Letabete?

 

Betet på bilden är, tydligen, ett Searchbait. Med den benämningen vill tillverkaren inbilla oss att det letar upp fisken. Vilket det förstås inte gör. Betet innehåller varken ekolod, datorchip eller någon annan elektronik med vars hjälp det skulle kunna lokalisera fisk utan det är, i vanlig ordning, vi som får söka fisken och fisken som får hitta betet.

 

Storm 360GT Searchbait är det fullständiga namnet. Men att man begåvats (i det här fallet sannolikt av Rapalas marknadsföringsavdelning) med ett fånigt namn innebär inte nödvändigtvis att man är dum och det är inte det här betet. Även om det inte förmår att söka upp fisken åt en. I originalutförande är betet monterat på en vanlig, sjunkande, jiggskalle men det finns, som extra tillbehör, en flytande skalle med haksked. Dessa alternativ gör betet mångsidigt vilket är värdefullt när man måste söka fisken på olika vattendjup.

 

 

 

 

Allt jag behöver - uppföljning

Det blev varken skeddrag eller beteslås som fick ersätta de för stora jiggkrokarna i den smidiga sortimentbox jag skrev om för några dagar sedan. Istället fyllde jag de tomma facken med jiggskallar som de på bilden och det känns som ett riktigt beslut.

Nu har jag i boxen tio olika jiggskallar/krokar i vikter 1-3,5 gram.  Om man sedan behöver tio olika färger av mjukisar kan diskuteras men jag skulle tro att samtliga fångar fisk...
 

#1! - Kandidat 3

 

Kandidat nummer 3 blir ännu en mjukis, nämligen Relax Kopyto i färgen motor oil. Storlek som på bilden (#3, 7,8 cm, 7 gram) och monterad på en rund sjugrams jiggskalle. Den här mjukisen är vad jag kallar en viftstjärt (paddle tail), dvs att den har en tvärställd stjärt som vid hemtagningen viftar från sida till sida. Därigenom får betet en inbyggd rörelse som ska påminna om en simmande fisk. om den gör det kan man diskutera. Jag har sett tusentals bytesfiskar simma i olika farter men aldrig sett någon vifta med stjärten på det viset. Men fångar fisk gör den. I alla fall abborre...

Färgen? Tja, motor oil har kommit att bli mitt öppningsbud vid abborrspinn på ostkusten och det är sällan jag fått anledning att byta till någon annan färg. Inte heller gäddorna dissar färgen. Däremot måste jag erkänna att jag inte ens testat hur det här betet fungerar på västkusten (men det skulle förvåna mig om det inte gör så). 

#1! - Kandidat 1

Nu är det dags för nomineringen av kandidater och jag börjar med en mycket stark sådan, en gul single tail twister - eller slingerbult - monterad på en sjugrams jiggskalle. Med det här betet vet jag att jag kan fånga fisk i så gott som alla vatten. Det kan fiskas i ytan, på bottnen eller i frivattnet. 

Det här är det bete som inledde mjukisarnas segertåg här i landet. Varför just den gula färgen vet jag inte, men den fungerar även om den inte liknar något som, såvitt jag vet, simmar i svenska vatten. Visst, man kan lika gärna välja en vit eller chartreusefärgad slingerbult eller om man nu råkar ha någon annan färg man tror benhårt på, men för min del blir det en gul.
 

Dubbelenkel

Krokar är, om inte ett rent elände så i vart fall, ett nödvändigt ont. Nödvändigt därför att det måste finnas något för fisken att fastna på. Ont eftersom krokar saknar omdöme och urskillningsförmåga och därför fastnar i allt möjligt. Så långt möjligt bör de därför undvikas men med färre än en krok är det svårt, för att inte säga omöjligt, att fiska.

Mitt favoritbete har länge varit jiggen. Utan sk stingers. Bara en enkelkrok som sticker upp från betets rygg och därför fäster bra i fiskens överkäke men går fri från bottnen. Men åtminstone större beten av jiggtyp - som det på bilden ovan - har ofta en trekrok monterad under buken, dvs som gjort för att fastna i vad för slags elände som nu kan ligga på bottnen. Den kroken tar jag saklöst bort. (Har jag sagt att jag avskyr trekrokar?) 

