Leta i den här bloggen

onsdag 31 oktober 2018

Hur suveräna är de?

Nu har suveränerna anlänt. Visst verkar de vara fina rullar och visst är det intressant att äga några av de sista (?) svensktillverkade haspelrullarna men jag vet inte om jag är sååå himla imponerad. Den ena rullen verkar behöva ett nytt IAR-lager (eller så räcker det med rengöring och ev smörjning). Nå, hur som helst så kommer jag framöver att plocka ner rullarna i deras beståndsdelar, göra rent dessa, smörja och återmontera. Sedan blir det fälttest. Sedan får vi se hur imponerad jag är. Ännu har de inte detroniserat mina japancardinaler (C4 mfl).

tisdag 30 oktober 2018

60 % färre?

Enligt WWF har, globalt, antalet ryggradsdjur de senaste fyra decennierna minskat med 60 %. Fiskar är ryggradsdjur. Hur det är globalt vet jag inte men spontant är jag beredd att rakt av köpa att de fiskbestånd jag fiskar på reducerats med 60 %. Minst. För mina fångster idag är inte hälften av vad de var då, för fyrtio år sedan.

måndag 29 oktober 2018

Måste man kasta långt?

Vi som fiskar havsöring längs kusten vill ofta kunna kasta riktigt långt. Men många gånger hugger fisken på väldigt kort håll, alldeles intill strandkanten. Så det kanske är meningslöst med långa kast?

Naturligtvis inte. Fisken kan finnas var som helst, en eller hundra meter ut. Därför ska man alltid fiska av grundvattnet noga INNAN man vadar ut, för det kan ju finnas fisk där som man effektivt skrämmer bort om man plumsar i och vadar ut tills man står  till midjan i vatten innan man börjar kasta. Sedan, om det inte nappar på grundvattnet ökar ens chanser att hitta fisken med den yta man täcker med sina kast och där är varje meter viktig.

Ser du någon stå på stranden eller bara någon meter ut i vattnet så vada inte förbi honom! Det är synnerligen ohyfsat. OCH korkat.

söndag 28 oktober 2018

Ett charmant ekipage

Den trevliga haspelrullen Shimano Exage 4000FD har jag redan utgjutit mig om. Till havsöringfiske föredrar jag fortfarande monofil nylonlina och Damyl Tectan Power Trout System (det är inte jag som hittat på namnet) 0,25 är en av de bästa linor jag kommit i kontakt med. Den är överdragen med fluorocarbon vilket ska göra den mer eller mindre osynlig i vattnet och ge den en högre tälighet mot nötning. Själv har jag ingen aning om hur osynlig den är för fisken men den verkar förbaskat hal och glider som en oljad blixt - och ljudlöst! - genom spöringarna. Enligt tillverkaren ska den hålla 6 kilo och det är mer än tillräckligt. 



Gladsaxwobblern behöver ingen närmare presentation. Notera att trekroken är utbytt mot en enkeldito. Spöt är ett Shimano Stradic Sea Trout, 9'10'' långt och klassat för betesvikter 8-32 gram (vilket bör innebära att idealvikten ligger runt 20 gram). Det här är ett spö i 3000-kronorsklassen (och det är det värt även om man, som jag gjorde, kan hitta det betydligt billigare). Aktionen är djup, närmast helaktion, och påminner om den hos mina handbygggda RST-spön. RST-spöna är lättare klassade men har ändå mer spänst i klingan. Förmodligen är det, bland annat, därför de är väsentligt mycket dyrare. Ser man till "bang-for-the-buck vinner stradicspöt, men pengar är inte allt här i världen. För som vill ha en riktigt läcker "combo" till havsöringfisket är det här en klockren rekommendation.

Den som funderar över matchningen mellan rulle och spö så är min uppfattning att den är närmast perfekt. Att spöt är dubbelt så dyrt som rullen är som det ska vara, det är på spöt man ska lägga sina pengar. Viktmässigt är 4000-rullen precis lagom för att balansera 10-fotsspöt och använder man, som jag gör, nylonlina är spolens kapacitet också alldeles lagom.

