Ambassadeur

Ambassadeur

- Sidan urspungligen upplagd 2022-05-09 -

- Senast uppdaterad 2023-03-08 -

Den här sidan, som är ett pågående arbete och alltså långt ifrån färdig (om den någonsin blir det) handlar om ABU Ambassadeur multiplikatorrullar. Jag tar upp endast de viktigaste dragen och modellerna. Vad gäller modeller och modellvarianter finns det många fler än vad som förekommit i Napp och Nytt, specialmodeller riktade mot speciella marknader, limited editions osv. Till detta kommer att det existerar många rullar som inte finns eller, rättare sagt, plockats ihop eller byggts om av entusiaster. 

Men vi tar det hela frän början...

*     *     *

Ambassadeur 5000 mfl, de klassiska ambassadeurerna

1952 slog AB Urfabriken i Svängsta, Sverige, sportfiskevärlden med häpnad när man lanserade Ambassadeur 5000. Plötsligt var världens bästa fiskerulle, åtminstone den bästa multipliatorrullen svensk. Mannen bakom mästerverket var Äke Murvall. Två år senare kom Ambassadeur 6000, samma rulle men med bredare spole (= högre linkapacitet). Ännu (detta skrivs 2022) sjuttio år senare tillverkas Ambassadeur multiplikatorrullar i Svängsta, Sverige. Däremot har mycket hänt med AB Urfabriken, eller ABU som man brukar säga, sedan företaget (detta hände på den tid då vi hade arvsbeskattning här i landet) gick ur familjens Borgströms händer och numera är ABU bara ett av de många varumärken som ägs av Pure Fishing. Även namnet Ambassadeur har urvattnats genom att man satt det på diverse multiplikatorrullar av högst varierande kvalitet tillverkade i asiatiska lågprisländer. Till det må man förhålla sig som man vill, men i mina ögon är en Ambassadeur made in Sweden. I Svängsta, närmare bestämt. Och än så länge skruvas det alltså ihop rullar där.

Här är en länk till en reklamfilm från 1956.

Efter två decennier av utveckling (rullen på bilden lämnade Svängsta -73) var det inte mycket som skilde den röda rullen från den första generationen. Exteriört lägger man främst märke till veven (som enligt min uppfattning är såväl bättre som snyggare än den som satt på urAmbassadeuren). Konstruktionen är densamma med bussningar i spolgavlarna och tvåstifts centrifugalbroms. Och för den som undrar kan jag berätta att den fortfarande går alldeles utmärkt att kasta och fiska med.

Ambassadeur 5000 - eller the Red Reel som den snabbt kom att bli känd som - kombinerade en frikopplingsbar spole med en synkroniserad linspridare. Tidigare multiplikatorrullar med linspridare, sk levelwinds, hade (med några undantag) inte haft frikopplingsbar spole utan roterade på dessa veven baklänges när linan löpte ut från spolen och fungerade därmed i praktiken som en slags luft- eller centrifugalbroms). För att man skulle kunna kasta med den frikopplingsbara spolen utan att drabbas av sk backslag (som uppkommer när spolen roterar snabbare än vad linan avgår från spolen, vilket ofelbart resulterar i svårartat trasslel, sk skatbon) hade rullen försetts med en centrifugalbroms med två stift på vilka man kunde sätta vikter av olika storlek. Vidare var spolaxeln justerbar i sidled (dvs kunde centreras) med hjälp av två gängade hylsor på spolgavlarna i vilka lagerkoppar satt. Detta kallades (kallas) något oegentligt för mekanisk broms eftersom spolaxeln bromsas när man drar åt för hårt. Detta hindrar förvisso effektivt backslag men reducerar ännu mer effektivt kastlängden. Därför är, fortfarande, den broms som är absolut viktigast om man vill kasta någotsånär långt och säkert med en Ambassadeur (eller annan multiplikatorrulle) en känslig tumme. Sådana kan man inte köpa som sk trimdelar (inte ens på Sportfiskeboden i Täby) utan man är helt enkelt tvungen att använda den tumme man har och helt enkelt öva upp den. Slutligen hade Ambassadeur 5000 en, åtminstone för sin tid, väl fungerande slirbroms.

Den senaste (sista?) versionen av originalet, Ambassadeur 5000 Classic, med kupad gavel och bussningar (fast i mässing, inte brons). Finns inte med i de senaste upplagorna av Napp och Nytt.