Men... kanske ändå att det är bra att ha en krok även där? Fast en gädda hugger ju normalt tvärs över betet och då borde den ju fastna i den krok som sitter på ryggsidan? Nå, inför vårvinterns eventuella försök på gädda så har jag kompromissat med min övertygelse och ersatt trekroken med en enkeldito. Grundtipset är att detta kommer att leda till att jag ganska snart blir av med betet. Skulle så inte ske så får jag väl se på vilken krok de gäddor jag får upp sitter fast.

Ett halvt hekto lördagsgodis

Ett halvt hekto (eller, om man vill vara petnoga, 49 gram) väger den här lilla plastasken med innehåll. Innehållet är ett dussin pyttesmå mjukisbeten riggade på likaledes pyttesmå jiggskallar. Mer, eller tyngre, än så behövs inte när man ger sig ut med UL-grejor.
 

Betessortimentet ryms ledigt även i en liten jack- eller byxficka. Tcker man att asken är för knölig går det lika bra att förvara jiggarna i en liten plastpåse.

 

 

Dovesun

 

På temu com finns ett bedövande utbud av fiskegrejor. Mycket är skräp men det finns guldkorn. När det gäller mjukisbeten för lätt/ultralätt fiske har jag fastnat för varumärket Dovesun.

 

Dovesuns beten säljs i välfyllda plastaskar av god kvalitet. Även betena är av god kvalitet. Jag har köpt några askar med små beten lämpade för jigg- och drop shot-fiske. Rekommenderas!

 

Senko

Med tanke på hur grejor avsedda för det nordamerikanska bassfisket dominerar vårt svenska utbud är det förvånande att det här inte slagit igenom. För Gary Yamamotos Senko (och dess otaliga efterapningar) är det förmodligen mest använda konstbetet "over there". Möjligen är förklaringen svenska sportfiskares skeptiska inställning till allt som luktar mete och missuppfattningen att Senko är en slags metmaskimitation? Jag tror faktiskt att det kan vara så enkelt

Här tangerar vi återigen de eviga frågorna hur fisken uppfattar våra konstbeten och vad det är som, åtminstone ibland, får den att hugga. Eftersom jag inte tror att fiskarna är några stora tänkare är min teori att en hungrig fisk gapar över i stort sett vad som helst som kan tänkas vara ätligt. Detta beteende balanseras av deras förmåga att blixtsnabbt spotta ut allt de inte vill svälja.

 

Senkon är ett så kallat soft stick bait, dvs en avlång, spolformad, bit mjukplast. Välj en lagom stor sådan i en färg du tror på, tackla den på en jiggskalle, en offsetkrok eller på något annat vis, kasta ut den där du tror att det finns fisk och få den sedan att röra sig. Fungerar det på amerikansk bass så fungerar det även på svensk rovfisk.

Kinesiska kräftor och svenska abborrar

Kräftor gillas inte bara av berusade svenskar i fåniga papphattar utan även av abborrar. Kräftabborre är - precis som krabbtorsk - ett begrepp och i båda fallen blir rovfiskarna välnärda, vackert färgade och tar smak av sin skaldjursdiet. Dessvärre har flodkräftan, till följs av den fruktade kräftpesten, kommit att bli relativt sällsynt. På gott och ont sattes signalkräfta - numera klassad som en invasiv art - ut i många pestdrabbade vatten. Kort sagt är emellertid tillgången på svenska kräftor mindre än vad motsvarande efterfrågan är. Därför importeras kräftor från. bland annat, Kina.

Själv har jag nu direktimporterat några kräftor från det stora landet i öster men mina kräftor är av plast. De största (bilden ovan) har ingjuten jiggskalle med krok medan de mindre (nedan) är tänkta att monteras på lämplig krok/jiggskalle.

Nu återstår att söka upp någon av de sjöar i omgivningen där det ska finnas kräftor och abborre. Eller så testar jag mina kinakräftor i kanalen, för det lär finnas kräftor även i Östersjön och om borrarna tar mina korvjiggar så tar de säkert de här betena också...

