Downsizing

När jag, för ett drygt halvsekel sedan, började min karriär som kust- och havsöringfskare vägde de flesta av mina beten 28 gram. 28 gram motsvarar ett ounce. Den andra anledningen var att mitt niofots Daiwaspö var klassat för vikter 20-60 gram och, helt enkelt, krävde runt 28 gram för att jag skulle kunna ladda klingan för optimala kastlängder.

 

Sedan kom kolfiber- och kompositspön ochjag blev (och är) lycklig ägare av ett  niofots ABU Boron Classic klassat för vikter upp till 20 gram och under de senaste decennierna har 18-20 gram varit standardvikten på mina havsöringdrag. Men nu är det dags för ännu en downsizing.

På spösidan äger jag en halv garderob med UL-spön och jag har även några niofotare som kastar upp till 12 gram. Med dessa spön har jag inga problem att få ut ett femgrams drag tillräckligt långt så det får bli standardvikten under den kommande säsongen (jag räknar havsöringsäsongen från höst till vår).

Att grejorna duger till att landa även skapligt stora öringar vet jag av egen erfarenhet. Den största UL-öringen tog jag för några år sedan i Norge (och då blev jag mest besviken när jag insåg att det var en havsöring på några kilo och inte en rekordmakrill jag lyckats kroka...).

I helgen (eller kanske jag firar från jobbet på fredag?) blir det premiär och skulle jag inte hiita någon havsöring så finns det ju alltid abborre.

Ser inte riktigt bra ut

Ännu är det sommarvarmt, men dagarna mörknar minut för minut... Snart är det dags för årets öringlek och som hängiven kustöringfiskare är jag så här års alltid observant på vattenståndet i lekåarna och -bäckarna. Det ser (bilden!) inte bra ut. Det här stenskravlet i Norrtäljeån kan knappast någon fisk forcera och grusbädden närmast till vänster i bild bör vara täckt av några decimeter vatten för att fisk ska leka där. I mindre vattendrag lär det inte vara bättre (eller ens lika illa). Här behövs nederbörd i massor men inget av våra riksdagspartier, som annars ogeberat lovar vad fan som helst de ror kunna ge röster, lovar regn...

Internet en miljöbov

Jag har nu hållit på med den här bloggen i snart tio år. Under den tiden har statistikmodulen registrerat litet drygt 675.000 sk sidvisningar. Länge kom dessa huvudsakligen från Sverige med ströträffar från Finland och diverse europeiska länder. Den senaste månaden har drygt 68.000 sidvisningar, dvs mer än 10% av de ovan nämnda 675.000 visningarna, registrerats. Av dessa är 3.950 från Sverige. Dessa tror jag är ett rimligt och relevant mått på hur många sidvisningar som motsvaras av att någon faktiskt läst bloggen. Resten är brus i bandbredden.

Vad är det här för idioti? Det är naturligtvis inte människor som står för det drastiskt ökande "intresset" för min blogg utan trafik genererad av sk botar. All denna trafik drar energi och har andra miljökonsekvenser. Jag har börjat inse att (det numera genomkommersialiserade) internet är en miljö- och klimatbov av oanade mått. Jag utgår från att den Automatiska Idiotin - AI - spelar en betydande roll i galenskapen.

 

 

edit.

https://www.svt.se/kultur/internet-en-stor-miljobov

https://www.gp.se/debatt/internet-ar-storre-klimatbov-an-flyget-kravs-nytt-synsatt.bf4e8f1c-2804-422a-a59e-d6d2ed347edc 

https://www.di.se/nyheter/ai-riskerar-att-bli-en-miljobov/ 

Liten hund

En gädda kan hugga på allt den kan gapa över och gäddans gap är stort. Själv hyser jag ingen tvekan om att en stor gädda skulle klippa en mindre hund om den skulle råka simma inom räckhåll. Fast det är inte för att de efterliknar hundar som beten av den typ som visas på bilden ovan kallas dawgs. På modern sportfiskesvenska. Sade man hund blev man antagligen idiotförkarad.

Hunden på bilden är av Fladens (dessvärre, vad gäller just det här betet, upphörda) tillverkning och väger i sammanhanget måttliga 45 gram. Jag har hundar som väger tio gånger så mycket, men de orkar jag  inte kasta (annat än bort, vilket jag nog borde göra...). Och skulle man låta den simma inom räckhåll för en gädda så smäller det.

Metalldrag - 2

Ett mellanting - mellan skeddrag av pressad plåt och gjutna pilkar - är den typ av drag som visas på bilden. De här dragen är gjorda av runda (cylindriska) metallstänger som kapats, assymetriskt, "på snedden". Originalet (?) heter ACME Kastmaster. Dragen på bilden väger mellan 3 och 7 gram.

Djupdykare

Den här typen av vobblare - djupdykare - är tänkt för trolling men det är ett fiske jag inte ägnar mig åt. Själv fiskar jag så gott som uteslutande från land. Även vid landfiske är djupdykare användbara, främst när man fiskar från en strand innanför en djupbrant eller där det i alla fall snabbt blir djupare. Den branta dykvinkeln gör att risken för att krokarna ska fastna i bottnen är liten. Det är skeden som tar i först och, eftersom vobblaren är flytande, när man då slutar veva så stiger betet. Sk trappstegsspinn kan vara effektivt.

En bra knut (till nylon)

Youtube kryllar av videor som den ovan i vilka beprövade knutar sågas som totalt värdelösa. Nu är clinchknuten slagen som i videon inte 100%-ig (även om den fungerar bra vid normalt spinn- och haspelfiske). Den förbättrade clinchknuten har jag använt i över femtio år och den litar jag på. Hur videomakarna slår sina knuter eller hur de beter sig för att få dem att glida upp begriper jag inte men det är, dessbättre. inte mitt problem.