Stativets liksom själva rullens gavlar var gjorda av aluminium. Tidigare multiplikatorrullar hade varit av stål- eller mässingsplåt och antigen förkromade eller förnicklade, dvs silverblanka. Alminiumet, däremot, eloxerades vilket gjorde det möjligt att välja i princip viken färg som helst och man valde alltså rött. 

Spolaxeln var lagrad i bussningar av brons (sintrad sk oljebrons vilka var porösa och därigenom innehöll olja vilket gjorde behovet av regelbunden smörjning mindre) vilka satt i rullens gavlar. Den kullagrade versionen, 5000 C, kom ut på marknaden 1967 och 6000 C året efter.

För att skilja den kullagerförsedda Ambassadeur  från originalmodellen med bussningar försågs den med beteckningen C efter modellnumret och var svart (och så var det rätt länge). 

1962 kom lyxmodellen - Ambassadeur 5000 De Luxe - snart kallad Guldrullen. Dess gavlar var i svart en spolgavlarna och de detaljer som på standardrullarna var förkromade var på De Luxe förgyllda. Därefter har det alltid funnits en De Luxe men med tiden har den fått kullager och högre utväxling mm.

Exakt när under sjuttiotalet de smalspåriga 4000-rullarna föddes har jag inte lyckats utröna men de är ett populärt alternativ till de små ambassadeurerna (1500-3500).

En Ambassadeur 4600 CL3.

Ambassadeur blev snabbt kopierad, bla av japanska Daiwa vars Millionaire är en synnerligen oblyg kopia (vissa delar är direkt utbytbara) men Ambassadeur höll för att vara den bättre rullen. Men Daiwa nöjde sig inte med att följa efter utan lanserade i början av åttiotalet sina Millionaire RM respektive HM med aluminiumstativ i ett stycke och med lagren flyttade från rullens gavlar till spolens. Nu blev det ABU:s tur att följa efter vilket ledde dels till några serier ambassadeurrullar med solida aluminiumstativ och dels till att rullarna fick lösa spolaxlar och att lagringen flyttades till spolen.

Den definitiva versionen av Ambassadeur 5000? Dessvärre är även denna modell - 5000 C Orbis - som släpptes (2015?) som "en hyllning till femtiotalets Ambassadeur, med klassisk utsida men moderna komponenter på insidan" redan utgången ur ABU-sortimentet. Annars är det en väldigt trevlig rulle som ser ut som en riktigt gammal Ambassadeur men fullt modern med kullagrad spole, IAR, Carbon Matrix slirbroms mm. Den är dessutom fullt trimingsbar om man skulle vilja göra den till änne mer av en ulv i fårakläder...

Att tolka ABU:s modellbeteckningar är inte alltid enkelt (eller ens möjligt). Om vi håller oss till de runda modeller som har gavlar mm gemensamma så anger den första siffran i modellbeteckningen rullens storlek, dvs spolens bredd. De siffror som är aktuella är 4-6 (men en begränsad upplaga av en modell kallad 7000 Compact existerar också och den har samma gavelstorlek som 4000-6000 men linkapacitet som en 7000). 4 betecknar den smalaste och 6 den bredaste spolen. Är den andra siffran 5 betecknar det (eller betecknade det från början) en högre utväxling men eftersom utväxlingarna successivt ökats genom åren så har en modern standardrulle högre utväxling än en "High Speed"-modell från sjuttiotalet. Är den andra siffran 6 har rullen tumtangent för frikoppling av spolen. Hur man ska veta om en rulle med tumtangent har normal eller hög utväxling är något oklart. Är den sista siffran i modellnumret 1 så sitter rullens vev på fel (vänster) sida. Ett C betecknade åtminstone ursprungligen att spolen var lagrad med (2 st) kullager och avsaknaden av samma bokstav att den hade glidlager/bussningar. Senare C-modeller jag stött på har, av oklar anledning 1 (ett) kullager och en (1) mässingbussning (alltså inte brons). C3 står för tre kullager, C4 för fyra osv. D betyder direktdrift. 

Den ursprungliga stativkonstruktionen har genom decennierna behållits väsentligen oförändrad men vissa modeller har stativ med gavlar i (förkromad) mässing och vissa stativ är såväl nitade som lödda, detta för att åstadkomma ökad vridstyvhet. 

