En bra knut (till nylon)

Youtube kryllar av videor som den ovan i vilka beprövade knutar sågas som totalt värdelösa. Nu är clinchknuten slagen som i videon inte 100%-ig (även om den fungerar bra vid normalt spinn- och haspelfiske). Den förbättrade clinchknuten har jag använt i över femtio år och den litar jag på. Hur videomakarna slår sina knuter eller hur de beter sig för att få dem att glida upp begriper jag inte men det är, dessbättre. inte mitt problem.

Idioti

 

Bara idioter (och vissa norrlänningar) skulle få för sig att kalla gäddan för Sveriges mest hatade fisk. OBS att jag inte har något emot norrlänningar (salig far var född i Pajala).

 

Allt jag behöver - uppföljning

Det blev varken skeddrag eller beteslås som fick ersätta de för stora jiggkrokarna i den smidiga sortimentbox jag skrev om för några dagar sedan. Istället fyllde jag de tomma facken med jiggskallar som de på bilden och det känns som ett riktigt beslut.

Nu har jag i boxen tio olika jiggskallar/krokar i vikter 1-3,5 gram.  Om man sedan behöver tio olika färger av mjukisar kan diskuteras men jag skulle tro att samtliga fångar fisk...
 

Metalldrag - 1

Drag - blänken/skeddrag/pilkar - av metall finns i oändligt många former och storlekar. Vad gäller storlekarna så håller jag mig här till de mindre, dvs de som kan sorteras in under begreppet UL. För att inte återupprepa denna eviga diskussion så sätter jag en övre gräns vid 7 grams vikt.

De är dragen är 3 cm långa och väger 3,9 gram.

Riktigt lätta skeddrag av metall är tillverkade av tunn plåt men av samma plåt kan man göra drag som väger allt mellan 1 och 7 gram (beroende på hur stor plåtbiten är). Drag av tunn plåt har stor bärighet, dvs tenderar att gå ytligt även vid långsam hemtagning, och har en livlig gång.

De här skedarna är 4,5 cm långa och väger 3,6 gram.

 

  

Kastmässigt kan blänken av tunn plåt vara känsliga för vind. Vill man ha ett mer lättkastat drag som man kan ta hem snabbare och/eller djupare får man välja ett av tjockare gods.

Kompakta blänken i litet tjockare plåt, 2,8 cm och 3,5 gram.

 

Nästa steg blir ett blänke som inte är gjort av plåt utan gjutet och sedan är gränsen mellan skeddrag och kastpilkar (som båda kan kallas blänken, definitionen i SAOB är ju "glänsande metallbit använd till agn") flytande. Ska man hårddra språkbruket så bör ordet skeddrag reserveras för drag tillverkade (pressade) av plåt och som - liksom en sked - har en uttalat konvex och en uttalat konkav sida. Vad gäller ordet blänke uppkommer (i min hjärna) problem med målade drag som ju inte är "glänsande metallbitar". Därav rubriken (som förmodligen även den är felaktig då de flesta av betena antagligen är gjorda av olika legeringar snarare än metall, men börjar man fundera för mycket så kan man snart inte ens hålla balansen...).

23 mm/3 gram och 29 mm/5 gram är specifikationerna för dessa, gjutna, blänken med två konvexa ytor. Otroligt lätt/långkastande. Perfekta när man vill bedriva UL-fiske från land där långa kast ibland är nödvändiga.

 

Stör

 

 

 

Att man håller på att försöka sätta ut stör i Göta älv kände jag till men att esterna mfl satt ut stör i Östersjön kom som en nyhet för mig, en av de mycket få positiva sådana om vårt döende och vanskötta innanhav. Ge den här filmen en kvart av din helg, det är den värd!

 

 

Satsa på färg

 

 

 

 

 

 

Jag har aldrig, annat än i koikarpdammar, sett några röd/vita fiskar. Å andra sidan har jag aldrig fiskat gädda i något vatten där de inte hugger på en röd/vit vobblare.

Färgen Tiger Stripe är också mystisk men man kan , med litet god vilja, få det till att den liknar en abborre. Hur som helst så fungerar även den i alla gäddvatten.
 

Blå/silver ser onekligen ut som strömming, men färgen fungerar lika bra i insjöar.

