet längs ostkusten. Förr, när man här i landet fortfarande åt sötvattensfisk, var de uppskattade matfiskar. Att de främst fångas på drag har vi ABU att tacka för. I övriga Europa är det annars vanligt att meta inte bara abborre utan även gös och gädda.

Det var En amatörfiskare som erinrade mig om den här trion och dess betydelse genom det här inlägget i hans blogg. 

Att rovfiskbestånden i skärgården och längs ostkusten minskat dramatiskt de senaste decennierna och att ingen egentlig ljusning ses är ett allvarligt slag mot det svenska sportfisket. (Men på lördag så tänker jag i alla fall ge mig ut för att se om några av de ännu överlevande skärgårdsabborrarna letat sig in i kanalen. Det ska bli hyfsat väder och bryggan är skön att sitta på även om det skulle nappa dåligt, särskilt om man har pipan och kaffehurran nära till hands.)

Övermänniskor och deras världsbild

Att politiska makthavare lever på andra villkor och i en annan värld än vad vanligt folk gör är en sak. En annan är att de också har ett annorlunda sätt att förhålla sig till verkligheten.

I den vanliga - verkliga - världen är Östersjöns strömming på gränsen till utrotad och i Bottenviken har beståndet kraschat så, att det nu inte går att få tag på surströmming.

Vad gör då de som vi satt att bestämma över förvaltningen av Östersjön? Jo, de, EU-kommissonen, föreslår en fördubbling av fångstkvoten för strömming i den centrala delen av Östersjön  och kommer snart att föreslå en ökning även för Bottenviken. Mitt politikerförakt bara växer.

Fishing opportunities for 2025 in the Baltic Sea (europa.eu)

 

Fiske på Gotland!

 

På bilden kan ni se resultatet av decenniers vanskötsel av Östersjön. Nå, det var inte helt sant, vill man som sportfiskare ha litet variation så finns ju förutom spiggen den svartmunnade smörbulten att rikta in sitt fiske mot. Till och med strömmingen har man lyckats om inte helt utrota så i vart fall få utrotningshotad och dessutom finns det numera bara småströmmingar som det knappt är värt besväret att rensa OM man skulle komma över en.

Bilden är från den trevliga bloggen En amatörfiskare. Amatörfiskaren i fråga har provat kustfisket på ön och det som syns på bilden är resultatet...

Avgå!

Politiker är ett sorgligt släkte. Nu senast försöker några norrbottniska kommunalråd göra poäng på den Östersjö vars vanförvaltning samtliga partier som i modern tid suttit i regeringsställning kan broderligt dela på ansvaret för. I sak har de naturligtvis rätt. Det är åt helv*te och alla som har del i ansvaret bör avgå, rullas i tjära och fjädrar och ställas ut till allmänt beskådande. Problemet är att det, lika litet som vad som hittills gjort, gör saken bättre för strömmingen eller Östersjön. Men politikerna - inte bara kommunalråden i Norrbotten - fortsätter naturligtvis med sitt f*rbannade larv. Hur kan vi låta sådana nollor bestämma över oss?

SLU svarar på frågor om sill/strömming

Snart en vecka har jag nu varit på Gotland men spöt ligger, orört, kvar i bilen. Det som förr var mitt fiskeparadis lockar inte längre. i går var jag i Herrvik... och åt glass! Kanske sätter jag mig och metar någon dag bara för att.

Den som vill ha fakta om strömmingen - den fisk som är, eller var, förutsättningen för Östersjöns rovfiskbestånd kan klicka här.