Det var det jävligaste...

Redan på Palmes tid - och förmodligen långt tidigare än så - var en vanlig undanflykt från våra makthavare att de inte hade någon aning, så vanlig att den blev odödliggjord av Hasse & Tage.

I dessa yttersta dagar, när vår demokratiskt valda regering anser att det är en angelägen åtgärd att öka utsläppen av koldioxid genom att ta bort den sk flygskatten, finns det anledning att titta närmare på hur länge klimatförändringen, dess orsaker och konsekvenser, varit kända för våra beslutsfattare. 

Redan på 1820-talet, dvs för två sekler sedan, kom den franske fysikern och matematikern Fourier fram till att den mängd energi som, genom solstrålning, nådde jorden måste balanseras av den mängd energi som återvände till rymden. Han kom samtidigt fram till att en del av den instrålade energin blev kvar i atmosfären och därigenom höll jorden varm.

Mot slutet av 1800-talet undersökte den svenske kemisten Svante Arrhenius hur varierande mängder av koldioxid i atmosfären påverkade temperaturerna på jorden. Hans kalkyler gav vid handen att denna effekt var +/- 5 grader Celsius.

Samma år som jag föddes, 1958, startades från Mauna Loa- observatoriet på Hawaii de observationer av atmosfärens koldioxidhalt som numera är kända som Keeling-kurvan. Vad vi idag kallar växthuseffekten var känd redan då, åtminstone för oljeindustrin, och Edward Teller höll ett föredrag 1959 för American Petroleum Institute och Columbia Graduate School of Business som låter ungefär som vad vi hör idag. Åtminstone under min livstid har alltså fenomenet varit känt och den forskning som sedan dess bedrivits har, om något, bestyrkt Tellers slutsatser. 

1985 hölls ett kongressförhör med Carl Sagan om klimatfrågan.

Långt om länge samlade sig våra politiska beslutsfattare till... någonting. om inte konkreta åtgärder så höll man i alla fall 1997 - då jag var 39 år gammal -  en konferens i Kyoto som, förutom i betydande utsläpp av växthusgaser, resulterade i ett avtal, eller åtminstone ett protokoll, enligt vilket de deltagande staterna förband sig att till 2012 minska de globala utsläppen av koldioxid jämfört med 1990 års nivå, med 5,2 %. 2012 hade detta inte infriats så man höll, återigen med massiva utsläpp från de jetplan som forslade delegaterna. ett nytt möte i (var annars?) Doha där man förlängde protokollet (målsättningen) till 2020.

2015 hölls så FN:s klimatkonferens i Paris som utmynnade i det beramade Parisavtalet som, hittills, i princip inte innehållits i något avseende och som dessuttom är er eller mindre överspelat av senare forskningsrön.

Det enda som egentligen hänt under min livstid är, såvitt jag kan bedöma, att problemet nu är allmänt och väl känt. Vi går alltså. ledda av våra folkvalda, mot avgrunden med öppna ögon. Varför inte till en klämmig marsch? Ska det gå åt helvete så är det ju åtminstone roligare om det gör det med musik. Men att man känt till detta så länge men inte gjort ett jävla någe´för att förhindra katastrofen, ja det var det jävligaste! Det hade jag, fram till för cirka tjugo år sedan, ingen aaaning om...