Made in China

Skeddrag finns det hur många som helst och flera olika typer. Just typer är ett i sammanhanget viktigt ord, för bortser man från smärre, oftast kosmetiska, skillnader så blir utbudet helt plötsligt inte lika varierat. Det finns säkert ett hundratal olika skeddrag som är, mer eller mindre, likadana som, säg, Möresilda, Meteor eller Utö.

Ett skeddrag som definitivt sticker ut, eller åtminstone stack ut, är (var) Mepps Syclops. Syclops är dessutom ett jävligt bar drag, såväl för gädda som för havsöring (och säkrt en massa arter jag själv sällan fiskar på).

Made in China

När japanerna, efter kriget, drog igång sin industri kopierade de hämningslöst västerländska förebilder. Roligast var kanske de pyttesmå amerikanare som Toyota mfl anträdde sin road to success med men det är nu rätt länge sedan man skrattade åt eller drev med Made in Japan.

Made in France (?)

Nu är det Made in China man garvar åt men det skrattet kommer snart att fastna i halsen. Det kunskapskapital räknenissarna från Handels och andra liknande "lärosäten" exporterat till Mittens Rike är inte bara enormt utan närmast hopplöst svårt att återta. Arborrare, svarvare och andra kvalificerade arbetare är om inte utrotade så åtminstone rödlistade här i landet och att hemmafruar (finns de?) som på femtio- och sextiotalen skulle sitta och på lediga stunder montera vobblare, skeddrag och spinnare är inte ens att tänka på. I går låg, hursomhelst, ett paket från folkrepubliken innehållande, bland annat, ett fempack skeddrag (för en knapp hundring) som jag inte utan att läsa texten kan skilja från Mepps Syclops original. Undrar just var meppsdragen tillverkas idag? Franska civilekonomer har väl ungefär samma utbildning som våra svenska räknenissar?

Fina små pilkar från Sougayilang

De här pilkarna, som finns i såväl lättare som tyngre versioner än de 35-grammare jag valt, levereras

"nakna", dvs man får själv och efter eget huvud förse dem med krokar.

 

En hundring (102:-) kostade det här setet med 33 grams pilkar. De är de mest kompakta beten jag sett. Kastar som gevärskulor och sjunker snabbt. Finishen och krokarna är i toppklass.

Kinesiska varor är ofta, åtminstone i praktiken, no-name, dvs företagen som tillverkar och säljer dem har namn men de är på kinesiska och obegripliga och outtalbara för oss vare sig de är skrivna med kinesiska eller västerländska tecken. Ett företag som skiljer ut sig i detta avseende är Sougayilang. Att man råkat välja en logotyp som är i princip identisk med den runsymbol nazistiska SS använde får väl ses som någon slags olycksfall i arbetet...

Tidigare har jag köpt såväl lågprofilrullar som flugspön och diverse linor av Sougayilangs tillverkning och allt har varit OK. Nu har jag laddad upp med pilkar inför kommande kustfiskeäventyr och det som levererats ser mycket bra ut.

1, 4. 8, 9 eller 12?

Personligen anser jag att den bästa PE-lina, i vart fall för haspel, som hittills kommit fram är Berkley Nanofil. Den var, för man har naturligtvis slutet tillverka den, inte flätad eller spunnen utan bestod av molekylärt (fråga inte...) sammanfogade PE-fibrer. Hur som helst så har tillverkarna på senare år alltmer gått över från fyr- till åttatrådiga linor. Förutom att de åttatrådiga är dyrare ska de ha andra fördelar och eftersom "fler är bättre" är åtminstone ett simpelt försäljningspsykologiskt trick tar det väl emot att stanna där. Så nu finns det PE-linor bestående av såväl nio som tolv trådar. Är det vidskepelse som avhållit från ett försök med tretton? Nå, jag ska i alla fall testa kinesiska (de andra märkenas linor görs väl också där?) Sougayilangs X9 och X12. Agent X9 var ju i alla fall en rätt cool serietidning, med bla Modesty Blaise, på tiden då det begav sig.

