Metalldrag - 1

Drag - blänken/skeddrag/pilkar - av metall finns i oändligt många former och storlekar. Vad gäller storlekarna så håller jag mig här till de mindre, dvs de som kan sorteras in under begreppet UL. För att inte återupprepa denna eviga diskussion så sätter jag en övre gräns vid 7 grams vikt.

De är dragen är 3 cm långa och väger 3,9 gram.

Riktigt lätta skeddrag av metall är tillverkade av tunn plåt men av samma plåt kan man göra drag som väger allt mellan 1 och 7 gram (beroende på hur stor plåtbiten är). Drag av tunn plåt har stor bärighet, dvs tenderar att gå ytligt även vid långsam hemtagning, och har en livlig gång.

De här skedarna är 4,5 cm långa och väger 3,6 gram.

 

  

Kastmässigt kan blänken av tunn plåt vara känsliga för vind. Vill man ha ett mer lättkastat drag som man kan ta hem snabbare och/eller djupare får man välja ett av tjockare gods.

Kompakta blänken i litet tjockare plåt, 2,8 cm och 3,5 gram.

 

Nästa steg blir ett blänke som inte är gjort av plåt utan gjutet och sedan är gränsen mellan skeddrag och kastpilkar (som båda kan kallas blänken, definitionen i SAOB är ju "glänsande metallbit använd till agn") flytande. Ska man hårddra språkbruket så bör ordet skeddrag reserveras för drag tillverkade (pressade) av plåt och som - liksom en sked - har en uttalat konvex och en uttalat konkav sida. Vad gäller ordet blänke uppkommer (i min hjärna) problem med målade drag som ju inte är "glänsande metallbitar". Därav rubriken (som förmodligen även den är felaktig då de flesta av betena antagligen är gjorda av olika legeringar snarare än metall, men börjar man fundera för mycket så kan man snart inte ens hålla balansen...).

23 mm/3 gram och 29 mm/5 gram är specifikationerna för dessa, gjutna, blänken med två konvexa ytor. Otroligt lätt/långkastande. Perfekta när man vill bedriva UL-fiske från land där långa kast ibland är nödvändiga.

 

(föga br.)

Skeddrag har vi alltid använt i vårt svenska sportfiske. Faktum är att skeddraget är äldre än sportfisket, i vart fall användes skeddrag långt innan någon kommit på att göra skillnad mellan fiske för brödfödan och fiske för nöjes skull (liksom, för den delen, innan vi importerat ordet sport). Förmodligen är det denna hävd som räddat skeddraget från att i den moderna sportfiskesvenskan kallas spoon. 

Själv gillar jag och fiskar gärna med skeddrag. Däremot kallar jag dem hellre blänken än skeddrag. För just solljusreflexen - blänket - av en mörts sida i åns vatten är en alltid lika förtrollande syn och man kan lätt föreställa sig hur just ett sådant blänk ovillkorligen utlöser ett hugg från den gädda som befinner sig inom räckhåll. Detta blänk snarare än agnets form är det i sammanhanget viktiga. Så jag säger därför gärna blänke och bidrar därmed kanske till att hålla detta, enligt SAOB, föga brukade ord vid liv. Ännu en tid...

 

SKED-DRAG. fisk. drag vars huvuddel utgöres av ett skedformigt metallstycke, sked, skåldrag. TIdr. 1886, s. 19. 

BLÄNKE (föga br.) glänsande metallbit använd till agn; jfr BLÄNK 3. Lyttkens o. Wulff Utt. (1889)

 

# 1 - Kandidat 7

Från Julian - som tydligen är en för mig obekant serietidningsfigur - kommer nomineringen av ett av mina favoritdrag, nämligen Bete Jämtland 80, 16 gram. Han anger inte vilken färg men den här - fiskbensmönster på grå botten med insidan i silver - gillar jag (och såväl gäddor som havsöring). Själv har jag aldrig använt Jämtland som abborrdrag men det funkar säkert till det också. Inte heller har jag testat Jämtland på västkusten men ser ingen anledning till att makrill eller näbbgädda skulle nobba det. Möjligen vore 22 gramsvarianten bättre där men den tror jag inte tillverkas längre. Det var bättre förr...

