Ett bompass

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig och det gäller i synnerhet fisketurer. I går tycktes förutsättningarna närmast perfekta när jag sent på eftermiddagen gav mig ut. Tanken var att se om någon havsöring var inne vid land när det efter en mulen och blåsig dag började skymma. 

Väl på plats ägnade jag en kvart i lä vid bilen åt att röka pipa och pyssla med utrustningen. Jag knöt på en ny, fin, bombarda, en lagom lång FC-tafs och en fin fluga som imiterade ett fiskgli eller en spigg. Med riggat spö promenerade jag ut på udden till min utvalda fiskeplats och fortfarande såg allt bra ut. Jag kunde stå i relativt lä, vattnet var lagom upprört och det stänkte inte alltför mycket.

Det första kastet blev bra. Jag smekte iväg mitt bombardatackel som i en elegant båge for mot horisonten. Det var först när jag skulle fjädra av kastet för att sträcka tafsen som jag insåg att något var fel för mitt pekfinger famlade i tomma intet och när jag sänkte blicken såg jag en tom linstump hänga från rullens spole.

Tydligen så hade jag, trots att jag tagit det lugnt och varit noggrann, misslyckats med en knut. Sådant händer den bäste. Synd på den nya bombardan och flugan men det är bara att bita ihop och satsa ånyo. Nu valde jag ett genomlöpsdrag och var, om möjligt, ännu mer noggrann än jag brukar vara med knutarna. Dagens andra kast gav samma resultat som det första. Möjligen blev det ett tiotal meter längre.

I det fallande ljuset och (som vanligt...) utan mina läsglasögon kontrollerade jag toppöglan och den nedersta spöringen men kunde inte se något fel. Jag bestämde mig för att inte kasta bort ett tredje tackel utan packade ihop mina grejor och gick tillbaka mot bilen för hemfärd. Annars var det en fin kväll.

Idag - hemma, i dagsljus och med läsglasen på - har jag identifierat den skadade spöringen. Nu ska jag ägna en timme eller så åt att söka på nätet efter en passande ersättare.

edit

Det är inte bara moderna rullar som har fler och ömtåligare delar än vad rullarna hade på den gamla goda tiden. Mina glasfiberspön hade färre spööglor än vad dagens spön har och oftast (ABU och D.A.M.) var de av högglanspolerad rostfri ståltråd. Så gott som outslitliga och oförstörbara. Jag kan inte erinra mig att jag - trots att jag slet betydligt hårdare på de spöna än vad jag gör på de jag fiskar med idag - någonsin råkade ut för ett missöde som det jag drabbades av i går. Och det var tredje (3:e) gången i år jag råkade ut för en trasig spö- eller toppögla. Det är helt enkelt inte acceptabelt. Fiskegrejor ska man kunna lita på och de ska hålla även för hårda tag.