Leta i den här bloggen

onsdag 19 september 2018

300A



Mitchell höll ut till -77 med sin gamla trotjänare 300 men sedan tvangs man följa med strömmen eller kanske i kölvattnet efter Daiwas silverserie. Så Mitchell släppte en rulle baserad på den gamla 300 men med utanpåliggande spole (900) och gav 300 en ansiktslyftning och lade ett A till modellbeteckningen. 300A, således.




Rullhuset fick en röd packning som skulle göra det vattentätt. Nu hade väl i och för sig ingen haft några egentliga problem med att vatten trängde in men det var ju för all del ett försäljningsargument och fungerar säkert så länge packningen är hel. 




Rullarna med utanpåliggande spole hade ju information om linkapacitet mm på spolens fläns. För att efterlikna detta (?) försåg Mitchell rotorkåpan på 300A med en röd dekal som såg fin ut när rullen låg i kartong men på alla rullar som använts lossnar och ser allmänt trasig och billig ut. Tar man bort den finns ett spår i vilket den ska sitta. Synd på en i övrigt fin rulle. Det märks att vi nu kommit in i den tid då marknadsföringsavdelningen har mer att säga till om än ingenjörerna...

tisdag 18 september 2018

Tack, tack!

Den lilla skruven som ramlat loss från min UL-rulle är nu ersatt. Tack Electrokit för snabb leverans och tack den kunnige mannen på Roslagsjärn med Färg som hjälpte mig att ta reda på vad det var för skruv jag behövde!

Självuppfyllande profetior

Havsöringen kommer in mot kusten först när vattentemperaturen gått ned till x grader. Man ska söka havsöringen över y-bottnar. Den är mest aktiv vid z-tiden på dagen och helst ska det blåsa pålandsvind.


För varmt i vattnet, fel vind, fel sorts botten och fel tid på dygnet. Joel fick ingen fisk. Det hasde han säkert inte fått heller om han gjort något annat än att fiska denna fantastiskt fina dag, men nu hade han i alla fall chansen. Tar man chansen tillräckligt ofta så får man till sist fisk, även om förhålladena är fel. Sitter man hemma får man inget även om förhållandena är perfekta. Svårare än så är det inte. Den som har en krok i vattnet har alltid störst chans.


Följer man de ovan angivna sanningarna så kommer man alltid att fånga sina kustöringar i vatten som är x grader eller kallare, över y-bottnar, vid z-tiden på dagen och i pålandsvind. Med den erfarenheten i ryggen kan man sedan med auktoritet lära andra aspirerande havsöringfiskare att de ska vänta tills vattentemperaturen nått x-strecket, fiska över y-bottnar och helst vid z-tiden på dagen och i pålandsvind.

Och visst, man kan fånga en eller annan havsöring på det viset också.

måndag 17 september 2018

Storleken och dess betydelse

Den större rullen väger 211 gram och den mindre 216 gram...

En modern rulle jag gillar är ABU Garcias felsatsning Revo Neos 20, en mycket påkostad premiumrulle tänkt att konkurrera med Shimanos och Daiwas finare modeller men som redan samma säsong den släpptes reades ut. Visserligen kostade den då en försvarlig peng men mindre än halva nypriset. Hur som helst så äger jag en (nåja, några...) sådana rullar och bland annat använder jag den som UL-rulle. Visst, den är en 2000-rulle och alltså på tok för stor. Men den väger bara 211 gram, dvs mindre än många 1000-rullar och inte mycket mer än vissa UL(500)rullar. Inte heller är den påfallande stor eller klumpig. Kort sagt så balanserar den ett typiskt UL-spö alldeles förträffligt samtidigt som den är rejäl och allmänt användarvänlig (dvs inte för lite och fnulig).

Att Neosen är tillräcklig även för kustfiske efter havsöring gör inte saken sämre. Mitt resekit består därför av en eller två Neos och tre Fladen Travel fyrdelade spön.

Höstvisa

Att dagarna blir allt kortare har väl ingen undgått att märka men på något viss kommer det, åtminstone för mig, varje år som något av en överraskning. Och att det går så snabbt! På söndag, den 23, infaller höstdagjämningen och sedan är vi inne i den tid då det är mörkt längre än vad det är ljust.

Skynda att fiska, dagarna mörkna minut för minut! En sommar går förbi, den är alltid lika kort. Och tro mig, de blir bara kortare och kortare. Och färre.

söndag 16 september 2018

Generationsöverskridande



Bland det roligaste med fisket är när jag utövar det med mina grabbar - båda två eller någon av dem - och därför gladde det mig att i skymningen igår kunna lämna plats på bryggan åt ett far/sonpar och sitta och se på när de fiskade medan jag vilade min trötta kropp.

Sportfisket är verkligen en generationsöverskridande hobby. Förklaringen är nog att vi alla, hur gamla vi än är, blir pojkar på nytt när vi får ett spö i näven.

Vad man får för hundra spänn 2



99 kr kostar ett jiggset från Berkley. Berkley är ett mer ansett märke än tex Fladen Fishing och därför får man ungefär hälften så mycket för pengarna. Det man får är bra och prisvärda grejor men de är definitivt inte dubbelt så bra som den billigare varianten. Jag sticker ut min skäggprydda haka och säger att det inte är någon skillnad. Den som fiskar med berkleyjiggarna får inte dubbelt så mycket fisk, snarare hälften så mycket eftersom hans jiggar tar slut fortare (och att skicka med endast två, inte särskilt märkvärdiga, jigghuvuden är snålt!).

The French Connection 4



Nu har jag hunnit fiska några pass med Sandertress och landat några gäddor som inte kunnat låta bli mina abborrjiggar. Tafsarna har hållit och jag har inte kunnat notera att gäddtänderna åstadkommit några skador på dem.