Tisdagsrapport - Mysteriet med de sjutton kullagren

 

Nu har vintern släppt sitt grepp om Roslagen (även om de sista isarna inte gått ännu) och jag är i gång med mitt fiske. Det innebär att det stora lågprofilrulletestet håller på att få upp styrfart igen.

Nyligen anlände den vackert (?) orange, magnetbromsade, sougayilangrulle som syns på bilderna och den har jag nu hunnit testa med såväl nylon- som PE-lina och kunnat konstatera att den fungerar med båda. Att det känns bättre med nylon beror inte så mycket på rullen som på att nylon är... bättre. Som övriga rullar av samma märke både ser den förtroendeingivande ut och känns lika bra som en flera gånger dyrare märkesrulle.

Nämnas bör att jag under påskaftonens fiske drabbades av ett backslag med påföljd att linan (Sufix Herculine 0,24 mm) tvärt gick av och min kustvobblare obehindrat flög mot horisonten. Nämnas bör samtidigt att orsaken förmodligen var att jag (som vanligt) överfyllt spolen. Hur som helst var kastandet problemfritt när linmängden, låt vara ofrivilligt, hade minskats.

På rullens vevgavel står att läsa "17+1"och på hemsidan anges "Ball bearings: 17+1" så det är - även om det inte anges på kartongen, inget snack om att kineserna som säljer sougayilangs rullar vill ge sken av att denna billiga rulle innehåller 18 kullager (eller 17 kullager och ett IAR/rullager). Skälet till detta skulle, gissningsvis, vara att en rulle skulle uppfattas vara bättre ju fler kullager som ingår i dess mekanik. Själv är jag skeptisk till rullar med överdrivet många (billiga) kullager så "17+1" är snarare ägnat att avhålla mig från köp än tvärtom.

Litet kul är därför att en sprängskiss med förteckning över de delar som ingår i rullen följde med. På förteckningen hittar jag "ball bearing" sex gånger och eftersom det av sprängskissen kan utläsas att lagret i dubbelvevens ena handtag inte fått något eget nummer så är det alltså 7 kullager i rullen.  Det verkar på något vis mer rimligt.

På den dyraste - och utifrån mina erfarenheter hittills bästa - soygayilangrullen i testet, den läckert ferrariröda med korkgrepp på veven, står det 8:1 men det är utväxlingen. På själva rullen, intill veven, finns ett synnerligen diskret 9+1. Av någon anledning följde ingen sprängskiss eller delförteckning med den men jag tror att 9+1 stämmer med de antal kul- och rullager som ingår. Det verkar ju rimligare att en (40%) dyrare rulle av samma typ från en och samma tillverkare innehåller fler kullager än vad en billigare gör.

Den uppmärksamme läsaren ser direkt att den här rullen har veven monterad på fel sida. Det är emellertid ingen felbeställning eller felleverans utan ett led i ett experiment. (Men fel ser det ut...)

Som bonus en länk till en youtubevideo i vilken en man som tydligen inte fått någon sprägskiss till sin svarta sougayilangrulle letar efter de 17(+1) kullagren.

Tisdagsrapport

Så - äntligen! - är våren så långt gången att jag kommit igång med årets fiske och så även med mitt mastodonttest av små och billiga lågprofilrullar. Någon gång har jag skrivit att tisdag är dagen för testrapporter och idag är det ju tisdag så...

...här kommer en rapport.

En stor del av testobjekten har om inte kasserats så i alla fall lagts åt sidan och får inte längre vara med. De har helt enkelt befunnits inte hålla måttet. I ett slag försvann således de billigaste rullarna och kvar är rullarna från ABU Garcia, 13 Fishing, Daiwa, Scout, Lixada och Sougayilang.

Från Sougayilang har faktiskt tillkommit den vackert orange rulle som syns på bilderna. Jag kunde helt enkelt inte motstå färgen. (För de av er som inte gillar orange så finns rullen i tre andra färger, men inte i tråkvarianterna svart eller silver...). Eller priset som hos wish var 231 kr 85 öre, dvs i paritet med de rullar som fått lämna testet. De övriga rullar av samma märke - dyrare såväl som billigare (!) - jag testar kastar samtliga bra så jag får väl erkänna att jag börjat hysa förtroende för Sougayilangs produkter. 