 
 

#1! - Kandidat 5

Ett av världens bästa skeddrag är ABU:s Toby. Om något skeddrag förtjänar att kallas allround så är det Toby. Det har sedan 1956 fångat rovfisk världen över och det fungerar nu, sjuttio år senare, lika bra som det alltid gjort.

Jag nominerar Toby 12 gram i färgen BGL. Det är det nedersta draget på bilden här till vänster. 
 

There can be only one!

Jag vet, det är en lika meningslös som omöjlig fråga, men ändå. Jag kan inte låta bli... Så, nu kör vi! OM du bara fick använda ett (1) drag för fiske i svenska vatten, vad skulle du välja? Och med ett (1) så menar jag ett: En modell, en storlek och en färg. Inga variationer, inget fusk!

Eftersom det handlar om så mångsidigt som möjligt användbara beten går naturligtvis alla specialbeten - hur bra de än må vara - fetbort. 

Nej, här handlar det om ett (1) drag med vilket man/du kan fånga fisk var än du råkar dig befinna dig i vårt avlånga land. Så tänk noga efter! Och jag har ytterligare en förutsättning, nämligen att betet ska fungera med min favoritutrustning. Det innebär att betet inte får väga mer än 20 gram. 

Själv har jag inte ens kommit fram till vilka beten jag vill nominera men på bilderna här ser ni några tänkbara kandidater från skeddragskategorin. Men att #1 är ett skeddrag är långt ifrån säkert. Era synpunkter - i kommentarsform - är naturligtvis mer än välkomna!

Real copy

Om Proberos har jag skrivit tidigare. Så även om det skeddrag som heter Acme Kastmaster. Det förra är ett europeiskt företag som sätter sitt namn på fiskegrejor importerade från Kina. Som nästan alla andra i branschen, med andra ord... Det senare är ett lättkastat och välfiskande bete som aldrig funnits i någon ABU-version (och därför är tämligen okänt i Sverige men mycket känt och ofta kopierat internatiionellt).

Till de som kopierat Kastmaster hör Proberos och nu har jag fått hem några av de kopiorna. De ser mycket bra ut och kommer att testas nästa gång gubben ger sig ut.

 
 

En liten detalj

I morse behandlade jag sanningen om att morgonstund har guld i mund. En annan sanning är att det är de små, små detaljerna som gör det. Men hur förhåller det sig med den. Är också den bara en klyscha? Här skulle jag nästan önska mig att bloggen har en omröstningsfunktion (vilket den kanske har men.. hmmm.. det borde man kunna taa reda på nu när man sitter, lös och ledig i en fjordhytte vid Hardangerfjprden).

Nå, den detalj jag vill lyfta är den lilla röda plastfena som, ibland, sitter vid kroken på gäddrag som Atom, Meteor och Utö. Att plastfenan är en liten, liten detalj är odiskutabelt MEN är det en detalj som gör det? Dvs har den någon som helst betydelse för möjligheterna att få en fisk på kroken eller fiskar draget precis lika bra/dåligt fenan förutan?

edit.

Nej, det finns ingen omröstningsfunktion men kommentarsfältet är, som vanligt, öppet.
 

Koster

På Koster, närmare bestämt vid Vettnet på Nordkoster, har jag fiskat. En gång. Ett kast gjorde jag och fick upp tre makrillar som snabbt togs ur, lindades in i tidningar och lades i ryggsäcken.

Bättre fångststatistik har jag ingen annanstans och jag tror inte att jag ska fiska där igen... Däremot fiskar jag gärna med Koster, ABU:s klassiska (från -59) skeddrag för saltvattensfiske. Själv monterar jag rutinmässigt bort trekroken, flyttar den främre fjäderringen och lekandet och monterar en enkelkrok som på bilden.

Made in China

Skeddrag finns det hur många som helst och flera olika typer. Just typer är ett i sammanhanget viktigt ord, för bortser man från smärre, oftast kosmetiska, skillnader så blir utbudet helt plötsligt inte lika varierat. Det finns säkert ett hundratal olika skeddrag som är, mer eller mindre, likadana som, säg, Möresilda, Meteor eller Utö.