Ordningen återställd

Igår bestämde vi oss för att höstsäsongen för kustöring har börjat. Vi inledde med ett gediget bompass. Nu känns det bra.





lördag 15 september 2018

Fernandito



Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Om det alltid stämmer vet jag inte, men på bilden ovan syns, liggande i förgrunden min fiskekamrat Fernadito Han heter så eftersom han är portugis (jag köpte honom i Lissabon för några år sedan) och eftersom jag som barn läste Sand i sandalerna av Lennart Hellsing.


"Fernandito, portugisen, brände fingarna på spisen."

Nå, Fernandito är en käpp och som sådan ett stöd som jag ibland behöver numera, särskilt när jag ska ta mig fram i oländig terräng, på steniga stränder, klippor och annat liknande. Utan honom hade jag idag inte kunnat ta mig till det fina fiskeställe där bilden är tagen så han var en minst lika viktig del av min utrustning som spö och rulle. Att jag inte fick någon havsöring är inte Fernanditos fel.

fredag 14 september 2018

En lös skruv

Att man som sportfiskare har en eller annan skruv lös ids jag inte ens bestrida, men nu har dessvärre en av dessa mina lösa skruvar ramlat ur och kommit bort. Skruven ifråga satt i en av mina favoritrullar för UL-fiske, en Quantum Xtralite. 




Vad gör man om man behöver en skruv? Jo, man går till järnhandeln. Där kunde man konstatera att gängen till den saknade skruven heter M2, men den kortaste sådana skruv man hade var ungefär tio gånger så lång som den jag saknar. Man rekommenderade mig att prova hos en urmakare. Det gjorde jag också men utan resultat. På Dogger gick man i alla fall någonstans och tittade men fann ingen liten skruv och på Jula fann jag inga skruvar klenare än 4 mm.

Nu har jag på nätet hittat en skruv jag tror ska passa. Med frakt kostar den ca 30 kr. Hoppas att den ska passa. Jag hoppas också att rullen ska hålla ihop tills den nya skruven kommer (för den fungerar och jag tänker fiska med den).

torsdag 13 september 2018

Vad man får för hundra spänn

Man kan lägga i stort sett hur mycket pengar som helst på en hobby som fiske men man kan också komma väldigt billigt undan. Om hundra spänn för fyra fina skeddrag är dyrt, billigt eller någonstans mittemellan kan man diskutera men jag kunde inte hålla fingrarna borta från dem där de låg i en fyndkorg alldeles vid disken hos Berras på Valhallavägen.



De här dragen ser så rätt ut! Och med 24 kompakta gram bör de vara lättkastade. Jaxon (från Polen) är märket. Jag gillar precis allt med dessa drag. Formen, godstjockleken (vikten) och mönstringen på utsidan (den konvexa). Bra krokar i rätt storlek. Inget onödigt lekande att ta bort i den främre fjäderringen. Gäddorna kommer förhoppningsvis att bli lika förtjusta.

onsdag 12 september 2018

Jigghuvuden och sänken

När jiggarna kom till Sverige så betydde jigg ett bete med en förtyngd enkelkrok, dvs vad vi idag kallar jiggkrok, jigghuvud eller jiggskalle, och klädd med hår (bucktail) eller fjäder (marabou). Sedan kom mjukplastkropparna och hår- och fjäderjiggarna kom att bli en marginalföreteelse (men de är fortfarande ruggigt effektiva).


Maraboujigg


Nu har ordet jigg kommit att användas som beteckning på mjukplastbeten vilket leder till märkligheter som att man talar om carolinariggade jiggar... Hur som helst, det här är inte programmet Språket. Vad jag nu vill diskutera är jiggskallar, men för att kunna göra det utan att det blir alltför förvirrat så vill jag klargöra att jag med jigg menar det kompletta betet, dvs krok/skalle med klädsel eller kropp (hår-, fjäder eller ett mjukisbete).




Att välja rätt jiggskalle är minst lika viktigt som att välja rätt kropp. Det handlar såväl om skallens vikt och utformning som om krokens storlek, utformning och kvalitet. En sjugrams jiggskalle är inte bara en sjugrams jiggskalle utan kan vara väldigt olika saker.

Den absolut vanligaste jiggskallen är den runda med öglan att fästa linan i placerad mitt ovanpå huvudet, i 90 graders vinkel mot krokskaftet. Den typen av skalle är väldigt allround och bara man hittar rätt vikt och storlek på kroken så fungerar den till i princip allt jiggfiske, så vill man göra tillvaron enkel för sig så skaffar man sig ett sortiment sådana i vikter och krokstorlekar som passar det fiske man bedriver och de jiggkroppar man tänker använda. Sedan finns naturligtvis dessa runda jigghuvuden i bly, zink (det brukar vara zink om det står blyfritt och volfram (tungsten) liksom de finns målade, försedda med ögon och i vasskyddade varianter.
























Det runda jigghuvudet har den nackdelen att om man låter jiggen sjunka till botten och stå där så gör det inte det utan lägger sig på sidan. Det problemet har gett upphov till en rad olika designer. Det enklaste sättet att få huvudet att stå på rätt köl är att platta till det på undersidan. Vidare kan man göra huvudet bredare (och då får man ett sk football head eftersom fotbollarna i det stora landet i väster inte är runda utan ovala). Det finns även olika mer eller mindre pyramidformade huvuden och huvudet till Vibrotail (en av de första jiggarna med mjukplastkropp som dök upp på den svenska marknaden) är en ganska avancerad design som är utformad bland annat för att jiggen ska kunna stå på bottnen.