Uppgivet



En inställd spelning är, enligt Ulf Lundell, också en spelning men detsamma gäller inte fiskepass. Man måste åtminstone göra ett ärligt menat försök innan man viker ner sig för att det ska räknas. Det gjorde jag igår. Nio sekundmeter lät inte alltför avskräckande och det lovades ju åtminstone några plusgrader. Inte heller avskräcktes jag att radiovarningarna att bilister med sommar däck (till vilka jag fortfarande hör) borde hålla sig hemma. Så jag körde upp till Fogdö, tog mig ner till stranden och gjorde något tiotal kast i den hårda vinden (om medelvinden var nio sekundmeter så var det åtminstone det dubbla i byarna). Jag såg en havsörn, majestätiskt och till synes oberört, manövrera i den hårda motvinden och en svan , med mycket plask, lyfta i samma vind. Så kom plötsligt byar med snöblandat regn från havet och då började jag tänka på hemfärden och mina sommardäck. Kort sagt: Jag gav upp!

fredag 26 oktober 2018

I väntans tider

Länge har jag stått emot men till sist följde jag Oscar Wildes rekommendation och föll för frestelsen. Så nu väntar jag på leverans av två stycken ABU Suverän haspelrullar. En 2000 och en 4000. Det fick bli min försenade sextioårspresent och min tidiga julklapp till mig själv. Frågan är vad jag ska göra sedan. Är de så bra som mr Hawk säger så kanske det blir till att sälja av resten av rullarsenalen... Med några få undantag. Det vore en tanke. Kanske rensa även i spögarderoben? Och använda pengarna man får in till en (eller några) fiskeresor? Tål att tänka på, men först ska vi se om Suveränerna håller måttet.

torsdag 25 oktober 2018

Fiskarknep

Fiskarknep, eller angler tricks som den tyska originaltiteln lyder, är en liten bilderbok som kom ut 1974. Samma år fick jag ett exemplar av onkel Dagobert och tante Ulla. Boken ger en fin inblick i det tyska (kontinentala) sportfisket som det såg ut i början av sjuttiotalet. En svensk gläds kanske mest åt att den fina rulle som pryder omslaget är en ABU Cardinal 66.

Bilderna, tagna av fotografen Paul Parey, är i svart/vitt och texten, av Ekkehard Wiederholtz, är... tysk.

I boken får man lära sig små knep av varierande halt och användbarhet och ämnena spänner över allt från hur man balanserar ett spö till hur man räddar drag som fastnat i höga trädgrenar.






Ett av mina favorittricks är det om en vadarstav med klyka som kommer väl till pass när man, iförd vadarstövlar, ska genomkrypa (durchkriechen) ett taggtrådsstängsel. Boken kan beskrivas som en dåtida motsvarighet till hundra disparata youtubeklipp om varierande ämnen med fiskeanknytning.

onsdag 24 oktober 2018

Genomlöpare

Dessa uppfinningsrika danska havsöringfiskare som gett oss kastpilkar, kustwobblers, bombarda och genomlöpsdrag. Det är fascinerande, och inspirerande, att se vilken tankemöda de lägger ner på sitt fiske. Vi svenska fiskare framstår i jämförelse som tröga, men med tiden plockar vi upp det som funkar.




Själv har jag alltmer börjat använda genomlöpsdrag. Förmodligen hänger det delvis samman med att utbudet av sådana ökat. Fick jag önska mig något så vore det favoritwobblern .- Vicke 20 gram - i genomlöpsversion...




Efter några säsongers experimenterande så har jag nu fastnat för att montera genomlöpsdraget på en egen tafs av 0,35-0,40 mm FC* (eller FC-överdragen nylon). Detta är (jämfört med att låta dragen och övriga komponenter ligga lösa i draglådan) trassligare när man ska förvara och transportera dragen men fördelarna överväger. Tafsen är ca 40 cm lång och avslutas med ett lekande i vilket jag knyter huvudlinan.

*Fast jag är inte övertygad om FC-linans goda egenskaper och tveksam till om den är miljövänlig. Förmodligen fungerar den gamla hederliga nylonlinan lika bra och jag har börjat (eller återgått) till att alltmer förlita mig på den.




Jag använder alltid en plastpärla för att skydda den knut med vilken kroken sitter i tafsen. De ofta hårda pärlor som följer med draget byter jag mot en mjuk. När det handlar om krokar använder jag små trekrokar eller, allt mera, enkelkrok.