Att gäddan är en kannibal vet vi och det kanske är förklaringen till att gröna vobblare alltid är säkra kort vid gäddfisket. 

Allt jag behöver

För ett givande sportfiske behöver man mycket mindre än man tror (och enormt mycket mindre än vad de som säljer fiskeprylar vill inbilla oss är nödvändigt). Ett fyrameters metspö med toppknuten lina, till exempel, är fullt tillräckligt, men vill man komplicera sin tillvaro så är min rekommendation en (haspel) UL-utrustning.

 

Med en sådan utrustning kan man fiska i princip överallt. I alla vatten finns det fiskar som låter sig fångas på UL. En ultralätt utrusning är också ultralätt att transportera. Den väger litet och ett fyrdelat UL-spö som mäter 140 cm monterat kan man visserligen inte få ned i byxfickan men väl i ryggsäcken, portföljen eller i stort sett vad som helst.

 

Små mjukisbeten tacklade på jiggkrok är bland de mest effektiva och mångsidigt användbara betena för UL-fiske. Till min "utryckningsväska" hittade jag (på aliexpress) den här lilla boxen innehållande 100 små slingerbultar (single tail) och 135 jiggskallar. De största av dessa är för stora för mjukisarna. För 280 kr ett prisvärt betessortiment och inte minst själva boxen med sina 20 individuella, lockförsedda, fack tilltalar mig. Själv kommer jag att ta ur de för stora krokarna och fylla de tomma facken med annat, tex beteslås, små metkrokar, sänken eller annat som kan komma till pass.

*    *    * 

Den ultimata reseutrustningen

Är man på resande fot fast inte på en fiskeresa men vill ändå ha fiskegrejor med sig är UL ett suveränt alternativ. Jag har ett kinesiskt fyrdelat (handtagsdel + klinga i tre sektioner) som mäter 140 cm men bara 43 cm isärtaget. Vikten är 73 gram och med en UL-rulle strax över två hekto.

Med UL-grejor hittar man spännande fiske i princip överallt. Man får visserligen avstå från tonfisk, haj och liknande men kommer å andra sidan att upptäcka många andra arter. Det sk LRF-fisket är mer eller mindre en slags UL-fiske.

 

      

 

 

 

 *    *    *

Även om små jiggar är bra så finns det situationer då små - de på bilden väger 3,5 gram - blänken fungerar bättre så några sådana får hamna i lådan. Kanske några pyttesmå spinnare får sitt egna fack. Hur som helst så kommer den lilla boxen att innehålla allt - förutom spö och rulle -jag behöver för mitt UL-fiske...

...och ett fyrameters teleskopiskt metspö med toppknuten lina ligger alltid i FiskeSkodans baklucka. 

Perfektion 2

Gäddor i den storlek som visas i den här videon är inte bara de man oftast får på kroken utan även den perfekta storleken för oss som äter gädda. Små gäddor smakar bäst och i den här storleken är de lätta att filéa.

När jag gjort gäddan benfri brukar jag dela den i lagoma bitar som jag dubbelpanerar och serverar med pommes frites och övriga tillbehör som en variant på fish´n chips.

Perfektion

 

 

Av de rullar som en gång i tiden tillverkades här i Sverige av vad som då fortfarande var ett svenskt företag - ABU eller Aktiebolaget Urfabriken - kom några att bli sk kultrullar med trogna följare världen över. En av dessa är Cardinal 33, sladdbarnet ibland urcardinalerna, som introducerades 1975.

Verktygen såldes av ABU när de lagt ned tillverkningen (och i ärlighetens namn så vet jag inte om de nu finns i USA eller i Japan) och nya upplagor av rullen släpps då och då. Originalet håller dock forfarande måtten

 

Idioter?

 

Mina första makrillar drog jag i Södra hamnen i Lysekil Numera är den helt muppifierad och består av en hamn för fritidsbåtar och en lång brygga för glassätare och badisar. Äta glass, sola och bada kan man göra på många ställen men ett makrillfiske som det i Södra hamnen hittar man sällan. Alltmera sällan, får man väl lov att säga.