Vissa jiggskallar har öglan att fästa linan i placerad annorlunda än mitt ovanpå. Skälet till detta är att man vill åstadkomma annorlunda rörelsemönster. Sitter öglan fram på huvudet så vänder jiggen blixtsnabbt i riktning mot spötoppen när man drar i linan. Att ha linfästet längre bak, närmare betets tyngdpunkt, kan vara en fördel vid vertikalfiske. 

Olika typer av avlånga jigghuvuden är avsedda för jiggar som tas hem som en wobbler snarare än studsas mot botten. Det finns även huvuden som har en "sked" för att dra ned betet och/eller framkalla rörelse (precis som skeden på en wobbler).

För den som inte vill behöva släpa med sig flera hekto jiggskallar finns numera varianten link head (eller cheburaska) som är ett kulformat sänke med en smart anordning för att snabbt kunna koppla det till en lämplig krok. I och med att kroken inte är fastgjuten i själva huvudet utan ledat till detsamma får en jig tacklad på detta sätt ett något livligare rörelsemönster. Med någgra link heads i lämpliga vikter och krokar i olika storlekar är man väl rustad för det mesta man kan ställas inför. 




Slutligen bör det sänke som är utformat som en pistolkula snarare än en muskötkula nämnas. Detta "bullet"-sänke används för att rigga ett mjukisbete antingen med sänket alldeles intill kroken (texas rig) eller med en tafs mellan sänke och krok (carolina rig). Kör man med cheburaska så kan man ju lika så gärna ta med några sådana sänken också.

Karmann No. 41



Den snyggaste Volkswagen som någonsin byggts är Karmann Ghia. Jag antar att det är samma Karmann som ligger bakom den här (tidiga sextiotalks?) haspelrullen? Läckert designad är den, hursomhelst.



På rullfoten står det made in Japan och jag anar att det här är en av Daiwas - innan man började tillverka fiskeutrustning under sitt eget namn - tidiga produkter. Tysk design och japansk tillverkning har i alla fall resulterat i en trevlig rulle. Min är i gott skick, jag fick den utan lina och det är möjligt att den aldrig använts. Imponerande är att den gamla bygelfjädern slår igen bygeln med en redig smäll.


måndag 10 september 2018

Lätt och långsamt

Under gårdagens fiskepass råkade jag förlägga min kniv (den återfanns innan vi åkte hem) vilket gjorde att jag inte kunde byta jigg. Den tafs jag använder biter nämligen varken jag eller fisken av. Eftersom den jiggskalle jag knutit på var för lätt för det djupa och något strömmande vatten vi fiskade i var detta inte optimalt. Jag kände, kort sagt, inte jiggen i spöt utan fick helt förlita mig på att titta på linan. Huggen och nafsen i jiggen kändes dock i det lätta spöt.

Konsekvensen blev att jag fiskade väldigt koncentrerat. Och ytterst långsamt. Jag föreställde mig att min lilla motor oil-färgade Kopyto mer eller mindre svävade fram alldeles över bottnen åtskilliga meter under mina fötter. Det hela fungerade hur som helst alldeles utmärkt och jag är långt ifrån säker på att jag skulle haft ett bättre (eller ens lika bra) fiske om jag kunnat byta till en tyngre jigg.

Med en tyngre skalle så hade jag inte behövt vänta i en evighet innan mitt bete nådde botten. Säkert så hade jag ocksåkänt jiggen bättre i spöt då och kunnat studsa den i botten på känt manér, men jag hade inte bråttom denna söndageftermiddag och det där med att känna allt i spöt är kanske överreklamerat? Ibland är så lätt och så långsamt som möjligt receptet.

Sparsamhet

Joel hade det jobbigt igår såtillvida att hans jiggar envisades med att fastna i annat än fisk. De flesta fick han loss men krokarna gick inte att rädda på alla. När jag påpekade att han nu (om han nöp av krokskaftet, hade fina sänken med öglor att knyta linan i (tex till dropshot) såg jag att detta var något han aldrig tänkt på. 

Själv har jag råd att köpa all utrustning jag vill ha men sparsamhet är en dygd. Härom dagen kapade jag huvudena på några jiggkroppar för att de skulle passa perfekt på de skallar jag ville montera dem på. På de kapade huvudena sitter fins ögon fastlimmade. Dessa kommer att hamna på andra drag eller jiggskallar och de små illröda mjukplastbitarna får bli huggmarkörer på några drag. Inget ska förfaras.

lördag 8 september 2018

Nedbrytbart

De ihoptorkade resterna av en Gulp! Swimming Mullet


Att man inte ska skräpa ned uti naturen och absolut inte slänga plast i havet är självklarheter. Ändå gör vi sportfiskare ofta just det senare, låt vara att plasten sitter på en jiggkrok eller annat tackel. Och handen på hjärtat, en del blir kvar där på botten... Därför är det bra att det finns alternativ, biologiskt nedbrytbara sådana. Berkley´s Gulp! sägs vara just ett sådant och att döma av hur ett gulpbete jag hittade bland resterna av semesterpackningen ser ut så stämmer det.

Men den positiva miljöeffekten blev ändå tveksam i just det här fallet eftersom jiggkroken inte mått bra av övningen och måste kasseras. Så använd gärna Gulp! men ta bort den från kroken och släng den i soporna efter turen.

En ny kropp

Nya kroppar till gamla huvuden


En ny kropp vore ju bra om det gick att ordna men för min del är det nog, dessvärre, bara att bita ihop och gilla läget. Men jag har i alla fall hittat en ersättare till Vibrotail, min gamla favoritjigg. Jag har ett stort antal huvuden som bara legat och väntat och nu har jag hittat Savage Gear LB Minnow 10 cm. Det är bara att kapa av den främre centimetern och så sitter det som en smäck (även om en droppe superlim hjälper till) på vibrotailhuvudet.