Nå, i lördags fick i alla fall den orange sougayilangrullen en genomkörare och av det kasttestet, från en pir i ett mulet och kallt Nothamn, att döma så fungerar den precis lika bra som de övriga rullar av samma märke jag kastat med eller, för den delen, lika bra som (betydligt dyrare) rullar av mer kända märken. Detta sagt ska nämnas att jag kastade smäckra havsöringbeten vilket inte är särskilt avslöjande även om det sållar bort riktigt dåliga rullar. Allt hos rullen (inte bara den läckra färgen) ser emellertid bra ut och känns förtroendeingivande. Det enda jag skulle önska mig vore klicklåsning på nippeln för spolaxelspänningen men det är en bagatell.

Hmmm... den ser rätt läcker ut i gult också...

 

Testrapport - 100-rullar "unboxing"

 

Många rullar blir det men inte riktigt hundra (vilket väl är vad jag är) utan rubriken syftar på testets två minsta rullar; Sougayilang LV 100 (en Sougayilang med modellbeteckning!) och Daiwa PR 100. 100 indikerar i båda fallen storleken (testets övriga rullar är, mer eller mindre, i 200-storlek). Att det sedan, som så ofta när det handlar om sportfiskeutrustning, inte finns någon standard utan en 100-rulle från en tillverkare kan ha samma linkapacitet och väga lika mycket som en annan tillverkares 200-rulle är som det är...

Sougayliangrullen väger 200 gram och tar 100 meter 0,30 mm monofil nylon eller FC-lina medan den lilla daiwan väger 190 gram men anges ta 110 meter 0,31 mm lina, således cirka tio meter mer. I testet råder likabehandling och båda rullarna har fått Sufix Herculine 0,24 mm påspolad.

Båda rullarna är magnetbromsade. Slirbromsen på sogayilangen är specad till 4 kilo medan daiwans maximala bromskraft anges till 5 kilo. Utväxlingen är 6,3:1 för båda rullarna och sougayilangen skryter med 10 kullager mot daiwans blygsamma 3. Båda rullarna har IRL.

Båda rullarna känns bra att hantera. Tumtangenter och övriga reglage känns distinkta. Stjärnhjulet och reglaget till magnetbromsen på sougayilangrullen klickar när man vrider på dem medan daiwans reglage är tysta. Reglaget till daiwans magnetbroms är fnuligt och svårt att komma åt för en karl med stora labbar och normaldålig finmotorik. Båda rullarna har dubbelvev med vevknoppar i någon slags hårdgummiliknande material. Linuppläggningen på båda rullarna är jämn och fin.

Faktum är att sougayilangen ger ett mer påkostat intryck än daiwan (och jag gillar den mellanblå färgen) men det återstår att se vilken rulle som fungerar bäst på, kort och lång sikt...

Testrapport - En till (?) Sougayilang "unboxing"

 

Den läckert ferrariröda sougayilangrullen gjorde ett gott första intryck på mig så när jag hittade en snarlik modell, med exakt samma specifikationer, fast i en gun metalgrå färg och med en biffig enkelvev blev jag förstås nyfiken och några klick och några veckor senare kunde jag ta bilderna i det här inlägget. Som ni själva kan se (?) är det enda, förutom färgen, som skiljer de båda rullarna åt veven och spolen. I mina ögon ser den grå rullens spole ut att rymma en större volym lina men eftersom tillverkaren anger samma linkapacitet så antar jag att jag kan vara offer för en optisk villa. Eftersom specifikationerna är identiska utgår jag från att rullarnas innanmäten också är det. Allting på den grå rullen känns och fungerar likadant som på den röda så det tänker jag inte skriva om igen.

Testrapport - Sougayilang (2) "unboxing" och provfiske

Inte för att jag vet om kineserna överhuvudtaget bryr sig om vår europeiska historia men för mig känns det litet märkligt att företaget valt samma logotyp som nazisternas SS. När jag nu sett SS-runorna på såväl kartong som rulle kan jag inte ose dem. Eftersom Sougayilangs andra egenhet är att de inte kör med modellbeteckningar funderade jag en kort stund för att kalla den här vackert turkosa (eller "Dark Blue" som man säger i Kina) rullen för Himmler men jag fastnade för "Sougayilang 2".