En sak jag nyligen börjat experimentera med är att förse tafsen med en liten hake (Mini Snap) som möjliggör krokbyte.

tisdag 23 oktober 2018

En ny favorit

En modern rulle har vunnit mitt gillande. Det handlar om Shimano Exage 4000FD av 2014 års modell (nyss utgången). Jag köpte den för vad som angavs vara ett med 50% rabatterat pris (om jag minns rätt gav jag runt 800 kr) och på köpet följde en extraspole med. Jag har därefter skaffat ytterligare extra spolar (och rullar) och den här rullen är numera vad jag oftast börjar packningen inför en fisketur med.



Det är en, designmässigt, väldigt genomtänkt rulle och generation två av den miljonsäljande Exage generation 1. Hur länge den kommer att hålla vet jag inte men den känns betryggande väl hopkommen och Shimanos mellanklassrullar har ett gediget rykte som slitvargar. Snygg är den också och 4000-storleken är vad jag betraktar som "allround". Den hanterar tunna flätlinor utan problem och har tillräcklig linkapacitet för att man ska kunna använda monofil nylon. Slirbromsen är jämn och mjuk (och om man så vill kan man köpa "carbontex" uppgraderingskit på nätet för under hundringen men det har jag inte upplevt något behov av.

En trevlig och pålitlig rulle för allt från jigg- och dropshotfiske efter abborre till normalt gäddspinn och kustfiske. Fungerar perfekt under havsöringspöt. Stark köprekommendation och du kan hitta någon.

edit. Tilläggas bör att jag äger en Shimano Aero 4000FD Ci4, en betydligt dyrare rulle än Exagen (och en ruggigt fin rulle) men jag fiskar lika gärna med Exagen.

söndag 21 oktober 2018

Bompass

Idag fick en D.A.M. Quick 3000, monterad på ett åtskilliga decennier yngre spö av samma märke, komma ut och lufta sig. Tanken var att rullen även skulle motioneras mot åtminstone någon kampvillig höstgädda men tydligen var han som höll i spakarna, dvs jag, inte tillräckligt på hugget. Kompisen fick (påstod han) tre gäddor och hade även ytterligare hugg men själv kände jag inget annat än vass, sjögräs och tångruskor.

Nå, rullen fungerade (naturligtvis) alldeles utmärkt och det  var en skön, något kylig, höstdag på Barnens Ö där vi, för övrigt, inte såg några andra fiskare. Nu väntar åter en arbetsvecka och dagarna, åtminstone den ljusa delen av dem, har blivit så korta att fiske före eller efter arbetsdagen inte är att tänka på. Förhoppningsvis kommer även nästa helg att erbjuda åtminstone någon fisketur.


lördag 20 oktober 2018

Dystopi

Att kustfiske efter havsöring, särskilt här i Roslagen, är de tusen kastens fiske känner jag bättre till än de flesta och att denna höst, efter en historisk varmsommar, inte är som höstar brukar (ska?) vara har jag också klart för mig. Att varken jag eller Joel. trots till synes idealiska förutsättningar, inte ens kunde inbilla oss att någon fisk nosat på våra beten är alltså i sig inte ägnat att förvåna. Ingen av de andra sportfiskarna jag såg där vi var (Kapellskär) hade någon kontakt och jag samspråkade med en erfaren fiskare som var där utan spö och han hade hittills i höst endast fått ett smolt.



Jag vill inte vara alarmist men jag börjar bli orolig. Har havsöringfisket kollapsat? Har alla påfrestningar beståndet utsätts för till slut tagit ut sin rätt? Om resultatet av alla fiskevårdsinsatser, fredningszoner och utsättningar bara blir fler och fetare skarvar och sälar är vi - eller i  vart fall havsöringen - illa ute. Kanske är vi det?

fredag 19 oktober 2018

Att mata skarvar

Facebook är inte min grej men idag gör jag ett undantag då detta tydligen endast lagts ut på fejan. Oavsett vad man må tycka om det syntetiska älvkarlebyfisket - fiske efter odlad fisk i mynningsområdet av en älv i vilken ingen fisk längre kan vandra upp - så är det, dessvärre, ett faktum att havsöringfisket i skärgården är mer eller mindre beroende av odlad och utsatt fisk. Skarvarna (och sälarna) gör naturligtvis ingen skillnad på varifrån lunchen kommer och gapar tacksamt. Det är naturligtvis ohållbart att odla och sätta ut fisk som till större delen går till föda åt den invasiva skarven.

