Rekommendationer - äldre (vintage) haspelrullar

Här är mina rekommendationer för den som är intresserad av att skaffa sig och fiska med en äldre rulle. Det finns många fler bra rullar men de jag tar upp betraktar jag som "säkra kort". Det handlar alltså inte om rullar som samlarobjekt utan som fiskeredskap.

Varför skulle man då välja att fiska med en några decennier gammal rulle? Det enklaste svaret är: Varför inte? Kanske finns den gamla rullen redan där, bland morbror Olles kvarlämnade fiskegrejor? Eller så hittar man den på en loppis för några tior och så finns ju naturligtvis "nätet".

Skillnaden mellan äldre och mer moderna rullar kan kanske enklast uttryckas så, att förr var även dyrare rullar enkla till sin konstruktion men tillverkade i en kvalitet när det handlar om materialval och precision i tillverkningen som är sällsynt idag även bland dyrare modeller. Rullarna var helt enkelt gjorda för att hålla (i princip hur länge som helst). Idag konkurrerar tillverkarna mest med design och "finesser" men ofta nog är inte ens de dyrare rullarna tänkta att hålla längre än några säsonger.

Naturligtvis är moderna rullar i vissa avseenden bättre än vad de gamla är men mycket handlar det om vad man gillar att fiska med. Och ser man till vad man får för pengarna så är det inte ens någon diskussion.

Orden "fiska med" förekommer flera gånger i texten ovan och det är vad som styr mitt samlande och avgör vad jag betraktar som vintage, det ska alltså vara gamla rullar som är bra fiskeredskap. Rena antikviteter och museiföremål är en annan kategori och även om sådana kanske går bra att fiska med kanske man inte vill utsätta dem för det?


Sidan kommer att uppdateras efter hand.         Senast uppdaterad 2024-05-09

The Retro Angler

10 Reasons to Fish with Vintage Spinning Reels

Fishing Vintage Gear

Öppna haspelrullar

ABU Cardinal 33, 44. 66 och 77. Cardinal 66 som kom i mitten av sextiotalet blev snabbt uppskattad för sin snäckväxel som gav (och ger) styrka och en silkesmjuk gång och sin mjuka och jämna slirbroms. Fortfarande bra rullar för den som använder monofil nylonlina men varken linuppläggning eller lintrissa är anpassad för flätlina. 77:an har samma stativ och drev som 66:an med större spole och rotorkåpa medan 44:an är en till alla delar mindre rulle och ännu mindre är 33:an.

Mest eftertraktad är UL-rullen Cardinal 33 (seriens sladdbarn som kom först -75) som, åtminstone för en rulle i gott skick, regelmässigt betingar priser på över tusen kronor medan en Cardinal 66 i samma skick ofta kan fås för några få hundralappar. 66:an var seriens storsäljare - "visa oss den gädda som klarar Cardinal 66 var en säljande slogan" - och utbudet är därför stort.

I slutet av seriens livscykel gjordes kosmetiska förändringar och ändrades modellbeteckningarna till 3, 4, 6 och 7.

33:an är något av en kultrulle och så sent som 2015 släpptes en modell på japanmarknaden.

 

ABU 444 - den första svensktillverkade ABU-haspeln - är en fin rulle som finns i några olika versioner. Den uppgraderade 444A med bla roterande lintrissa och i samma grön/vita färgschema som Cardinal var och är en trevlig och kompetent bruksrulle. 444A var en volymrulle. Den saknade cardinalens snäckdrev men de maskinskurna drev den är utrustad med är av absolut högsta klass. Snikversionen 333 var min första egna haspelrulle och betydligt enklare hopkommen. (Det var med en ABU 333 jag tog den gädda som fortfarande är min största men efter den bataljen fick jag lov att skicka den till Svängsta för att få det bytt och helt huvuddrev monterat.)

ABU 444A

ABU Cardinal C5, C4 och C3.

