Inte särskilt märkvärdig

Den här rullen, en Tica XG1350X från någon gång på åttio(eller, möjligen, nittio)talet, är inte särskilt märkvärdig. Det var den inte då heller. Inte heller var den särskilt dyr. Men den var och är fullt fungerande och riktigt trevlig att fiska med. 

Den finns även i andra storlekar som den som sitter under tvåhandsspöt i bild till vänster. Även den en trevlig rulle.

Jag gillar sådana här grejer. Utrustning som fungerar väl och som man inte behöver vara överdrivet rädd om när man transporterar den, fiskar med den eller lämnar den obevakad en stund.

Och hur mycket jag än gillar fiskeprylar så är det inte vad fisket handlar om. När jag är ute och fiskar ägnar jag inte utrustningen en tanke, åtminstone inte så länge den fungerar som den ska, utan fokuserar helt på själva fisket. När jag inte bara dagdrömmer och njuter...
 

 

Fiska gädda med Conrad

Conrad Original

Vobblare lämpliga/avsedda för gäddfiske finns det många och de har alla mer eller mindre fantasifulla namn. Vi som varit med ett tag minns Killer, Swim Whizz, Hi-Lo och Cisco Kid. De är, såvitt jag vet, fortfarande gångbara och har nu sällskap av Super Shadow Rap, Platypus och Mike the Pike mfl. Så finns ju Konrad. Det enda fantasifulla med hans namn är att han stavar det med C. Conrad, alltså. Conrad kommer från Fladen (men lär ha kinesiskt påbrå).

Han har en bror med vilken han delar namn, Conrad Pike Beast. Hur som helst så är Conrad Original, det alldagliga namnet till trots, en trevlig fiskekompis. 

Conrad Pike Beast är en efterapning av den klassiska Swim Whizz och har tillverkats i två versioner. Den äldre, 42 gram, är av god kvalitet medan den senare, 55 gram, dessvärre är tämligen smäckig.

Conrad Pike Beast

Conrad, Original eller Pike Beast, fungerar ungefär lika bra eller dåligt som andra vobblare. Viktigast är att de är i vattnet och helst då vid rätt tidpunkt och på rätt ställe. Vad sedan gäller själva betet och dess effektivitet så handlar det, enligt min erfarenhet, om lika delar tro och kunnande. Varje bete har sina egenheter och man måste helt enkelt lägga tid och uppmärksamhet på att lära sig dessa för att få betet att fiska optimalt. Sedan måste man tro, såväl på det man använder som på det man gör. Annars är det mer eller mindre hopplöst. Allt annat lika är den tid man lägger ned på att fiska och vilken tur (fiskelycka) man har avgörande.

Månaden som gått fyllde bloggen tio år och exploderade besöksstatistiken.

Så kan det gå

Det är alltid den svagaste länken i en kedja som brister först. Nu är allt mycket starkare än de utrustningar vi fiskade med förr. Och styvare. Och stummare. Nu ska fisken halas in så snabbt och hårt som det bara går. Och då går det, ibland, som det går. 

För mig handlar sportfiske fortfarande att ta stora fiskar med finess snarare än med rå kraft. Man ska, som vi brukade säga förr, ta en fisk som man plockar en blomma, inte som man fäller ett träd.

Är rekordgäddan störst?

Ett nationellt rekord är, definitionsmässigt, inte den största fisk av en viss art som fångats i ett land. Det är den största fisk som fångats, anmälts till den organisation som registrerar sådana rekord och godkänts av denna, Vill man vara petnoga kan man lägga till: Och som inte därefter strukits...

Varför, frågar du dig kanske, skulle man inte anmäla en möjlig rekordfisk? Tja, alla är inte exhibitionister eller har som främsta mål med sitt fiske att få skryta med sina fångster. En rekordfisk är ägnad att öka fisketrycket på det vatten där den fångats. Det gäller särskilt för ur sportfiskesynpunkt attraktiva arter och är skälet till att många som känner behov av att stoltsera med sin framgång mörkar på (eller rentav ljuger om...) var fångsten skett.

Den här brittiska videon handlar bland annat om smygrekord...

 

Ett internationellt genombrott

Kurvan till vänster visar hur besöksfrekvensen, mätt i antal sidvisningar per månad, på min blogg utvecklats från och med januari 2024 och fram till tidigt i morse. Den har, kort sagt, exploderat.

Förklaringen är ett dramatiskt ökat internationellt intresse för, får man förmoda, svenskt sportfiske. Efter att, år efter år, haft huvudsakligen svenska läsare så ligger Sverige i statistiken för det senaste halvåret på en fjärdeplats, distanserat av USA, Singapore och Brasilien. Tittar jag på de senaste trettio dagarna hamnar Sverige på plats... fjorton (14) efter trion Colombia, Mexiko och Förenade Arabemiraten!

Fan vad trött jag blir. 
 

Rik?

Mitt fiske har, rent ekonomiskt, varit en livslång förlustaffär. år efter år efter år har jag spenderat tusenlapp efter tusenlapp och de måltider som blivit det materiella utbytet är det dyraste jag någonsin ätit. Oxfilé är i jämförelse nästan gratis och krogbesök ett smart budgettrick. Å andra sidan så har jag en garderob och två källarförråd mer eller mindre fyllda med fiskeprylar.

 Kanske sitter jag på en förmögenhet?