En amatörfiskare besökte härförleden Lysekil och här är en kort del av hans resebeskrivning: "Vi begav oss till södra hamnen och möttes av en trevlig hamnvärd som informerade om att det numera är totalt fiskeförbud i hamnen. Vederbörande bemötte oss mycket trevligt, men sade att det är en åtgärd som kommunen beslutat p.g.a. misskötsel hos allt för många. Trist med idioter."

Nu är jag inte fastboende i Lysekil men att det skulle vara problem med "misskötsel" som föranlett fiskeförbudsskyltarna köper jag inte. Däremot delar jag uppfattningen att det är trist med idioter. Totalt fiskeförbud i Södra hamnen i Lysekil är enligt min bestämda uppfattning idioti. Tragikomiskt var det att läsa hur fiskeutflykten till Lysekil räddades av att man kunde (och fick!) meta guldfisk i en damm...

Internets och mänsklighetens förfall

Singapore	3 085
Vietnam	2 907
Brasilien	1 771
USA	1 713
Hongkong	1 091
Seychellerna	900
Sverige	831
Pakistan	564
Bangladesh	556
Övrigt	8 174

Singapore

3,09 tn

Vietnam

2,91 tn

Brasilien

1,77 tn

USA

1,71 tn

Hongkong

1,09 tn

Seychellerna

900

Sverige

831

 

Siffrorna ovan kommer från bloggens statistikmodul och visar antalet sk sidvisningar de senaste sju dygnen. Ska an tro på den så är det alltså fler singaporianer, vietnameser, brasilianer, amerikaner och honkongkineser än svenskar som intresserar sig för denna svenskspråkiga blogg om mitt, svenska, fiske. Det tror jag inte ett dugg på. Däremot är jag helt övertygad om att den helt övervägande delen av trafiken består av sk botar, utsända från resursslukande och klimat- och miljöförstörande sk datacenter. Dessa botar är, gissar jag vidare,  en del av den Automatiska Idioti (AI) som våra naturligt obegåvade makthavare tror är framtiden.

 

Just nu är jag allvarligt betänkt att lägga ner bloggen (för att, i någon ringa mån, rida spärr mot det accelererande vansinne,genererat av amerikanska techmiljardärer, som är i färd med att ödelägga såväl internet som vår planet).

 

JAG MÅR ILLA! 

 

Sommartider

Sommaren har, av olika skäl, kommit att bli den tid då jag fiskar minst. Ett av dessa skäl är den relativa trängsel som under sommarlovet råder i och intill de vatten där jag vanligen fiskar. Det är stojande ungjävlar, badisar SUPare, kajakpaddlare, vattenskotrar, segel- och motorbåtar i vattnet och på land samma badisar och stojande ungj...r plus hundägare och glassätare. En annan orsak är klimatförändringen med dess stigande temperaturer. Höga lufttemperaturer är odrägliga för mig och höga vattentemperaturer påverkar fisken. Det känns inte bra att släppa åter gäddor i vatten varmare än tjugo grader och får man fisk man vill ta hem är kylväska ett måste. Och då är ju våra somrar, fortfarande, mer drägliga än vad de är längre söderut i Europa. Förhoppningsvis hinner jag, snart 68 fyllda, lämna jämmerdalen innan det blir lika jävligt här eller Golfströmmen kollapsar och vi får en ny istid. För det är inte längre fråga om OM utan om NÄR och vilket som händer först. Nej, det var bättre förr...

Apropå de allt varmare somrarna, här som på kontinenten, läste jag att en bidragande orsak till att skogsbränderna i Bordeaux blivit å våldsamma är att det inte är naturskog som brinner utan industriella trädodlingar, precis sådana som vi har här i landet. En sådan monokultur av barrträd brinner 24 gånger så bra som naturlig blandskog gör. Kanske borde skogsbolagen stå för en större del av notan för brandförsvaret? 

Somrarna var i alla fall bättre förr, särskilt vad fisket beträffar. 

(föga br.)

Skeddrag har vi alltid använt i vårt svenska sportfiske. Faktum är att skeddraget är äldre än sportfisket, i vart fall användes skeddrag långt innan någon kommit på att göra skillnad mellan fiske för brödfödan och fiske för nöjes skull (liksom, för den delen, innan vi importerat ordet sport). Förmodligen är det denna hävd som räddat skeddraget från att i den moderna sportfiskesvenskan kallas spoon. 

