Leta i den här bloggen

onsdag 11 september 2024

Lågpris

 

Att havsöringen använder synen i sin jakt vet vi och det är därför en rimlig förmodan, att det har en viss betydelse hur de beten vi försöker locka den med ser ut. Stor möda läggs därför ned på att måla sk havsöringdrag . dvs plast/epoxydrag som de på bilden - och detta konsthantverk kostar naturligtvis pengar. Mina dyraste drag gav jag runt 200 kr st för men jag har sett beten som kostat betydligt mer.

Även fabrikstillverkade havsöringdrag brukar ha påkostad finish, ofta av holografisk modell.

Sedan kan man ju undra över hur öringen ser och vad det är som förmår den att hugga. Om det vore så att endast ytterst detaljerade och naturtrogna tobisimitationer genererade hugg vore det ju en sak, men varför är stockholmsfärgen - flouröd med svart rygg - ett av de mest fångstgivande mönstren? Till problematiken och mystiken bidrar det bland havsöringfisket väl kända fenomenet "följare", dvs fiskar som följer ett drag utan att hugga på det. Varför de gör så vet ingen men den vanligaste teorin är att det är något i betets gång, form eller utseende som inte är tillräckligt attraktivt för att utlösa huggreflexen. I den mån man nu kan tala om en reflex när fisken uppenbarligen ser och studerar betet men väljer att inte hugga. Även om man ibland lyckas få hugg (men hur kan man veta att det är samma fisk som nyss följde betet) efter att ha bytt drag och gjort ett nytt kast så är jag tämligen övertygad om att följare inte är aktivt födosökande eller jagande och att det är därför de inte hugger.

För några år sedan köpte jag dragen på bilden ovan (och flera likadana drag) väldigt billigt. Någon tia stycket tror jag att de kostade. De har samma fina form och gång som betydligt dyrare drag men ingen som helst möda har lagts på att ge dem en säljande finish. Den enda finessen är de påmålade ögonen.

Tror någon att öringen tar dem om de råkar hamna inom räckhåll eller fnyser de och väntar på ett snyggare drag? Kanske är de mer lika oss människor än vad vi anar och de fiskar jag får på mina lågprisdrag öringvärldens motsvarighet till vi som handlar våra livsmedel på Lidl? Fast mer troligt är att öringarna inte, i den mån de överhuvudtaget kan tänka, ägnar saken en tanke och att problemet  uteslutande ligger hos oss fiskare. Att köpa ett handgjort och konstfullt målat öringdrag för 350 spänn ser åtminstone jag närmast som en besvärjelse eller, om man så vill, ett offer för att få god fiskelycka. Och vem är jag att säga att det inte fungerar? Förmodligen är det minst lika effektivt som att ställa sig på knä, knäppa sina händer och be för samma sak. Själv tror jag på mina lågprisdrag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar