Testrapport - Lixada TT-YL01 "unboxing"

 

Amazon höll vad som lovats och i går när jag kom hem stod ett paket utanför min ytterdörr, ett paket som innehöll en högervevad Lixada bait Casting Reel TT-YL-01.

När jag öppnade den kartong rullen var förpackad i var det första jag såg en svart tygpåse avsedd att förvara rullen i. Pluspoäng direkt!

Själva rullen såg ut precis som på bilderna på Amazons hemsida. Inte ett dugg snyggare (men heller inte fulare). Kopparfinishen på vissa delar som antagligen är tänkt att ge rullen ett exklusivt utseende får den, åtminstone i mina ögon, att se billig (i ordets negativa bemärkelse) ut.

Påspolningen av lina förlöpte utan problem och linan lade sig hyfsat jämnt på spolen. Reglagen till slir- och magnetbromsarna klickar när man justerar dem men inte reglaget för spolaxelspänningen. Vevknopparna (som tydligen innehåller hälften av de 12 kullager rullen ska vara försedd med (varför?) är av hårdplast  och inte påfallande bekväma. Tumtangenten verkar fungera som den ska och känns OK.

Bortsett från rullens billiga utseende har jag så här långt inget att anmärka på. Det ska bli intressant att se hur den fungerar och hur den står sig mot de märkesrullar som ingår i testet.

Testrapport - Origin F 1 "unboxing"

I pappkartongen finner jag, när jag öppnat den, rullen och de medföljande pappren men ingen skumplast eller annat skyddande material. Rullen har med andra ord legat och skramlat i sin lilla låda sedan den lämnade fabriken i Kina och ända hem till mig. Redan här får jag intrycket att det rör sig om en billigare produkt än Revon.

Origin F 1 har en matt silvergrå finish liknande den min gamla SilverMax har. Det är en diskret färg men när jag repat SilverMaxen så tittar den svarta plasten under silverfärgen fram och jag har på känn att det kommer att bli likadant med den här rullen.

När jag tar rullen ur kartongen och hanterar den känns den skramlig. Varken Revon eller min gamla SilverMax skramlar. Kanske är den här rullen inte lika väl hopkommen som aburullarna, byggd med större toleranser, eller så är det de många och långa transporterna i den ovadderade kartongen som tagit ut sin rätt? Jag lokaliserar skramlet till vevpaketet som har ett litet spel, dvs går att rucka inåt-utåt någon tiondels millimeter. Ingen stor sak men irriterande.

Monterad på spöt är rullen bekväm att greppa. Den platta ovansidan gör att den känns lägre än de andra rullarna, vilket den också är. När jag torrvevar löper allt fint men inte lika tyst som Revon. Eller SilverMaxen. Backspärren/IAR-lagret glappar inte men det gör veven. Med slirbromsen åtdragen är det ett spel på någon grad, dvs veven kan ruckas framåt-bakåt någon millimeter. Återigen; ingen stor sak men irriterande. Veven är i samma längd - 90 mm - som på Revon men vevknopparna något mindre (ungefär som på SilverMaxen. Tumtangenten känns distinkt. Frikopplad snurrar spolen lätt och lika tyst som aburullarnas.

Stjärnhjulet till slirbromsen och reglaget till magnetbromsen har fasta klick men så inte reglaget till spolaxeln. När jag spolar på lina lägger den sig ojämnt, dvs spolen fyller mer mot höger- än mot vänstersidan. Inte mycket men ändå. Ingen stor sak men irriterande.

Nu ska - i ärlighetens namn - sägas att 13 Fishing Origin F 1 ÄR en billig rulle. På USA-marknaden är den prissatt till 75 USD. Att den ger ett biligare intryck än Revon är därför, åtminstone om man utgår att man får vad man betalar för, helt i sin ordning. En prisjämförelse med den äldre SilverMax 2 är svår att göra men SMAX 3 låg i samma prisklass som Origin 1.

OK, jag blev inte jätteimponerad när jag packade upp min nya 13 Fishing Origin F 1 men heller inte brutalt besviken. Och vem vet? Den kanske är hur bra som helst att kasta och fiska med?

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/LlaOM1/att-klara-klimatmalen-innebar-ett-oerhort-trolleritrick

 

Trasselfritt och användarvänligt - är det något fel?

