En resekamrat

 

 

Flerdelade (dvs delade i flera än två delar) spön, sk plockepinnspön, anses av någon anledning vara bättre än teleskopiska spön. Själv håller jag inte med om detta. Idealet är naturligtvis en odelad spöklinga men med en sådan blir transportproblemen svårhanterliga så snart spölängden överstiger fem fot (och att resa med en odelad femfotare är inte hlt okomplicerat).

Telespöt på bilderna, ett cirka tio år gammalt Grauvell Titan MiniTel, mäter knappa 45 cm ihopskjutet men hela 240 cm (åtta fot) utdraget och är ett mycket användbart fiskeredskap. Det är klassat för kastvikter 5-20 gram. Klingan är av grafit men toppsektionen av massiv glasfiber. SIC-ringar och ett rejält rullfäste.

Strängt taget är ett sådant spö och en haspelrulle i mellanstorlek (2500-4000) allt man behöver för en  normal svensk fiskesemester (såvida man inte tänker sig älvfiske efter lax eller djuphavsfiske). Det funkar perfekt till mete (med tacklet som beskrivs i föregående inlägg eller med flöte) och kastar drag i storlekar som lockar allt från småabborrar till gammelgäddor.
 
 

Gammalt möter nytt - 3

Stöddigare grejor än de två föregående kombinationerna men fortfarande - åtminstone enligt den moderna "normen" - UL. Rullen är en verklig klassiker, Daiwa SS Tournament 700, med många saltvattensrekord på sitt samvete. Den är minstingen i den första serien grisnosrullar. Rullarna kom någon gång under sjuttiotalets andra hälft och var i produktion till 2022. 

Som UL-rulle är SS 700 suverän med sin fantastiskt fina slirbroms. Den keramiska lintrissan i kombination med den täta linuppläggningen gör att den fungerar väl med PE-lina (för den som vill använda sådan).

Spöt är en fyrdelad femfotare klassad 2-10 gram vid namn Kaiteki BAMP. Klingan har spigotskarvar, snabb aktion och oväntad ryggrad för ett UL-spö.

Gammalt möter nytt - 2

Mitchell 308 började tillverkas 1959 och var i produktion fram till och med 1986. Vilket år rullen på bilden är gjord har jag inte idats ta reda på men den är, till det yttre, tämligen skamfilad och den behöver göras ren även invändigt och sedan smörjas upp. Sedan kommer den att fungera perfekt.

Spöt är ytterligare ett kinesiskt, fyrdelat UL-spö. 140 cm långt, relativt snabb aktion och lämpat för beten vägandes 5 gram eller mindre. Det har säkert ett namn, men eftersom jag inte kan tyda de kinesiska skrivtecken som finns på spöt och det välgjorda fodralet så känner jag inte till det. Ett bra spö är det och trevligt att fiska med.

Återigen en mix av gammalt och nytt som fungerar hur bra som helst och är - i likhet med den kombination jag skrev om i gårdagens inlägg - av den transportvänliga typen.

Mitchells UL-klassiker kom även i en version med något högre utväxling, mörkt blå finish och modellnumret 408.

 
 

Gammalt möter nytt

1978 kom Daiwas UL-rulle i deras guldserie. Den fick namnet Mini-Mite. En gedigen liten pjäs, helt i metall (bortsett från vevknopp, backspärrsreglage och den del av bygeln där linföraren sitter). Made, som alla Daiwa var på den gamla goda tiden, in Japan. Man hade då ännu inte börjat med marknadsföringstjafs som JDM utan gjorde (bara) rullar av högsta kvalitet för världsmarknaden.  

Mini-Mite sitter som en fläskläpp på ett modernt UL-spö. Spöt på bilden heter Teucer, är fyrdelat, 140 sm långt och klassat för vikter upp till 4-5 gram (jag minns inte vilket men spöts mjuka och djupa aktion gör det förlåtande i det avseendet och jag skulle inte, om situationen krävde det, tveka att med mjukt handlag svepa ut en sjugrams spinnare till de vakande abborrarna). Jag köpte spöt i fjol, via Aliexpress, och gissar att det också är tillverkat 2025.

Nästan femtio år skiljer spö och rulle men i mina ögon utgör de en perfekt kombination. Dessutom en kombination som är synnerligen transportvänlig och som man, med några beten i fickan, kan bära med sig under en vanlig promenad eller "smuggla" med på en resa som inte är (tänkt som) en fiskeresa.