Här är en till länk.

Nå, i helgen tänker jag i alla fall ge mig ut för att se om det till äventyrs blivit någon öring över åt mig. Men jag kommer inte att åka till Sennebyhaken för Flisan har förvandlats till ett skarvdass. Hela klippan är skinande vit av guano och ofta sitter där några hundra feta fåglar och vilar sig mellan räderna. Oddsen för att de ska missa så många öringar att det är mödan värt att vada ut i den fina viken är så dåliga att jag nog prövar min lycka någon annanstans

torsdag 18 oktober 2018

Ideal kastvikt

Vilket är ett spös ideala kastvikt? Jo, det är en vikt på betet som, när man kastar med full kraft, får spöklingan att "ladda" maximalt. Ett för lätt drag räcker inte till för att få ut maximum av klingan och ett för tungt drag överbelastar den så att den uppladdade kraften i klingan inte riktigt orkar kasta iväg draget med maximal fart.

Det är alltså i de situationer där man vill få ut maximal kastlängd ur spöt som den ideala kastvikten är intressant, men det är sällan den anges av tillverkaren. Däremot står det ofta sådant som 7-30 gram, 10-40 gram och annat liknande på klingan. Är dessa siffror korrekta kan man beräkna spöts ideala kastvikt genom att addera den lägsta angivna kastvikten med den högsta och sedan dela med två. 7+30 är 37 vilket, delat på mitten, ger 18,5. Det är naturligtvis ingen exakt vetenskap det handlar om men stämmer oftast ganska bra. Mitt niofots Westin Dynamic är märkt just 7-30 gram och trivs som allra bäst med drag som väger runt 20 gram.

En annan tumregel säger att den ideala kastvikten är 75% av den maximala. Det skulle för samma spö ge en ideal kastvikt på 22,5 gram. Det stämmer också hyfsat bra. Kombinerar man de två formlerna får man ett idealt arbetsområde på 18,5-22,5 gram. Sedan är siffror bara siffror och när kartan inte stämmer med terrängen så är det terrängen som gäller. När man blivit intimt bekant med ett spö vet man ju, av egen erfarenhet, vilka vikter spöt hanterar bäst men står man i begrepp att köpa ett spö som man inte har möjlighet att provkasta så kan ju räkneexemplen ovan ge en viss ledning.

måndag 15 oktober 2018

Så här gör jag, 5

Jag är väl medveten om den hävdvunna definitionen av vad som är UL och jag har utrustning som kvalar in under densamma men det här är den utrustning jag föredrar. Spöt är ett ABU Garcia Devil UL, 5'6'', -10 gram. Ett mycket trevligt spö, framförallt därför att det har ett fullstort grepp. Däremot är det något för kraftigt och några gram för tungt för att vara ett riktigt UL-spö. På det sitter en Revo Neos 20D, dvs en rulle som visserligen väger strax under 200 gram men annars är något för kraftig för att betraktas som UL. Den är emellertid lätt, har en suverän slirbroms och är lagom stor för problemfritt handhavande. På den här spolen sitter en 0,10 mm Sufix Performance flätlina.



Nästan, men inte riktigt UL men förbaskat QUL! Med den här utrustningen klarar jag allt som kan råka hugga i de vatten där jag brukar fiska. I går blev det tex en stöddig tvåhektosborre...

söndag 14 oktober 2018

Ledvärk?


Ännu en vacker och ovanligt varm höstdag! Bara att få uppleva den, dessutom med ett fiskespö i näven, var en sådan lycka att den magra fångsten inte spelade någon roll.

Vi började med Väddö kanal (där ovanligt många fiskare var i gång, såväl längs stränderna som i båtar) och rundade av med några ställen längs Vätö sund.