Ett skeddrag som definitivt sticker ut, eller åtminstone stack ut, är (var) Mepps Syclops. Syclops är dessutom ett jävligt bar drag, såväl för gädda som för havsöring (och säkrt en massa arter jag själv sällan fiskar på).

Made in China

När japanerna, efter kriget, drog igång sin industri kopierade de hämningslöst västerländska förebilder. Roligast var kanske de pyttesmå amerikanare som Toyota mfl anträdde sin road to success med men det är nu rätt länge sedan man skrattade åt eller drev med Made in Japan.

Made in France (?)

Nu är det Made in China man garvar åt men det skrattet kommer snart att fastna i halsen. Det kunskapskapital räknenissarna från Handels och andra liknande "lärosäten" exporterat till Mittens Rike är inte bara enormt utan närmast hopplöst svårt att återta. Arborrare, svarvare och andra kvalificerade arbetare är om inte utrotade så åtminstone rödlistade här i landet och att hemmafruar (finns de?) som på femtio- och sextiotalen skulle sitta och på lediga stunder montera vobblare, skeddrag och spinnare är inte ens att tänka på. I går låg, hursomhelst, ett paket från folkrepubliken innehållande, bland annat, ett fempack skeddrag (för en knapp hundring) som jag inte utan att läsa texten kan skilja från Mepps Syclops original. Undrar just var meppsdragen tillverkas idag? Franska civilekonomer har väl ungefär samma utbildning som våra svenska räknenissar?

Tre gram

Var gränserna går för det som "får" kallas ultralätt - UL - är en återkommande tvistefråga men att drag som väger tre gram är UL råder det inga delade meningar om. Det, tre gram, är vad dragen på bilden ovan väger. Tillsammans...

Silver och guld eller rättare sagt silver eller guld. Hade jag fått önska mig något så skulle det vara att de såg ut som på bilden, dvs utsidan (den konvexa) i silver och insidan i guld men man kan inte få allt. Annars så har jag höga förväntningar på mina nya minidrag och jag uppskattar särskilt de fina krokarna.

Perka

En utveckling av det klassiska blankdraget var ABU:s  saltvattenbete Perka som kom någon gång i slutet av sjuttiotalet. Det är ett intressant drag med en stor reflekterande yta av korrugerat rostfritt stål och vikten koncentrerad i den runda blybit som, på dragets framsida, är målat som ett öga. I Sverige kom det att konkurrera med beprövade torskfångare som Elbe Torsk och jag misstänker att de flesta, liksom jag, aldrig riktigt gav det chansen. I mitt fall var anledningarna att jag redan hade en hel box med torskdrag som fungerade och att Perka med sin större yta visserligen fångade fisk när man väl fått ut och ner det till torsken men varken kastade lika bra eller sjönk lika snabbt. Hur som helst blev de få Perka jag köpte liggande och sedan dog torskfisket. Men jag ska ta med dem till Norge. (Kanske rigga om det med ett par assistkrokar...)

Perka tillverkades i vikterna 40, 60 och 100 gram och, åtminstone såvitt jag kan minnas, endast i färgen S.

Silversked

Silversked i munnen lär det vara en fördel att, som människa, vara född med. Är man född som fisk bör man nog undvika silverskedar, för med en sådan i munnen har otaliga fiskar mött sin död.

I den, i bloggen, ständigt pågående diskussionen om betesfärger är färgen S - silver - odiskutabel. I alla vatten där det finns rovfisk (= fiskar som hugger på drag) är de allra flesta av bytesfiskarna silverfärgade. En annan av bloggens sanningar är att skeddrag är det förmodligen bästa betet. Lägg till detta en annan av bloggens  sanningar, att rött attraherar rovfisk, så har vi kommit fram till draget på bilderna,

Draget är ABU:s kanske mest berömda drag - Toby. Ett av de bästa drag som någonsin gjorts men det på bilden är inte någon av de otaliga skeddragsversionerna utan den 15-grams sked som under en tid såldes som rödingblänke under namnet Toby Röding. Det är lika långt som den 18-gramsversion som såldes som skeddrag men alltså gjort i tunnare plåt och, följdakligen, med något sämre kastegenskaper men livligare gång.