Tyran Tele

 

Låter namnet Ron Thompson Tyran bekant? I så fall följer du antagligen min blogg. Spöt finns även i ett teleskopiskt utförande.

 

Längden är nio fot och klassningen 10-40 gram. Som så ofta på telespön är det aningen glest mellan ringarna och de som finns är av tvåbenstyp men annars av bra kvalitet.

 

Greppen är EVA med detaljer i gummikork och rullfästet av god kvalitet.

 

Vill man ha ett niofotsspö som är smidigt att transportera och som fungerar till litet av det mesta är det här inget dumt val.

Resespön - några tankar

Spön som är delade i fler än två delar kallas ofta för resespön, detta eftersom de i demonterat skick är kortare än motsvarande traditionellt tvådelade spön. Även teleskopiska spön brukar insorteras under detta begrepp. 

Förr var flerdelade spön en sällsynthet men på senare år har utbudet av sådana ökat närmast exponentiellt och det finns ett stort utbud att välja och vraka i. Att nämna enskilda produkter är idag närmast meningslöst eftersom tillverkarna reviderar sina kataloger snabbare än vad man, i vart fall om man ska hinna bilda sig en rimligt välgrundad uppfattning om ett spös brister och förtjänster, har möjlighet att följa. Därför ger jag i stället några allmänna råd och synpunkter.

Allt annat lika är en odelad spöklinga att föredra. Skarvar innebär försvagningar och påverkar aktionen negativt. Detta sagt är odelade spön oerhört opraktiska när man ska transportera dem och det gäller såväl kortare transporter som, i synnerhet, långresor. Därför är så gott som alla spön på marknaden delade.

Ett niofots (270 cm) spö som är tvådelat har (om delningen skett på mitten) en längd i delat skick (den sk transportlängden) på knappt 145 cm och är samma spö i tre delar blir transportlängden runt 100 cm.  Delar man det sex gånger får man en transportlängd på dryga halvmetern. Risken för att ett spö ska ha eller drabbas av en glappande/klapprande holk eller något annat problem sammanhängande med skarvarna torde vara sex gånger så stor med ett sexdelat jämfört med ett tvådelat spö. Det är även betydligt meckigare och mer tidsödande att montera ett spö i sex delar än ett tvådelat.

Lika opraktiskt som odelade spön är spön i onödigt många delar. Visst, ju fler delar desto kortare blir spöt och ju kortare desto enklare blir det att få plats med i packningen eller på annat sätt transportera. Men, och det är ett viktigt men, spöt är ju till för att fiska med och åtminstone som jag ser det måste det vara det som styr prioriteringsordningen.

Avgörande blir, enligt mitt sätt att resonera, vad som i det enskilda fallet är en hanterlig transportlängd och svaret på det blir ju olika beroende på omständigheterna. Ska men transportera sitt spö i den incheckade resväskan när man reser till solen så sätter resväskans dimensioner gränsen. För de flesta bilburna fiskare är den sk hatthyllans bredd en bra utgångspunkt osv.

När man fastställt vilken transportlängd som är hanterlig inser man (?) att om tex ett tredelat niofotsspö fungerar så finns det ju ingen direkt anledning att köpa ett sådant spö i ännu fler delar och vill man i samma packning ha med även en sexfotare så fungerar ju ett tvådelat sådant spö.

Alla dessa grejor man släpar med sig

Min fiskekompis Håkan är inte den som, när det handlar om utrustningen, lämnar något åt slumpen. Han är en tänkande August som efter ett antal gemensamma fiskeexpeditioner i min Skoda Fabia insett fördelen med sk resespön. Så nu är han inne på att dubblera sin spögarderob genom att skaffa teleskopiska eller flerdelade spön motsvarande de traditionella tvådelade han redan har.

Håkan är definitivt inne på rätt spår men för egen del känner jag det som mer angeläget att dra ned på packningen generellt. Drag, rullar och sänken är tunga.

Under vår nyss avslutade skalhamnssejour använde jag samma spö och rulle till 95% av mitt fiske.

Smidigt

I går eftermiddag blev det ett kort pass vid kanalen och ytterligare ett är planerat till i eftermiddag. Till dagens pass är spöna tacklade och ligger kvar i bilen. Att kunna göra så är en av fördelarna med telespön. Jämför man telespön med flerdelade sk resespön (plockepinnspön) kan man säga att telespöt är smidigare än ett konventionellt (tvådelat) spö medan resespöt är meckigare.