Vid Bagghusbron fick jag en fråga jag inte kunde besvara. Den gällde om man får gå ut på en brygga och fiska. På bryggan står nämligen en skylt med texten "Förbjudet att vistas på ledverket". Enkelt och klart, om man vet vad ett ledverk är. Jag googlade när jag kom hem men fick till svar frågan: "Menade du ledvärk?" och en massa träffar som handlade om denna åkomma.





























edit. Ett ledverk är en anordning för att styra (leda) båtar genom trånga passager.

tisdag 9 oktober 2018

Nylon eller FC?

Att jag tycker att den monofila nylonlinan fortfarande och även i jämförelse med sk flätlina, är en förträfflig fiskelina har jag redan sagt. Men hur är det då med fluorocarbonlina (FC)? Tja, den är betydligt dyrare än nylonlinan och det är vanskligare att knyta den. I ärlighetens namn ska sägas att jag vid en blindtest antagligen skulle ha svårt att skilja på en nylon- och en FC-lina. Så det är nog tveksamt om jag kommer att köpa mer FC-lina. Det jag använt den till är att skarva på några spölängder som slaglina eller en kortare stump som tafs när jag använder flätlina vid mitt fiske, men det blir billigare och minst lika bra med nylon.

måndag 8 oktober 2018

Back to basics! 2

BTW, som det heter, så kändes (och fungerade) det väldigt bra att fiska med min Back-to-basics-utrustning. Gav mersmak, faktiskt. Men ännu är jag inte beredd att deponera eller göra mig av med min (absurt) omfattande utrustning.

Exagen är en förbaskat trevlig rulle och 4000-storleken är, för en fullvuxen karl med rejäla labbar och normal finmotorik, användarvänlig. Det lätta sjufotsspöt är hur läckert som helst och kastade såväl små abborrjiggar som tyngre beten utan att krångla. Nästa test blir att kustfiska efter havsöring med grejorna.

söndag 7 oktober 2018

Kevlar

Av kevlar gör man, bland annat, skottsäkra västar. Stål körde man med i rustningar redan på medeltiden och alla som var med då har strukit med. Så kevlar som tafsmaterial låter ju mer modernt än stål. Men efter dagens fiske är jag tveksam. Jag hade en tafs av Optima Kevlar Tress när en kilogädda tog min jigg (Delalande Sandra) så entusiastiskt att kroken satt i svalget. Jag stod högt och marklutningen ner mot kanalen var ca 45 grader, dvs inte så att det inbjöd till klättring. Grabben (och håven) var några hundra meter bort så jag halade upp fisken längs slänten. Precis när den var på plan mark gick kevlartafsen av.

Jag är skeptisk.

En helt vanlig fiskedag


Skrutit med sina fångster har sportfiskare gjort i alla tider men nu, med sociala medier och äventyrskameror och jag vet inte vad så har det hela - det är i alla fall min uppfattning - gått helt överstyr. För många verkar det hela mer handla om prestationshets än avkoppling och det var väl ändå inte riktigt meningen?






Själv hade jag idag, i sällskap med yngste grabben, en fin fiskedag. Termoskaffet smakade gott, så även leverpastejsmackorna och munkarna (som dock visade sig innehålla vaniljkräm och inte det äppelmos som utlovats...).




Och fisk fick vi. Jag en gädda klart över de 40 cm som är gränsen för vad som får tas upp och ännu klarare under maximimåttet 75 cm...* Grabben fick en fin abborre.

*edit. Panerade (vända i grahamsmjöl) och stekta gäddfiléer med kokt potatis, remouladsås och ett glas chardonnay blev en perfekt slutpunkt efter en fin dag.

lördag 6 oktober 2018

Så här gör jag 4



Att tackla olika mjukbeten (ofta felaktigt kallade jiggar) kan göras till en hel vetenskap och det är ingen ände på alla de fiffiga, och sällan helt billiga, tillbehör som finns att köpa för detta. Eller så gör man det enkelt.




Man tar ett beteslås (med lekande) eller, om det handlar om gädda, en vanlig gäddtafs i valfri längd, ett litet bombsänke (även kallade päronbly) och en sk offset (worm) krok. Så gör man som på bilderna. En fördel med denna tackling är att man lätt kan byta till ett lättare eller tyngre sänke om situationen så kräver.



Back to basics!

