Dagens

 

Senare idag tänker jag slänga en fluga i soppan. Närmare bestämt en liten laxfluga (som jag inte kan erinra mig namnet på) monterad efter en genomlöpare. Återstår att se om färsk hvsöring blir dagens rätt eller en fluga i soppan dagens fel...

En liten men viktig detalj

Kustfisket efter havsöring kallas ofta de tusen kastens fiske eftersom det kan vara väldigt glest mellanhuggen och bompass är vanliga. Naturligtvis kan man, de dagar allting stämmer och man är på rätt plats vid rätt tillfällen få uppleva en sk huggsexa, men på det stora hela taget är tålamod en viktig del i havsöringfiskarens mentala utrustning.

Lika viktiga är koncentrationen - att inte stå och halvsova när det smäller - och noggrannheten. För det vore naturligtvis mer än värdelöst att ha satsat timmar och dagar för att sedan missa hugget när det kommer eller tappa fisken för att man slarvat med sin utrustning.

De vanligaste utrustningsslarven är dåliga knutar och nött lina. Det senare hänger samman med de många kasten. Ju fler kast man gör desto mer nöts linan mot stenar och annat. Den kan även försvagas när man drar loss bottennapp. Att kontrollera i vilken kondition de yttersta metrarna av linan är när man väl kommit hem eller när man ska ge sig ut är gott och väl om man inte får någon fisk. Annars bör man göra det betydligt oftare, dvs upprepade gånger under varje fiskepass.

Använder man, vilket jag gärna gör, genomlöpsdrag finns en lömsk fälla, nämligen att knyta linan direkt i en rund fjäderring. För det mesta går det väl, men risken finns att linan arbetar sig ned mot fjäderringens öppning där den kan skadas mot den ibland vassa metallen. Då är det faktiskt bättre att knyta kroken direkt i linan. Andra alternativ är en solid metallring mellan fjäderringen och linan eller en avlång fjäderring (se bilden ovan av vilken även framgår att det är enkelkrokar jag använder).

Vad gäller genomlöpsdragen har jag velat mellan att tackla upp dem hemma och att knyta på dem på plats men nu har jag fastnat för det senare. Visst, det tar kanske en minut att byta drag men de är så mycket behändigare att transportera utan tafs och krok. En liten ask eller påse med lekanden, krokar plastpärlor och vad man nu använder tar nästan ingen plats och det gör inte heller en liten spole med FC- eller monofil nylon i 0,40-0,45 mm. Ett halvdussin "nakna" genomlöpare ryms lätt i byx- eller jackfickan (eller vadarnas bröstficka). 

Biltemas genomlöpare 2

 

Nu har jag provfiskat, eller åtminstone kastat i en dryg timme, med Billigtemas genomlöpsdrag och kan redovisa följande:

80 mm långt och vägandes 25 gram är det ett synnerligen långkastande drag. Gången ser fin ut. Dock sjunker det, av lätt insedda skäl, snabbt så att laborera med spinnstopp på grunt vatten straffar sig snabbt. Jag skulle vilja säga att det är ett drag lämpat för fiske i varmt (sommarfiske) och/eller (relativt) djupt vatten. (En tunnare, typ 18 gram i samma längd, version av samma drag skulle vara perfekt för den kallare delen av året.)

Under mitt provfiske såg jag till att draget flera gånger släpades över bottengruset och fick kontakt (under inspinningen) med stenar men kunde inte se att detta avsatt några skador i lackeringen som därmed får högsta betyg.

Biltemas genomlöpare

Biltemas nu ganska stora sortiment av fiskegrejor rymmer artiklar av högst varierande kvalitet. Det finns en del ruggiga bottennapp men även en del riktigt bra saker. Eftersom priserna genomgående är låga innebär det att man kan göra fynd.

Genomlöpsdrag har de senaste åren blivit populära bland oss som fiskar efter havsöring längs kusten och nu ingår sådana även i biltemautbudet. Det handlar om ett trepack genomlöpare i vikten 25 gram och i tre användbara färger. I paketet finns även såväl tre- som enkelkrokar (men inga plastpärlor). Priset är en hundralapp (99 kr och 90 öre... suck!) vilket ger ett styckpris om 33 kr vilket är billigt för den här typen av drag.