Själv gillar jag och fiskar gärna med skeddrag. Däremot kallar jag dem hellre blänken än skeddrag. För just solljusreflexen - blänket - av en mörts sida i åns vatten är en alltid lika förtrollande syn och man kan lätt föreställa sig hur just ett sådant blänk ovillkorligen utlöser ett hugg från den gädda som befinner sig inom räckhåll. Detta blänk snarare än agnets form är det i sammanhanget viktiga. Så jag säger därför gärna blänke och bidrar därmed kanske till att hålla detta, enligt SAOB, föga brukade ord vid liv. Ännu en tid...

 

SKED-DRAG. fisk. drag vars huvuddel utgöres av ett skedformigt metallstycke, sked, skåldrag. TIdr. 1886, s. 19. 

BLÄNKE (föga br.) glänsande metallbit använd till agn; jfr BLÄNK 3. Lyttkens o. Wulff Utt. (1889)

 

Ännu...

...är kanalen full med badisar och båtar och bryggan av solbadare och glassätare, men snart är det värsta av sommaren över. Då, i slutet av augusti eller tidigt i september, beroende på vattentemperatur och annat, söker sig förhoppningsvis de grova skärgårdsabborrarna in och kan utmanas med UL-utrustning och beten som jiggarna på bilden. Huvudena väger 3,5-5 gram och de färdigtacklade betena något drygt gram mer. 
 

Just nu...

...tänker jag på Trassel. 

 

Pyttevobblare

Jag gissar att dessa löjligt små vobblare på korrekt sportfiskesvenska heter micro crankbaits eller något liknande men  jag säger (och skriver) pyttevobblare och begriper ni inte vad jag menar med det så får ni väl titta på bilden här intill. Pyttevobblarna är en typ av ultralätta beten som inte är ultralätta att kasta. Vikten ligger på ett drygt gram och utformningen ger dem ett påtagligt luftmotstånd. Med ett UL-spö kastar man dem kanske tio meter och faktum är att man (åtminstone jag) kastar dem längre med flugspö. Längst kastar man dem med hjälp av en bombarda eller någon liknande kastdobb. Vill man använda UL-grejorna så kan ett blyhagel någon decimeter framför vobblaren vara en god idé.

Långa kast är dessbättre inte alltid nödvändigt och i ett litet vatten, tex vid en liten å eller från en brygga i en grund vik, kan smygfiske med riktig UL vara ett trevligt sommarnöje en kväll när de randiga jagar i ytan.

Varför dessa små och lätta beten levereras med en fjäderring i nosöglan förstår jag inte men jag gissar att många utan eftertanke fäster ett beteslås med lekande i sagda ögla. Gör inte det! Ta bort den onödiga fjäderringen och knyt en Rapalaknut i pyttevobblarens nosögla.

Minns ni Anna?

Att den sk artificiella intelligensen håller på att ta över beror nog mest på att den naturliga är i starkt avtagande. Som med det mesta går utvecklingen dessvärre åt fel håll. Annars skulle jag ju kunna glädja mig åt att intresset för min lilla blogg är rekordhögt. Antalet sidvisningar - per dygn och per månad är högre än någonsin - men när jag går in i statistikmodulen finner jag att länder som USA, Vietnam och Brasilien ligger i topp de senaste 24 timmarna. För en tid sedan dominerade Singapore.  Därför tror jag att det inte är sportfiskare utan sk botar som genererar siffrorna.

Runt millennieskiftet var internet ett lovande projekt. Nu är det genomkommersialiserat, fyllt av AI-slop och hårt styrt (av techmiljardärerna). Världen över byggs sk datacenter som förbrukar oerhörda resurser på meningslösheter som kryptovalutor och att botar besöker min blogg. Om jag någonsin tvivlat på att det var bättre förr så är jag nu överbevisad om att faktiskt var så. 

Stoppa världen, jag vill stiga av! 

Säkra kort

Överst en kopia av ABU:s klassiska spinnare Reflex, 18 gram, och nedan ett 16 grams Utö. De här dragen är lätta att kasta (även med multirulle eller inkapslad haspel) och i de här storlekarna fungerar de för alla sorters rovfisk.