Originalet
Förresten så funkar det lika bra med 8,5 centimetersvarianten. Den skulle man även kunna montera på de mindre vibrotalhuvudena. Om man hade, eller snarare hittade, några sådana.






fredag 7 september 2018

Hedersomnämnande 2

FK Alcedo i Nynäshamn har en av de mer informativa hemsidor jag hittills hittat. Handfasta och vettiga råd om det mesta man behöver veta som sportfiskare. Kepsen av!

torsdag 6 september 2018

The French Connection 3

Gäddor, även stora gäddor, tar gärna små beten. Små beten fungerar ofta dåligt om man belastar dem med en tung och stel ståltafs. När man fiskar tex abborre i vatten där det även finns gädda (dvs i princip alla vatten där det finns abborre) vill man därför gärna ha någon form av tafs men helst slippa stålditon. Man kan använda fluorocarbon, men eftersom man då måste gå upp i diameter till ca 0,40 mm för att ha en hyfsad chans att klara ett gäddhugg och en såpass grov och stel lina påverkar presentationen av en liten jigg (eller wobbler eller annat drag) negativt så är det ingen optimal lösning.




Fransmännen förstår finess och är experter på lätt fiske. Ett exempel på det är detta tafsmaterial. Klen diameter, diskret, smidigt och knytbart. Jag skarvar det direkt till huvudlinan (typiskt sett 0,20-0,25 mm nylon) och knyter det helst direkt i betet. Mer diskret än så blir det knappast.

Hedersomnämnande



min sida om landfiske i Roslagen klagar jag över hur ogästvänlig denna landsända är för fiskare eller andra som vill komma ned till vattnet. Därför blir man extra glad när man ser sådant här. Trästa fiskeplats står det på en skylt som kommunen satt upp.




En samfällighet är också inblandad och på en annan skylt kan man läsa att man får använda deras sjösättningsramp (för trailer) om man  swishar en hundralapp.




Trästa ligger, sedan bron byggdes, litet vid sidan om allfarvägen men för fiskaren kan den avstickaren vara mödan värd. En bit (ca 150 meter) norr om fiskeplatsen ligger det gamla föärjeläget och där kan man också fiska. Dessutom stannar bussen just där.

onsdag 5 september 2018

Fladen Soft Baits - billigt men bra



Fladen Fishing. Inte ett namn som får svenska sportfiskewannabees att göra vågen. Billiga grejor. Säljs på ställen som Ö&B, Dollar Store och liknande. Lågpris. Inga grejor man skryter med. Smyger med, snarare. Så att man inte behöver skämmas.





Fladen deltog inte i Perch Fight 2018. Har en annan, lägre, profil. Och, som sagt, ett lägre pris. Själv gillar jag inte företeelser som Perch Fight. Lågt pris gillar jag. Och mycket av det Fladen säljer är helt OK.

Nyligen köpte jag (på Dollar Store, där man tog 40 kr per set mot ordinarie, i och för sig överkomliga, 59 kr)) två set med Fladen Fishing shadjiggar (viftstjärtar) och en plastask med fem fack. För en hundring, och då vill jag minnas att jag köpte en dricka vid kassan också...



Jiggkropparna, sammanlagt åtta stycken, i längderna 80 och 100 mm är hur fina som helst. De ser bra ut och känns bra. Detsamma gäller jigghuvudena. Bra design (sk football, dvs litet bredare så att de står stadigt på botten) och riktigt vassa kvalitetskrokar.



Plus för att man på förpackningen lämnar en bruksanvisning. Så att den som inte har koll men ändå vill fiska får veta hur man gör. Och att jigghuvudena är blyfria.

Fladen Fishing har liknande kit med vad man kallar Single Tails (twisters eller slingerbultar), kit för dropshotfiske och en carolina rig med några beten, även dessa med bruksanvisning. Billiga men bra grejor (även om jag hellre knyter mina tackel själv). Man måste ju börja någonstans.


Själv var jag så nöjd med mitt inköp att jag köpte på mig även slingerbultarna, dropshot- och carolina rig kiten. Och två till plastaskar (som är no-name men för tio spänn...). Kort sagt, för runt 250 spänn har jag ett tämligen komplett betessortiment för fiske efter abborre med mjukbeten. Eller soft lures, som det heter på korrekt modern svenska.

För att fullborda köporgien köpte jag även en 20 liters ryggsäck, kamouflagemönstrad, för 190 kr att ha mina fiskegrejor - de jag släpar med mig - i. Den är jag särskilt nöjd med.



tisdag 4 september 2018

Valspecial 8

Några av de partier jag skrev till har inte brytt sig om att svara. Det är lugnt. Jag bryr mig inte om dem.

Rörelse

Fiskar är otroligt effektiva simmare. När en människa simmar - även om det är en världsmästare som Sarah Sjöström -  så är det väldigt mycket som rör sig väldigt mycket och det plaskar och stänker en hel del utan att det för den skulle går särskilt fort. Även om hon simmar ifrån det övriga fältet skulle hon stå sig slätt mot havets snabbsimmare och blev hon jagad av en haj så skulle det sluta illa.

Men även om fiskar kan simma snabbt så rör de sig oftast långsamt, helst inte alls. Extremexemplet är gäddan, som tillbringar det mesta av sin tid med att stå på lur (eller kanske ta sig en) för att plötsligt göra 0-100 på 0,1 sekunder när något ätbart råkat simma för nära. Men även andra fiskar står för det mesta stilla eller glider lojt genom vattnet. Det är i princip bara när de ska äta >(eller riskerar att ätas) de sätter fart.

De flesta av våra drag (konstbeten) är designade för att röra sig i vattnet och nästan alla som fiskar tar hem sina beten i ett tempo som en fusk bara skulle hålla om det verkligen var skarpt läge. Trenden går mot allt snabbare hemtagning, den som inte tror mig kan ju jämföra vad som var normal utväxling på en rulle för några decennier sedan jämfört med idag.