Dragen ser helt OK ut men eftersom jag ännu inte testat dem säger jag inte mer (än att färgen på betydligt dyrare genomlöpsdrag oundvikligen tar stryk vid detta ofta ganska tuffa fiske). 

De medföljande krokarna ser vettiga ut. I trekrokarna sitter fjäderringar men inga solida stålringar och själv knyter jag aldrig linan direkt i en fjäderring. På bilden nedan ses två drag riggade som jag vill ha dem med de medföljande enkelkrokarna. Det gröna med fjäderring och solid stålring enligt "praxis" medan jag på det gula ersatt ringarna med en Kryston loop knot. Billigare, enklare och förhoppningsvis minst lika bra. Det är, åtminstone i mina ögon, ett mer elegant montage.

Utav alla färgerna de små... 1

Hur viktig är färgen på ett havsöringdrag? Och vilken betydelse har den? Spelar betets färg någon roll överhuvudtaget för öringen eller handlar det bara om att få kunderna att nappa?

Det är ett vanligt fenomen att en fiskare har en favoritfärg. Oftast en färg han någon gång gjort en fin fångst på och därefter hållit fast vid. I med- och motgång. Det är helt OK så långe det handlar om tillit och inte bara slentrian. Man fiskar bättre om man tror på det man gör än när man uppgivet står där och kastar och vevar i väntan på att få bege sig hem.

Andra fiskare har alltid ett stort urval av olikfärgade beten med sig och byter ofta drag när det inte hugger. Är det kanske en bättre taktik? Det måste ju vara någon mening med att drag tillverkas i så många olika färger och mönster? En fisk som just nobbat ett tobisfärgat drag kanske hugger som en kobra på ett som liknar en strömming? Eller retas till hugg om man frestar den med ett ilsket rött bete?

Pekka Langer brukade hävda, att om man i frågesport (populärt på sextiotalet) konsekvent besvarar varje fråga man får med "Karl XII" så borde man, förr eller senare, få rätt. Motsvarande bord, rent logiskt, fallet vara om man planlöst gissar. Men om man vill maximera sina chanser är det uppenbart att det måste finnas smartare upplägg, oavsett om det är frågesport eller öringfiske det handlar om.

Fortsättning följer...

Genomlöpsbeten och UL

Genomlöpsdrag är populära vid kustfisket efter havsöring men även vid fiske efter regnbåge i P&T-vatten. Naturligtvis fungerar denna typ av beten lika bra för annan rovfisk. Tubflugor är en typ av genomlöpsbeten som bevisligen fångar lax. När jag var i Älvkarleby i somras var det endast en abborre som visade intresse för min fluga. Abborre finns på närmare håll och är roligare att ta på lättare don än vad man brukar använda vid laxälven. Så, slog det mig, varför inte tackla en tubfluga på UL-spöt? En liten metallkula som sänke räcker för att få ut betet en tillräcklig bit för att nå fisken.

Galenskap och spigg

Galenskap sägs ju vara att upprepa samma sak om och om igen och hoppas på ett annorlunda resultat. Kustspinn efter havsöring ligger oroande när den definitionen. Särskilt en säsong som denna när vi drabbats av ihållande västliga, dvs frånlands, vindar. Var öringen nu söker sin föda är oklart, men inom kasthåll från land tycks det inte vara.

Och OM den nu finns där, VAD äter den? Det enda jag sett simma där är spigg. Så att kasta tobis- och strömmningsliknande drag kanske inte är det smartaste? Man kanske skulle försöka hålla galenskapen på avstånd genom att nästa gång locka med något spiggliknande?

Gotlandspilen prop

De gånger jag flugit till eller från Gotland har det varit med propellerplan. Så när jag hittade ett genomlöpsdrag med namnet Gotlandspilen slog det mig att det skulle kunna förses med en propeller. Eftersom de senaste försöken att locka upp havsöring ur vattnet misslyckas kräva uppenbarligen radikala åtgärder. Utöver det som ses på bilderna använde jag en stump 0,35 mm FC-lina och ett lekande.

edit. Vid praktiskt fiske visade sig ovanstående idé inte vara så lysande. Betet såg visserligen lockande ut i vattnet men efter färre än tio kast var FC-linan påtagligt försvagad. Den tålde helt enkelt inte den snabbt roterande propellern. 

