Leta i den här bloggen

söndag 24 juni 2018

Gamla favoriter 12 - Olympique Racer



Spinnare hör intimt ihop med haspelfiske. Den här eleganta franska spinnaren är ett av mina  hemliga vapen när det handlar om gädda. Lång, smal, lövtunn sked och en smal men tung kropp i svarvad mässing. Vill man få chansen att drilla en stor gädda på lätt utrustning är Olympique Racer ett bra betesval.


lördag 23 juni 2018

Testad och befunnen godkänd


Fransk elegans. En Mitchell 300 -62 på ett ett halvsekel yngre Pezon et Michel. Jag skulle kunna fiska resten av mitt fiskarliv med endast denna utrustning. Rullen skulle i vart fall hålla.


Hade jag velat ha fisk så hade jag testat något av mina nya strömmingstackel eller möjligen åkt till något lämpligt ställa för att jigga efter abborre, men nu var det mest att komma ut och att få testa den "nya" mitchellrullen som stod på programmet.  Så jag åkte till mitt vanliga ställe för att se om, till äventyrs, någon havsöring skulle ge sig till känna. Det var det naturligtvis ingen som gjorde men rullen fungerade perfekt och fylld med 0,20 Nanofil kastade den hur bra som helst. Nanofil i just den dimensionen (som på spolen anges egentligen vara 0,193 mm men sådan precision i tillverkningen tror jag uppriktigt sagt inte att de har) är något av min standardlina för ordinärt haspelfiske. Den kastar, enligt min subjektiva bedömning, lika bra som Fireline Crystal i dimensionen 0,12 mm, är stum, hyfsat stark (om man kan knyta) och välsignat tyst.

fredag 22 juni 2018

Välsmord...

Så mycket fett var det länge sedan jag såg i en rulle. Det skulle ha räckt till att smörja ett dussin (eller fler) rullar och mycket litet av det satt på dreven eller någon annanstans där det kunde göra nytta. Dessbättre var det fortfarande mjukt och alltså lätt att ta bort. Sedan applicerade jag (med en liten pensel) lagom med fett där jag vill ha det och applicerade några droppar olja vid bygelns fästpunkter och i vevhandtagets lagring.




Visst blir man glad när man ser att någon försökt att ta hand om sin rulle (och den här -62:an är i perfekt mekaniskt skick) men det blir inte bättre för att man trycker i mer fett än vad som behövs. Jag gissar att den förre ägaren köpt en sådan där liten tub rullfett och använt i stort sett hela tuben på en gång. Bättre att smörja mer sparsamt med oftare (och, naturligtvis, ta bort det gamla fettet innan man applicerar nytt).

Årsmodell 1962



Den Mitchell 300 jag senast köpte visade sig vara dels i alldeles utmärkt skick (den känns som nysmord och bygelfjädern måste vara bytt eftersom den smäller igen bygeln med fart och kläm) och dels av årsmodell -62, dvs ett år yngre än min hittillsvarande favoritrulle.. Det goda skicket till trots ska jag naturligtvis plocka isär den och, om så behövs, göra ren och smörja innan den får ny lina och återinsätts i aktiv tjänst. 

När den här rullen var ny såldes den för bra precis en hundralapp. Det var en betydande summa på den tiden. En industriarbetare tjänade en femma i timmen. Före skatt. Inkomsterna är annorlunda nu men fortfarande kan man alltså köpa en Mitchell 300 för en hundring. Plus frakt, men i alla fall...

torsdag 21 juni 2018

Landfiske

Jag är en landfiskare, dvs jag fiskar helst stående eller sittande på en strand. Eller en brygga eller utvadad en bit i vattnet men med fast mark under mina fötter. Att man kommer åt bättre och ofta har större chans att få fisk om man 



bedriver sitt fiske från en båt är jag fullt medveten om. Men båtar är obekväma. Och bängliga. Har man båt är man också begränsad. Antingen till att fiska där man har sin båt liggande. Eller så ska man dra runt den på en trailer. Det är inget för mig.

