Ett charmant ekipage 3

Ibland blir man förvånad. Eller snarare positivt överraskad. Det här tiofots ABU Baltic spinnspöt är förvisso snyggt. Brun klinga med vinröda lindningar, diskreta guldaccenter, de nordiska flaggorna och korkgrepp. Men, visade det sig, det har inte bara en snygg yta utan är en veritabel kastkanon. Klingan har en rapp 3/4-aktion och svarar verkligen när man laddar den. Rullen - en Ambassadeur SM 5600 CL - fick verkligen bekänna färg när jag tryckte iväg en 40 grams Vicke men dess egenskaper matchade spöts perfekt. En väl balanserad utrustning.

Ett charmant ekipage 2

Min fiskebroder Håkan och jag brukar, när det sk livet inte lägger hinder i vägen, göra några kampanjer per år. Han bor i Vadstena vid Vätterns östra strand och vi ligger nu i startgroparna för ett allvarligt försök att dra upp en (eller gärna flera) lax från klipporna vid Omberg.

Min primära utrustning kommer att utgöras av ett handbyggt 9'6'' RST-spö med M5 sle-klinga klassat för betesvikter 20-50 gram kombinerat med en LuXor Mer-Saumon Leger fylld med Sufix XL Strong 0,30 mm och idag var jag ute på mer närbelägna klippor för att testa denna kombination.

Ni som känner till RST vet att M5 sle-klingorna har en progressiv helaktion som är, det är i alla fall min bestämda uppfattning, gör det befogat att använda det missbrukade ordet, magisk. Så nära ett självkastande spö man kan komma. De flesta moderna grafitspön, åtminstone de som står att finna på den svenska marknaden, tävlar om att vara lättast och snabbast och ett spö klassat för betesvikter upp till 50 gram brukar vara alldeles för styvt för så lätta beten som 20 gram men så inte det här. Gissningsvis skulle de flesta unga fiskare som fick förmånen att kasta med ett sådant här spö snabbt döma ut det som "svampigt" men det skulle i så fall säga mer om dem än om spöt. Samma fiskare skulle antagligen aldrig heller drömma om att frivilligt fiska med annat än en stum PE-lina. Det är skönt att vi är och tycker olika och att inte alla av oss ligger i mittfilen.

LuXor Saumon-Mer Leger tillverkades 1957-2002 och såldes de första tio av dessa år av Pezon & Michel under just namnet LuXor och från 1967 under namnet Crack 200. Den är en av de absolut finaste haspelrullar som någonsin konstruerats såväl tekniskt som estetiskt. Den sitter under RST-spöt som om den var gjord just för det och jag kommer definitivt att använda de här grejorna inte bara i Vättern utan även när jag kastar efter havsöring från kusten hemmavid och på Gotland.

Sufix XL Strong är en av de bästa monofila nylonlinor som någonsin gjorts. Inte den starkaste men tillräckligt stark, lagom stum/elastisk, mjuk och med minne som en alzheimerpatient. Ypperliga kastegenskaper och mycket knutsäker. Enligt min åsikt den mest prisvärda linan på marknaden (och köper man den på bulkspole nästan gratis...). Att jag valt en såpass klen dimension som 0,30 mm trots att det är lax som ska fiskas beror på att dagens 0,30 mm har en brottstyrka (i det här fallet 7,7 kg) som motsvarar vad en lina av god kvalitet i dimensionen 0,45 mm hade när Saumon-Mer Leger, som ju är avsedd just för laxfiske, kom till och grövre lina än så tror jag inte att någon hade på sin rulle då ens om det handlade om älvfiske.

Ett charmant ekipage

Den trevliga haspelrullen Shimano Exage 4000FD har jag redan utgjutit mig om. Till havsöringfiske föredrar jag fortfarande monofil nylonlina och Damyl Tectan Power Trout System (det är inte jag som hittat på namnet) 0,25 är en av de bästa linor jag kommit i kontakt med. Den är överdragen med fluorocarbon vilket ska göra den mer eller mindre osynlig i vattnet och ge den en högre tälighet mot nötning. Själv har jag ingen aning om hur osynlig den är för fisken men den verkar förbaskat hal och glider som en oljad blixt - och ljudlöst! - genom spöringarna. Enligt tillverkaren ska den hålla 6 kilo och det är mer än tillräckligt. 

Gladsaxwobblern behöver ingen närmare presentation. Notera att trekroken är utbytt mot en enkeldito. Spöt är ett Shimano Stradic Sea Trout, 9'10'' långt och klassat för betesvikter 8-32 gram (vilket bör innebära att idealvikten ligger runt 20 gram). Det här är ett spö i 3000-kronorsklassen (och det är det värt även om man, som jag gjorde, kan hitta det betydligt billigare). Aktionen är djup, närmast helaktion, och påminner om den hos mina handbygggda RST-spön. RST-spöna är lättare klassade men har ändå mer spänst i klingan. Förmodligen är det, bland annat, därför de är väsentligt mycket dyrare. Ser man till "bang-for-the-buck vinner stradicspöt, men pengar är inte allt här i världen. För som vill ha en riktigt läcker "combo" till havsöringfisket är det här en klockren rekommendation.

Den som funderar över matchningen mellan rulle och spö så är min uppfattning att den är närmast perfekt. Att spöt är dubbelt så dyrt som rullen är som det ska vara, det är på spöt man ska lägga sina pengar. Viktmässigt är 4000-rullen precis lagom för att balansera 10-fotsspöt och använder man, som jag gör, nylonlina är spolens kapacitet också alldeles lagom.