Mitt reseset

För några år sedan (som ett led i mina förberedelser inför en resa som inte blev av) köpte jag tre stycken fyrdelade resespön av Fladen Fishings tillverkning (Warbird Travel) och i storlekarna 7 fot 2-12 g, 7 fot 5-30 g och 8 fot 10-40 g. Mycket trevliga och bra spön som jag haft glädje av trots den inställda resan. Nu har mitt reseset blivit komplett sedan jag köpt tre stycken Shimano Alivio RC i storlekarna 1000, 2500 respektive 4000 vilka matchar de tre spöna perfekt. Den som vill slimma sin utrustning/packning kan klara sig ned en 2500-rulle som funkar till alla tre spöna och minimalisten nöjer sig med en sådan och mellanspöt.

Alivio är kanske inte Shimanos sexigaste rulle men den är en mycket vettig och robust modell som uppfyller alla krav jag har på en haspelrulle och är en fröjd att fiska med. Det verkar som om modellen är nyligen utgången vilket innebär att man just nu kan hitta den billigt. Bla på Dollar Store (390 kr) men säkert även på andra ställen om man letar litet.

Naturligtvis behöver man inte resa långt (eller alls) för att ha nytta av transportvänlig utrustning. Ett spö som går att stoppa ned i en liten ryggsäck eller axelväska är smidigt även om det tilltänkta fiskevattnet ligger bara en kort cykel- eller busstur bort och underlättar även när fiskegrejorna ska transporteras i bilens baklucka.

Sougayilang Fly #5 9'

Nyligen anlände ett ovanligt lätt paket innehållande ett femdelat flugspö. Lätt eftersom själva spöt, som väger runt ett hekto, levererades i en enkel tygpåse (och med enkel menar jag utan fackindelning, ungefär som de påsar tältpinnar brukar ligga i) och utan den sedvanliga tuben. Istället var påsen omsluten med uppblåst plast. Arrangemanget fungerade uppenbarligen, för spöt var helt. Nämnas kan att tuberna till de två spön jag tidigare beställt från Kina båda var knäckta/spräckta när de kom fram (med spöna var dessbättre hela. sä även det sättet att skydda dem fungerade).

Den information som på wish lämnades om spöt är att det är tillverkat i (ospecificerad) kolfiber, nio fot långt och klassat för linor #5. Korkgreppet är inte av allra högsta kvalitet men verkar helt OK. Rullfästet ser förtroendeingivande ut men är dessvärre i den billiga orange färg kineserna kallar guld. Spööglorna - linförarring med okänt keraminlägg och övriga av snaketyp) sitter i linje och lindningarna ser propra ut. Passningen när jag monterade spöt var god och jag kunde inte notera något glapp i holkarna. Klingan har en djup, såvitt jag kan bedöma utan att ha provkastat närmast parabolisk, aktion. 

Det ska bli intressant att under den kommande säsongen testa detta billiga (ca 150 kr + frakt) spö tillsammans med den lika billiga rulle av samma märke jag skrivit om tidigare.

Semesterfiske

Sommar och sol är inte alltid ett recept för lyckat fiske men det kompenseras mer än väl av att det är den tid på året då utomhusvistelse är som mest angenäm. Snart ska jag göra sommarens lilla roadtrip, tvärs över landet - förbi de stora sjöarna - till dess västra sida. Det är ingen renodlad fiskeresa utan jag ska mest agera helt vanlig semestersabotör, men en fiskeutrustning kommer naturligtvis att finnas med. En allsidig sådan.

Min semesterfiskeutrustning består (denna gång) av ett smidigt telespö (ett Grauvell Titan Minitel 240) som utdraget mäter åtta fot och kastar beten upp till 20 gram. På spöt sitter en haspelrulle i mellanstorlek (en Banax Cion 700s). Rullens spole är (nästan) fylld med 0,15 mm PE-lina och på den skarvar jag lagom längd av för dagens fiske lämpad lina. Detta är vad jag kommit fram till är det smartaste sättet att utnyttja de moderna PE-linorna. Vill jag fiska gädda och ha en stum lina så skarvar jag bara på en ståltafs, ska jag fiska abborre och vill ha en tunn och elastisk lina så skarvar jag på ca 10 meter 0,20 mm nylon osv. Jag har alltid spolen välfylld med stark lina men får också, när situationen så kräver, nylonlinans elasticitet och nöthärdighet. Dessutom är nylonlinan alltid färsk.

