Avgjort

Så är då årets familjemästerskap i abborrfiske avgjort. Yngste grabben - Helles pappa - vann överlägset huvudtävlingen med tävlingens enda borre. Som han påstod att han dragit upp och släppt åter innan vi övriga ens plockat ihop våra utrustningar. Men jag såg i alla fall hur han låg på mage på bryggan och plaskade i vattnet som om han tvättade sina händer så... Man skulle i och för sig kunna ifrågasätta om det var en tjuvstart men vi kör inte med protester i den här tävlingen. 

Helle vann, ohotad, junior-, dam-, barn-, barnbarn- och meteklasserna.

Mina tjockisar gav ingenting men gick fint i vattnet. Annars verkade det vara oroväckande tomt i kanalen. Jag såg flera andra fiskare men inget spöböj. Inte ens gäddan var på plats när jag testade att släpa några annars pålitliga jiggar över bottnen på normalt givande ställen. Möjligen är den 13:e inget optimalt datum om man hoppas på en smula fiskelycka?

Den på vedeldat fältkök stekta korven var god och så även det kaffe och de bullar som intogs som eftermiddagsfika. 

 

För min del var den största behållningen att vi var tre generationer av samma familj som fiskade tillsammans. Sådant är stort och något man får vara tacksam att få uppleva. Abborrar har jag ju under det senaste dryga halvseklet dragit upp hur många som helst och blankdagar kan jag leva med, särskilt när sällskapet och kaffet är gott.

(Och om några av de förbipasserande flanörer som frynte på sina näsor läser det här så kan jag upplysa att farfars ginbutelj - en PET-flaska med exploreretikett - innehöll 100% rent kranvatten. Jag återanvänder men slösar inte vatten eller energi på att skrubba bort etiketter. Det är ju insidan som räknas. För somliga...)