TGC (vilket lär ska uttydas Tournament Grade C, dvs med kullager) är en modell som förmodligen var inriktad mot amerikanska bassfiskare men som här såldes som "en formidabel predatorrulle" med finessn dubbel (ibland felaktigt kallad dubbelverkande) backspärr innebärande att IAR-lagret kompletterats med en backspärr av gammal hederlig modell. Eftersom den backspärren, rimligen, har någon verkan först om IAR-lagret ger upp så blir man onekligen nyfiket på tänket bakom. För inte sålde man väl rullar med suspekta IAR-lager? Eller?

Naturligtvis har en rullserie som varit i produktion i sjuttio år genomgått successiva förändringar som att slirbromsen förbättrats, centrifugalbromsens konstruktion modifierats, IAR-lager tillkommit och en del annat. Detta, liksom införandet av kupad rullgavel och att spolaxeln och spolens lagring förändrats har skett utan att det avspeglas i modellbeteckningarna. Att reda ut detta är emellertid alltför omfattande för att platsa i den här redogörelsen.

En Ambassadeur 6500 C3 CT Elite.

CT (som jag inte vet hur det ska utläsas) betecknar att rullen saknar linspridare, dvs att stativet är av sk open cage-design. Detta är rullar avsedda för extrem långkastning och ses sällan i Sverige.

En av otaliga specialmodeller, en Ambassadeur 6500 CB FT (FT står för Factory Tuned eller, om man så vill, fabrikstrimmad vilket innebär att rullen har keramhybridkullager och litet annat "extra". Notera att medellbeteckningen är en dekal och inte präglad i rullgaveln. Ett tecken på att det handlar om en mycket liten serie rullar.

S betyder skräp och SX/STX detsamma. Dessa rullar är kinabyggda efterapningar som Pure Fishing försökt tjäna pengar på genom att sälja dem under det vilseledande namnet ABU Ambassadeur, antagligen i hopp om att folk ska köpa dem i tron att det rör sig om högkvalitativa svenskbyggda rullar. Dessbättre verkar dessa missfoster ha försvunnit ur sortimentet men var vaksam. Man kan inte lita på någon, inte ens om de kallar sig ABU.

C3

ABU:s klassiska runda ambassadeurer finns vid det här laget i så många olika modeller och varianter att det förmodligen inte finns någon som känner till dem alla. Jag gör det hur som helst inte. Utöver de modeller som figurerat i Napp och Nytt finns otaliga limiterade upplagor och custombyggen. Man kan se de runda rullarna - och nu talar jag om 4000, 5000 och 6000-serierna som har samma gavelstorlek - som ett slags Meccano eller Lego med vars delar man kan bygga i stort sett vilken rulle man vill.

De allra flesta nöjer sig dock med vad rullmakarna i Svängsta plockat ihop och de rullar som under de senaste decennierna varit mest populära har beteckningen C3 gemensam. På ABU-språk betyder C (rostfria) kullager. 3 betyder 3. Således bör en Ambassadeur C3 ha tre rostfria kullager plus, om den år såpass modern att den har IAR, ett rullager (med IAR-funktion). Att sedan ABU inte genom åren varit konsekventa i hanteringen av sina modellbeteckningar är en annan femma och vill man vara säker på vad en viss rulle innehåller får man helt enkelt skruva isär den och titta efter eller ta fram ett förstoringsglas och försöka tolka sprängskissen...

Att C3:an (eller kanske rättare C3:orna) kommit att bli så populära beror på att den helt enkelt är vad de flesta behöver eller, annorlunda uttryckt, att den är "tillräckligt bra" till i stort sätt alla tänkbara användningsområden och i alla relevanta avseenden. Och för den som inte nöjer sig med tillräckligt bra så är en C3 en bra utgångspunkt för trimningsexperiment.