 

Dagens betesutbud är mer än överväldigande. I slutet av sextiotalet var det fortfarande möjligt att ge ut en, inte alltför tjock, bok som mer eller mindre utförligt behandlade (i stort sett) alla drag som fanns att köpa på den svenska marknaden (vilket redan var betydligt fler än vad man behöver). Visst, det är roligt att köpa nya beten men det är inte nödvändigt för ett givande fiske. Inte heller ska man tro att de senaste modellerna är bättre än gamla. Tvärtom, påstår jag. Det finns goda skäl att drag som de på bilden finns kvar i utbudet decennium efter decennium och det främsta av dessa är att de fångar fisk. Otaliga nya beten har lanserats och försvunnit under den tid Utödraget och Reflexspinnaren varit säkra kort i betesasken. 

Och det är inte bara jag som säger det...

 

För oss som har gamla rullar som något av en hobby i hobbyn är youtubekanalen 2nd Chance Tackle ofta en god hjälp. De flesta av de videor som är upplagda där visar i detalj hur man plockar isär och renoverar specifika rullmodeller. Den här videon är annorlunda och handlar om samma sak som den här gamla bloggposten, nämligen om hur Daiwa i mitten av 1970-talet skapade den moderna haspelrullen. 

 

Elegant!

 Ett elegant sätt att knyta det klassiska pater nostertacklet.

Ta det lugnt!

Moderna haspelrullar (liksom, för den delen, multirullar) har ofta en utväxling runt 6:1, dvs med ett varv på veven roterar linföraren sex varv runt spolen. När jag lärde mig att fiska hade rullarna vanligen en utväxling på 3:1, dvs de tog hem linan hälften så fort som en modern rulle gör. Jag minns när jag insåg vikten av att inte ta hem betet för snabbt, att det bästa (nästan alltid) var att veva så långsamt man kunde utan att fastna i bottnen. De flesta som blev utan fisk vevade för fort. Med rullar som var hälften så snabba som dagens. Tillverkarna kallar den uppdrivna utväxlingen för utveckling.

Varken vi eller fiskarna har utvecklats under min livstid. Fiskarna simmar inte snabbare och vi har inte blivit smartare. Dagens nybörjare vevar minst lika fort som vi gjorde på sextiotalet men betena går, tack vare "utvecklingen" på materialsidan, åtminstone dubbelt så snabbt genom vattnet som de gjorde då (och som var åt helskotta för fort redan på den tiden).

En lagom snabb rulle.

Det är svårt att lära om. Med en gammal rulle har jag lätt att hitta lagom fart på min hemtagning av mitt drag men jag har svårt att veva så absurt långsamt som man måste göra med en modern rulle (om man vill ge fisken en sportslig chans att hinna ta betet). Att lära sig fiska med dagens utrustning måste, såvitt jag kan förstå, vara svårare än vad det var med de äldre redskapen.

Man ska ta det lugnt när man fiskar. 

 

Bättre förr...

Jag skiter i ära, rykte och namn... Och nollor som Trump och Infjantino ids jag inte ens förakta. Vad beträffar det stora spektaklet i Amerika har jag bara en kommentar:

 

En resekamrat

 

 

Flerdelade (dvs delade i flera än två delar) spön, sk plockepinnspön, anses av någon anledning vara bättre än teleskopiska spön. Själv håller jag inte med om detta. Idealet är naturligtvis en odelad spöklinga men med en sådan blir transportproblemen svårhanterliga så snart spölängden överstiger fem fot (och att resa med en odelad femfotare är inte hlt okomplicerat).

Telespöt på bilderna, ett cirka tio år gammalt Grauvell Titan MiniTel, mäter knappa 45 cm ihopskjutet men hela 240 cm (åtta fot) utdraget och är ett mycket användbart fiskeredskap. Det är klassat för kastvikter 5-20 gram. Klingan är av grafit men toppsektionen av massiv glasfiber. SIC-ringar och ett rejält rullfäste.

Strängt taget är ett sådant spö och en haspelrulle i mellanstorlek (2500-4000) allt man behöver för en  normal svensk fiskesemester (såvida man inte tänker sig älvfiske efter lax eller djuphavsfiske). Det funkar perfekt till mete (med tacklet som beskrivs i föregående inlägg eller med flöte) och kastar drag i storlekar som lockar allt från småabborrar till gammelgäddor.
 