 

En utrustning som den på bilderna - en inkapslad haspelrulle på ett kort enhandsspö - var en motor i det svenska sportfiskeundret. I det välmående folkhem som blommade ut på sextiotalet fick begrepp som allemansrätt och fritid nytt innehåll när det alltmer bilburna folket började utforska sitt land. Träningsoveraller i banlon, campingtält och luftmadrasser. Chartereländet var fortfarande en marginalföreteelse.

Vi har alltid varit ett fiskande folk (och en gång i tiden även ett fiskätande) så självklart fiskades det. Med moderna grejor som på de här bilderna. Skillnaden var att grejorna då oftast var gjorda i Sverige och rullen hette Abumatic och spöt var av massiv glasfiber. Men det var inte bara AB Urfabriken utan namn som Arjon och Moon dyker upp ur minnets labyrinter. Men min poäng är att den absoluta majoriteten av de som fiskade gjorde det med sådana här - trasselfria och användarvänliga - grejor. Visst fanns det några som fiskade med multiplikatorrulle eller öppen haspel, men de var lika sällsynta som flugfiskarna.

Kort - fem och en halv fot - men inte av massiv glasfiber (annat är toppen!) är detta trevliga spö klasstt för beten vägandes 5-15 gram.

De korta spöna var mer eller mindre obrytbara och just det att de var korta gjorde att även nybörjare hade relativt god kontroll över var spötoppen befann sig. Trasselfritt och användarvänligt. Inget dumt koncept.

Idag är det annorlunda och det är de inkapslade rullarna och de korta spöna som blivit rariteter. Man kan nästan tillbringa en hel sommar vid fiskevattnen utan att träffa på någon som använder en sådan utrustning. Fortfarande är de dock lika trasselfria och användarvänliga men dessa egenskaper tycks inte längre tilltala den genomsnittlige sportfiskaren. Däremot anses en inkapslad rulle på ett kort spö vara lämpligt att sätta i händerna på ett barn, just därför att det då faktiskt kan bli fiske snarare än en ledsen unge och en svärande pappa (vilket alltför ofta blir resultatet när mindre lätthanterliga grejor hamnar i ovana händer).

För seriöst - och vilka av oss tar inte sig själva och vad vi sysslar med på väl stort allvar? - sportfiske anses den inkapslade rullen inte längre duglig och hos de få tillverkare som fortfarande har sådana på sitt produktprogram har de fått en undanskymd plats i katalogen. Men de fungerar fortfarande att fiska med. Särskilt om man hellre gör just det, fiskar, än håller på att krångla med utrustningen. Det är litet som barndomens abborrmete med toppknuten lina. Allt fokus på fisket. Men visst kan man låta sitt fiske bli en prylsport om man hellre vill det...

Kasta glas i stenhus bör man inte göra och jag är förmodligen den siste som bör öppna sin trut när det handlar om ett överflöd av fiskegrejor men det låter jag inte stoppa mig. Nu har jag själv inga problem att hantera mer avancerade utrustningar men det hindrar mig inte från att uppskatta en stunds avspänt fiske med grejor liknande mitt ABU Junior-set. Och så är det ju klämmigt att ha en utrustning man vågar sätta i händerna på ett barn eller någon annan nybörjare. Det korta spöt är dessutom användbart även med en liten multirulle om man vill ha en smidig utrustning för att smyga på gäddorna i ån...

Testrapport - Testet utökas med en dark horse och en joker

Mitt lågprofilrulletest sväller...

På torsdag - OM Amazon håller vad de lovar - kommer en rulle av det kända märket Lixada att ansluta. 

Rullen ser onekligen rätt fräck ut och recensionerna (jag vet...) är genomgående positiva. Mest avseende fäste jag vid kommentarerna från A Preston som tyckte att rullen var bra (han gav den 4 stjärnor av fem möjliga) när han gjort rent den invändigt och smort upp den vettigt. Vidare påpekade han stilllsamt att det av sprängskissen tydligt framgår att rullen är bestyckad med 5 kullager och ett IAR-lager, inte 12 kullager och IAR som säljaren påstår. (Fast på bilden i annonsen ser jag nio lager och sitter det två (men varför?) även i den vevknopp man inte ser så blir det ju minst elva...) Det gör ju, hur som helst, att man blir litet nyfiken på om uppgiften om slirbromsens kapacitet, fantastiska 26,6 lbs eller 12,5 kilo, är lika överdriven. Hur många stjärnor Lixada  får av mig återstår att se.