Med stigande ålder har jag börjat ta hem mina beten allt långsammare. Detta förutsätter naturligtvis att man använder beten som inte då genast sjunker till botten och fastnar. Dessutom använder jag beten som mer eller mindre saknar det inbyggda rörelsemönster som tillverkarna hävdar ska locka fisken till hugg. Sk stickbaits i mjukplast, som är i princip viktlösa i vattnet men kan förses med sänken efter behov, utgör en betydande del av min nya arsenal. Större sådana kan kastas med ett lätt spö medan jag för mindre beten använder ett bombarda kastflöte. Det är främst kustfiske efter havsöring, över grunda bottnar, det handlar om och jag ser fram emot den kommande säsongen med tillförsikt. Mewn det har jag, å andra sidan, alltid gjort...


Tips vi glömt 6

"...jag har reducerat mina förluster av stor fisk med  hela 75% genom att helt enkelt ge dem slak lina, när kroken satt sig ordentligt fast. Tvärtemot vad folk tror skakas inte kroken loss. Den lossnar först när fisken kan spänna linan, så att kroken slits ut, eller det slits upp ett så stort hål att hullingen inte längre håller taget"
                                                                - Eugene Burns -

Om detta kan påpekas (a) att det uppenbarligen inte fungerar om man använder hullinglös krok och (b) att Burns talar om fiske med tunn, elastisk, nylonlina. Med en stum lina (flätlina) ökar risken för att kroken ska slitas loss jämfört med om man använder en töjbar lina. Det är det främsta skälet till att många erfarna havsöring-, abborr- och gösfiskare använder nylon.

Själv har jag aldrig satt tipset i system. Däremot har jag några gånger (då jag av olika skäl måst släppa spöt under drillningen av en stor fisk) provat att ge slaklina genom att helt sonika öppna bygeln och vid samtliga dessa tillfällen har fisken suttit kvar när jag åter stramat upp linan så även om tipset låter litet märkligt så vill jag inte helt avfärda det.

Många gånger har jag tröttat ut en stor fisk som huggit när jag fiskat med lätta grejor helt enkelt genom att inte försöka sätta press på den utan bara se till den den hållit sig i rörelse, dvs så fort den stannat dragit litet i linan för att få igång den. När den simmat runt har linan varit nästan slak. 

söndag 2 september 2018

The French Connection 2

Visst ser de läckra ut dessa Skeleton jiggkroppar monterade på 7 grams TP Pro Flex huvuden?


Jag minns inte om filmen fick någon uppföljare. Kanske började den företeelsen med Hajen? Hur som helst så vill jag återigen uppmärksamma det franska företaget Delalandes jiggar. Märkligt svåra att hitta i svenska butiker. Jag ska ta ett snack med grabbarna på Dogger som ju vet vad som är vad...


Sandra, Delalandes mest kända bete.

Hur mycket tål linan?

Hur mycket tål linan? Hur stor fisk kan jag fånga med en lina som har en angiven brottstyrka på 4 kilo? Det här är frågor som många sportfiskare, särskilt de som är nya inom sporten, ställer sig. En vanlig missuppfattning är att om man ska kunna landa en tiokilos gädda så behöver man en lina som "tål" 10 kg eller mer.


"Med undantag för stören kan all sötvattensfisk fångas på en 8 lbs lina med gott om 
backlina och ett spö på 115 g,  dvs ett spö som inte väger mer än en smörklump."
- Eugene Burns, Haspelspinn i söt- och saltvatten, Bonniers 1957 -

Låt mig dela upp problemet i mindre delar.

En fisk har bra precis samma densitet som det vatten den simmar i, dvs den "väger" ingenting så länge den befinner sig i vattnet. Så länge man inte får för sig att lyfta upp fisken ur vattnet med linan (vilket generellt är en dålig idé, åtminstone om det handlar om större fisk än tex abborre på några få hekto) så är fiskens vikt mer eller mindre ointressant i sammanhanget.


Istället för att ange 

linans brottstyrka

har man här angett
hur stora fiskar den
"tål".
Linans angivna brottstyrka, dvs de siffror, ofta med decimaler, som står på spolens etikett kan man också med fördel bortse från. De är ett försäljningsargument snarare än en relevant upplysning och det finns ingen standard för hur detta värde ska mätas. Dessutom är det så att man för att kunna använda linan för fiske måste använda en eller flera knutar och gör man dessa på fel sätt så går de upp långt innan man nått linans brottstyrka.

Vidare så använder man ett spö och dettas egenskaper har stor betydelse för vilka påfrestningar linan utsätts för när en stor fisk drillas. En lång spöklinga tar upp  mycket energi och fungerar som en effektiv stötdämpare när fisken gör korta rusningar eller försöker slå sig loss. Ingen slirbroms reagerar lika snabbt eller effektivt som en rätt använd spöklinga i sådana lägen. Använder man dessutom en elastisk lina (monofil nylon) så har man mycket användbar elasticitet mot vilken fisken kan arbeta sig trött utan att man behöver riskera att linan ska brista. Den av flätlinefundamentalisterna så förkättrade gummibandseffekten kan, när en rekordfisk ska landas, visa sig vara ens bäste vän...

Här vill jag kort beröra en viktig skillnad mellan flät- och nylonlinor. De förra är nästan helt stumma, dvs töjer sig inte alls vid påfrestning medan de senare är elastiska och töjer sig 15-30 % innan de brister. Detta innebär att om linan momentant (ögonblickligt) utsätts för en kraft som överstiger dess brottstyrka så brister flätlinan omedelbart medan nylonlinan först tänjs ut innan den brister. Är linans elasticitet 20 % och man har 30 meter lina ute så måste fisken alltså, under hårt och stigande motstånd, simma 6 meter innan den kan dra av linan. Detta ger fiskaren gott om tid att parera (tex genom att höja spöt och lätta på slirbromsen).