Toby Röding såldes inte i färgen S - silver - men i en i färgen BGL målad version vars baksida var silverfärgad med en längsgående röd rand. Med litet stålull är det snabbt gjort att få fram silvret även på dragets konvexa framsida. Vissa lägger ner tid och pengar på att rimma rullar men själv tycker jag att det är roligare - och mer givande - att trimma mina drag. Så det här rödingblänket har fått ett mörtöga, en extra fjäderring där bak och en röd krok. Nu är det ett perfekt gäddrag (om man fiskar med tilläckligt lätt spö).

 

Svenska mästare

Här ovan ser ni de svenska mästarna i gäddfiske. Jag påstår - och rätta mig gärna om jag skulle ha fel - att skeddrag av typen Utö och Atom (som ju inte är något annat än ett delvis korrugerat Utö-drag) ligger bakom de flesta spöfångade gäddorna i svenska vatten. 

Atom, ursprungligen Atom-draget, lanserades året efter bombningarna av Hiroshima och Nagasaki, dvs 1946. Exakt hur marknadsförarna tänkte vet jag inte men tydligen var "atom" något som ansågs sälja i efterdyningarna av det andra världskrigets avslutning. Man gillade tydligen bomber, i vart fall i vårt från kriget förskonade land. Effektiva var onekligen atombomberna och effektivt, som gäddrag, var även Atom-draget. Dessutom sålde det bra. Ett Atom-drag, en Record spinnrulle och ett kort stålspö eller, några år senare, en Abumatic på ett kort, massivt, glasfiberspö kom att bli potenta hot mot den svenska gäddstammen.

Utö har varit med i leken betydligt längre. Exakt hur långe vet ingen men längre än vad det hetat Utö och förmodligen längre än vad man idkat spinn- och haspelfiske. Det första draget av den här typen släpades antagligen fter en långsamt framrodd eka någon gång på 1700-talet eller kanske tidigare än så.

Även internationellt, dvs utanför Skandinavien, har dessa skeddrag anseende. Ur en artikel av holländaren Hans van der Pauw citerar jag följande: "Yes, the Utö is a comparatively heavy spoon.This makes it well suited for long casting and for deeper waters, say 5 feet or deeper. But being rather broad it has a good ‘lift’ to it, which makes it possible to use it in shallower waters as well, even with a moderately slow retrieve. I know the ABU Atom is a more famous pike spoon.It’s made in exactly the same sizes and weights as the ABU Utö but with a different, corrugated profile.Yet I prefer the strong and more regular action of the Utö to the drunken fluttering of the Atom. But who am I? Not a pike, that’s for sure. And I’m sure the ‘fell tyrants of the liquid plain’ don’t care about my preferences at all."

Som så ofta håller jag med Hans. Även jag föredrar Utö och först om det, mot all rimlig förmodan, skulle generera hugg byter till ett Atom.

Eftersom många yngre/moderna gäddfiskare tycks vara omedvetna om skeddragen och dessas förträfflighet tycker jag att det är befogat att då och då posta inlägg som det här.

 

Bättre

Så ska det se ut!

I några inlägg har jag gett Fladen Fishing beröm för att de tycks ha skärpt sin kvalitetskontroll. Men ännu är de inte 100 %-ga. Det kunde jag konstatera när jag, inför helgens pass, närmare kontrollerade det trepack Nidingen jag tänkt testa. De klena krokar som satt monterade som original skulle jag inte ha velat ha som den kritiska länken mellan mig och min drömöring. Förmodligen skulle de ha hållit till det mesta (men definitivt rätats ut vid bottennapp eller hård drillning av en stor fisk) men det är inte bra nog. Inte i mina ögon. Så jag bytte ut dem mot bättre krokar i en mer passande storlek och passade samtidigt på att flytta de fjäderringar som satt i dragens nos till krokmontaget. Där de gör någon nytta. Nu får drömöringen gärna hugga!

Min yngste grabb, som ibland hänger med mig ut, brukar förfäkta idén att vi helt enkelt ska montera av krokarna på våra drag. Hans argument är att vi då skulle slippa bottennapp men få ungefär lika mycket fisk som när vi fiskar med krok. Jag vill helst inte kommentera den idén (men noterar att han inte själv tycks ta den helt på allvar för hittills har jag inte sett honom fiska med kroklösa drag...). 