Min första riktiga fiskeutrustning, den jag köpte på SportDepoten i Falun i börjag av sjuttiotalet sedan jag vuxit ur mitt abumaticset, bestod av en mellanstor haspelrulle och ett 6'6'' massivt glasfiberspö. Grejorna var klassade Fiske 2, för det var förstås ABU-prylar jag satsat på. Rullen var budgetklassikern 333 och spöt tror jag hette 272. Det var i alla fall grått. Herreminje vad jag fiskjade med den utrustningen! Allt som simmade. Överallt. Inte tusan funderade jag över om ett spö som var en fot längre eller kortare eller hade en något annorlunda aktion vore bättre för det fiske jag för dagen ägnade mig åt. Och det fungerade. Abborrarna högg på mina spinnare, gäddorna slukade mina skeddrag och torskarna högg som besatta på allt inom räckhåll. Jag spinnfiskade, jiggade, flötmetade, bottenmetade och trollade. Jag fiskade ytligt, jag fiskade grunt och jag fiskade djupt. Med samma spö och rulle.

Det här är inte den utrustning jag började med men en modern motsvarighet, en mellanstor rulle och ett sjufots spö klassat för beten 10-30 gram. Tillsätt några drag, krokar, sänken och flöten och du har i princip allt du behöver för ett givande sportfiske. Rullen är en Shimano Exage 4000FD och spöt ett Exage 210M. Det är grejor som kom för en fyra år sedan och nu reas som utgående modeller vilket innebär att man kan få dem för ungefär halva priset.


Nuförtiden ägnar jag alldeles för mycket tid åt att fundera över vilka grejor jag ska packa med när jag ger mig ut och fiskar. Det är larvigt och dessutom vet jag att när jag väl står där med ett spö i näven så spelar det väldigt liten roll vilket spö det råkar vara.

Egentligen skulle jag deponera det mesta av mina fiskeprylar någonstans och ha ett spö med rulle stående i ett hörn i hallen tillsammans med en lätt ränsel innehållande de nödvändigaste dragen, litet krokar, sänken och flöten.

fredag 5 oktober 2018

Ledsamt!

Bilden "lånad" av Sportfiskarna.


Vad vi gjort med östersjötorsken, ja hela sjön, är bland det mest ledsamma jag upplevt och en bild som den ovan får utan vidare en vuxen man, i varje fall mig, att gråta. Kan inte våra förtroendevalda styra upp detta så kan de dra åt h*lvete eller i vart fall resa till Bryssel på enkel biljett!

onsdag 3 oktober 2018

Gamla favoriter 15: Jämtland



ABU:s Toby i all ära men Jämtland är ett vassare drag. Testa själv om du inte tror mig. 16 gram. Silver, BSF (blå) eller, som på bilden, X-ray. Jämtland tillverkas fortfarande av finska Bete som håller samma kvalitet som förr. Bara en sådan sak är värd att stötta när man lägger ut pengar på nya drag.

tisdag 2 oktober 2018

Förkylningssfunderingar

En elak förkylning stäckte mina planer på fiske i helgen som var. I morgon måste jag ta ett sammanträde under förmiddagen, men sedan blir det - åtminstone som det känns nu - åter till sängläge, näsdukar och vila. Men man kan ju inte låta bli att tänka på fiske... Och hoppas, tex att färkylningen ska ha gett med sig såpass att åtminstone en kortare fisketur i helgen som kommer inte framstår som alltför ansträngande.

Snart är det dags för en eller annan grov höstgädda men än så länge är abborre och havsöring huvudspåren i mitt fiske. När det gäller abborre föredrar jag UL-utrustning. Problemet är när fisken står djupt, vilket den gör på ett av de ställen där jag hoppas kunna hitta några riktiga klunsar. Med mjukplastbeten på jigghuvud når man ganska snabbt, om man vill få ned betet till fisken, en gräns för hur tungt huvud man behöver som passerar gränsen för vad ett UL-spö bör utsättas för.



Men det finns ju andra beten än de av mjukplast och jag började snart tänka på de enkla "flugor" jag befriade en massa färdigknutna häcklor ifrån. Man borde kunna sätta en sådan krok på ett link-head...



Det borde kunna fungera. Huvudet på bilderna väger 6 gram. Perfekt för UL-spöt!