Den allra viktigaste faktorn är emellertid den som håller i spöt. Det är nästan alltid fiskaren - inte fisken - som drar av linan. 
Actioni contrariam semper et æqualem esse reactionem
– Isaac Newton, Philosophiæ Naturalis Principia Mathematicat
En van och skicklig fiskare har normalt inga större problem att landa en stor fisk på lätt utrustning/klen lina medan en mindre rutinerad fiskare som, när den stora fisken hugger, drabbas av sportfiskets motsvarighet till björnfrossa utan vidare kan "lyckas" såväl knäcka spöt som dra av linan. När jag själv landade min första gädda över tio kilo så resulterade det i att jag fick lov att skicka rullen på lagning eftersom jag "lyckas" förstöra ett drev. Senare har jag utan egentliga problem landat gäddor i samma storlek som huggit när jag fiskat abborre med lätt utrustning. Här handlar det om erfarenhet, känsla för grejorna och att hålla huvudet kallt. Inget av detta kan man köpa eller lära sig genom att läsa eller titta på youtubeklipp. 

Den gamla tumregeln (från nyloneran) är att man normalt kan landa fiskar med en vikt som överstiger linans brottstyrka med en faktor tre, fyra eller - om man är riktigt duktig, fem. Den regeln håller fortfarande rätt bra men med en stum lina skulle åtminstone jag vilja ha en större marginal. Att det sedan hänt att en marlin på 573 lbs landats av en fiskare som använde en lina som höll 3,55 lbs är visserligen sant men att använda så klen lina i förhållande till storleken på den fisk man hoppas på att fånga är inget jag vill rekommendera.

fredag 31 augusti 2018

Inte bara Östersjön... 1

Att Östersjön är väldigt, kanske dödligt, sjuk vet vi, men hur är det på andra håll? Att Mexikanska golfen tog stryk av oljekatastrofen för några år sedan (Deepwater Horizon, ni som inte minns kan googla) vet vi men den har tydligen andra problem.

Nylon- eller flätlina? Igen....

Den här kommentaren, från David Seestrand, hamnade litet OT och jag tycker att den är värd ett eget inlägg.


Uppdatering från byte av lina:
Nu kanske jag valde "fel" nylonlina, eller valde och valde, jag bad butiken spola på en nylonlina på min haspelrulle, brydde mig inte om märke, men fick 0,30 som ska klara ca 8kg....
Vilken chock! Som att fiska med en gummisnodd, svårt att göra mothuggen i rätt ögonblick och när jag dessutom fick ett litet "pet" och gör mothugg, så var linan redan av.... Så nu är jag väldigt skeptisk till "nylonlina".
Dock, så ska jag ut på söndag och ge linan en sista chans, för den är ljuvlig att kasta med och väldigt tyst.
Har du någon rekommendation på nylonlina? Gärna en betydligt stummare än gummisnodd. Om inte, så blir det tebax till det "moderna" efter helgen.


Av vad David skriver framgår att han aldrig fiskat med annat än stum flätlina (och då, får man anta, lätta och styva grafitspön). Jag antar att övergången till nylonlina då kan upplevas som chockartad. Själv lärde jag mig fiska med mjuka, massiva, glasfiberspön och nylonlina så jag vet att det går alldeles utmärkt att både känna napenj och, vid behov, sätta mothuggen med sådan utrustning. Med nylonlina och moiderna kolfiberspön är det löjligt enkelt. Jag antar att det handlar om träning eller vana.

Tycker man att det ska kännas som det gör med flätlina så ska man naturligtvis inte fiska med nylon. Vill man ge nylonlinan en chans får man nog vara villig att ge den litet tid och vara öppen för att lära om.

Nu vet varken jag eller David vad det var för 0,30-lina han använde och jag vet inte vad det var han fiskade. Själv jiggade jag i lördags abborre med 0,20 mm nylonlina (Akira Surf) och hade inga problem att känna när någon borre var intresserad av mitt bete. Men jag har å andra sidan femtio års fiske med nylonlina i ryggmärgen...

edit. Kommentera gärna!

The French Connection

Minns ni den? Den hårdkokta polisfilmen från -71 med Gene Hackman som tuff snut i en otroligt löjlig hatt? Till och med filmerna var bättre förr, men det är inte det som är ämnet för det här inlägget. Istället tänkte jag (ännu en gång) himla litet med ögonen över den nästan totala amerikaniseringen av vårt land.

I det stora landet i väster är sportfiske mer eller mindre detsamma som fiske efter bass, en fisk vi inte har i vår fauna. Trots det så fiskar vi efter våra fiskar med bassgrehjor och beten avsedda för bass, för det är vad de amerikanska tillverkarna säljer.



I Europa fiskas efter samma gäddor, gösar och abborrar som vi fångar i Sverige. Storbritannien, Tyskland, Spanien och Frankrike är mycket större (till folkmängden) länder än Sverige och i dessa länder finns många företag inom sportfiskebranschen. Dessa erbjuder produkter som oftast är avsevärt mycket ,mer relevanta för vårt svenska fiske än vad bassgrejorna är. Men man måste förstås (utom vad gäller britterna) kliva över språkbarriären.

Dessbättre har det upprättats ett litet franskt brofäste här i form av sportkedjan Decathlon. I deras fiskesortiment är mycket (det mesta) franskt. Bra grejor! Hoppas att de tar in mer av Delalandes sortiment!

Förresten gör fransmännen väl så bra filmer som jänkarna. Det har de alltid gjort. 