Think like a fish?



Mycket av det de fiskar vi vill få att fastna på våra krokar uppträder i stim. Det gäller småfisk såväl som räkor och annat. Även när det inte handlar om stimbildning i egentlig mening så samlas ofta ett stort antal individer på en begränsad yta och det är, helt naturligt, till sådana ställen den hungriga fisken söker sig. Det kan därför vara en god idé att få sitt bete att efterlikna inte bara ett byte utan flera. Det vanligaste sättet att göra detta är den sk häcklan (eller, som den heter på modern svenska, sabikiriggen). Den består av flera beten knutna efter varandra på en linstump. Traditionellt har vart och ett av dessa beten en krok men det gör man ju som man vill. Man kan alltså knyta en eller flera upphängare utan krok framför sitt drag.

En annan intressant variant är det spinnerbait som syns på bilden ovan. Enligt tillverkaren, Sebile, ska det simulera ett litet "stim". Jag gillar tanken, men hur fisken uppfattar saken vet man ju aldrig. Betestillverkaren Storm har ju en slogan som lyder: "THINK LIKE A FISH" men det är väl i vart fall oklart om fiskar tänker och i den mån de gör det vet vi inte hur. Däremot kan man ju ha sina teorier om hur de uppfattar saker och ting och vad de reagerar på.

tisdag 19 juni 2018

Fina "gamla" spön

SPORTEX. Antingen vet man eller så vet man inte, men för oss som vet så förknippas namnet med väldigt fina spön. Själv blir jag glad när jag ser att ett Sportex Carbon Fibre Sportex Turbo Pike 9, SP2755, 275cm, 9ft Wurfgewicht 40-80, ett synnerligen trevligt spö för just gädda men även annat fiske med tyngre beten är prissatt till 165 euro. Ett mycket rimligt pris. Det handlar om kolfiberspön men det här är old school, dvs är varken så lätt eller har så hysteriskt snabb aktion som är mode nuförtiden.

Vem kan man lita på?

Att man inte bör svälja alt man läser på nätet visste vi (?) redan, men vem  i hela världen kan man lita på? Själv litar jag på Alan Hawk. Och några till. Och ni kan naturligtvis lita på det jag skriver här...


Så här skriver Alan:

I'll give you the short version in a few words first: the vast majority of all the positive reviews you read anywhere of any product or service are fake, and virtually everyone does it no matter how respectable you perceive them to be. The exceptions are too few to the point of being statistically insignificant. This is the short version and you can stop reading now, or you can continue to read if you want the long and painful version that will most likely make you hate the world.

Naturtroget?

En vanlig uppfattning är att ett bete för att vara effektivt bör vara så naturtroget, dvs så likt den naturligt förekommande bytesfisken, som möjligt. Det ligger naturligtvis något i detta. Gädda äter mört och försöker gör så även om mörten är tacklad på en krok. En wobbler eller något annat drag som liknar en mört fungerar ofta.




Men hur pass naturtroget imiterar en stansad plåtbit eller ett stycke - hård eller mjuk - plast en levande fisk? Tillverkarna förför oss med beten som för oss är väldigt lika, till exempel, en mört och vi hugger glatt på dessa. Men hur uppfattar, till exempel, gäddan samma drag när vi vevar hem det genom vattnet?

Alla som fiskat ett tag har upplevt den frustrerande situationen att en rovfisk följer efter draget utan att hugga. Konstbetet har uppenbarligen lyckats påkalla fiskens uppmärksamhet men av någon anledning inte utlöst ett hugg. Säg nu att draget i exemplet är en oerhört, som vi uppfattar den, naturtrogen imitation av någon på platsen förekommande bytesfisk. Ändå ratas den av rovfisken. Så då byter vi drag. Knyter på en liten spinnare eller ett neonfärgat skeddrag och - PANG! - där satt den.