Resespön 2: Fladen Warbird Travel

Fladen Fishing har sedan några år tillbaka en trevlig serie resespön till rimliga priser. Serien omfattar tre spön, samtliga fyrdelade. Det lättaste spöt är en sjufotare klassad 2-12 gram, mellanspöt även det en sjufotare men för beten 5-30 gram och det grövsta spöt mäter åtta fot och är avsett för betesvikter 10-40 gram.

Spöna är snygga och välbyggda. Designmässigt lutar de litet åt LRF-hållet. Komponenterna ger intryck av att vara av god kvalitet. Spöringarna verkar vara Fladens tolkning av Fujis Concept. 

Fladenspöt överst i bild

Toppöglan och de översta ringarna är minimala vilket möjligen har någon fördel (oklart vilken och hur stor) men åtminstone en påtagligt nackdel, nämligen att det blir problematiskt om man - som jag - vill skarva på en slaglina av nylon eller FC när man har PE-lina på spolen, detta då en skarvknut lätt "fastnar" eller åtminstone bromsas i de tränga ringarna.

Kastegenskaperna är goda och bortsett från att jag inte är övertygad om finessen med de pyttesmå spöringarna så har jag inget att anmärka. Är man på jakt efter hyfsat billiga resespön är de här värda att beakta. 

Varför man skulle vilja ha ett billigt resespö? Jo, därför att saker man har med sig på resor har en förmåga att försvinna (eller förolyckas i flygbolagens bagagehantering) så åtminstone jag undviker att ta med min dyraste kamera etc när jag är på resande fot. Dessbättre är Fladens resespön bättre än vad prislappen ger en rätt att förvänta sig av dem.

https://www.youtube.com/watch?v=yqwfviut8y0&t=250s

edit. Via SMS fick jag av min fiskekompis Henke frågan, om åttafotsspöt har vettigt långt bakhandtag och mitt svar på den frågan är: Ja. Vettigt såtillvida som ändbutten hamnar i höjd med armbågen vilket är någon slags minimum för att man ska kunna utföra riktiga tvåhandskast och tillräckligt för en åttafotare med den klassning spöt har.

Resesepön: Reliant SX2 903-4+

När min fiskekompis Joel köpte sig ett havsöringspö valde han ett Reliant. Modellbeteckningen på det kan jag inte, men det är ett fint och välbalanserat spö så när jag fick korn på sk resespön av samma märke blev jag nyfiken. Med resespön avses vanligen flerdelade eller teleskopiska spön med en transportlängd (dvs längd i isärmonterat eller ihopskjutet skick) som medger att de packas i en resväska. Reliants resespön hör till den förra kategorin, dvs är flerdelade.

En annan sak som fångade mitt intresse är att Reliants resespön anges vara speciellt avsedda för kustfiske efter havsöring, dvs just det fiske jag helst ägnar mig åt. Spöt med den något otympliga modellbeteckningen SX2 903-4+ är allt annat än otympligt. Det är femdelat (vilket väl är vad som avses med 4+) men själva klingan är fyrdelad och den femte delen utgörs av den undre/bakre delen av handtaget som är skarvat med en fiiffig kombination av spigotholk och skruvgänga. Detta medför att spöt har ett tillräckligt långt bakre handtag, något som inte alltid är fallet när det handlar om resespön.

Transportlängden är ca 60 cm och ihopmonterat är spöt 9´3´´. Klingan har en rapp toppaktion och är av tillverkaren klassad för betesvikter 7-28 gram. Det borde innebära att spöt arbetar bäst med beten 18-23 gram och det förefaller stämma. Med ett 25-grams genomlöpsdrag kunde jag fortfarande ladda klingan fullt utan att den protesterade men när jag hängde på en 30-grammare kände jag att det var bäst att hålla igen en aning. Något så lätt drag som 7 gram hade jag inte med mig men med den 13-grammare som var det lättaste jag kunde uppbringa fick jag fortfarande långa och fina kast.

Med en haspelrulle i 3000-storlek och vikt strax under 300 gram är balansen i spöt perfekt. Det känns lätt och känsligt. Kastegenskaperna är goda och när jag använde spöt så märkte jag inte av att det var flerdelat, dvs det fungerade minst lika bra som ett konventionellt, tvådelat, spö i samma längd. Drillningsegenskaperna fick jag dessvärre inte tillfälle att testa men det finns ingen anledning att anta att de inte ska vara goda.