 

Enklast är bäst

Den här, korta och enkla, videon visar hur man knyter ett enkelt pater noster-tackel som fungerar för bottenmete i alla vatten och efter i stort sett alla fiskarter. Beroende på omständigheterna kan lindimensionen, krokens modell och storlek, sänkets utformning och tyngd liksom måtten behöva varieras men principen förblir densamma. Det här tacklet är det mest mångsidigt användbara och mest effektiva som finns. En påse frysta räkor, en burk mask, fiskbitar eller vad annat agn man kan hitta är allt ytterligare som behövs. Vill man kan man tälja sig en klyka att vila spöt i medan man latmetar men oftast kommer nappen så tätt att det inte är någon idé att lägga spöt ifrån sig...

Ska man inviga ett barn, barnbarn eller annan nybörjare i metets ädla konst är det här tacklet perfekt att börja med. Det ger nästan garanterat fångst. I vart fall kommer fisk - mörtar, abborrar, snultror eller flundror - att nafsa på betet och få spötoppen att spritta. Tacklet är användarvänligt och trasselfritt. Med ordinär haspelutrustning och ett 20-grams bombsänke kastar man det långt och kan alltså. från land, fiska av ett stort vattenområde. 

Strandskyddet

 

Strandskyddet ligger mig varmt om hjärtat. Det är mer eller mindre en förutsättning för det fiske jag bedriver och även om jag inte fiskar så vill jag kunna gå ned på stranden. Andra tycker annorlunda och vill med äganderätten som grund kunna utestänga kreti och pleti.

I år är det valår. De senaste valen har jag strejkat eftersom jag inte kunnat hitta någon valsedel med namn  på personer jag känner förtroende för. I år vet jag i alla fall vilka partier jag definitivt inte kommer att ge min röst.

Nedräkning

 

Helt plötsligt är det mindre än tre veckor kvar till dess att jag sitter på bohusgranit och spanar ut mot mitt makrillflöte. Jag vet, man kan fiska makrill med drag/pilk och/eller häckla men då är det ju ett evinnerligt kastande och vevande. Nej, flötmete med stagg är melodin. Och helst vill jag vänta en timme eller så på det första nappet. Efter det andra nappet är mitt fiske klart och är det dags att snarast möjligt förpassa fångsten till stekpannan.

Klippkust

Att förneka nazisternas judeutrotning under trettio och fyrtiotalen är, mer eller mindre, brottsligt. Samtidigt saknar det betydelse. Att förneka klimatförändringen är fortfarande helt OK, trots att det är samtidens kanske viktigaste fråga. OM man inte är politiker. Då ligger ju frågor som hur bensinpriset och annat påverkar opinionen, dvs ens anställningstrygghet, närmare hjärtat. Det dilemmat illustrerar problemet med demokrati kombinerad med yrkespolitiker. Det illustrerar också varför våra makthavare inte är skickade att lösa några mer allvarliga problem än att flytta eller marginellt justera olika poster i nationalbudgeten.

Klimatförändringen, som bevisligen är orsakad av vår användning av fossila bränslen - olja och kol - under det senaste dryga seklet (en tidsrymd som, geologiskt sett, är så kort att den är i princip omätbar), orsakar inte bara de värmeböljor som just nu dödar folk världen över, den leder även till att vår ostkust eroderas. Så inte nog med att Östersjön håller på att dö, snart har vi inte ens någon strand att stå på. Tur att det finns klippor... (Men det - klippor - ser man inte bland våra politiker.)

Jensen Sild

Om en månad är det dags för sommarens västkustvecka med Nöddö utanför Strömstad som bas. Kanske tar jag vägen dit över Göteborg, där min yngsta dotter bor, och mjukstartar med ett eller flera fiskepass där.