För min del är en Ambassadeur C3 mer än tillräckligt bra. Korrekt inställd och smord kastar den så långt man rimligen kan begära av en rulle med synkroniserad linspridare och i alla andra avseenden fungerar den precis så bra som man kan förvänta sig att en svängstabyggd Ambassadeur ska göra. Rullen på bilderna är en 6500 C3 (Gold). Gold syftar på den diskret gyllene eloxeringen. Modellen lanserades i samband med 75-årsjubiléet men är inte ( i vart fall inte efter vad som uttryckligen anges) någon "limited edition". Rullfotsnumret är 060006. Hur som helst är den inte i mina händer någon samlarrulle utan brukar, fylld med Stren 0,32 mm, få hänga med på havsöringfiske vid kusten när litet grövre don krävs och till gäddspinn med inte alltför tunga beten.

Fortsättning följer...

Ambassadeur 1000 mfl

De här rullarna - 1000, 1000 C, 2000 och 2000 C - dök upp i samma årgång av Napp och Nytt (1983) som de första Mag-rullarna och delar profilen med dessa. Kanske var ABU på väg, efter tre decennier, att gå vidare från de rundgavlade ambassadeurerna? Hur som helst så är det mesta under skalet på dessa rullar bekant om än förpackningen är något annorlunda och de fungerar minst lika bra att kasta och fiska med som sina runda syskon. 

I mina ögon ser designen väldigt mycket sextiotal ut. Om Ambassadeur 5000 var ABU:s Amazon så ser Ambassadeur 1000 mfl närmast ut som Volvo 140-serien...

De små Ambassadeurerna

Ambassadeur 2500 C

1976 lanserade ABU en stor nyhet. Eller kanske snarare en liten. Hur som helst så kungjordes då i Napp och Nytt liksom i dess internationella upplaga Tight Lines! att Ambassadeur 2500 C var här, en multirulle för det lätta fisket. Den rullen, som förekom i Napp och Nytt senast 1984, kom att bli en kultrulle. Genast i Japan och internationellt men småningom även i hemlandet. Som jag förstått det så tillverkas den fortfarande men inte kontinuerligt utan i särskilda serier (batcher) destinerade utlandsmarknaden. Här i Sverige är vi hänvisade till begagnatmarknaden och nätet om vi vill bli ägare till denna den minsta av ambassadeurer.

2500 C var verkligen en nyhet eftersom ABU nu inte bara, som med 4500-modellerna, krympt ambassadeuren (den klassiska, rundgavlade) på bredden utan även gjort själva gavlarna (och då, med nödvändighet det som döljs i dem) mindre. En helt ny rulle, således, även om den fortfarande var en äkta Ambassadeur. Fast mindre, då.

 

Många ambassadeurafficionados håller 2500 C för den bästa av ABU:s multiplikatorrullar. Det vill jag låta vara osagt för jag tycker fortfarande inte att Ambassadeur 5000 har överträffats. Men en förbaskat fin liten rulle är det och den har, som sagt, sin egen kult.

Från vänster: 2500 C, 2500 CS Rocket och 2500 CI

Ambassadeur 3500C är i samma storlek som 2500C och tillverkades, såvitt jag lyckats få fram, 1983. Den ska ha förekommit i Napp och Nytt 84-85. Enligt uppgift ska ytterligare en omgång rullar ha tillverkats 1989 men själv har jag inte stött på någon 3500C med rullfotsnummer som börjar med 89. Möjligen var den produktionen i sin helhet destinerad till japanmarknaden. Googlar man på Ambassadeur 3500C är en stor andel av träffarna japanska.

Designmässigt är rullen en fullträff. Den är en av de absolut snyggaste ambassadeurrullar som gjorts. Stram och elegant. Kullager, tvåstifts centrifugalbroms och traditionell backspärr (alltså inte IAR).

Dessvärre visade det sig att den gamla 2500C kastade bättre än den nya modellen. Att produktutveckling inte är detsamma som linjär förbättring har jag redan tidigare konstaterat. Själv är jag kanske ingen framstående multirullekastare men åt mig kastar 3500C tillräckligt bra och jag kan inte påstå att jag kastar längre med mina 2500C. Däremot med BM 3600C...

Jag använder gärna en 3500C när jag är ute efter abborre, makrill eller havsöring. Helst med monofil nylonlina i dimension runt 0,25 mm.

Även de olika Max-serierna från nittiotalet med pressgjutna aluminiumstativ (se nedan) tillverkades i 3600-modeller.