ABU Cardinal C3, C4 och C5. Den moderniserade, japantillverkade, versionen av urcardinalen med utanpåliggande spole, tätare linuppläggning, uppgraderad slirbroms och keramisk lintrissa. Mycket bra rullar som även klarar flätlina. Lanserades 1985. Linuppläggningen lämnar dock en del i övrigt att önska så man bör undvika de tunnare och mjukare flätlinorna. Nanofil eller Fireline i dimension runt 0,20 mm funkar dock relativt problemfritt. Fast bäst kommer de till sin rätt med en bra nylonlina. Priserna varierar kraftigt men för en femhundring bör man kunna köpa en rulle i gott skick. Den största modellen brukar vara billigast och den minsta dyrast.

ABU Suverän.

Den sista svenskbyggda haspelrullen från ABU var suverän. I vart fall heter den så. Suverän. En annorlunda rulle med en rad speciella tekniska lösningar. Höjd till skyarna av bla Alan Hawk, något av en kultrulle och därför rätt dyr. Men bra.

Daiwa 8300.

Av Daiwas rullar före silverserien är det främst 8000-serien som är intressant, men det är riktigt fina rullar. Mellanmodellen 8300 har två kullager och de största varianterna tre. Jag inbillar mig att den japanska uppstickaren gav de mer etablerade tillverkarna skrämselhicka, men det var ett intet jämfört med vad som snart skulle följa...

(Här har 8300:an fått sällskap av två jämnåriga (årsmodell -68) daiwarullar i samma storlek.)

... nämligen Daiwa Silver Series - rullserien som definierade dem moderna haspelrullen. Bred, utanpåliggande spole och bygel som kan fällas manuellt. Fortfarande bra rullar, åtminstone för den som föredrar att fiska med monofil nylonlina. Tuffa och robusta. Daiwas modellprogram är alltför digert för att här analyseras i detalj men alla rullar, från silverserien och framåt, med utanpåliggande spole och aluminiumstativ (utom de lågprisrullar Daiwa lät tillverka i Korea) är bra. Bäst är saltvattenserien Black Gold (BG) som lanserades -82 och var i produktion fram till för något år sedan, dvs i ungefär fyrtio år, men nu ersatts av en modernare variant (med samma namn...) men även Gold (en serie som kom i slutet av sjuttiotalet) och Black Diamond serierna är fina rullar.

Daiwa Black Gold 15

Mini-Mite, minstingen i guldserien (finns i 500- och 700-storlek, 500 på bilden) och en av de bästa UL-rullar som gjorts. Någonsin.

Innan grafitstativen helt tog över gjorde Daiwa en rad litet lyxigare modeller med vevknoppar i ädelträ och dekorgravyr på spolen Sportline GC-1000 (storleksmässigt motsvarande 2500C så fråga mig inte vad numreringen betyder...) är en fin sådan rulle.

En av mina favoriter är Daiwas RD (Rear Drag) som förutom en bakmonterad slirbroms har en konisk linuppläggning för bättre linavgång (dvs längre kast), en finess som fungerar utmärkt med monofil nylon men nästan osvikligt ger trassel med tunn flätlina.

RD-serien kan sägas representera höjdpunkten på utvecklingen av Daiwas rullar medmetallstativ, sedan tog - på gott och ont grafiten över.

Själv gillar jag känslan av en rulle helt i metall och klagar inte över att den väger något mer än en grafitrulle.

Nästan lika epokgörande som silverserien var Daiwas SS Tournament, den första "grisnosrullen" som fortfarande är förebilden för sk Long Cast- rullar (för kust- eller karpfiske). Extremt bred spole med tät (och något konisk) linuppläggning, kompakt stativ vilket, liksom rotorn, är gjorde i sk Whisker grafit. Keramisk lintrissa. Förutom kastegenskaperna har dessa rullar en legendariskt mjuk slirbroms. Det här är kultrullar som fortfarande används av många fiskare och som, såvitt jag vet, fortfarade går att få tag i fabriksnya (och som dessutom är relativt överkomliga). Klarar flätlina utan problem.