 

Kinesisk korvlåda

Från Kina, via Temu, kom härom dagen  en plastlåda innehållande korta plastmaskar, eller - som jag kallar dem - korvar och några 3,5 grams jigskallar av ned-typ. Korvarna känns lätta så jag antar att de är flytande. Dock är det knepigt att trä upp dem på de medföljande jiggskallarna så jag tror att jag blir tvungen att nypa av den hake som är avsedd att hålla masken på plats. Men det finns ju superlim.

Vid mitt första test kunde jag snabbt - på fyra kast - konstatera att såväl abborre som gädda äter kinesisk korv.

Ståuppare

En tretums Storm Largo Shad (5 gram) monterad på en tiograms ståuppskalle.

Nu är det inte Fredrik Andersson och hans kollegor det här inlägget ska handla om utan om jiggshallar av ståupptyp. Sådana kan, precis som komiker, se väldigt olika ut och i begreppet inbegriper jag alla typer av jiggskallar som är tänkta att, när ens jigg når bottnen, hitta ett viloläge så att betet står upp, antingen vertikalt eller i vinkel mot bottnen. Tanken är att betet då ska ge rovfisken intryck av en bytesfisk eller något annat som letar föda på bottnen. Den här typen av jiggskalle är alltså tänkt för främst långsam hemtagning med pauser.

Naturligtvis kan även en traditionell, rund, jiggskalle fiskas hem på det sätt som beskrivs ovan, men i så fall kommer betet, i vart fall om det inte är flytande, att lägga sig på sidan när jiggen nått bottnen. Detta kan också ge napp och man kan tänka sig att en skadad/döende bytesfisk skulle kunna uppföra sig på det viset. Dock ökar, jämfört med om man använder et ståuppskalle, risken för att kroken ska fastna i något på bottnen liggande sattyg.

De sk nedskallarna är en typ av ståuppare. De är tänkta för mask(eller korv)formade beten. Till beten av shadtyp fungerar, enligt min erfarenhet, skallar av den modell som ses på bilden bättre.

Jika-rigg

Ett enkelt sätt att rigga en shad eller liknande mjukisbete för jiggfiske är den tackling som kallas Jika-rig. Det som behövs är det som ses på bilden ovan, dvs ett lämpligt bete, en lagom stor krok, ett beteslås (eller, som på bilden, ett sådant i en wiretafs) och ett bombsänke (det på bilden 10 gram och med beteslås). Så kopplar man ihop delarna ungefär som på bilden nedan och sedan är det bara att fiska.

Zoarces viviparus

 

                                                                                                      Tånglake - Wilhelm von Wright

Tånglaken sägs vara en alltjämt livskraftig art i vår allt sämre mående Östersjö. Är man artjägare och/eller LRF-fantast utgör den därför ett byte att rikta in sitt fiske på. Byte är den också för de gäddor som fortfarande simmar i vattnet längs vår östra kust. Beten som i någon mån liknar denna fisk är - förmodligen därför - effektiva beten vid kustfisket efter gädda.

Eftersom tånglaken hålls vid bottnen är beten som kan fiskas på eller nära densamma att föredra så även om det kan fungera med brunsvarta vobblare föredrar och föreslår jag mjukisar riggade på någon form av jiggskalle.

Mera korv!

Den här gången blev det inget spill. Hela

masken användes och det gav tre korvriggar.

Mitt första försök med vad jag kallar korvriggen gav mersmak, så nu har jag gjort några till. Det känns litet märkligt, efter att i decennier ha fiskat med mer eller mindre fisklika mjukisbeten av viftstjärt- och slingerbulttyp, få fisk på en liten plaststump som varken har någon inbyggd rörelse eller egentligen liknar något. Men saker och ting är inte alltid som man tror och mycket i sportfisket är kontraintuitivt.

Nästa steg i mitt experimenterande blir - eller är eftersom jag redan riggat dem - att montera samma sorts korvbitar på traditionella, runda, jiggskallar och fiska dessa på samma sätt, dvs dragga dem i

bottenslammet. Vem vet? Och testar man inte så får man aldrig veta. Inte för att jag vill göra anspråk på att leda utvecklingen framåt, i alla fall inte mer än min egen utveckling. 

En korv...

När Emil fick för sig att försöka fånga en ulv använde han en korv som lockbete. Någon ulv blev det inte i hans grop, men Kommandoran, tros att hon rimligen var proppmätt efter att ensam ha vräkt i sig all den julmat Emils mor skänkt åt fattighjonen, kunde inte motstå frestelsen. "En korv är i alla fall en korv" blev hennes famous last words innan hon trillade dit. Och korv kan ju vara förbaskat gott.