Mitt västkustfiske är komplicerat. Om jag inte flötmetar makrill så kastar jag antingen ut ett räkagnat pater nostertackel eller en kastpilk. När det handlar om kastpirkar har under senare år diverse japanska/japaninspirerade varianter kommit i ropet. De kan fungera, men helst förlitar jag mig på klassiska, norska, sildpilkar. Sölvkroken har flera sådana på sitt program; Stingsilda, Sölvsilda och Jensen. Vid ett första påseende är de förvillande lika och man kan fundera över varför samma tillverkare säljer i stort sett identiska pilkar under olika namn, men det är bara vid ett första påseende. Det handlar om olika designer med olika egenskaper, låt vara att skillnaderna är subtila.

Den som vet vet. Den som inte vet kan trösta sig med att alla de olika sildarna fungerar och fungerar bra. Och det är inte bara på västkusten de gör det. Mina första Stingsilda köpte jag på Gotland för över ett halvsekel sedan, på den tiden det fanns torsk i Östersjön...

Apropå östersjötorsken så har Peter Löfgren - mannen bakom dokumentärfilmen Den sista torsken - nu kommit ut med en bok med samma titel. Den ska jag inhandla som semesterlitteratur. På västkusten verkar den kustnära torsken vara på god väg tillbaka så kanske Jensen och jag kan komma i kontakt med den) även om juli inte är en torskmånad.

 

 

Ctenolabrus rupestris

Alla som fiskat på Västkusten känner till stensnultran, den lika skickliga som irriterande lilla agnjuv som hemsöker varje klippa, kaj eller pir man kan fiska ifrån. Oftast är stensnultran runt decimetern lång men den kan nå dubbla den längden. Eftersom Håkan och jag ska tillbringa en julivecka i strömstadstrakten har jag börjat fundera på en stensnultrekampanj. 
 

Daiwa Emblem-S 2550

Numera kan även plast... jag menar grafitrullar vara vintage, gamla eller till och med old school. Hur som helst så finns det en rad några decennier gamla rullar med stativ av kolfiberarmerad plast och påfallande många av dessa är gjorda av Daiwa. I Japan. Emblem-S 2550 är en av dessa och en rulle jag gärna använder.

De mest uppenbara fördelarna med plastmaterialet  är att det inte korroderar i kontakt med saltvatten och att det är lättare (än metall). Emblem-S 2550 är, som synes, bakbromsad vilket innebär att man inte, vid fiske i havet, behöver oroa sig för att salt och smuts ska förstöra slirbromsen. Dessutom är den här bromsen alldeles förträfflig, mjukt och stabilt verkande. 

I övrigt har rullen sk long cast-spole, vad Daiwa kallar Gyro Spin (vilket betyder att rotorn är väl balanserad) fällbar vev, frånkopplingsbar, direktverkande, backspärr och en rejäl, kullagrad, lintrissa (som man alltså, särskilt vid fiske i salt vatten, mäste hålla ren och väl smord). 

Glöm ABU och de andra gamla namnen

Att de rullar som idag säljs under namn som ABU och Penn mfl tillverkas i samma fabrik i Kina och att det mest är namnet som skiljer dem från no-namerullar med samma ursprung har jag länge tjatat om. Den här videon handlar om just det.

Men ABU-rullar tillverkade i Sverige, D.A.M.-rullar från Västtyskland och Mitchell gjorda i Frankrike håller fortfarande högsta kvalitet...
 

Ännu ett slag för UL

En reglementsenlig UL-utrustning. Det teleskopiska spöt kan dras ut till 120 cm och är klassat för betesvikter 1-7 gram. Rullen, i sk 500-storlek, väger ungefär ett och ett halvt hekto och linan är 0,14 mm monofil nylon.

 

Om less is more kan man diskutera men när det handlar om sportfiske så är i alla fall min definitiva uppfattning att lättare är roligare. Ovedersägligt är att lätt är lättare. lättare att bära med sig och mindre ansträngande att hantera. En ultralätt utrustning är dessutom användbar nästan överallt. Det finns i så gott som alla vatten fiskar man kan fånga med sådana grejor. I takt med att jag dragit ned på mitt fiskade så har andelen UL-fiske (ultralätt fiske) ökat.