Den minsta modellen, SS Tournament 700, är en mycket eftertraktad UL-rulle.

Tätt i hälarna på Daiwas silverserie kom andra japanska tillverkare med snarlika rullar. Här är Olympics Zebra 2000, en riktigt bra rulle.

Och här är Ryobis Powerful AX 123. Den har endast automatisk bygelfällning och keramisk linförare.

1954 kom D.A.M:s första av deras många modeller med maskinskurna snäckdrev i stål/mässing. Quick Super No. 270 kom alltså att bli anfadern till Quick Finessa mfl i sig klassiska haspelrullar och är fortfarande en fin rulle till det litet tyngre fisket.

D.A.M. Quick Super 270

Den stora spolen ger, i kombination med lämpligt spö, långa kast vilken gör rullen lämpad för sk surf casting (eller överhuvudtaget för fiske som kräver långa kast oavsett var det sker) och rullen är saltvattensbeständig. Spolen passar för övrigt till efterföljaren Quick Finessa 550 (och vice versa).

D.A.M. Quick Finessa 330

D.A.M. Quick Finessa. Västtysk kvalitet. Snäckväxel snarlik den i ABU Cardinal, lintrissa i wolframkarbid, slirbromsen monterad i spolen. Kan ofta köpas förvånansvärt billigt.

D.A.M. Quick Microlite

Svår att få tag på men en mycket fin rulle för det lättare fisket är UL-rullen Quick Microlite. Nedväxlad spolrörelse, dvs tät linuppläggning och lintrissa i wolframkarbid gör att den klarar flätlina om man så skulle vilja.

D.A.M. Quick 1001

Ännu sällsyntare, men väl värd att söka få tag på, är Quick 1001. Även den ägnad till UL-fisket.

D.A.M. Quick Finessa 330N

På sjuttiotalet kom Finessa N (dvs med ett N efter modellnumret) som har en modernare backspärr som (precis som på ABU Cardinal) är monterad så att dreven avlastas när spärren är engagerad. Mycket trevliga rullar att fiska med.

D.A.M. Quick 3000

Som ett svar på Daiwas silverserie kom D.A.M. med sina Quick 1000-5000. Samma trygga snäckdrevsmekanism som de tidigare Quick Finessa-rullarna, manuellt fällbar bygel (fortfarande med lintrissa av wolframkarbid) och bromsskivor i asbest (!). Allt på dessa rullar är grymt överdimensionerat och de är de förmodligen tuffaste haspelrullar som någonsin tillverkats. Något tunga, men det är det pris man får betala om man vill ha en rulle som är byggd som en stridsvagn. Fungerar bra med grövre flätlina (0,20 mm eller mer) typ Power Pro eller liknande. Vill man ha en rulle som stoppar för det moderna gäddfisket med tunga gummibeten och annat liknande är en Quick 3000 ett bra val.

Mitchell 300

Mitchell 300. Världens genom tiderna mest sålda haspelrulle håller än. Suverän linuppläggning och linförarstift (ej roterande) av wolframkarbid. Slirbromsen, i spolen, är rullens enda svaga punkt men duger om man håller efter den. Kan uppgraderas. Klarar flätlina. Finns även högervevad (301) med automatisk bygelmekanism (330, Otomatic) och i en high speed-version (410). I likhet med D.A.M. kan man ofta hitta Mitchells rullar, även i gott skick, hyfsat billigt (jämfört med de priser motsvarande ABU-rullar betingar) och jag har köpt fina Mitchell 300 på tradera till priser som varit ungefär desamma som fraktkostnaden.

Mitchell 408

Den nätta Mitchell 308 (eller kanske ännu hellre 408 som har högre utväxling) väger i under 200 gram och är fortfarade en populär rulle bland UL-entusiasterna. Själv använder jag uteslutande nylonlina på dessa rullar. Linuppläggningen är i och för sig bra (och spolen har en mycket speciell oscillerande rörelse) men jag är osäker på hur den enkla linföraren klarar slitaget från en flätlina. 