Lixada Fiskerullar, spinnrulle stark korrosionsbeständighet metall saltvatten beteskast-rulle med magnetiskt bromssystem

434,23kr

 

• 
  
• 
  
• 
  
• 【Lågt ljud】- Hög draghållfasthet, precision och lågt brus.

• 【Snygg design】- Skyddet på spinnrullen är polerat med UV-strålar, delikat och snyggt.
• 【Lätt att använda】- Envägskullager, lättare att lägga eller rulla upp linan.
• 【Halkfritt handtag】- Cool vipp-spak med halkfri funktion, bekväm och komfortabel för att fånga stora fiskar.
• 【Justerbar kastkontroll】- Metalldesign betes-hjul med magnetiskt bromssystem som levererar 9 kg (20 LBs) drag ger denna fiskerulle bästa dragkraft.

...och i slutet av april - OM Amazon håller vad de lovar - kommer en definitiv lågprisrulle att ansluta; nämligen den universella fiskerullen Fiorky! Bara namnet... FIORKY!

Fiorky Universell fiskerulle 6,3/1 hög hastighet utväxlingsförhållande saltvatten betesrulle 8 kg max drag låg profil metallspole fiske hjul snurrande rulle

Varumärke: Fiorky

 

 

---

240,51kr240,51kr

• 10 stycken N42 magnetiskt järn anti-explosionslinje, vanliga fiskerullar använder endast N35 neodymmagneter, keramiska runda hål är slitstarka, värmebeständiga och skadar inte fiskelinan
• Långdistans anti-explosionslinje metalltrådkopp. Smidig fiskeupplevelse med exakt utrustning
• Fläta spole – endast tillgänglig på avancerade snurrande rullar flätad spole gör den som supervärderulle. Vi tillhandahåller kontinuerligt det mest kostnadseffektiva fiskeredskap för dig fiskare.
• Och konsekvent drag – den förseglade ringen skyddar ditt drag från att äventyras av vatten eller damm, vilket ger dig den ultimata konsekventa upplevelsen när du rullar i fisken.
• Extra slitstark – fiskerullarna har distinkt utseende. De är extremt tuffa byggda rullar för att kämpa om de stora fiskarna inom sötvatten och saltvattenfiske.

Som vanligt låter specifikationerna fantastiska och ser bilderna bra ut. Fast jag valde röd istället för lila och högervev. Särskilt intressant är den avancerade magnetbromsen (anti-explosionslinjen!). Högt specad slirbroms och att rullen ska klara saltvatten låter också bra. Men jag är realist och ser det som att jag köpt en lott (och sådana är oftast nitlotter). Vem vet? Den kanske visar sig vara ett kostnadseffektivt fiskeredskap eller rentav en supervärderulle? Senast jag riskade pengar på en snorbillig lågprofilrulle var för en fem-sex år sedan då jag köpte en på Biltema. Den gick överhuvudtaget inte att kasta med och lät som ett tröskverk. Fast den var ju lätt att returnera...

Återskapa Östersjöns livskraft!

Att Östersjön inte mår bra är ett ämne jag, med ett gökurs regelbundenhet, ofta tjatar om i den här bloggen och det lär jag få fortsätta med, för att den under det som återstår av min livstid ska hinna tillfriskna är nog, dessvärre, inte att räkna med. Hoppet är ju, emellertid, det sista som överger oss och så länge det finns liv så finns det hopp. Och helt död är den ju dessbättre inte, Östersjön.

Vad, om något, vår regering tänker göra åt saken vet jag inte. De har inte hållit någon presskonferens i frågan eller eljest, vad jag noterat, kommunicerat några epokgörande satsningar. Vi får nog förlita oss på andra krafter och även om mycket kunde vara bättre och man kunde hoppas att frågan om vårt innanhavs hälsa kunde intressera våra makthavare lika mycket som våra elräkningar eller priset på falukorv så kan man ju glädjas åt de få ljuspunkter som finns. Som, till exempel, projektet Återskapa Östersjöns livskraft. Har du några minuter över denna söndag (eller någon annan dag) så kiicka gärna på länken och läs om satsningen. 

En annan länk jag vill passa på att förmedla är den till Tångbloggen - allt du inte visste att du ville veta om blåstång och litet till. Här finns mycket att lära om sådant man ser när man vistas på stränderna eller ute i vattnet och det är ju något åtminstone jag ägnar rätt mycket tid åt. Vore folk mer intresserade av annat än att bada i och åka vattennskoter eller gotlandsfärja på vattnet vore mycket vunnet. Själv har jag alltid gillat tång, särskilt blåstång, så för min del är Tångbloggen klockren.