När jag fiskar abborre gör jag det ofta med en mjukplastjigg tacklad på en traditionell jiggskalle. Det finns numera små mjukisar som ser precis ut som små fiskglin, spiggar eller annan småfisk och visst får jag ibland napp på dessa. Men mina säkraste kort i jigglådan är ändå en gul curly tail (aka twister) eller en liten shadjigg i färgen motor oil. Röd/vita jiggkroppar brukar också kunna vara giftiga, precis som wobblers i samma orimliga (sett till vad som naturligt simmar i våra vatten) färgkombination är klassiska (och pålitliga) beten för såväl gädda som gös.

I min arsenal av havsöringbeten finns många mer eller mindre naturtrogna tobisimitationer och andra drag som, åtminstone för mina ögon, är förvillande lika spigg, småströmming och andra för öringen naturliga byten. Ändå är röda kustwobblers med svart rygg den färgkombination som genom åren gett mig mest fisk. Tvåa kommer färgkombinationen gul/orange.



När vi väljer beten i butiken ser vi dem på ett helt annat sätt än när de rör sig i vattnet. Hur fisken uppfattar dem har vi inte en susning om. Dessutom är vad vi ser begränsat till just synsinnet. Fiskar har syn men vi vet litet om hur de ser och vilken betydelse synsinnet har jämfört med övriga sinnen när fisken söker föda vet vi ännu mindre om.

Jag har alltid, sedan jag var liten grabb, tyckt om att titta på fiskar. Hur de rör sig i vattnet. precis som vi så är fiskarna rätt bekväma av sig och rör sig så litet som möjligt. Helst står de i skuggan och vilar Men när de rör sig, hur ser de då ut? Jag har hittills aldrig sett en fisk simma som ett skeddrag, en wobbler eller en spinnare. Och stjärten på en simmande fisk rör sig absolut inte som en paddle tail. Eller, för den delen, som en curly tail. Om i vilket tempo fiskar naturligt rör sig har jag redan skrivit.



Nyligen köpte jag ett jiggset innehållande bland annat tuschpennor för att dekorera betena. Färgen i dessa pennor innehåller doftämnen. Vitlök och anis. De enda fiskar jag kommit i kontakt med som doftat vitlök har kommit direkt från ugnen.

Min slutsats är att egentligen inga av de drag vi spinn- och haspelfiskare använder är särskilt naturtrogna imitationer av fiskens naturliga byten men att detta spelar mindre roll. När en fisk hugger på tex en wobbler som är en holografisk representation av tex en löja så är det dessutom omöjligt att veta om det är denna dragets likhet med en löja som utlöst hugget, särskilt som kompisen i båten samtidigt fick hugg på ett illorange mjukplastbete.

söndag 17 juni 2018

Solrök

Sikten ut över Ålands hav var kanske hundra meter. Inte mer.


Om en vecka är det midsommar och för en tjugofem år sedan tog jag vid den här tiden, en solig och varm sommardag, två fina havsöringar vid Sennerbyhaken och det är, tycker jag, roligare att fiska öring än strömming. Och mindre kladd och mindre att ta reda på. Så Haken blev det och en trevlig stund.


Litet spännande var det för en gubbe med käpp att klättra på klipporna idag.


Vattnet är fortfarande hyfsat kallt i Ålands hav vilket, i kombination med den obarmhärtiga solen, gav upphov till fenomenet solrök (vilket är en slags dimma). Jag frestade med en 18 grams Jensenpilk med grön rygg (eftersom ju strömmingen går till) men förgäves. På hemvägen köpte jag två strömmingshäcklor i järnhandeln i Älmsta...


Vad spelar det för roll om man får fisk eller inte när man får fiska i så vackra omgivningar?

lördag 16 juni 2018

Entrecote

Ett trevligt ekipage för jiggfiske. Ett åttafots Shimano Yasei AX Red Trout för kastvikter upp till 20 gram och en Mr Charles Big Guy 1000 med 0,12 mm Fireline Crystal.