De stora Ambassadeurerna

Ambassadeurerna med solida aluminiumstativ

Efter åttiotalets experimenterande med magnetbromsade rullar med gavlar i polymer satsade ABU på rullar med centrifugalbroms, stativ i solid aluminium (dvs stativet var gjutet/fräst i ett stycke och således starkare och styvare än de traditionella stativen byggda av flera delar som lötts och/eller nitats samman) och en massa kullager. Flera av modellerna har dessutom en linspridare som står stilla vid utkast. Och rullarna tillverkades i Svängsta.

Pro max 3600 och Black Max 3600

Dessa rullar tillverkades i tre serier kallade Black Max, Silver Max och Pro Max. Förutom färgen skilde de sig åt såtillvida att Black Max hade 3 kullager, Silver Max 6 lager och Pro Max hela 8 stycken. Vi cyniker inser här att det snarare än produktutveckling och prestanda handlar om elementär försäljningspsykologi. Människor har, vilket marknadsförarna vet, svårt att värja sig mot siffror. 

Urambassadeuren saknar helt kullager, den mycket välkastande Rocket har två och varför man skulle behöva och var man i så fall bör placera ytterligare kullager är en fråga som inte är alldeles enkelt att ge ett relevant och vettigt svar på. Detta sagt är maxserierna alldeles utmärkta rullar. En Silver Max 5600 CL hör till mina längst kastande multirullar (om vi bortser från CT-varianter).

Varför ABU - utom på sina Mörrum - övergav de solida aluminiumstativen till förmån för de gamla plåtstativen är för mig oklart (så det har säkert med ekonomiska överväganden att göra). En annan sak jag inte begriper är varför ABU valt att använda Black Max etc som namn på de asientillverkade generiska lågprofilrullar man nu säljer som ambassadeurer (men det handlar säkert också bara om att försöka tjäna pengar).

Mycket var bättre för och det gäller även ABU-rullar som heter Någonting Max. För mindre pengar än vad en ny spole kostar kan du köpa en Black Max i gott skick. Gör det. Smörj upp den och testa. Du kanske blir förvånad.

En rulle som sticker ut är Black Max 6600 W. En tuff, svängstabyggd, rulle med stativ i ett stycke aluminium (One Piece Aluminum Frame), tre kullager, knarr, bredare spole än vanliga 6000/6500/6600-modeller (därav W som i wide?), synkad linspridare och sk power handle. En trevlig kamrat vid tex kustfiske. Den tvåstifts centrifugalbromsen trivs, liksom jag själv gör, bäst med monofil nylonlina. Rullen på bilden är fylld med 0,33 mm Pro Logic Bulldozer Mainline, en FC-överdragen nylonlina som jag blivit väldigt förtjust i.

Ambassadeur 5600 EXT skiljer sig från de ovan behandlade rullarna med solida aluminiumstativ dels genom att den är tillverkad i Korea och dels genom att den har linjär magnetbroms. Den var toppmodellen av Ambassadeur när den kom2006 och är fortfarande en väldigt fin rulle.

De magnetbromsade plastambassadeurerna

Ambassadeurerna med planetväxel och plastskal - EON och PGS

Visst, årtal är när allt kommer omkring bara siffror, men nog var tiden kring det senaste sk millennieskiftet spännande. Även om man inte oroade sig för Y2K-buggen så kändes det på något vis omvälvande.

På ABU hade man - som en grande finale på sin inhemska tillverkning av haspelrullar - kastat alla gamla ritningar över bord och med sin Suverän visat hur bra en rulle kan göras om man verkligen vill och har andra prioriteringar än låga produktionskostnader och vinstmaximering. Ännu ett kvartssekel senare har ingen gjort en bättre eller ens lika bra haspelrulle.

På multirullesidan gjorde man något liknande med sina Ambassadeur EON som släpptes år 2000 i modellerna 3600/1, 5600/1 och 6600/1. Rullarnas formgivning var lika distinkt annorlunda som Suveräns men här var det fråga om plast och inte metall. Resultatet blev lätta och greppvänliga rullar. Mest utmärkande, förutom plasten, var det stora slirbromsreglaget (snarlikt det hos Suverän) innanför vilket satt ett kraftfullt och mjukt verkande bromspaket).

Slirbromsens konstruktion hängde samman med att rullens drivlina utgjordes av en planetväxel. I övrigt kan noteras en sk flytande (dvs frikopplad vid kast) linspridare, en relativt lättåtkomlig centrifugalbroms med fem vikter och reglaget till vad ABU envisas med att kalla den mekaniska (spol-)bromsen integrerat i veven.

