Leta i den här bloggen

Trassel

Den öppna haspelrullen sägs ofta ha den fördelen framför multiplikatorrullen, att det blir mindre trassel med haspel. Sk backslag (overrun) kan ju, definitionsmässigt, inte uppstå när linan hasplas av en stillastående spole. Men trassel kan uppstå på många olika sätt. Nedan listar jag - och förklarar hur man ska undvika dem - de vanligaste.

1. För mycket lina på spolen. Detta är ett lurigt kapitel eftersom olika spolar och olika linor har skilda egenskaper. Med en viss lina kan jag utan problem fylla en viss spole så att linnivån är jäms med spolkanten. På en annan spole och med en annan lina kanske jag måste lämna flera millimeters marginal till spolkanten för att undvika att linhärvor uppstår när linan vid kastet ska lämna spolen.

Den faktor som främst påverkar hur linan uppför sig är dess styvhet. Ju styvare en lina är desto mer tenderar den att fungera som en fjäder. Den vill, kort sagt, inte ligga uppspolad utan strävar efter att räta ut sig. Detta kan orsaka ett fenomen som liknar backslaget, dvs att linan lämnar spolen i snabbare takt än vad den, av dragets rörelseenergi, dras från densamma. Ju styvare en lina är desto mer observant måste man vara på att lämna en bit kvar till spolkanten när man fyller rullen.

Vad gäller spolen är de faktorer som har betydelse i sammanhanget spolens diameter och spolkantens utformning. Ju större diameter spolen har desto mindre är effekten av linans styvhet. Allt annat lika är en grövre lina styvare än en med mindre diameter. Att fylla en liten rulle med grov lina ger sällan särskilt bra resultat. Är spolkanten avfasad bör den inte fyllas mer än till den punkt där avfasningen börjar. Avfasningen är ju till för att minska linans friktion mot spolkanten och detta innebär att samma kant ger mindre stöd åt linan.

2. Dåligt upplagd lina. Linuppläggningen bör vara jämn, dvs linan ska ligga "lika tjockt" över hela spolens bredd. Man vill inte ha några valkar, vare sig mot spolens fram- eller bakkant eller mittpå. Får man detta rör det sig i bästa fall om att man valt en lina av för rullen olämplig diameter. En valk mot spolens framkant kan vanligen avhjälpas genom att en eller flera distansbrickor sätts under spolen så att den kommer längre fram på spolaxeln. Det omvända förhållandet avhjälps, om så är möjligt, på motsatt vis. I sämsta fall rör det sig om en illa konstruerad rulle. Generellt är flätlinor känsligare för hur bra och jämn rullens linuppläggning är så ofta kan en rulle som inte utan problem med trassel kan användas med flätlina fungera alldeles utmärkt om man fyller den med monofil nylon.

3. För löst påspolad lina. Linan ska läggas på spolen med ett visst motstånd. När man spolar på en ny lina låter man den vanligen löpa mellan spöhandens tumme och pekfinger så att den är sträckt när den hamnar på spolen. Under fiske är vanligen dragets (eller fiskens) motstånd tillräckligt för att linan ska hållas sträckt, men se upp med löslina och veva inte in sådan utan att, precis som när du spolar på ny lina, nypa linan mellan spöhandens tumme och pekfinger så att den sträcks. Har man löslina på spolen är risken överhängande att en ögla av densamma i nästa kast kommer att sno sig om någon del av rullen (i värsta fall leta sig in under spolen och lindas upp runt spolaxeln) eller en spöring.

Ett vanligt nybörjarfel är att inte se till att linan, efter ett kast, är sträckt innan man börjar veva hem den. Ett kast ska alltid bromsas med spöhandens pekfinger (mot spolkanten) så att löslinan fångas in innan betet landar i vattnet. Denna inbromsning ska inte ske abrupt utan mjukt, dvs man ska inte direkt låsa minan mot spolkanten utan "fjädra av" kastet. Kan rullens bygel fällas manuellt ska man alltid göra det.

4. Löslina vid utkastet. Förvånansvärt ofta ser man hur folk håller på, ofta i blåst, och riggar upp sitt spö och sedan gör ett kast utan att ha försäkrat sig om att det inte uppkommit löslina som kanske snott sig om någon del av rullen eller en spöring. Har det skett går i bästa fall linan av. I sämsta fall förstör man spöt. Så ta som regel att innan du gör dagens första kast titta på rullen för att se att linan löper som den ska över linföraren och, när du lagt linan över pekfingret, vicka litet på spötoppen så att du känner tyngden av draget i fingret.

5. Tvinnad lina. Ibland råkar man ut för att linan snott sig (dvs börjar se ut som en spiralsladd). I så fall måste man genast försöka att räta ut den. Enklast gör med det genom att byta ut draget mot ett lagom tungt sänke som man fäster via några seriekopplade kullagerlekanden (eller, om man inte har sådana, vanliga lekanden). Sedan gör man och vevar hem några långa kast och vanligen är detta tillräckligt.

Skulle linan ha tvinnats så att en sk kink uppkommit bör den snarast bytas ut eftersom den då är så försvagad att den inte bör användas till fiske.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar