Gotland...

Så är det, återigen, dags för en gotlandsresa. Syftet är inte att fiska utan att besöka min gamla (snart, om Gud vill och skorna - rullstolen - håller 94 år) mor men förhoppningsvis blir det tillfälle till ett eller annat (bom-) pass. Så åtminstone en minimal fiskeutrustning (efter ett drygt halvsekel har jag börjat förstå vad som behövs...) kommer att packas med i FiskeSkodan.

Sugen?

Livet är, sägs det, fullt av tappade sugar. En variant på samma talesätt säger att världen är full av tappade sugar. Hur som helst så ges det upp. En sak som är säker är att webben är full av tappade bloggar. Ofta startas (eller startades, för bloggar är väl nu omoderna) bloggen till pukor och trumpeter för att utan vidare spisning avstanna. Andra bloggar har fortlevt i flera år, som Luis predatorlogg, men allt har ju en ände och eftersom en drygt två år gammal midsommarhälsning är det senaste som publicerats i den så betraktar jag den som avstannad. Eller tappad.

Att man slutar med någonting behöver inte vara negativt eller ett tecken på svag karaktär. Att sluta röka (eller kröka) brukar, för att ta ett exempel, betraktas som positivt och tydande på stark karaktär. Men man behöver inte belasta allt här i världen med beskäftiga värderingar. Det är något man borde sluta med, men de beskäftiga lär aldrig tappa sugen. Förmodligen står det någonstans i Bergspredikan att de skola besitta världen. Själva är de förmodligen övertygade om den saken.

Nå, varför skriver jag om detta? Jo, därför att i morgon är vi inne i oktober 2026 och i oktober 2016, närmare bestämt den 16:e, postade jag de två första inläggen i Old School Sport Fishing. Så om litet drygt två veckor "firar" bloggen tio år. Om jag inte tappar sugen innan dess...

Hittas av fisken

Den här, betydligt större än gårdagens viftstjärt, dubbla slingerbulten från Rapala/Storm (och, tydligen ligger åtminstone en del av ägandet kvar hos Lauri Rapalas släktingar - åtminstone om de uppgifter* jag letat fram på nätet är korrekta och aktuella) är föremålet för dagens inlägg. Apropå leta så har betet på bilden ovan precis lika goda fisksökaregenskaper som Storm 360GT Searchbait, dvs inga som helst. Däremot är det såpass stort och väsnas och blänker tillräckligt för att en hungrig gädda ska dels uppfatta det på hyfsat långt håll (men gäddan jagar, som bekant, helst ur bakhåll ur vika en rush på någon meter är tillräcklig för att hugga bytet) som bedöma det som tillräckligt stort för att försvara en förflyttning (ur sagda bakhåll).

I och med ovanstående så har jag uttömt ämnet searchbaits. Det handlar (bortsett från att själva begreppet är en idiotisk marknadsföringsploj påhittad av reklammakare som kanske inte ens själva fiskat) inte om beten som letar upp fisk. Däremot är, kan man förmoda, vissa beten lättare än andra för rovfisken att uppfatta liksom vissa beten har högre attraktionskraft. Men så har det ju alltid varit och det är ju anledningen till att (många) gäddfiskare i alla (sportfiskets) tider svurit vid ett stort och blankt skeddrag Special, ett välputsat Utö eller en stor spinnare. Sådana beten hittar fisken. Detsamma gäller slingerbulten ovan.

 

 

* ägandet av Rapala 

Rapala Family: Approximately 20% ownership

Institutional Investors: Roughly 50% ownership

Retail and Other Investors: About 30% ownership

Letabete?

 

Betet på bilden är, tydligen, ett Searchbait. Med den benämningen vill tillverkaren inbilla oss att det letar upp fisken. Vilket det förstås inte gör. Betet innehåller varken ekolod, datorchip eller någon annan elektronik med vars hjälp det skulle kunna lokalisera fisk utan det är, i vanlig ordning, vi som får söka fisken och fisken som får hitta betet.

 

Storm 360GT Searchbait är det fullständiga namnet. Men att man begåvats (i det här fallet sannolikt av Rapalas marknadsföringsavdelning) med ett fånigt namn innebär inte nödvändigtvis att man är dum och det är inte det här betet. Även om det inte förmår att söka upp fisken åt en. I originalutförande är betet monterat på en vanlig, sjunkande, jiggskalle men det finns, som extra tillbehör, en flytande skalle med haksked. Dessa alternativ gör betet mångsidigt vilket är värdefullt när man måste söka fisken på olika vattendjup.

 

 

 

 

Fiskefluga

En fluga vet vi ju alla vad det är, en liten, surrande och irriterande, insekt. Större djur är flugor - insekter, fiskar, fåglar och däggdjur - äter flugor. Själv har jag, av misshugg, svalt ett antal genom åren.  Alla vet vi också vad en fisk är. Men... ser fisken någon skillnad?

En delad liten tjockis

Den här lilla - 8 cm lång inklusive skeden och vägandes 14 gram -  tjockisen heter Eco Jointed Fat. Vad Eco i sammanhanget står för vet jag inte men eftersom det rör sig om ett lågprisbete från Fladen Fishing kunde man ju tänka sig Economy? Men det tror jag inte. Jointed betyder ju delad (eller, snarare, förenad eller ihopsatt). Fat vet jag att det betyder fet. Eller tjock.

Märkligt nog så står det ingenstans på förpackningen att det är ett crankbait... 

Ambassadeur 5500C Syncro

De svängstabyggda (en gång i tiden, förr då mycket var bättre, tillverkades det faktiskt fiskerullar i Sverige) ambassadeurrullarna har en trogen skara följare. Att kalla dessa följare en kult vore överdrivet, men inom skaran finns det en minoritet som svär vid den typ av slirbroms rullen på bilden intill har. Syncro. Syncrokulten...

Syncro kom till på den tid (förr...) då sportfiske innebar att drilla (trötta ut) en stor fisk på lätta redskap så att den kunde landas. Det moderna "sportfisket" går, som jag förstått saken, ut på att så snabbt och brutalt som möjligt wincha in fisken innan den krokas av, vägs, fotas, läggs ut på instagram och släpps åter. O tempora, o mores!

Men mittåt! Syncro. Syncro var (är) samma fina slirbroms som på andra ambassadeurrullar med den finessen att den (med stjärnhjulet) inställda bromsverkan kan, steglöst reduceras genom att föra veven bakåt. Detta låter en bångstyrig fisk rusa tills den tröttnar. En stor gädda kan efter sådan drillning även på lätta don snabbt och relativt enkelt tröttas ut så att den ligger på sidan i vattnet och kan håvas (eller landas med nack- eller gälgrepp). Det var, förr - då man ännu åt gädda - helt i sin ordning. Nu, då "sportfisket" går ut på att helt i onödan dra upp och släppa åter helt duglig matfisk, är det anatema. Möjligen är det därför syncro inte längre är en grej? Själv äter jag gädda men syncrokulten är nog på utdöende...