Rullen var väl förpackad (bubbelplast) i kartongen. I likhet med den röda rullen från samma tillverkare ser den snygg och prydlig ut och känns som en kvalitetsprodukt när jag hanterar den. Tumtangent och övriga reglage känns distinkta. Allt känns bra när jag vevar på lina och mekaniken är tyst. Den frikopplade spolen snurrar lätt och fint.

Utväxlingen är 7,2:1. Rullen uppges ha 12 kullager (av vilka hälften sitter i vevhandtagen) plus IAR. Slirbromsen är specad till 14 lbs, dvs 6,35 kilo, vilket är fullt tillräckligt. Rullen väger 210 gram.

I likhet med den röda sougayilangrullen är den här snyggt designad och till skillnad från de billigaste kinarullarna i testet har man bemödat sig att stava rätt på förpackningen (även om det där med "Dark Blue" förbryllar mig...). Det känns som om Sougayliang har ambitioner att leverera grejor som kan konkurrera med på västmarknaden etablerade varumärken.

Linan lägger sig hyfsat jämnt och centrerat på spolen. Vevknopparna känns bekväma. Helt klart ger rullen vid ett första påseende ett mycket bra intryck, särskilt om man ser till det blygsamma priset.

När jag för första gången kastade med rullen befästes det goda initiala intrycket. Den kastar hur bra som helst och är en fröjd att hantera. Är - vilket testet förhoppningsvis ska visa - kvaliteten sådan att rullen håller och behåller sina goda egenskaper är den helt enkelt ett fynd. Men, som den store detektiven Ture Sventon brukade säga, det är för tidigt att uttala sig om den saken. Helt klart kommer jag gärna att använda den här rullen och det talar ju för att den kommer att bli grundligt testad. Det uppenbara problemet är att jag ju måste fiska även med de övriga testobjekten...

Dagens pass bestod i kastande av kustwobbler vilket är ett ganska snällt test men samtidigt avslöjar om det går att kasta riktigt långt med rullen. Inom den närmaste framtiden ska Sougayilang 2 få kasta även lättare (dvs svårare) beten såväl som gäddbeten på runt halvhektot. Förhoppningsvis ska det även bli fiskkontakt så att slirbromsen får bekänna färg.

Testrapport - Sougayilang "unboxing"

 

Sougayilang är en stor tillverkare av sportfiskeutrustning och surfar man på siter som Amazon, Wish och Alibaba så inser man snart att bara märkets utbud av lågprofilrullar omfattar fler än ett dussin olika modeller. Därför är det litet knepigt att Sougayilang inte tycks tro på idén med modellbeteckningar. Åtminstone hittar jag ingen sådan vare sig på kartongen i vilken den här rullen levererades eller på själva rullen. Allra märkligast är att det inte står något annat än Sougayilang på den sprängskiss som låg i kartongen men det är väl så, att man inte beställer reservdelar till Sogayilangs rullar?

Den här kinesiska lågprislågprofilaren (jag fick hem den för bra precis femhundra kr) är testets hittills snyggaste rulle. Den ferrariröda finishen som fångade mitt öga i annonsen fungerar och formgivningen likaså.  Extra plus för vevknopparna som är av någon slags gummikork och känns väldigt bra att greppa om. Rullen ger ett kvalitetsmässigt gott intryck och känns lika förtroendeingivande när jag hanterar den som, tex, Revon. Tumtangenten känns distinkt och den frikopplade spolen roterar lätt och fint. Reglaget till magnetbromsen är snyggt designat men en smula fnuligt att hantera. Det liksom stjärnhjulet till slirbromsen klickar men reglaget för spolaxelspänningen är tyst.

Utväxlingen är hela 8:1 och just den här modellen går inte att få med någon annan utväxling men däremot i andra färger och med vevknoppar av plast.

Spolen i aluminium är försedd med lättningshål (men exakt vad den väger har jag ingen uppgift om). Linuppläggningen är helt OK.