...och när vi är inne på ämnet tång så vill jag påminna om att en bra tång är en viktig del av varje fiskeutrustning. När jag själv som nybliven tonåring investerade i min första riktiga utrustning så var inköpslistan spö, rulle, lina, kniv, håv och tång. Den ABU fisketång jag köpte fungerar fortfarande och det gör även kniven. Resten av grejorna har skattat åt förgängelsen. Men, och det var vad jag ville säga, om du inte redan gjort det så använd din tång till att nypa in alla otäcka hullingar på dina krokar!

 

Omanligt

En riktig karl läser inte bruksanvisningar. Så är det bara. Och förpackningar är ett otyg. De bör slängas så fort som möjligt eftre det att man slitit sönder dem. Så är det bara.

Ibland finns det dock värdefull information i en brux. Eller på en förpackning. Och på just detta är förpackningen till en Salmo Slider jag just slet sönder (förpackningen, inte betet) ett lysande exempel.

Två till fem grader Celsius, ja det är väl ganska precis den temperatur vattnet kommer att hålla när isen väl smält och man, äntligen, kan kasta ut till exempel en Salmo Slider i hopp om att en gädda ska hugga. och då är det ju rätt klämmigt att veta att den vanliga staccatojerkrytmen inte är tillämplig utan att man bör göra litet mjukare "ryck" med pauser emellan. Jag menar, det kanske inte är rätt, men man kan ju göra så så länge. Tills det blir litet varmare i vattnet. Även om man fiskar med något annat än en Salmo Slider.

Testrapport - Revo4 X "unboxing"

Så, vilka är då mina spontana intryck av min nya ABU Garcia Revo4 X? 

Rullen levererades i en pappkartong som såväl i botten som under locket hade en skiva skumplast vilket känns förtroendeingivande. 

Det första som slår mig när jag öppnat kartongen och ser rullen är att den är svart. Matt svart. Det är en bra färg på fiskerullar. Samma färg som den Mitchell 304 som var den första rulle jag fick lära mig hantera. Eftersom det grafitarmerade plastmaterial rullens skal är tillverkat av antagligen också är svart är det ett smart färgval eftersom de repor som oundvikligen uppkommer ätminstone när jag är ute och fiskar med mina rullar knappast kommer att synas.

När jag tar i rullen känns den gedigen. Det är inget som skramlar ens när jag skakar på den. När jag skruvat fast den på ett spö är den bekväm att greppa. Veven är rejäl, något längre än den på min gamla SilverMax2, och även vevknopparna är rejält tilltagna. Dessutom är de väl utformade och den gummiartade utan ger ett bra grepp.

När jag torrvevar rullen känns det bra. Tyst och tight och inget glapp i backspärren/IAR-lagret. Tumtangenten känns distinkt och utan glapp. När jag frikopplar och sätter fart på spolen roterar den fritt och ljudlöst. Såväl slirbromsens stjärnhjul som reglaget till magnetbromsen har tydliga klick och känns förtroendeingivande. Lyxigt är att även lagerkoppen (eller vad man nu ska kalla den vridbara hylsan med vilken man reglerar hur mycket spolaxeln sitter i spänn (det ABU kallar mekanisk broms) har fasta sk mikroklick.

Jämförd med SilverMax 2 känns Revo4 X som åtminstone ett steg uppåt och det är väl vad man kunde förvänta, dels då det är en tio år och åtminstone två rullgenerationer nyare rulle och dels då Revo är en dyrare serie än Max. Just Revo4 X har av ABU Garcia prissatts till 99 USD på USA-marknaden och därmed hamnat i ett riktigt getingbo där konkurrensen mellan de olika tillverkarna av rullar till det otroligt populära bassfisket är knivskarp. Av många anses Revon vara den bästa rullen i klassen.

Mina första intryck av ABU Garcia Revo4 X är alltså genomgående positiva men hittills har jag ju inte gjort mycket mer än spolat på lina och det hade ju varit illa om den inte klarat. Linan lade sig, för övrigt, jämnt och fint på spolen vilket renderar rullen ytterligare ett plus. Nu återstår det verkligt intressanta, att se hur den uppför sig vid praktiskt fiske och om allt känns lika bra efter, till att börja med, en säsong. 

Tre amigos!