Genomlöpare

Dessa uppfinningsrika danska havsöringfiskare som gett oss kastpilkar, kustwobblers, bombarda och genomlöpsdrag. Det är fascinerande, och inspirerande, att se vilken tankemöda de lägger ner på sitt fiske. Vi svenska fiskare framstår i jämförelse som tröga, men med tiden plockar vi upp det som funkar.

Själv har jag alltmer börjat använda genomlöpsdrag. Förmodligen hänger det delvis samman med att utbudet av sådana ökat. Fick jag önska mig något så vore det favoritwobblern .- Vicke 20 gram - i genomlöpsversion...

Efter några säsongers experimenterande så har jag nu fastnat för att montera genomlöpsdraget på en egen tafs av 0,35-0,40 mm FC* (eller FC-överdragen nylon). Detta är (jämfört med att låta dragen och övriga komponenter ligga lösa i draglådan) trassligare när man ska förvara och transportera dragen men fördelarna överväger. Tafsen är ca 40 cm lång och avslutas med ett lekande i vilket jag knyter huvudlinan.

*Fast jag är inte övertygad om FC-linans goda egenskaper och tveksam till om den är miljövänlig. Förmodligen fungerar den gamla hederliga nylonlinan lika bra och jag har börjat (eller återgått) till att alltmer förlita mig på den.

Jag använder alltid en plastpärla för att skydda den knut med vilken kroken sitter i tafsen. De ofta hårda pärlor som följer med draget byter jag mot en mjuk. När det handlar om krokar använder jag små trekrokar eller, allt mera, enkelkrok.

En sak jag nyligen börjat experimentera med är att förse tafsen med en liten hake (Mini Snap) som möjliggör krokbyte.

Gennemløber

En sak som intresserar mig är vad och varifrån vi i vårt svenska sportfiske "importerat" inte bara utrustning utan, framförallt, metoder. För det är inte särskilt mycket vi kan berömma oss av att ha kommit på själva. Än mer intressant är vad vi inte (ännu) importerat. Det återkommer jag till.

När det gäller vårt kustfiske efter havsöring så kommer mycket från det lilla landet i väster, dvs Danmark. Många av dragen i min väska för kustöring är danska. Särskilt danska är de sk genomlöpsdragen, dvs beten där kroken inte är fast monterad i själva draget med en eller flera fjäderringar utan knutet direkt i linan som är trädd genom draget (som alltså löper fritt på linan).

Nu vet jag inte säkert att detta är en dansk uppfinning men oavsett om danskarna kom på själva idén så har de tagit den till sig och när danska kustfiskare använder drag så är dessa ofta av just genomlöpstyp. Det första genomlöpsdrag jag kom i kontakt med var, naturligtvis, danskt. Minns ni Jensens balsawobbler Killroy (jo, de stavade med två l)? 

Så, varför gennemløber? Den stora fördelen upplever man när man väl fått en fisk att fastna på kroken. Krokfästet blir säkrare och kontakten med fisken mer direkt (bildligt såväl som bokstavligt) när kroken är knuten direkt i linan. Att draget glider fritt upp på linan gör och så att öringen inte kan använda dragets vikt för att "ruska loss" kroken, något den annars ofta gör i samband med att den hoppar. Dessutom så behöver man inte hålla på och byta krokar på genomlöpsdrag. Inför varje tur ser man bara till att man har ett lämpligt antal nya och vassa krokar av rätt modell och i lagom storlek. Krokarna behöver heller inte ligga tillsammans med med eller mindre fuktiga  och bli rostiga och slöa. Dessutom kan man lägga själva dragen i fickan utan att någon krok fastnar i tyget (eller i en själv). 

Den endaa nackdelen med genomlöpsdrag är att de fleta är tämligen "raka" (eftersom det är enklare/billigare att tillverka drag av genomlöpstyp i den modellen (med ett rakt rör som kanal för linan genom betet). Vill man ha S-formade drag av genomlöpstyp så får man leta. Eller göra själv. Om jag själv gav mig på att tillverka sk havsöringdrag i epoxi (eller liknande) så skulle jag definitivt försöka mig på att göra dem av genomlöpstyp.