Sougayilang Fly #5 9'

Nyligen anlände ett ovanligt lätt paket innehållande ett femdelat flugspö. Lätt eftersom själva spöt, som väger runt ett hekto, levererades i en enkel tygpåse (och med enkel menar jag utan fackindelning, ungefär som de påsar tältpinnar brukar ligga i) och utan den sedvanliga tuben. Istället var påsen omsluten med uppblåst plast. Arrangemanget fungerade uppenbarligen, för spöt var helt. Nämnas kan att tuberna till de två spön jag tidigare beställt från Kina båda var knäckta/spräckta när de kom fram (med spöna var dessbättre hela. sä även det sättet att skydda dem fungerade).

Den information som på wish lämnades om spöt är att det är tillverkat i (ospecificerad) kolfiber, nio fot långt och klassat för linor #5. Korkgreppet är inte av allra högsta kvalitet men verkar helt OK. Rullfästet ser förtroendeingivande ut men är dessvärre i den billiga orange färg kineserna kallar guld. Spööglorna - linförarring med okänt keraminlägg och övriga av snaketyp) sitter i linje och lindningarna ser propra ut. Passningen när jag monterade spöt var god och jag kunde inte notera något glapp i holkarna. Klingan har en djup, såvitt jag kan bedöma utan att ha provkastat närmast parabolisk, aktion. 

Det ska bli intressant att under den kommande säsongen testa detta billiga (ca 150 kr + frakt) spö tillsammans med den lika billiga rulle av samma märke jag skrivit om tidigare.

Sougayilang Fly Fishing Reel 5/6

Sougayilang är ett inregisterat varumärke för Yiwu Gada Trade Co. Ltd och det är minst lika relevant för dagens sportfiske som de mer kända, gamla, namnen Mitchell, ABU och Daiwa mfl. Sougayilang är nämligen vad som står på de flesta kinatillverkade lågprisspön och rullar som köps på nätet via Wish och andra aktörer.

När jag skriver lågpris så menar jag att grejorna har blygsamma prislappar, inte att de säljs till nedsatta priser (även om det är vad tex säljarna på Wish försöker framställa  idet som genom att ange fantastiska rabatter på 97% och liknande i förhållande till lika fantastiska "rekommenderade" priser).

Över 1.500 kr skulle jag nog aldrig, åtminstone inte lättvindigt, betala för en flugrulle och definitivt inte för de på bilden ovan - Sougayilang Fly Fishing Reel 5/6 Light Smooth - men för runt 150 spänn plus frakt är jag, om inte annat av nyfikenhet, beredd att ta en risk.

Hittills har mitt experiment inte hunnit längre än till beställning, mottagande (jag fick vänta ungefär en månad) och okulärbesiktning så något egentligt omdöme är det för tidigt att avge. Jag valde snikvarianten (det fanns motsvarande rulle med fler kullager, men eftersom jag inte begriper vilken funktion sådana skulle fylla i en såpass enkel rulle och då billiga kullager ofta är detsamma som olyckor som bara väntar på att få inträffa så valde jag alltså den utan sådana).

Någon dokumentation följde inte med rullen (ovanstående bild är från Wish) som levererades i en enkel (sladdrig) och anonym pappask i vilken rullen låg i en plastpåse i en bubbelplastpåse. Stativ och spole är tillverkad av någon slags aluminiumlegering. I annonsen anges att dessa delar är "CNC-bearbetade" men eftersom jag fann gjutskägg på en av spolarna så betyder det antagligen bara att man har en fräs någonstans i produktionslinjen... Ytbehandlingen är påfallande enkel. Detta sagt ger rullen ett propert och hyfsat gediget intryck och åtminstone vid torrvevning och påspolning av lina tycks funktionen fullgod. Slirbromsen känns överraskande bra och det ska bli intressant att se hur (och hur länge) den och rullen i övrigt fungerar när jag haft tillfälle att fiska med den en säsong eller så.

Till den fältmässiga testningen av rullen har jag beställt ett spö av samma märke och i samma prisklass men det väntar jag fortfarande på...