Den ABU Garcia Ambassadeur SilverMax2 som för tio år sedan kom att bli min första lågprofilrulle (och som överraskat mig genom att inte bara bli tio år gammal utan också fortfarande fungera perfekt)köpte jag på XXL till reapris när modellen ersattes av SMAX3. Jag betalade en femhundring jämnt och vill minnas att priset i Napp och Nytt var 899 kr. För att det här ska bli ett rättvist test köpte jag mina nya rullar på motsvarande premisser. Den ena är en ABU Garcia Revo4 X och den andra en 13 Fishing Origin F1. Revon ersätts i årets katalog av generation 5 och min betalade jag 799 kr för. Vad den kostade i Napp och Nytt vet jag inte men innan den nya modellen kom tycks 1.299 kr ha varit ett vanligt pris i butik. Origin F 1 köpte jag på Dogger´s lagerröj för 699 kr mot deras tidigare pris på 999 kr. Så precis som min SilverMax handlar det om relativa lågprisrullar köpta till nedsatta priser.

Från vänster: ABU Garcia SilverMax 2, ABU Garcia Revo4 X och 13 Fishing Origin F 1.

Revo4 X är alltså generation 4 av ABU:s Revo lågprofilare och den sk instegsmodellen, dvs den billigaste varianten. Eftersom den är en utgående modell har den redan några år på nacken och jag vill minnas att den är av årsmodell 2018. Den är tämligen lik min gamla SilverMax såtillvida att den har magnebroms (MagTrax) specad till 8,1 kilo, huvuddrev av mässing (Duragear) och Carbon Matrix slirbroms. Stativet är av en aluminiumlegering (X 2-Cräftic), spolen av aluminium väger 20 gram och är kullagrad. Totalt väger rullen 225 gram. IAR-lager och 7 rostfria (HCPR) kullager. Den finns med tre olika utväxlingar. Min rulle är normalvarianten, dvs har utväxlingen 6,6:1. Rullen anges vara gjord i Korea och jag antar att det är Sydkorea som avses.

13 Fishing Origin F 1 är tillverkad i Kina. Modellen kom 2021 och är, såvitt jag vet, fortfarande aktuell. I likhet med de övriga rullarna är den magnetbromsad och den har samma lagerbestyckning som Revon. Den väger också, på grammet, detsamma som aburullen. Däremot har den en något kraftigare (eller i vart fall högre specad) slirbroms. 20 pounds, dvs 9,8 kilo, är den bromsverkan som anges. Även den här rullen finns med olika utväxlingar. Min har 8,1:1.

ABU Garcia Ambassadeur SilverMax 2, som kom 2011, har ett stativ av grafitarmerad plast, spole av aluminium, IAR-lager och 5 kullager, magnetbroms (MagTrax), Carbon Matrix slirbroms specad till 15 lbs (6,8 kilo) och väger 225 gram.

Det är således tre på pappret tämligen likvärdiga rullar i samma storlek det är fråga om. Samtliga är, som framgår av bilderna, högervevade. Vidare är de alla uppspolade med samma lina: Sufix Herculine 0,24 mm. Nu återstår det roliga, dvs att kasta och fiska med dem. Jag återkommer i ämnet när jag anser mig ha något att meddela.

Teaser

Det fanns många sätt att uttrycka det på det språk som förr var vårt modersmål - aptitretare, förhandstitt, glimt - men på nusvenska heter det tydligen teaser. Hur som helst, det är vad det här inlägget är, en te... aptitretare. En glimt av vad som komma skall.

För det hampade sig så att jag fick för mig att undersöka hur min tio år gamla lågprofilrulle - SilverMax 2 - står sig mot mer moderna rullar av samma typ. För på ett decennium måste det ju a hänt en hel del, eller? Det är det jag bestämde mig för att ta reda på. Så jag köpte två nya, jämförbara, lågprofilare som jag tänker fiska parallellt med SMAX2:an.
 

Fina nog?

Hemtäljda wobblers av okänt ursprung.

Dagens beten är ofta oerhört fina och "hemgjorda" beten ibland så påkostade att man knappt nänns fiska med dem. Jag menar, herregud, det kan ju bli en repa i lacken! I värsta fall kanske men blir av med dyrgripen. Nej, många av dagens beten är till för att fånga sportfiskare snarare än fisk.

En av mig gjord wobbler.

Kanske är de nya betena bättre? Kanske tar fisken hellre ett perfekt utformat och målat bete än ett snabbt täljt och lika hastigt målat? Men även de enklare betena fångar fisk.