Korv, av mjukplast, kan locka även abborre och annan fisk. På ett sk ned jigghuvud trär man ett kort maskbete (typ en avkapad bit av en Senko eller något liknande soft stick bait). Den typ av korv som på engelsk (amerikansk) slang kallas turd är förvisso mindre aptitlig men turd rig är, hur som helst, den vedertagna beteckningen på denna "frestelse". En tillverkare föredrar att skriva TRD vilket ju är en värdelös förkortning eftersom den tar betydligt längre tid att uttala.

På bilden ovan ses mitt första försök i genren, exponerat i den position det är tänkt att inta på bottnen. Det är ett sjugrams ned-huvud och själva betet ett, i mina ögon lagom stort, stycke av en korvfärgad Lunker City Spanky Och när jag ändå var igång så monterade jag den överblivna maskbiten på en annan nedskalle (och i hastigheten kom en silikongummiring jag satt dit när jag fiskade masken wacky-riggad med, men den är nu borttagen och det där med wacky-riggning tar vi en annan gång).

Korvriggen testades ffg i går och redan i det första kastet hade jag kontakt och det andra resulterade i en fin abborre. Den hade sugit i sig korven så att kroken, dessvärre, satt djupt i svalget. I samtliga av de tre följande kasten hade jag fisk som var på korven men dessvärre fastnade den sedan i någonting och gick förlorad. För jämförelses skull bytte jag då till en shadjigg som inte gav någonting och testade även med en dropshotrigg. Därefter åt jag och grabben korv och när det var överstökat hade, gissningsvis på grund av det julibetonade septembervädret, båttrafiken i kanalen tilltagit såpass att det var mer eller mindre meningslöst att fortsätta med fisket. Helt klart kommer det att bli mer korv, såväl i betesboxen som i matsäcken, framöver.

Bakborstig rovmask och gul slingerbult

 

Nya insatser! Sommaren är över och norgeresan gjord. Nu börjar fiskesäsongen! Först på tur står abborren som nu bör ha börjat hitta in från ytterskärgården och en eller annan gädda brukar det också bli. Om jag ids/orkar/hinner med ett pass redan idag är osäkert men nästa helg så...  Sedan dags för mitt favoritfiske. Att stå på en folktom strand eller sitta ensam på en klippa, blickande ut över en allt tommare Östersjö, i hopp om att en blank öring ska ta mitt bete.

Hittills har jag haft mest framgång med tobisliknande kustvobblare och genomlöpare men inför höstens fiske hoppas jag på den hät mjukplastimitationen av en bakborstig rovmask (från Fladen Fishing). Jag har monterat den på en Mustad krok för gummimack och tänker fiska den med en sjunkande bombarda.

Till abborren brukar mitt utgångsbud vara en gul slingerbult (single tail twister) monterad på en jiggskalle i lämplig vikt (vilket brukar vara någonstans inom intervallet 5-15 gram. Tar fisken inte den gula försöker jag med någon annan färg och går inte det blir det en viftstjärt (paddle tail) i den färg som kallas motor oil. Tar borren inte heller den är en spinnare det enda som hjälper.

Gäddorna brukar komma som bifångster vid abborrfisket men är jag ute efter gädda enkom så brukar jag använda slingerbultar och viftstjärtar i större storlek - 4 till 6 tum - på jiggskallar med rejäla krokar. Inte för att de är mer effektiva för gäddorna men de sorterar bort småabborrarna.

Vi som handlar våra fiskegrejor på Lidl

 

Någon gång per år kan man köpa fiskegrejor på Lidl. Jag vet att många dissar den kedjan men själv drar jag mig inte för att handla livsmedel där. Eller fiskegrejor. Och det jag köpt där - några spöstativ, en teleskophåv, en fiskeväska och några baitrunners -är jag mycket nöjd med. 

I sommar hittade jag de här betessortimenten, ett med shadjiggar och ett med dropshotriggade mjukisar, till det facila priset 59 kr/st. Allt, även askarna, andas kvalitet. Tre kompletta dropshotriggar i olika vikt och krokstorlekar med sammanlagt sex beten i en rejäl ask betraktar jag som ett fynd.

