Hur stark lina behöver man?

Vi som fiskar med haspelutrustning och monofil nylonlina, hur pass stark/grov lina behöver vi, egentligen? Det enda vettiga svaret på den frågan är, naturligtvis, att det beror på.

Det beror på en mängd variabler som vad vi fiskar, var vi fiskar och hur vi fiskar mfl mfl. Detta sagt, för att förenkla det hela, hur stark lina behövs för att kunna landa den fisk vi realistiskt kan hoppas på att fånga?

Översätter vi denna förutsättning till "normalt" svenskt fiske efter arter som abborre, bleka, makrill, näbbgädda gädda, gös, torsk, röding eller öring så har vi i alla fall en parameter fixerad. Visst, gäddor kan - färre än en på miljonen - väga 25 kilo och torskar upp till 35 kilo men de allra flesta av oss lär aldrig komma i kontakt med gäddor över 10 kilos vikt och som torskbeståndet ser ut så är väl 5 kilo en realistisk maxvikt. 

Handlar det bara om att kunna drilla och landa fisken utan linbrott så räcker en monofil nylonlina med 0,20 mm diameter till det mesta. En tumregel är att rullens slirbroms inte bör vara inställd på ett högre värde än motsvarande 1/3 av linans brottstyrka. Då har man, om bromsen fungerar någotsånär som den ska, en betryggande marginal. Snabba ryck som annars skulle kunna överlista slirbromsens tröghet tar linans elasticitet och spöt hand om.

Linan på bilden har en angiven brottstyrka på 4,2 kilo. Delar man den med tre så får man 1,4 kilo. Den som tycker att det verkar litet kan ta ett spö med rulle och lina och med hjälp av en fjädervåg ta reda på hur det känns att hålla i spöt när linan dras ut med bromsen ställs på 1,4 kilo. Med ett nomalt sjufots spö klassat för kastvikter upp till 30 gram så känns det som om man ligger på gränsen till vad spöt klarar.

 

Tittar man på IGFA:s linklassrekord - och då betyder 4 kilo att man använt en lina som garanterat INTE håller för 4 kilo utan brister dessförinnan... - så hittar man bland annat dessa noteringar: 

M-04 kg (8 lb) 

Gädda 

19.6 kg (43 lb 3 oz)

Ascona, Lago Maggiore, Switzerland

10-Dec-1990

Giacomo Pinotti

 

M-04 kg (8 lb) 

Torsk 

27.57 kg (60 lb 12 oz)

Perkins Cove, Ogunquit, Maine, USA

19-Jun-1991

Donald F.X. Angerman

 

Så en fräsch 0,20 mm nylonlina är absolut tillräckligt stark för att man ska kunna få upp de fiskar 99,9 % av oss kan hoppas att någonsin få på kroken. Det är nästan alltid fiskaren, inte fisken, som dragit av linan när det missödet inträffar.

 

 

  
 

Feelin´groovy

Från Simon&Garfunkel kan spinnfiskaren få ett väldigt gott råd: Slow down, you move too fast! För nästan alla nästan alltid tar hem sitt drag mycket snabbare än vad de tror och ännu mycket snabbare än vad den fisk de vill fånga tycker att en bytesfisk ska göra för att det ska vara mödan värd att simma ikapp den.

Visst, det finns undantag, tillfällen då ett snabbt hemtaget bete är vad som utlöser hugg men vevar man alltid hem sitt drag så är det just undantagsvis man får hugg. Det är en anledning till att äldre rullar är att föredra framför nyare, att de har en lägre utväxling. För det är oundvikligen så, att det är lättare att få sitt bete att simma rimligt fort med en utväxling runt 3:1 än om utväxlingen är 6:1. Ocä även med en gammal rulle vevar man oftast för fort.

 
 

Gammalt möter nytt - 3

Stöddigare grejor än de två föregående kombinationerna men fortfarande - åtminstone enligt den moderna "normen" - UL. Rullen är en verklig klassiker, Daiwa SS Tournament 700, med många saltvattensrekord på sitt samvete. Den är minstingen i den första serien grisnosrullar. Rullarna kom någon gång under sjuttiotalets andra hälft och var i produktion till 2022. 

Som UL-rulle är SS 700 suverän med sin fantastiskt fina slirbroms. Den keramiska lintrissan i kombination med den täta linuppläggningen gör att den fungerar väl med PE-lina (för den som vill använda sådan).

Spöt är en fyrdelad femfotare klassad 2-10 gram vid namn Kaiteki BAMP. Klingan har spigotskarvar, snabb aktion och oväntad ryggrad för ett UL-spö.

Vårlekande fisk

När jag var grabb var, som jag minns det, gäddan i Stockholms län fredad mot fiske under våren (datumgränserna minns jag inte exakt men syftet var att skydda reproduktionen). Detsamma gällde för Gotland. Därefter har reglerna ändrats flera gånger. Ett tag var det fritt fram men efter att gäddbeståndet  skärgården om inte kollapsat så i vart fall minskat kraftigt har nu en viss fredning införts.

Enligt länsstyrelsens (Stockholms län) hemsida gäller följande: "Nedgången i kustfiskbestånden är ett stort problem för fisket i Stockholms skärgård. Därför finns det 62 vikar i Stockholms skärgård där fiskeförbud råder under våren. Nio av dessa områden har fiskeförbud året runt. Samtliga områden som avsatts som fredningsområden har en bred förankring bland fiskets organisationer, enskilda fiskerättsägare samt berörda myndigheter."