En av sportfiskets få absoluta sanningar är att det bara är när ett bete är i vattnet som det kan locka en fisk till hugg. Min erfarenhet är vidare, att det är betydligt viktigare att ens bete är på rätt ställe och fiskas på rät sätt än hur det ser ut.

Just det, att ha beten man vågade fiska med, var en av poängerna med att själv tillverka wobblers, åtminstone för mig på den tiden då en köpewobbler var en betydande investering. Med de billigare betena vågade jag fiska där jag trodde att fisken fanns och det oavsett risken för att sätta bort ett eller annat drag. Och ofta nog är det ju så, att fisken behagar stå på ställen där det finns åtskilligt annat en krok kan fastna i.

Ett inrop på tradera för en tid sedan gjorde mig till ägare av de wobblers som syns på bilderna överst och nederst. Jag har gett dem fräscha fjäderringar och krokar inför vårens övningar. Det är några ställen i ån där jag är säker på att det står fisk men där det är lätt att fastna...Jag har också köpt en massa väldigt fina beten men de får jag återkomma till.
 

En gammal kamrat

 

När jag var grabb så gällde, att jag fick komma hem med hur mycket fisk som helst. Ett absolut villkor gällde dock: Fisken skulle levereras rensad! Helst filéad. Det var, tyckte jag, ett fullt rimligt villkor. Det enda problemet var att det i familjens hushåll inte fanns någon filékniv. En sådan blev därför något jag tidigt investerade i. På Sportdepoten i Falun köpte jag för ungefär femtio år sedan en filékniv med blad i rostfritt stål och skaft av bubinga, givetvis från Frost´s i Mora. 

Kniven är lika bra idag som när jag köpte den. Fast vassare. För om det är något livet lärt mig så är det konsten att bryna en knivsegg. 

Att äta den fisk man fångar är naturligt och att kasta tillbaka den fisk man lyckats dra upp var en för mig, liksom för de allra flesta på den tiden, en främmande tanke. Så att ha en bra filékniv i sin fiskeutrustning är definitivt old school.

En bra filékniv ska, som alla knivar, vara vass. Detta förutsätter att dess blad är av ett stål som "tar" skärpa, dvs låter sig brynas till en riktigt vass egg och sedan håller skärpan bra. Givetvis måste skärpan underhållas. Bladet ska vidare vara lagom böjligt och, precis som en välbyggd spöklinga, ha en progressiv aktion, dvs böja sig lättare ju längre ut mot spetsen man kommer. En viktig detalj är att kniven har ett rejält grepp för det är lätt att slinta när man rensar fisk. Är man fiskare bör kniven förstås ha en bra slida så att man kan ha den med sig ut på sina fisketurer. Att snabbt och behändigt kunna förvandla en fångst till filéer att slänga i stekpannan är en konst varje sportfiskare bör behärska.

Tvålkoppen 10 år! Testrapport

Att fiskegrejor inte behöver kosta skjortan för att vara bra är min nu tio är gamla ABU "Ambassadeur" SilverMax 2 ett bra exempel på. Idag var det dags för ett allvarligt försök att fresta havsöringen från Väddös utsida och den lilla tvålkoppen (plastlågprofilaren) fick hänga med. Inför säsongen har den fått ny lina och är nu fylld med Sufix 0,24 mm PE-lina (30 lbs) vilket funkar till det mesta, åtminstone det mesta jag använder rullen till.

När rullen smordes senast minns jag inte men den fungerade fint och utan missljud och tillsammans med ett 10´2´´ ABU Veritas lade den ut mina Häxan och Vicke i långa, säkra, kast. Sedan tidigare vet jag att den kastar lika bra som min betydligt dyrare Shimano Curado 200E7 och kanske håller den lika länge? Fast Curadon är snyggare så i alla fall det fick man för pengarna.

Ärligt talat så hade jag, när jag påbörjade mitt "långtidstest" av den här rullen (som jag köpte för en femhundring på XXL när de reades ut för att en ny modell kommit) inga förväntningar på att den skulle bli särskilt gammal. Inte för att tio år är någon ålder för en rulle, men ändå. Kanske har jag varit för snäll mot den och inte fiskat den tillräckligt hårt och mycket? Det får lov att bli ändring på det. 
 

SMAX2 efterträddes av SMAX3 men när jag tittar i Napp och Nytt verkar SilverMax inte längre finnas. Den Max-rulle som tycks ha ersatt den heter Max STX. Kanske skulle man testa en sådan, men de verkar bara finnas med veven monterad på fel sida...