Dropshot

Min sida om dropshotfiske

- uppdaterad 2024-09-20 -

En bit lina med en krok

 fastknuten en bit upp med

 spetsen orienterad uppåt

 och ett sänke. Mer

 komplicerad än så är inte

 riggen för dropshotfiske

Dropshot är en typ av tackel och dropshotfiske är fiske med sådant tackel. Metoden går, som namnet korrekt översatt antyder, ut på att släppa ner snarare än kasta ut tacklet som består av en krok knuten direkt på linan (eller tafsen) så att den står vinkelrätt ut från densamma med krokspetsen uppåt och i änden på linan ett sänke. Enklast och vanligast är att använda en palomarknut för att fästa kroken (se bild). På kroken sätter man sitt bete, vanligen någon slags mjukplastbete men det går (minst) lika bra att använda naturligt agn som daggmask. Avståndet mellan sänke och krok varieras beroende på hur högt över bottnen man vill presentera betet.  

Som för allt annat inom dagens sportfiske finns det en uppsjö av utrustning - från sänken till spön - som anges vara särskilt avsedda för detta fiske och vill man så kan man naturligtvis köpa på sig sådant. Eller så inser man att det mest handlar om marknadsföring och använder sina vanliga grejor. Det behöver inte stå dropshot på spöt för att det ska vara användbart. 

Viktigast är kroken som enkelt uttryckt är en vanlig metkrok, helst en rak (dvs inte böjd eller kirbed) sådan. Faktum är att vissa av de krokar som säljs som just dropshotkrokar är mer eller mindre olämpliga till detta fiske. Från metet kan man lära sig att inte använda onödigt stora krokar. Ju mindre och vassare desto bättre. Själv använder jag ofta en Aberdeen #4.

Palomarknut.

Dropper loop-knut.

För att ge betet maximal rörlighet kan man även använda en liten

dropper loop, dvs använda samma knut som ovan men inte dra åt

den om krokskaftet.

För att fästa kroken på linan används antingen palomarknuten eller dropper loop-knuten. Själv föredrar jag den senare.

Den här typen av sänke är det bästa. Det är mindre benäget att fastna än vad runda och päronformade sänken är. Som alltid gäller att inte använda tyngre sänke än vad som är nödvändigt.

De särskilda sänken som säljs som just dropshotsänken är inte nödvändiga. Vanliga päronbly eller kluvna hagel fungerar alldeles utmärkt (och det gör även en lagom tung mutter). Använd inte tyngre sänke än vad situationen kräver men eftersom tanken är att sänket ska ligga still på bottnen medan man genom små rörelser med spötoppen får själva betet att röra på sig (utan att flytta sig) får det heller inte vara alltför lätt.

När det gäller linan till själva tacklet så rekommenderas genomgående sk fluorocarbon men vanlig monofil nylon fungerar och varken jag eller fisken kan skilja på en FC- och en nylonlina i samma transparenta färg. Kan du göra det så ska du naturligtvis använda den lina som du uppfattar vara minst synlig. Det är fullt tillåtet att  använda sina ögon och sitt omdöme även när det handlar om sportfiske men saknar man eget omdöme (liksom om man inte vågar lita på det) så får man väl gå på rekommendationerna i reklamen. Som vanligt så använder man så tunn lina som omständigheterna medger.

Hur pass grov utrustningen ska vara beror även det på omständigheterna, främst vad det är man fiskar efter, djupförhållandena och huruvida det är strömt och/eller blåsigt där man fiskar. Återigen är regeln att sträva efter lättast möjliga redskap. Det dropshotfiske jag själv (och de flesta) vanligen ägnar mig åt är efter abborre och det är i mina ögon mer eller mindre UL-fiske (men åtminstone om det, såsom dropshotfisket är tänkt, bedrivs mer eller mindre  som vertikalfiske och alltså inte kräver några längre kast så kan sänket vara tyngre än vad man normalt kastar med ett UL-spö. Det sk LRF-fisket bedrivs ofta(st) som just dropshotfiske och ofta(st) med utrustning i UL-kaliber. Är man ute efter större fisk eller under förhållanden som kräver större sänken så kan det naturligtvis vara rimligt att anpassa utrustningen därefter.

Haspelrulle är att föredra till detta fiske (men naturligtvis kan man, om man så vill, använda en multiplikator eller, för den delen, en Abumatic). Spöt får gärna vara lätt, relativt styvt och med toppaktion, men så är ju de flesta spön på dagens svenska marknad beskaffade. Vad längden beträffar så ger ett långt spö bättre räckvidd men samtidigt är det svårare att göra de små rörelser med spötoppen som krävs ju längre spöt är. De flesta har PE-lina på rullen. Själv använder jag oftast nylonlina och har inga problem med att känna när fisken är där och nosar på betet. Använd det du trivs med.

En allround utrustning för dropshotfiske efter främst abborre kan - lämpligen - bestå av en haspelrulle i storlek 1500-3000 fylld med 0,10-0,15 mm PE-lina (gärna i en färg som syns väl) på ett 7-9 fot långt spö klassat för vikter upp till 25 gram och med känslig topp.

Tanken med ett dropshottackel är att man ska kunna parkera sitt sänke på en plats där man tror och hoppas att det står fisk för att sedan ge den en fair chans att se och bestämma sig för att hugga på betet. Ungefär som bottenmete, med andra ord, men om man fiskar med ett mjukplastbete så försöker man (ungefär som vid pimpelfiske) att få det att röra sig på ett för fisken lockande sätt. Liksom pimpelfisket så är även dropshotfisket ett i princip vertikalt fiske och det lämpar sig väl för fiske från ankrad båt över intressanta strukturer, vid fiske från bryggor och pirar eller på ställen där en intressant struktur ligger nära land. Min uppfattning är att om man måste kasta så långt eller vattnet är så grunt att linans vinkel (mot vattenytan) blir flackare än ca 45 grader så är det inte längre dropshotfiske utan ett slags jiggfiske med dropshot/pater nostertackel det handlar om.