FISHING LURE SET "SHAD"  RUBBER FISH

FISHING LURE SET "DROP-SHOT"

Fladen Big Single Tails

Det första mjukplastbete - bortsett från några "metmaskar" av plast som följde med det metspö jag fick i present i sexårsåldern - jag fiskade med var några orangeröda Creme single tails jag köpte av Husbergs på Svartbäcksgatan någon gång på sjuttiotalet.

Creme var pionjären vad mjukisar beträffar så så långt var det ju riktigt. Den modell av mjukis som kallas single tail eller twister (och som jag kallar slingerbult) är en av de mest effektiva och användbara, En lagom stor slingerbult i rätt färg och presenterad på rätt sätt fångar all rovfisk från abborre till hälleflundra.

Inför mitt planerade återseende av Hardangerfjorden har jag inventerat min betesarsenal och då fann jag att mjukisar och jiggskallar var något jag behövde komplettera så jag surfade in på Fladen Fishings hemsida och nu är det problemet löst. Dessutom har jag beten till gäddfiske och annat.

Fladens jiggskallar säljs i tre olika storlekar men slingerbulten är densamma till alla tre. Mjukisen väger 10 gram och anges vara 12 cm lång. I set med jigghuvud säljs de i vikterna 40, 60 och 90 gram (vilket rimligen innebär att huvudena väger 30, 50 resp 80 gram. Så det är bara att köp och mixa efter eget förstånd, upplevt behov och plånbok. Slingerbultarna, men inte huvudena, kan köpas styckvis. Å andra sidan passar Fladens runda jigghuvuden, i de större storlekarna (finns med 8/0-krok ända ned till 15 gram), perfekt till de stora slingerbultarna.

Mera BaitJunkie-gnäll...

Med offsetkrok är det inga som helst problem.

Kameran ljuger inte men bildvinkeln gör det. Cirka en halv centimeter av krokskafter närmast

vikten är "naket" hur jag än försöker få mjukisen närmare. Om det har någon betydelse för hur

pass bra betet fiskar vet jag inte, men det stör mig.

 

Riggning med förhinder

Nu har jag levt och fiskat med mjukisbeten i ett drygt halvsekel och under den tiden har onekligen en hel del hänt. Mjukgörarna i den första generationen mjukisar löste upp en stor del av landets draglådor i hårdplast (och mycket annat de råkade komma i kontakt med). Småningom ändrade man i mjukisrecepten och de ödelagda boxarna ersattes med nya i sk worm proof plast.

Försök inte få Bait Junkies att sitta som de ska

på den här typen av krok.

Produktutvecklingen och marknadsföringen fortgår och nyligen köpte jag på mig ett sortiment av Daiwas Bait Junkie tillverkade i vad Daixa kallar elastomax vilket förefaller vara ett hållbart material. Dock är det väldigt motsträvigt när man försöker montera mjukisarna på åtminstone vissa jiggskallar och det är lögn i helvete att få dem att sitta tight på till exempel Savage Gears Last Meter, BKK Round Elite och antagligen alla andra jiggskallar med den vanligaste typen av hake avsedd att förhindra att mjukisen glider av kroken. Även Daiwas egna jiggskallar har denna typ av hake så deras Bait Junkie-mjukisar funkar säker inte med dem heller...

Allvarligt talat så är det dåligt att en av fiskevärldens största och mest välrenommerade tillverkare misslyckas med en så självklar och enkel sak. Testar de inte sina grejor innan de släpper dem?

På sk offset-krok är det inga problem men själv använder jag helst traditionell jiggskalle till mina mjukisar. Jag får väl leta fram några utan hake och testa med tvål eller annat glidmedel...

edit 240502    Till råga på eländet är det snudd på omöjligt att få in en sk shallowskruv n Bait Junkie-mjukisarna. Kombinationen av elastomaxmaterialets gensträvighet och den halkiga substans som gör det svårt att få grepp om betet gör detta oerhört tålamodsprövande. Jag sätter inte upp Bait Junkie på min lista över skitprodukter men någon köprekommendation ger jag definitivt inte (annat än till de som avser att använda uteslutande offsetkrok...