Den här säsongen är jag, till skillnad från vad fallet var i fjol, skapligt rörlig.  Ändå har det, sedan jag var nere på Gotland senast, inte blivit något fiske. Förklaringen stavas J O B B... Nå, idag packade jag utrustningen för jiggfiske efter abborre och testade några ställen vid Vätösundet för man kommer åt från land. Ingenting, men hade jag, som alla andra som var ute, satsat på strömming så hade jag sluppit äta entrecote i kväll. Men det är smällar man får ta.

fredag 15 juni 2018

En till...

Vad jag gav för min favoritmitchelltrehundra minns jag inte, men det var säker inte mycket. Kanske ungefär lika mycket - 155 kr inkl frakt - som jag nyss betalade för en likadan rulle i (åtminstone såvitt framgår av bilderna och givetvis efter en omsorgsfullt utförd service) fina skick. OK, jag BEHÖVER inte fler gamla rullar, men vad ska man göra när folk nästan GER bort dem?

torsdag 14 juni 2018

Gör det själv



Det var dags för påfyllning av jiggförrådet. Som vanligt svårt att välja bland alla färger. Så jag köpte ett Savage Gear Soft Lure and Markers Kit. Det innehöll åtta färg/doftpennor och 30 jiggkroppar i mellanstorlek (13-14 cm). Kitet kostade (på Dogger) 199 spänn.

onsdag 6 juni 2018

Färdiglekt?



De sista veckorna har såväl luft- som vattentemperaturer varit såpass höga att jag gissar att gäddleken är överstökad. Dessvärre har mitt arbete hindrat fiske den senaste tiden men till helgen kanske det blir ett försök och gädda var det längre sedan jag åt. Under vintern har jag plockat på mig diverse gummibeten och andra moderna gäddbeten men när det kommer till kritan så förlitar jag mig nog på gamla hederliga skeddrag. Åtminstone i första hand.

måndag 4 juni 2018

High Speed - hur bråttom är det egentligen? 2

Om man stått på en bro eller en brygga och studerat småfiskens rörelser så vet man att dessa normalt är mycket loja. Fisken tycks tillbringa sin mesta tid med att stå mer eller mindre stilla i vattnet. Skrämmer något fisken kan den visserligen göra en pilsnabb rush, men annars simmar den långsamt. 

Men hur långsamt? Jag googlade "hur fort simmar en mört" och fick bland annat fram följande: En mört kan på korta sträckor simma med upp till 5 kroppslängder på en sekund, detta är dock ovanligt och det håller oftast en lugn genomsnittshastighet på 0,5 kroppslängder per sekund. 

En mört på femton centimeter skulle alltså ha en topphastighet på 75 cm/s och normalt simma 7,5 cm/s. Använder man ett bete i samma storlek och vill man ta hem det på ett sätt som efterliknar en naturlig bytesfisks rörelsemönster bör man alltså spinna hem det lika långsamt. 7,5 cm i sekunden. Har man en rulle som tar in 75 cm lina per vevvarv skulle kan alltså låta ett varv med veven ta 10 sekunder, dvs 6 varv per minut. Dessutom, eftersom fisken ofta står stilla, uppblandat med spinnstopp. Ett kast på 40 meter skulle alltså ta 533 sekunder att fiska hem, dvs nästan nio minuter.

Jag skulle gissa att de flesta av oss spinner hem sina beten i en hastighet motsvarande eller överstigande vår femtoncentimetersmörts toppfart. Kanske skulle presentationen bli mer övertygande om vi tog det litet lugnare?

söndag 3 juni 2018

Bäst före

Världshaven och de fiskar som fortfarande simmar i dem fylls av plast. Plasten bryts inte ner och i den mån den gör det så tar det oerhört lång tid. De nylonlinor (och nylon är ju en slags plast) vi använder för fiske sägs samtidigt vara en färskvara. Vi bör (som med det mesta det fiskeindustriella komplexet säljer på oss) byta lina så ofta som möjligt (och minst en gång per säsong). Så är det naturligtvis inte. Det som påverkar en nylonlina negativt är UV-strålning, mekanisk nötning och påfrestning (dvs att den töjs ut så att den förlorar sin elasticitet). Förvaras linan mörkt och svalt kan den lagras i åratal. Ju mer vi använder något innan det kasseras, desto bättre för såväl vår plånbok som för planeten.