Tygpåsen i vilken spödelarna förvaras bär en svensk flagga men en dekal på rullfästet säger att spöt är "Made in Korea". Allt ser snyggt och prydligt ut och passningen i holkarna är god. Klingan anges vara av en 30/40 tons grafitblandning. Korken förefaller vara av hög kvalitet och detsamma gäller spöringar och rullfäste. Prislappen för spöt ligger strax under 900 kr och för de pengarna får man ett trevligt spö. För den havssöringfiskare som står i begrepp att köpa ett spö i den prisklassen och vill ha ett lättransporterat spö är Reliant SX2 903-4+ ett intressant alternativ.

edit. För den som vill ha ett något kraftigare spö finns SX3 902-4+ klassat för betesvikter 14-35 gram och i övrigt identiskt med SX2.

Odugligt?

Jag vet. Ett odelad spöklinga är, allt annat lika, bäst. Därnäst kommer en tvådelad och längst ner på skalan brukar teleskopiska spön hamna när förståsigpåarna (som själva aldrig använt ett tele spö) fäller sina tvärsäkra och kategoriska omdömen. Men jag gillar telespön. De har, när allt kommer omkring, vissa fördelar och de är inte odugliga eller ens dåliga som fiskeredskap. Om sedan de som anser sig veta bättre än vad jag gör betraktar mig som en oduglig fiskare när jag kommer dragande med ett, billigt till råga på eländet, telespö så rör det mig inte i ryggen. Fisken vet inte att det är ett telespö jag använder för att kasta ut mitt bete till den, jag har inga problem att känna när den nappar och spöt fungerar även bra när jag ska drilla och landa fisken. Vad mer kan man begära av sin utrustning? Och, om man nu gör det: Varför?

Mitt tolvfots Shakespeare Sander Point T-360 är en trevlig fiskekamrat. Jag köpte det för några år sedan för 299 kr (vilket var ca 1/3 av ordinarie pris men ändå, det är ett billigt telespö). Det klarar beten upp till ca 50 gram, fungerar till såväl vanligt spinnfiske som mete (flöt- eller bottenvarianten) och är även ett tjänligt bombardaspö. Transportlängden är runt 65 cm.

Jag och mitt billiga telespö i Cascais.

I morgon åker jag och mitt billiga telespö till Digerhuvud och ser om vi kan hitta en lagom torsk till middag...

Kali Kunnan Micro 180 - en liten tuffing

Så har jag plötsligt snöat in på telespön... Idén med en synnerligen transportabel utrustning tilltalar mig. Riktigt varför vet jag inte men nu har jag i alla fall hittat ett spö som skulle få rum i handväskan (om jag hade en sådan) och som utan problem går ned i vilken annan väska eller ryggsäck som helst. Jag skulle kunna ha det i portföljen. Eller i en rymlig byx- eller jackficka. Ändå är det inget UL-spö utan ett relativt kraftfullt spö som borde lämpa sig väl för tex gäddspinn. Faktum är att det har ryggrad nog att svepa ut ett bottenmetetackel med en strömming eller mört. Eller så skulle man kunna fiska från någon pir eller klippa med pater noster-tackel eller jigg. Eller en 40-grams Sölvsilda. Eller... Men jag låter bilderna (med bildtexter) tala för sig själva.

Spöt kommer i en liten tygpåse. Vad man nu ska ha den till.

Ett skydd för spöringarna följer med.

Transportlängden är  29 cm (enligt tillverkaren 32 cm men jag litar nog mer på min tumstock). Utdraget är det en sexfotare klassat för beten 20-60 gram.

En detalj som gladde mig är att toppsektionen är av massiv glasfiber. Resten av klingan är av kolfiber.

Jag köpte mitt spö från waveinn.com. 

Med haspel hade man önskat sig ett något större avstånd mellan spolkant och den första spöringen men det funkar OK.

Med en lågprofils mutirulle ser spöt ganska kaxigt ut och ur transportabilitetssynpunkt är det närmast idealiskt. Oavsett om man väljer haspel eller multi så är det ett enhandsspö.

Så kan jag ju bara inte undanhålla er den information som lämnas om spöt på Kali Kunnans hemsida (översatt från spanska till svenska av google...):

Micro står ut för sin vikning av endast 32 cm vilket gör det idealiskt att bära det överallt i bagageutrymmet i bilen, i resväskan för utflykter, utflykter ...

· HQ-kol · Trådad metalltermisk med stötdämpare · Metallskålhållare · Svarta ramringar, Hård typ keramik · Tygöverdrag

modell	Lång m.	åtgärd	sträckor	faldigt	ø Base	Vikt gr.	kod
180	1,80	20-60g	10	32cm	17mm	115	65396