Spolen är kullagrad och den flytande linspridaren gör att man slipper den bromsande inverkan av mellanhjul, evighetsskruv och kryssbult/linförare. Kort sagt så kastar rullen hur bra som helst (eller så bra som kastaren medger). 

Nog hade det varit spännande att se vad som kunnat komma från Svängsta idag om man fortsatt att utveckla rullar som EON och Suverän.

Att trimma eller inte trimma, det är frågan

Till vänster en helt otrimmad 5000 Classic, till höger en 5500 CS Pro Rocket med keramhybridkullager, lättiktsspole och lättviktslinspridare.

Lönar det sig att trimma en Ambassadeur? Bussningar eller kullager? Originallager eller keramhybrid? Raketolja? Frågor, frågor, frågor... 

Först några frågor:

1. Hur långt behöver du kunna kasta? 

2. Har du övervägt att istället använda en haspelrulle? När det handlar om lätta beten är haspelrullen överlägsen om det är långa kast man är ute efter.

Sedan några självklarheter:

1. Kan man inte kasta så är det illa använda pengar att trimma sin rulle. En skicklig kastare kastar bättre (längre och säkrare) med en standardrulle än vad en nybörjare gör med en toktrimmad rulle. Om man satte en normalbilist bakom ratten i en Formel 1-racer skulle han antingen ängsligt och ryckigt krypa fram eller krascha och det fungerar i princip likadant med multirullar.

2. Spöt har väl så stor betydelse som rullen. 

3. ABU Ambassadeur är en väldigt bra rulle så innan man börjar byta ut delar bör man se till att den rulle man har är ren, korrekt smord och kalibrerad. Dessvärre är en ny rulle uppsmord snarare för konservering än för maximal prestanda så den trista sanningen är, att det första man bör göra när man fått hem sin nya rulle inte är att ge sig ut och fiska. I stället bör man skruva isär rullen och sedan göra rent och smörja högfartssystemet. Ofta(st) finns det mer att vinna på att få en rulle i originalskick att fungera optimalt än på att bygga om den och det kostar dessutom betydligt mindre. När man på detta vis, förhoppningsvis, fått sin rulle att fungera som den ska så är de vinster som står att hämta genom att börja byta ut fullt fungerande delar tämligen små.

Men... det är onekligen ett nöje i sig att trimma en rulle (precis som det var roligt och lärorikt att trimma sin moped cirka 1973 när det mesta och särskilt musiken var bättre). Börjar man med att byta ut originallagren mot keramhybridlager så är man fast. Inte så att rullen plötsligt kastar tio meter länge utan så att man genast börjar noja över vad det nu är som bromsar och snart så har man bytt ut själva spolen, mellanhjulet till linspridaren, linspridaren och knivbulten varefter man börjar fundera över om inte ännu vassare kullager skulle... Ja, ni förstår kanske? Och till skillnad från när man var ute med sin snabba moppe behöver man inte oroa sig över att bli tagen av polisen, för oavsett om det egentligen är vettigt att trimma en Ambassadeur så är det i alla fall tillåtet.

Vill du ha ytterligare argument för att ge dig in i trimningsträsket så kan du ju lyssna på vad en som verkligen vet vad han talar om har att säga.

Hur du ställer in din Ambassadeur om du vill kasta långt

Att rullen är korrekt smord och inställd betyder mer för hur den kastar än vad trim gör.

Trassel vid kast kan man, särskilt med de moderna sk flätlinorna, råka ut för med såväl haspel- som multiplikatorrullar. Med haspelrullar handlar det vanligen om det fenomen som, något oegentligt, brukar kallas vindknutar. Sådana hade jag inte hört talas om och heller i stort sett aldrig råkat ut för under mina första decennier som sportfiskare då jag uteslutande fiskade med monofila nylonlinor. Men till haspeltrassel ber jag att få återkomma i ett senare inlägg.

Ambassadeur 2500 C

Dagens ämne är, som framgår av rubriken, hur man ställer in och kastar med en multiplikatorrulle. Av någon anledning anses det - främst av de som aldrig försökt lära sig konsten - svårare att hantera en multiplikatorrulle utan att råka ut för trassel än vad det är att kasta med haspel. Många har säkert någon gång, utan att veta någonting om hur man bör gå till väga, försökt sig på ett kast med en fiskekamrats Ambassadeur och prompt åstadkommit ett magnifikt skatbo (och så har myten växt ytterligare).