Nidingen

Om Nidingen kan man, i wikipedia, läsa: "Nidingen är ett lågt skär med fyrplats i Onsala socken i Kungsbacka kommun i Hallands län". Nidingen är också namnet på ett skeddrag från Fladen Fishing. Draget är långsmalt och S-format, precis som otaliga liknande drag som Möresilda, Toby och Jämtland mfl mfl. Att kalla den här typen av drag för beprövat vore en underdrift.

Den långsmala formen ger draget lågt luftmotstånd och gör det lätt att kasta med. Ytan är hyfsat stor i relation till längden och ger det god bärighet i vattnet vilket möjliggör fiske även över relativt grunda bottnar men det är samtidigt inga problem att få ner det på några meters djup. Gången är fin både i stilla och strömmande vatten och fungerar såväl vid jämn hemtagning som med knyckar och spinnstopp.

Nidingen, som finns i vikterna 12, 18, 28 och 40 gram och i en mängd fina färger, säljs såväl styckvis som i trepack (tre drag i sorterade färger). Fladens riktpris för ett trepack är precis under hundringen men på DollarStore, ÖoB, Bauhaus och liknande ställen kan man hitta dessa fina drag ännu billigare.

Man kan, i betesväg, vara betydligt sämre rustad inför en dags spinnfiske vid kusten eller i gäddviken än med ett trepack Nidingen i jackfickan. 

En sak jag gillar med Fladen är att de ofta förser sina förpackningar med matnyttiga baksidestexter. Nu är det förvisso inte "rocket science" att fiska med skeddrag av den här typen (men en konst är det!) ändå kan en smula vägledning vara på sin plats, åtminstone för nybörjaren. 

Drag

 

Drag. Varför kallar vi ett konstbete för drag? Tittar man. vilket man alltid bör göra innan man börjar spekulera och ger sin fantasi fria tyglar, i den - numera vanärade - Svenska Akademiens ordbok (SAOB) så finner man följande:

5) motsv. DRAGA, v. I 1 d; i fråga om fiske medelst fiskedon som drages i vattnet: (hvarje) särskild dragning med dylikt fiskedon. Göra ett godt drag. Nordforss (1805). Det högsta är att man gör fyra drag med storbacken på veckan. Nilsson Fauna 4: 576 (1865). — jfr NOT-DRAG. — särsk. konkret: fiskredskap som drages i vattnet efter båten hvari fiskaren sitter o. som består af en mer l. mindre naturtrogen fisk af metall med en l. flera krokar; jfr SVIRFVEL. Wil någon fara medh Slant eller Dragh effter Gäddor. IErici Colerus 1: 67 (c. 1645). Lind (1749). särsk. i förb. ro drag, (roende) fiska med drag (i ofvanstående bet.). Procopé Insp. 25 (1915). jfr ABBORR-, GÄDD-, LAXÖRINGS-, PROPELLER-, SKED-, SVIRFVEL-DRAG.

Så långt inga överraskningar och att det heter just drag är ju, eftersom metoden dragrodd (ro drag) är betydligt äldre än det moderna kastfisket med spinn- och haspelspön, helt logiskt. Man kanske borde det heta att dra drag... Rolig är beskrivningen av ett drag som "en mer l. mindre naturtrogen fisk af metall med en l. flera krokar". Den definitionen tar uppenbarligen sikte på den typ av konstbete vi kallar skeddrag och åtminstone för mig skaver det litet att kalla wobblers, spinnare och plastbeten för drag.

(5) -RULLE, sbst.1 (sbst.2 under DRAGA, v. ssgr). fisk. rulle på hvilken den ref i hvilken draget släpas är uppvindad; jfr -VINDA. TurÅ 1913, s. 74. —

Enligt svenskt språkbruk är drag såväl som agn beten. På engelska heter agn bait och drag lure. Nu börjar det bli roligt. För ungefär tusen år sedan så förde vikingarna en smula kultur till de brittiska öarna och att deras lure går tillbaka på vårt verb lura eller, som substantiv, luring ter sig uppenbart. Just luring är en bra och betydligt roligare benämning på ett konstbete avsett att just lura en fisk till hugg. Ett talesätt som tillskrivs den australiske sportfiskaren mm Vic McCristal lyder: "A lure is a lie told by a (wo) man to a fish."