Länsstyrelsens kartor över fredningsområdena. 

I några av fredningsområdena är det, som framgår av kartorna, stopp för fiske året om men i de flesta råder fiskeförbud under tiden 1 april-15 juni. 

Under perioden 1 mars ‑ 31 maj är det förbjudet att fiska efter gädda inom Gotlands kustvatten, Kalmarsund och Öland. På kusträckan från norra Uppsala län och ner till och med Kalmar län finns flera fredningsområden. Fredningsområden hittar du i kartan på Svenska fiskeregler. Fredningen är avsedd att skydda vårlekande arter, dvs inte bara gädda utan även abborre och gös. Även arter som mört, id och braxen leker på våren.

Observera att fiskeförbud innebär att det inte är tillåtet att fiska, dvs att försöka få upp en fisk. Det är således inte tillåtet att ta upp en fisk för att sedan sätta tillbaka den. Man får inte ha ett bete med krok i vattnet.

I hela Östersjön utom Bottenviken gäller, med avseende på gäddans storlek, ett sk uttagsfönster.

• Minimimått: 40 cm
• Maximimått: 75 cm

Gäddor som understiger minimimåttet eller är större än maximimåttet måste sättas åter. Vidare gäller i samma område en fångstbegränsning för gös och gädda till sammantaget tre fiskar per dygn (dvs max tre gäddor eller tre gösar, två gäddor och en gös eller två gösar och en gädda). 

Ovanstående är vad som - straffsanktionerat, dvs att man riskerar dryga böter om man inte respekterar reglerna - gäller men sedan har vi ju, som sportfiskare, även andra hänsyn att ta. Själv vill jag helst inte få en romstinn gädda på kroken. Även om jag sätter henne åter tror jag inte att hon mår bra av det. Därför är jag restriktiv med mitt gäddfiske under våren och håller respektavstånd inte bara till fredningsområdena utan även till andra leklokaler. 

 

Efter lektiden får man hålla koll på vattentemperaturen. Gäddan är värmekänslig och har svårt att, om den återutsätts, återhämta sig även efter en kort drillning. De senaste somrarna har vi haft värmeböljor och det tycks vara vad vi får räkna med så på sommaren tar jag det också lugnt med gäddfisket. Eftersom jag äter fisk - även gädda - så kan jag bonka en eller annan som fastnat när jag fiskat abborre men mycket riktat gäddfiske blir det inte. För mig har gäddan blivit en höstfisk. När vattnet svalnat och fisken åter kommit in på grundare vatten, dvs är åtkomlig från land, kan jag med gott samvete ta fram gäddgrejorna. 

Gammalt möter nytt - 2

Mitchell 308 började tillverkas 1959 och var i produktion fram till och med 1986. Vilket år rullen på bilden är gjord har jag inte idats ta reda på men den är, till det yttre, tämligen skamfilad och den behöver göras ren även invändigt och sedan smörjas upp. Sedan kommer den att fungera perfekt.

Spöt är ytterligare ett kinesiskt, fyrdelat UL-spö. 140 cm långt, relativt snabb aktion och lämpat för beten vägandes 5 gram eller mindre. Det har säkert ett namn, men eftersom jag inte kan tyda de kinesiska skrivtecken som finns på spöt och det välgjorda fodralet så känner jag inte till det. Ett bra spö är det och trevligt att fiska med.

Återigen en mix av gammalt och nytt som fungerar hur bra som helst och är - i likhet med den kombination jag skrev om i gårdagens inlägg - av den transportvänliga typen.

Mitchells UL-klassiker kom även i en version med något högre utväxling, mörkt blå finish och modellnumret 408.

 
 

Gammalt möter nytt

1978 kom Daiwas UL-rulle i deras guldserie. Den fick namnet Mini-Mite. En gedigen liten pjäs, helt i metall (bortsett från vevknopp, backspärrsreglage och den del av bygeln där linföraren sitter). Made, som alla Daiwa var på den gamla goda tiden, in Japan. Man hade då ännu inte börjat med marknadsföringstjafs som JDM utan gjorde (bara) rullar av högsta kvalitet för världsmarknaden.  

Mini-Mite sitter som en fläskläpp på ett modernt UL-spö. Spöt på bilden heter Teucer, är fyrdelat, 140 sm långt och klassat för vikter upp till 4-5 gram (jag minns inte vilket men spöts mjuka och djupa aktion gör det förlåtande i det avseendet och jag skulle inte, om situationen krävde det, tveka att med mjukt handlag svepa ut en sjugrams spinnare till de vakande abborrarna). Jag köpte spöt i fjol, via Aliexpress, och gissar att det också är tillverkat 2025.

Nästan femtio år skiljer spö och rulle men i mina ögon utgör de en perfekt kombination. Dessutom en kombination som är synnerligen transportvänlig och som man, med några beten i fickan, kan bära med sig under en vanlig promenad eller "smuggla" med på en resa som inte är (tänkt som) en fiskeresa.

Av deras frukt skolen I känna dem

Matteus 7:16 lyder, i det kärnfulla språk som kännetecknar 1917 års svenska bibelöversättning: "Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar?" Fick man, som jag, lära mig denna elementära källkritik är det lätt att besvara den fråga Deep Sea Reporters krönikör ställer: "Vill politikerna verkligen havets väl?"

Här hittar du krönikan