Tekniken vid dropshotfiske går ut på att med små spörörelser åstadkomma att betet rör sig. Sänket ska hela tiden ligga kvar på bottnen vilket innebär att man som mest sträcker linan mot sänkets tyngd (utan att det lyfter från bottnen) och sedan ger litet slaklina, hämtar in slaklinan, upprepar proceduren etc. Ibland krävs det att man arbetar tämligen frenetiskt med betet för att fisken ska lockas till hugg, andra dagar tycks den vilja ha ett mer eller mindre stillastående bete. Här får man prova sig fram.

När ska man då använda en dropshotrigg istället för att tackla sitt bete på en vanlig jiggkrok eller använda någon annan rigg? Min uppfattning är att dropshot kommer bäst till sin rätt när fisken står samlad på ett visst ställe, nära bottnen och särskilt om den är trög att låta sig lockas till hugg. Är fisken aktiv och mer utspridd lämpar sig ett mer rörligt fiske som låter en söka av större ytor bättre. Mer koncentrerat förekommer fisken typiskt sett vid sk strukturer och ett bra exempel på detta, som också lämpar sig väl för dropshotfiske, är att man ofta finner abborre intill bryggor och bropelare. Det intressanta är naturligtvis hur det ser ut under ytan och många strukturer - risvasar, grynnor, branter och djuphålor - kan vara osynliga för oss som befinner oss ovanför densamma.

De variabler man har att jobba med vid dropshotfiske är främst valet av bete, var man presenterar det (och här gäller det att tänka i tre dimensioner) och betets rörelse. Är fisken trög kan någon decimeters skillnad i hur nära bottnen betet befinner sig vara avgörande) liksom det ibland krävs ett bete som rör sig för att utlösa hugg medan det vid andra tillfällen verkar som om abborren vill få flera minuter på sig att studera et stillastående bete innan den bestämmer sig. Återigen är dropshotfisket likt pimpel.

De två vanligaste typerna av bete och de två vanligaste sätten att fästa dem på kroken.

Sätten att tackla betet på kroken kan varieras. Vanligast är att antingen fästa kroken bara genom nosen på det mjukisbete man använder men men kan även trä det på kroken som man gör med en jiggkrok. Fiskar man med ett maskformat bete av senkotyp kan sk wackyriggning, dvs att fästa kroken genom maskens mittpunkt så att den så att säga sitter på tvärs, vara effektiv. Fisken fastnar - precis som vid mete - lättast om krokspetsen är exponerad men fiskar man på ett ställe där det finns mycket annat kroken kan fastna i så kan det vara lämpligt att gömma spetsen inne i mjukisbetet.

Om den fisk du är ute efter är abborre och du har tillgång till levande mask så ge gärna den en chans. Visst görs det fina maskar av plast, men originalet är svårslaget. En liten, död, löja fungerar också.

Ibland (rätt ofta, faktiskt) ser man fiskare som kastar och vevar hem sitt dropshottackel som om det var vanligt jiggfiske de ägnade sig åt och det är just vad de  gör i så fall (även om de tror och säger att de ägnar sig åt dropshotfiske). Inget fel i det. Att använda tacklet på det viset är inte förbjudet och kan ibland vara effektivt (även om jag i sådana fall hellre skulle använda en carolina- eller tokyorigg).

MITT DROPSHOTTACKEL

Tacklet är knutet av 0,26 mm Fladen Maxximus FC-lina, kroken är en Fladen Aberdeen #4, sänket ett 7-gams stavsänke och lekandet ett litet Fladen Diamond Eye. Nej, jag är inte sposrad av Fladen Fishing....

Så här ser, efter några års dropshotfiske, det tackel jag använder ut. Linan (som är svår att se såväl på bilden som för fisken) är fluorocarbon och vad gäller dimension är 0,25 mm en bra utgångspunkt. Naturligtvis kan man även använda motsvarande monofila nylonlina. I den övre änden knyter jag ett litet lekande och 10-20 cm under det en krok.

Vilken krok jag använder varierar men har du en krok som ser ut som den på bilden så fungerar den (och det oavsett vad den heter, det behöver alltså inte stå dropshop hook på förpackningen). Numera använder jag ofta(st) en Aberdeen #4. Jag åtminstone inbillar mig att det längre krokskaftet får betet och krokspetsen att stå ut några millimeter längre från linan och att detta är en fördel.

När jag började med dropshotfiske använde jag palomarknuten. Den fungerar fortfarande men den här (dropper loop-knuten) är bättre. Använder du palomar så se till att när du knutit trä linänden (den i vilken sänket ska sitta) en extra gång genom krokögat så att kroken fixeras i rätt läge, dvs med spetsen orienterad uppåt.

På kroken sätter jag oftast antingen ett maskliknande mjukisbete eller ett som liknar en liten fisk och oftast då utan viftstjärt (paddle tail).

Under kroken lämnar jag, beroende på var och hur jag tänker fiska, 30-90 cm lina och någonstans på densamma fäster jag ett dropshotsänke av stavmodell i lämplig vikt. Med dropshotsänke menar jag den typ av sänke som har en clip som låser om linan men har man inte något sådant så fungerar ett litet bombsänke (päronbly), kluvna blyhagel, en lagom stor mutter eller vilken sorts sänke som helst.

Istället för ett vanligt sänke kan man naturligtvis använda en jigg (dvs en jiggskalle klädd med fjädrar eller mjukisbete) men eftersom jag ser dropshot som en slags UL-fiske vill jag inte ha fler än en krok på mitt tackel.