Som så mycket här i världen handlar det om elementär fysik, ett ämne många av oss tycks ha väldigt vaga begrepp om... Men låt mig försöka beskriva vad det är som händer vid ett kast med en multirulle, vad som kan orsaka trassel och hur man undviker sådant.

När man påbörjar ett kast med en multirulle står spolen stilla (eftersom man håller den låst på plats med sin ena tumme) men när man, genom att ladda spöklingan, satt fart på kastvikten (betet) och släpper iväg det (genom att lyfta på tummen så att spolen frigörs) börjar kastvikten momentant (genast) att dra ut lina från spolen som till följd av detta sätts i rotation. Spolens varvtal går i kastets början från noll till max på några millisekunder. Här är det skillnad om man använder en stum (PE/flätlina) eller elastisk (monofil nylon) lina såtillvida att accelerationen av spolens varvtal blir något mindre våldsam med den elastiska linan men i båda fallen når den snart en kritisk punkt där spolen tenderar att rotera snabbare än vad kastvikten, vars hastighet genom luften successivt avtar, förmår att dra ut lina. Kort sagt uppstår slaklina och tillåts spolen att fortsätta rotera i samma hastighet (vilket den, på grund av det fenomen som kallas tröghet, tenderar att göra) börjar den dra slaklinan med sig "åt fel håll" och man har alltså åstadkommit ett sk backslag med ett "skatbo" som följd.

För att undvika det nyss beskrivna problemet i kastets inledningsskede har en modern (dvs tillverkad under förra seklets andra hälft eller senare) multiplikatorrulle någon form av kastbroms. De två varianter som förekommer är centrifugalbroms respektive magnetbroms. Det finns flera varianter av båda typerna och de fungerar på något olika sätt men det behöver vi inte fördjupa oss i just nu. Det viktiga att förstå är att kastbromsens syfte är att förhindra backslag i kastets inledningsskede, dvs när spolens varvtal är som högst. Gör den detta utan att alltför mycket bromsa spolen, vilket påverkar kastlängden negativt, är den korrekt inställd och skulle man drabbas av backslag i kastets slutskede så hjälper det inte att ändra på inställningen av centrifugal- eller magnetbromsen!

Silver Max 2 och Ambassadeur Pro Max 3600 C

Den korrekta inställningen av kastbromsen (i den mån den har inställningsmöjligheter) är den lägsta bromsverkan som krävs för att förhindra linresning och backslag i kastets inledningsskede. Ställer man, för säkerhets skull, in den på en högre bromsverkan så gör man det till priset av kortare kast.

Efter det kritiska inledningsskedet lugnar det hela ner sig en smula. Nästan hur fina lager spolen är försedd med och hur väl smorda dessa är uppträder oundvikligen friktion som bromsar spolen och successivt reducerar dess varvtal. Kastbromsen har, särskilt om den är en magnetbroms, fortfarande en viss effekt och vanligen balanserar dessa faktorer kastviktens avtagande drag i linan. Men förr eller senare landar betet, förhoppningsvis i vattnet, och eftersom vatten ger ett väsentligt större motstånd än luft medför detta mer eller mindre ett tvärstopp i den änden av linan. Vår gamle bekant tröghet fungerar som tidigare i den andra änden och vill fortsätta att snurra på spolen i oförminskad hastighet och, om han tillåts göra så, med backslag och skatbo som följd. Här krävs alltså, för att förhindra trassel, någonting utöver kastbromsen (som nu gjort sin insats) som kan tvärbromsa spolen.