Viftstjärtar och slingerbultar



Mjukplastjiggar kan ha väldigt olika utformning men de två vanligaste huvudtyperna är viftstjärar och slingerbultar. Med viftstjärt menar jag att jiggen (eller snarare jiggkroppen) har en taperad stjärt som slutar i en bredare, tvärställd, del. Denna utformning gör att vattenmotståndet vid inspinning får stjärten att slå ut åt sidorna. Med slingerbult menar jag att jiggkroppens stjärt är utformad som en skära eller ett frågetecken. Nät betet tas hem  strävar stjärten att räta ut sig vilket åstadkommer en slingrande rörelse.




Vilken - viftstjärten eller slingerbulten - som är bäst går inte att ge något entydigt svar på. Däremot kan man säga att de har olika egenskaper. Generellt är slingerbulten så att säga mjukare i sin aktion och fungerar förträffligt även vid mycket långsam hemtagning. Den slingrande stjärten utgör även ett visuellt stimuli. Viftstjärten syns inte lika mycket med "hörs" desto mer.




Inom dessa båda typer är variationen stor. Det finns långa och sladdriga slingerbultar och det finns fetare sådana. Viftstärtarna kan vara väldigt olika i storlek och utformning. Som vanligt lönar det sig att experimentera och att - i vart fall när fisken inte vill nappa - byta bete.



tisdag 28 augusti 2018

Valspecial 6

Så här svarade centern:

Hej Herman
Kustfisket har blivit dåligt i vår skärgård. Det finns tex inte så många fiskare kvar. Två bovar till detta är förekomsten av Skarv och Säl.  Centerpartiet vill begränsa Skarven. Det behövs en större jakt på Skarv. Tyvärr är det svårt att få tillstånd, Länsstyrelsen tar för mycket hänsyn till ornitologer eller naturintresserade. Vi behöver få till en regional förvaltning av Skarven.

Vi har ca 40000 Säl i Östersjön. Det är dags att sälstammen minskas. 

Det tredje problemet är industrifisket som fiskar för foder. Det gör att fisken aldrig hinner växa till.

Mvh
Anders Olander(c)



Alla partier verkar vara för en viss avskjutning av skarv och säl men förbigår de övriga frågor jag tar upp. Något industriellt foderfiske förekommer mig veterligt inte i skärgården. Inget av de hittills inkomna svaren inger mig något hopp om att situationen ska komma att märkbart förbättras.

Valspecial 5

Den första gången jag fick rösta var i folkomröstningen om kärnkraften och naturligtvis röstade jag nej. Sedan dess har jag röstat i alla val och omröstningar men hur jag ska göra i år vet jag inte. Det känns meningslöst eftersom alla partier har fokus på relativa oväsentligheter och skillnaderna mellan dem är så små att det är sk*t samma vilka som får ministerlöner mfl platser vid de av oss alla bekostade köttgrytorna (vilket verkar vara vad politik idag går ut på).

Att kärnkraften är livsfarlig är jag fortfarande övertygad om. Hur pass vederhäftig den här videon är vet jag inte, men det som sägs verkar vettigt. Och skrämmande.

Kanske ska man ge upp och leva de få år man och planeten som vi känner den har kvar med skygglappar? Det verkar ju de som vädjar om vårt förtroende göra och det är förmodligen det enklaste och minst obehagliga. Konsumera på bara och tro inte på alla larmrapporter om klimatet, insekternas utdöende eller världshavens haveri. Och vill man må bättre kan man ju alltid köpa en Tesla eller flyga business class till någon viktig miljökonferens...

Valspecial 4

Nu har även SD svarat:


Hej Herman,

Tack för dina frågor.
Sverigedemokraterna anser att säl- och skarvbestånden behöver minska kraftigt. Skarven, som i Sverige utgör en ansenligt stor population med många häckande par, påverkar fiskbestånden negativt, skapar sanitär olägenhet för friluftslivet och påverkar skog och natur där fåglarna häckar. Vi anser därför att en allmän jakttid på skarv vore bra från såväl förvaltningssynpunkt som naturvårdande perspektiv. De senaste åren har även antalet sälar ökat utmed Sveriges kustlinje, vilket vållar allvarliga skador för kustfisket. En licensjakt på säl, som utformas på liknande sätt som dagens regionala skyddsjakt, skulle inte hota sälbestånden. Däremot skulle licensjakt på säl kunna vara ett sätt att minska konflikterna mellan sälar och fiskenäringen, som känner av ökade skador på fiskeredskap och fångster. Naturligtvis ska vi även värna om våra kustområden och hårt straffa de som skräpar ner och bryter mot lagar och miljöföreskrifter. Sverigedemokraterna vill arbeta vidare med systemet med kustkvoter för att optimera dess funktionalitet för ett livskraftigt, kustnära fiske. Genom att freda vissa områden från trålning kan fisket med passiva redskap utökas, vilket bör innebära mindre åverkan på den marina miljön. Hav, sjöar och vattendrag med tillhörande fauna är viktiga att bevara och skydda och vi måste även stimulera utkomstmöjligheter för människor som bor i dessa områden. Vi ska vara rädda om den art- och miljörikedom som finns i våra vatten.
---
Med vänlig hälsning
Leonid Yurkovskiy
Politisk sekreterare (SD) Stockholms läns landsting
Suppleant- Distrikt SD Stockholms län


måndag 27 augusti 2018

Valspecial 3

Liberalerna svarade som följer:

Hej,

Jag bifogar vårt skärgårdsprogram med detta mail. Några av de saker vi vill göra är:
  1. Slå vaktvakt om resurserna för miljöövervakning och insatserna för ett rikt växt- och djurliv i skärgården. Skärgårdsstiftelsen, Svealands kustvattensvårdsförbund och Mälardalens Vattenvårdsförbund är exempel på viktiga aktörer på detta område och vi värnar om ett fortsatt stöd till deras viktiga verksamhet.Miljöövervakningen spelar en viktig roll för att följa upp miljötillståndet i och längs Östersjön.
  2. Genom skärpta regler på EU-nivå och ekonomiska incitament i form av till exempel differentierade hamnavgifter vill vi minska utsläpp och tömningslatrin från stora fartyg som trafikerar Stockholms skärgård.
  3. Vi vill att det ska vara lätt att göra rätt för sig som fritidsbåtsägare. Utbudet av båttankstömningsstationer för fritidsbåtar ska därför utökas i skärgården.
  4. Spridning av mikroplaster måste förebyggas och t.ex. bättre filter på kommunala reningsverk behöver utvecklas, men även andra, mer innovativa lösningar behöver utvecklas och testas. Lagstiftningen kring produkter som innehåller mikroplaster behöver skärpas.
  5. Vi vill undersöka möjligheten att låta föreningar mot någon form av ersättning hjälpa till att städa och rensa upp i skärgården.
  6. Det av Länsstyrelsen utfärdade så kallade grupptillståndet för jakt efter mink inom vissa områden ska upprätthållas och Länsstyrelsen måste se till att det sker en övervakning av stammens utveckling och utbredning.
  7. Vi menar att det stora antalet sälar motiverar licensjakt, då de orsakar stora skador och är påtagligt starka konkurrenter till det lokala kustnära fisket. Fortsatt skydd för gråsälarna ska dock råda i områden avsatta som sälskyddsområden.
  8. Skarv omfattas av fågeldirektivet och är därmed skyddad, men beslut om skyddsjakt får fattas. Det görs också i relativt stor utsträckning och populationen i Sverige ökar inte mera sen några år, även om de lokalt kan upplevas orsaka stora problem. Liberalerna är för skyddsjakt men vill samtidigt understryka att människan har ett ansvar för problemen med fiskebeståndet och dagens ekologiska status i våra hav och sjöar. Vare sig skarven eller gråsälen är ansvarig för bottendöden i Östersjön.

Med vänliga hälsningar,
Robert

Robert Beronius
Kandidat till kommunstyrelsens ordförande

Liberalerna i Norrtälje kommun


Längre än miljöpartiets men utan länkar och ungefär lika intressant/relevant. Punkten 8 är ju en uppvisning i konsten att inte ta ställning...

edit. Ett omfattande skärgårdsprogram var bifogat men det har jag inte hunnit/idats läsa ännu.

Valspecial 2

Från miljöpartiet kom följande:

Hej Herman, tack för ditt mejl och för din fråga!

Vad gäller säl och skarv så har regeringskansliet remitterat Naturvårdsverkets förslag om att upplåta den ekonomiska zonen för jakt på säl, i enlighet med Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt på säl. Syftet är att minska skadorna som sälarna orsakar. Du kan läsa mer här: https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/06/saljakt-i-sveriges-ekonomiska-zon-remitteras/ 

Generellt vad det gäller skyddet av våra marina områden så anser vi att fisket och haven ska skyddas genom fler marina reservat, områden fria från bottentrålning och kraftfulla åtgärder mot övergödning. Vi vill också att ett livskraftigt kustfiske ska värnas.

Vi vill skydda några specifika havsområden: http://supermiljobloggen.se/nyheter/2014/05/mp-vill-skydda-tre-nya-havsomraden 
I regering har vi givit havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att identifiera ytterligare åtgärder i syfte att nå bevarandemålen i samtliga skyddade marina områden till 2020, med fokus på fiske och att utreda bottentrålningens effekter: http://www.regeringen.se/regeringsuppdrag/2017/10/uppdrag-till-havs--och-vattenmyndigheten-om-bevarandeatgarder-vad-avser-fiske-i-marina-skyddade-omraden/  

Hoppas att du fick svar på dina frågor!


Vänliga hälsningar
Miljöpartiet de gröna


Jag ska kolla de olika länkarna men på sakens nuvarande stånpunkt uppfattar jag svaret som ett lång och krånglig jaså.

Valspecial

Jag gjorde slag i saken och mailade de olika partiernas lokala avdelningar angående vad de tänker göra åt de problem med fisket i innerskärgården som Håtö fiskevårdsförening skrev om. Så här skrev jag:

Under de tre senaste decennierna har fisket i skärgården mer eller mindre kollapsat. Tidigare lekvikar är numera inklädda med giftigt, tryckimpregnerat, virke och vattenskotrar och nöjesbåtar pilar kors och tvärs så att den kvarvarande fisken stressas ihjäl. Invasionen av skarv och sälstammens ohejdade tillväxt utgör ett stort tryck på bestånden och i kraft av det fria handredskapsfisket härjar sk guider (dvs kommersiella fiskeföretag) hejdlöst.

De två senaste säsongerna har jag inte ens idats sätta min båt i sjön. Har ni något program för att hjälpa upp situationen?

Med vänlig hälsning

Hittills har jag fått svar från ROOP (ett parti som ställer upp i kommunalvalet i Norrtälje). Litet imponerande att de svarade inom någon timme på en söndag men annars vet jag inte om jag blev så mycket klokare. Vi får se vad (om) de övriga svarar.

Svarsmailet från ROOP:

hej tack för mail
bra tankegångar
jag själv äger singö camping och har sett samma sak
problemet jag har är inte kommunen utan länsstyrelsen och fiskeriverket
men får vi fler röster så kommer vi också möjlighet att vara med i förhandlingar med länsstyrelsen och andra myndigheter
annars får vi jobba enskilt som jag gör idag
hör av dig om du har fler eller andra frågor

Anders Fransson
Gruppledare ROOP