UL-grejor är inte bara lättare än annan fiskeutrustning, de är även mindre än vad tyngre grejor är. Själv håller jag mig, föga överraskande, till den äldre skola som säger att ett UL-spö inte bör vara längre än 5´6´´ (eller, i saltvatten, 6´), rullen inte får väga över 200 gram och att linan bör vara en monofil nylondito med en diameter runt 0,15 mm (eller tunnare) i sötvatten och möjligen någon hundradels millimeter grövre i havet. Att det sedan spelar mindre roll vad man kallar sin utrustning är en annan sak men om vilken hyfsat lätt utrustning som helst får passera som UL så har begreppet förlorat sin mening.

En halvskaplig abborre eller makrill på UL kan bli en minnesvärd fiskeupplevelse. Så även en gädda i matstorlek som på vad som idag används som gäddfiskeutrustning knappast skulle orsaka spöböj. Med lätta grejor väntar häftiga bataljer överallt.
 

 

Till de definitiva höjdpunkterna under de senaste fiskeåren räknar jag de äventyr jag delat med Håkan. Mest har vi härjat i Västerled och i juli är det dags igen! Den här gången drabbar vi Strömstad och vattnen - kusten - i närheten därav. Gissningsvis blir det även en avstickare ner mot Lysekil. Bokningen av logi blev klar sent i går kväll så nu återstår det roligaste. Planeringen, eller som jag brukar säga, byggandet av luftslott. 

 

Ja, själva resan också, förstås, och fisket, även om vi nu kommer att behöva trängas med alla badisar och glassätare men det ska väl gå att hitta någon vindpinad klippa som de ratar.  

Lördagsskräckis

 Sådan är kapitalismen...

 

 

 

 

Det var en gång

 

En gång i tiden, inte längre sedan än att det fortfarande finns de av oss som minns det, stod namn som Mithell, ABU och D.A.M. mfl för någonting. Köpte man ett ABU-spö så visste man var det var gjort och att det var annorlunda än alla spön som inte hette ABU. Nu är det annorlunda. 

 
 

Det fiskas mindre nuförtiden

För min egna del beror det mest på att kroppen, speciellt min högra höft, säger ifrån. Men även om jag (hittills) inte fiskat så har jag tillbringat den senaste veckan på Gotland och dagligen besökt utmärkta ställen för havsöringfiske. Hittills har jag sett noll (0) spösvingare. På ett sätt tycker jag det är skönt. För cirka tio år sedan råkade jag vara på ön när det pågick något (stockholmsprojekt...) som kallades havsöringveckan. Det var ungefär så här års. Och det var för jävligt. Jag trivs bättre när mina favoritställen ser ut som på bilderna.

 

Men varför...

...väntade man med detta självklara beslut tills systemet hade kraschat? Har fångsterna nu blivit så usla att fortsatt rovfiske inte bär sina kostnader? Det är ju sådana argument man kan förvänta sig att EU-politikerna tar på allvar.

https://www.deepseareporter.com/sv/krav-i-eu-stoppa-industritralarna-i-ostersjon/?mc_cid=a96af92222&mc_eid=ece5b16dd8 
 

ABU finns inte längre

För några år sedan lades Napp och Nytt ned. Det var ett tidens tecken. AB Urfabrikens tillverkning av fiskegrejor har nu, definitivt, gått i graven. Den utveckling som pågått sedan Borgströms sålde bolaget har därmed lett till sin logiska slutpunkt och ABU är nu bara ett av alla meningslösa varumärken som internationella kapitalister försöker använda för att lura oss konsumenter. Själv har jag på senare år reagerat genom att köpa det mesta direkt från Kina och får då samma grejor utan att behöva betala extra för ett meningslöst namn.

För visst är det något visst med en rulle "made in Sweden"? Eller är det bara varunamnet som spelar roll? ABU-namnet på generiska grejor från Kina, grejor utan själ och som precis lika gärna kunnat bära vilket annat namn som helst, är inget jag går igång på.

Dessbättre fungerar de svenskbyggda ABU-rullarna fortfarande lika bra som när de var nya så för min del spelar det mindre roll att AB Urfabriken lagts ned. Jag har all utrustning jag någonsin kan komma att behöva. Och även om fabriken där de en gång tillverkades nu är ett museum så är mina Abumatic, Ambassadeur och Cardinal inga museiföremål.

Faktum är att den alldeles utmärkta, koreabyggda, Ambassadeur 5600EXT, känns mer autentisk än de prylar som nu säljs under ABU-namnet.