Rosendal, trots allt

I augusti i fjol förverkligade jag en gammal dröm, att fiska i en norsk fjord. Tillsammans med Håkan hade jag en fantastisk fiskevecka i Rosendal, ett litet samhälle vid Hardangerfjorden, där vi hyrde en fjordhytte. Att det blev just Rosendal berodde på att Anders bor där och han agerade guide (och fiskekamrat) vilket starkt bidrog till att vår upplevelse blev så fin som den blev. Inte ens det beryktade vestlandsvädret (regn) ställde till det och regn hade vi bara en (1) dag och då bara under några timmar.

Vi bestämde oss tidigt under veckan för att detta måste upprepas och bokade på stående fot samma vecka nästa år, dvs i år. Så kom coronaeländet, norrmännen stängde gränsen och vi tvangs avboka (men bokade samtidígt in vår vecka 2021). Att vi inte kom till Rosendal i år var naturligtvis en besvikelse. Vi försökte få i hop en förlängd weekend på hemmaplan men då blev Håkan förkyld så även det äventyret fick ställas in. 

Nu laddar vi om. I mitten av oktober blir det en resa till Rosendal, trots allt. Men det blir ingen makrill, inga gyltor och inte heller någon knorrhane, för årets Rosendal ligger inte i Norge. Istället blir det en helg med höstfiske i Vätterns norra skärgård. Hoppas jag... Hursomhelst så har vi nu något att se fram emot och det är halva nöjet med en fiskeresa. Att planera, bygga luftslott och drömma. Blir resan sedan inte av så har man i alla fall haft den glädjen (och när man sitter hemma och tänker på kommande äventyr så brukar man sällan drabbas av de motgångar man ibland möter i verkligheten utan det nappar alltid, vädret är bra, inga rullar tappas i sjön och man har aldrig glömt håven hemma),

Norsk fiskelycka

Norge har fina fiskevatten. Bättre - det är bara att erkänna - än vad vi har i Sverige. Här är det ofta svårfiskat medan det där bara verkar vara att kasta ut, kroka och hala in. Så varför norrmännen skulle behöva bra drag är en smula gåtfullt. Det verkar onödigt på något vis. Men man kan skaffa sig litet norsk fiskelycka även på hemmaplan genom att använda något av dessa fina beten.

Den tanken slog mig när jag städade bland mina fiskegrejor och sorterade mina drag för lättare fiske. Av skeddragen stod det Sölvkroken på baksidan på överraskande många. Hade jag tvingats gissa så skulle jag antagligen gissat att ABU dominerade men då skulle jag ha gissat fel. 

Fiskelycka

Isen hade ännu inte släppt sitt grepp om Väddös utsida. Idag var annars vädret på vår sida. Sol och pålandsvind som grumlat vattnet precis lagom. Ändå inte ett liv. Ännu. Men snart. När som helst nu och då gäller det att vara på plats.

Även utan fisk var det en synnerligen vällyckad fisketur för mig och grabbarna. Inte minst att laga och äta påsklamm ute, vid havet, var en avgjord höjdare. Fiskelycka är så mycket mera än att dra upp fisk.

Äntligen!

Första dagen med sommartid, men längs Väddös utsida var det fortfarande mycket vinter. Kanske var det därför Joel och jag hade ön för oss själva hela eftermiddagen. Strålande sol, västlig vind (dvs landlä) och glasklart (iskallt) vatten i vilket vi varken såg några havsöringar eller överhuvudtaget något sådana kan tänkas äta.

Termoskaffe och semla åt vi och mycket mer är inte att säga om detta, vårsäsongen 2018:s första reguljära bompass. Men som alla silverjägare vet så är ett bompass ett steg närmare högvinsten och alltså, om man anlägger ett stort perspektiv, en framgång.

För övrigt så gick jag med plus på betesfronten eftersom jag på botten fann en Vicke.  Kroken var bortrostad och färgen bortslipad men en ny krok monterades snabbt, gången är fin och litet färg och ett lager lack är snabbt och enkelt fixat.

Jag testade en av mina nya kinarullar - Mr. Charles Big Guy 2000 - och den var en trevlig bekantskap. För att skoja till det litet så skruvade jag fast den på mitt finaste (och dyraste) havsöringspö, ett handbyggt RST.  Den något omaka matchningen kändes inte alls dum, men det gjorde å andra sidan ingenting denna fantastiska vårvinterdag vid kusten.