Mitchell köpte upp tillverkaren C.A.P. vars fina lilla rulle småningom döptes om till Mitchell 304 (den rulle jag lärde mig att kasta och fiska med) och som småningom kom i en version med modellnumret 314. Extremt trevliga rullar.

Mitchell 306

Vill man ägna sig åt tyngre fiske än vad en Mitchell 300 klarar av är mellanviktsvärldsmästaren 306 ett närmast självklart val. En robust och pålitlig  - mekaniken är enklare än på de lättare mitchellrullarna och vi talar om rejält dimensioerade, maskinskurna, drev av högvärdiga material, kort sagt inte mycket som kan gå sönder - rulle vid kusten eller älven. Nylonlina är att rekommendera.

Mitchell 302SW

Räcker inte 306:an så finns modell 302SW /salt water), en rulle för ungefär så tungt fiske som det överhuvudtaget är rekommendabelt att använda en haspelrulle till. Förutom stor linkapacitet och rejält dimensionerade drev och spolaxel har den en avancerad (åtminstone komplicerad) slirbroms. (Allvarligt talat är slirbromsen väldigt bra men plocka inte isär den utan tillgång till en skiss som visar hur den ska sättas ihop igen!)

Mitchells försök att 1968 ersätta 302:an med en modernare version gick... sådär. Mitchell 486 (och 386) är en förbaskat fin rulle men 302:an hade redan hunnit bli en kultrulle och kultens medlemmar var många och trogna. Så rullarna kom att tillverkas parallellt under ett decennium.

LuXor är det namn Pezon & Michel gav sina eleganta och mycket välbyggda haspelrullar som finns i flera modeller, främst för lättare fiske.

Men tänker man sig en semester vid kusten eller en laxälv så finns det en LuXor även till det. Modellen heter Mer-Saumon Leger (vilket är franska för hav-lax lätt), nämligen. Det finns alltså en ännu grövre LuXor Mer-Saumon utan tillägget Leger.

De rullar som såldes av Pezon & Michel under namnet LuXor var konstruerade av Paul Mauborgne som även, genom ett företag som hette LLM, skötte tillverkningen. Det arrangemanget fungerade under Mauborgnes livstid men efter hans död avbröt dödsboet, i slutet av sextiotalet, samarbetet med Pezon & Michel och därmed kom rullarna att byta namn till Crack. LuXor Saumon-Mer Leger blev Crack 200.

Den här rullen Crack (Luxor) Relax har bygeln, som är av klotyp, på jnsidan av spolkåpan.

Centaure Pacific, ännu en fransk kusthaspel och en av de allra finaste.

Under femtio- och sextiotalen var även franska Bretton en aktör att räkna med när det gällde haspelrullar. Deras modell 804 är en fin rulle i mellanstorlek med snäckdrev och kullagrad spolaxel.

Bretton 400 från cirka 1960 är en av de snyggaste rullar som tillverkats.

Bretton 809, en suverän rulle till kustmete.

Bretton 904 och 905, två rejäla surfcastingrullar.

Haspelrullen är en brittisk uppfinning. K.P. Morrit´s Intrepid Surfcast är en rulle jag är förtjust i.

Från det stora landet i väster är det främst Penn som är intressant och av deras rullar i första hand de med snäckdrev.

Pennrullarna på bilderna ovan och nedan är samma modell - Spinfisher 710 - men av olika årgångar. En "Greenie" i så här gott skick är mycket eftertraktad av amerikanska samlare (och fiskare) men såpass okänd här att man (som jag) kan ha turen att hitta en för löjligt små pengar. Men vanliga är de inte.

Penn var före Daiwa med färgkombinationen svart/guld på sina haspelrullar för saltvattenfiske.

Zebco är i Sverige (och förmodligen även i sitt hemland) mest förknippade med ABU:s Cardinal som på USA-marknaden såldes som Zebco 3, 4, 6 respektive 7.

