Ofullständig utrotning av torsk

Det säger mycket om hur illa det är ställt, inser jag, när min spontana reaktion när jag läser rubriken 

Beståndet av kustnära torsk är inte utrotat

är glädje. Och det är klart att det hade ju varit värre om den varit utrotad men den glädje jag förmår att uppamma över att katastrofen inte är fullständig är begränsad. Men visst, det är ju bra att det i alla fall finns litet småtorsk längs västkusten. Västkustfiskarna har varit mer effektiva med att utrota den i Östersjön.

Torsk på kroken vid Stångehuvud

Senast jag drog en torsk ur Östersjön var den på morgonen 25 november 2013. Det skedde alldeles utanför Almedalen där jag stod utvadad och kastade efter havsöring. Aldrig har jag varit mer varsam vid avkrokningen än vad jag var innan jag lät den simma tillbaka. På senare år har jag fått torsk bara när jag fiskat vid Stångehuvud och Skalhamn. Några riktigt fina krabbtorskar av vilka åtminstone en fick bli huvudingrediens i en bouillabaisse.

Men åter till artikeln om den ofullständigt utrotade västkusttorsken. Den bygger på, eller är snarare en blänkare om, den vetenskapliga artikeln "Mixed origin of juvenile Atlantic cod (Gadus morhua) along the Swedish west coast" författad av , , , , ,