Tillverkarnas "lösning" är det som ABU brukar kalla den mekaniska bromsen. Den är inget annat än de skruvnipplar (eller den skruvnippel), kallade lagerkoppar, vilkas egentliga funktion är att centrera spolen och justera den i läge så att den inte glappar (alltför mycket) i sidled. Drar man åt dessa så att spolen inte kan rotera fritt - den klassiska rekommendationen i instruktionshäftena till Ambassadeur går ut på att man ska skruva till så pass hårt att betets vikt inte, med spolen frikopplad, förmår dra ut lina om man håller spöt horisontellt men att man genom att skaka på spöt ska få det att dra ut kanske 25 cm lina - och det brukar räcka för att åstadkomma den i föregående stycke efterlysta tvärbromsningen. Det uppenbara problemet är att den inställningen bromsar spolen genom hela kastet och utan vidare minskar kastlängden med hälften eller mer. Det är ungefär som att köra bil med handbromsen i. Det går förvisso fortare att stanna när så är nödvändigt men särskilt fort går det inte och heller inte bra för vare sig bilen eller bränsleekonomin. Det är förmodligen därför man inte finner liknande idiotiska rekommendationer i bilarnas instruktionsböcker. Dessbättre finns undantag även i fiskesammanhang och ur instruktionsbladet till Penn Level Wind series saxar jag:

"Do not use as an anti-backlash device. An overly tight bearing cap can damage both the right and the left side bearings."

Det korrekta, åtminstone om man vill kunna kasta rimligt långt med sin multirulle och är rädd om lagren, är att skruva åt lagerkopparna mer än att spolen inte, eller bara nätt och jämt, glappar i sidled. Kan man inte kasta med den inställningen utan att få skatbon är det vettigare att välja bort multirullen och istället använda öppen haspelrulle eller - varför inte? - en Abumatic. 

Dessbättre så är det inte särskilt svårt att lära sig hantera en multirulle och det är absolut inte fel att under de första försöken kasta med såväl kastbromsen som lagerkopparna defensivt inställda. Kasten kommer visserligen då att bli löjligt korta men man slipper skatbon. Det gäller dock att så snabbt som möjligt våga "lägga ur handbromsen" och låta rullen visa vilken suverän kastmaskin den i rätta händer kan vara. För kan man inte kasta lika långt (eller helst längre) med en multirulle än med en haspelrulle så är det ju åtminstone tveksamt om den förra typen av rulle är ett optimalt (eller ens vettigt) val och ens ambitionsnivå måste väl ändå vara högre än att kunna kasta utan att hela tiden drabbas av skatbon?

När man börjar att lätta på inställningarna bör man börja med lagerkopparna. När man klarar av att bromsa med tummen så att man kan kasta med dessa korrekt åtskruvade (dvs så att man kan känna men inte se att spolen kan röra sig i sidled) utan att få problem i kastets slutskede är det dags att börja lätta på kastbromsen. Det gör man i små steg tills man får linresning i kastets inledningsskede. Då backar man ett steg och bör sedan ha en för maximal kastlängd optimalt inställd rulle (som dock kräver en närvarande och följsam tumme).

Som om inte ABU:s rekommenation att dra åt lagerkopparna vore illa nog nåddes vad som väl får ses som ett absolut lågvattenmärke när man 1999 (?) släppte sin Ambassadeur 5600 AB (Anti Backlash) som var försedd med en speciell tumbrygga genom vilken linan skulle träs och som vid övervarv på spolen fjädrade uppåt och drog med sig linan för att förhindra backslag. Jag äger en sådan rulle men har inte idats sätta mig in i exakt hur denna "finess" fungerar. För att den ska fungera krävs emellertid att man dragit åt lagerkopparna och sedan ökar den extra väg linan måste ta friktionen och minskar därigenom, ytterligare, kastlängden. Dessbättre kan man koppla ur AB-mekanismen och strunta i att trä linan genom tumbryggan och då fungerar rullen (omman ignorerar ABU:s rekommendation att dra åt lagerkopparna) helt OK.

Ambassadeur 5600 AB

En ofta förbisedd detalj är hur mycket lina man har på spolen. Den detaljen har större betydelse än vad man kan tro. Här gäller regeln att för mycket och för litet skämmer allt. Lagom är bäst. På modeller med lagerkoppar på båda spolgavlarna  kan man använda dessa för att justera spolens placering så att linuppläggningen blir perfekt centrerad. Även den detaljen spelar roll.

Det som skiljer en expert från en medioker kastare är främst tummen. När man nått dithän att tummen, utan att man ens behöver tänka på det, under hela kastet känner av hur spolen och linan uppför sig och gör de små justeringar som kan behövas, kan man kalla sig en kompetent kastare. Förutsatt att man också kan hantera sitt spö, men det tar vi en annan gång.