South Bend lade tidigt ut tillverkningen på Japan men de rullarna är riktigt bra. Jag vet faktiskt inte om SB själva, dvs i USA, tillverkat några haspelrullar men deras multiplikatorrullar (levelwinds) är klassiska. Rullen på bilden är en Classic 935.

Även haspelrullar från den amerikanska tillverkaren Roddy är, såvitt jag vet, alltid japanbyggda.

Noris Shakespeare (europeiskt dotterbolag till amerikanska Shakespeare Company) ligger bakom den här kusthaspeln, Ranger 2140.

Under sextiotalet kom den japanska rulltillverkningen i gång på allvar och man kan hitta många intressanta rullar från den tiden. På bilden ovan en Columbian 66, en enkel men trevlig liten saltvattensrulle. 

Gillar man kustfiske och gamla amerikanare bör en Langley Spinator av årsmodell -55 sitta som en smäck.

Halvinkapslade öppna (bygellösa) haspelrullar

1965 dök ännu en röd  ABU-rulle upp på marknaden, en rulle som åtminstone bland metarna kom att bli lika epokgörande som Ambassadeur blivit bland spinnfiskarna: ABU 505!

Rullen bygde på ABU:s inkapslade rullar - Abumatic - med vilka den hade flera av delarna gemensamma. 505:an hade syncroslirning med stjärnhjul, precis som Abumatic 170. Serien kulminerade med ABU 506 som stoltserade med Auto Syncro och den något större versionen ABU 507.

Kvalitetsmässigt är de svängstabyggda rullarna oslagbara och själv föredrar jag definitivt en gammal 506:a jämfört med modernare, asienbyggda, versioner.

LuXor Relax

Crack Relax

Året efter ABU 505 kom franska Luxor med sin version av halvöppen haspel. Modellnamnet var Relax. 

En annan fin rulle av denna typ och med samma användningsområde är den franska Crack Contact (den bruna rullen på bilden ovan) som bygger på den öppna haspelrullen LuXor och den italienska Milo Tact (en senare version av samma rulle, den röda på bilden).

Shakespeare Match International 2660 II, tillverkad i Japan cirka -78, är till skillnad från ABU:s 500-rullar en renodlad matchrulle. Den har frånkopplingsbar backspärr vilket möjliggör sk back winding.

D.A.M. CTE 135 är en trevlig - om än litet plastig och klumpig - rulle med en bra bakmonterad slirbroms.

Lina till en gammal rulle?

Det enklaste (och ofta bästa) om man vill fiska med en gammal rulle är att använda monofil nylonlina. Det är den lina rullen är byggd för och dagens nylonlinor är mycket bra. Den massiva marknadsföringen för sk flätlinor har lyckats men faktum är att såväl nylon- som flätlinan har sina uppenbara för- och nackdelar och det är långt ifrån givet att det alltid är flätlinan som är det bästa valet. I övriga världen ("den stora världen utanför Sundbyberg") regerar nylonlinan fortfarande och själv använder jag nylon till det mesta av mitt fiske även med moderna rullar.

Vill man använda flätlina så är mina rekommendationer, i angiven ordning, Nanofil, Fireline Crystal, Fireline och därefter sk fused flätlinor. (Varken Nanofil eller Fireline är flätlinor.) Dessa linor är relativt styva och dessutom platta (bandformade) snarare än runda vilket tycks minska problemen med rullar dom inte har perfekt linuppläggning. Nästa rekommendation är att undvika de tunnaste dimensionerna. Allt annat lika så får man mindre trassel med en grövre lina. När flätlinorna kom, dvs innan rullarna var optimerade för dessa, var en vanlig rekommendation att använda samma dimension som man skulle ha valt om man fiskat med nylon. Så långt behöver man inte gå, men undvik de tunnaste och de mjukaste linorna om du tänker använda en gammal rulle.

Till halvinkapslade rullar avråder jag bestämt frän användning av annat än monofil nylonlina.