Sommaren har, av olika skäl, kommit att bli den tid då jag fiskar minst. Ett av dessa skäl är den relativa trängsel som under sommarlovet råder i och intill de vatten där jag vanligen fiskar. Det är stojande ungjävlar, badisar SUPare, kajakpaddlare, vattenskotrar, segel- och motorbåtar i vattnet och på land samma badisar och stojande ungj...r plus hundägare och glassätare. En annan orsak är klimatförändringen med dess stigande temperaturer. Höga lufttemperaturer är odrägliga för mig och höga vattentemperaturer påverkar fisken. Det känns inte bra att släppa åter gäddor i vatten varmare än tjugo grader och får man fisk man vill ta hem är kylväska ett måste. Och då är ju våra somrar, fortfarande, mer drägliga än vad de är längre söderut i Europa. Förhoppningsvis hinner jag, snart 68 fyllda, lämna jämmerdalen innan det blir lika jävligt här eller Golfströmmen kollapsar och vi får en ny istid. För det är inte längre fråga om OM utan om NÄR och vilket som händer först. Nej, det var bättre förr...
Apropå de allt varmare somrarna, här som på kontinenten, läste jag att en bidragande orsak till att skogsbränderna i Bordeaux blivit å våldsamma är att det inte är naturskog som brinner utan industriella trädodlingar, precis sådana som vi har här i landet. En sådan monokultur av barrträd brinner 24 gånger så bra som naturlig blandskog gör. Kanske borde skogsbolagen stå för en större del av notan för brandförsvaret?
Somrarna var i alla fall bättre förr, särskilt vad fisket beträffar.
Mina första makrillar drog jag i Södra hamnen i Lysekil Numera är den helt muppifierad och består av en hamn för fritidsbåtar och en lång brygga för glassätare och badisar. Äta glass, sola och bada kan man göra på många ställen men ett makrillfiske som det i Södra hamnen hittar man sällan. Alltmera sällan, får man väl lov att säga.