Det finns många knep att förlänga livstiden på sin nylonlina. Det mest effektiva är att inte låta den ligga framme i solen (eller förvaras i den varma bakluckan på en bil). Fiskar man i vackert väder är det naturligtvis oundvikligt att linan utsätta för UV-strålning men så fort man inte fiskar är det ju enkelt att se till att spolen får skugga. Det här är, inom parentes, de inkapslade haspelrullarnas  (Abumatic mfl) starkaste sida. När man använder en sådan rulle är det endast under kast och hemtagning av linan som solljuset kommer åt. När linan är uppspolad på rullen är den skyddad. Detta är förklaringen till att gamla abumaticrullar som fortfarande har kvar den lina de levererades med från fabriken i många fall fortfarande går att fiska med.


Den här bulkspolen med DuPont Prime Plus - en av de första superlinorna - har flera decennier på nacken men har alltid förvarats mörkt, torrt och svalt och jag kan inte se att den försämrats i något avseende. Så jag använder mitt sunda förnuft och, således, även linan.

Mekanisk nötning är dessvärre oundviklig men dessbättre drabbar den oftast bara den allra yttersta delen av linan. Det är enkelt att efter avslutat fiske inspektera linan genom att titta och känna på den. Ser man att den är skadad eller känns den sträv mellan fingrarna bör man kapa den skadade delen. Som en bonus kapar man samtidigt den del som mest utsatts för UV-strålning. Fiskar man under förhållanden där linan nöts hårt (som fallet ofta är vid kustfiske) bör man alltid skarva på två spölängder grövre lina mellan huvudlinan och betet. Har man 0,30 mm på spolen så bör den grövre delen vara 0,35-0,40 mm. Denna slaglina byter man sedan vid behov.

Att linan töjs ut händer i praktiken endast om man försöker dra loss ett ordentligt bottennapp. Vid drillning av fisk engageras en korrekt inställd slirbroms långt innan det är någon fara å färde.

Det som åldras snabbast är knutar. Därför bör man starta varje fiskepass med en fräsch knut. Att, som många gör, knyta på en tafs eller ett beteslås och sedan låta det sitta tills man av någon anledning måste kapa linan (eller den gått av) är som att be om att knuten ska brista när man fått drömfisken att nappa, dvs ingen bra idé.

När linan börjar verka trött bör den naturligtvis bytas men det är ytterst sällan befogat att byta mer än den längd lina som faktiskt använts, dvs så långt som man kastar. Resten kan få sitta kvar som backing/utfyllnad.

Så, sammanfattningsvis, använd din lina så länge den känns och ser OK ut, skydda den mot solljus och värme, kapa skadade delar av linan och gör alltid en ny knut när du ska börja ett fiskepass. Kapade lindelar och uttjänta linor ska naturligtvis tas om hand så att de inte hamnar i havet eller någon annastans i naturen.


lördag 2 juni 2018

Plus Abborre

För en vecka sedan tipsade jag om min uppsättning måstebeten för sommarens abborrfiske. Några drag som nästan garanterat ger fångst om fisken är på plats. Mer skulle man egentligen inte behöva, men under sommarvärmen kan förhållandena ibland inbjuda till annorlunda fiske.




Stilla sommarkvällar kan det vara roligt att fresta de randiga med en popper. En popper är ett slags ytbete, en flytande wobbler, vars framsida är konkav. Typiskt sett kastar man ut den bland näckrosorna (eller hur det nu ser ut där man fiskar), låter den ligga på ytan ett tag och sedan stramar man upp linan med ett litet ryck som får poppern att framkalla ett ljudligt plopp och en liten vattenkaskad. Sedan kan man låta den ligga en stund innan man upprepar proceduren. Tanken är att poppern ska imitera en skadad fisk som flyter i ytan och med sina sista krafter sprattlar till då och då.

När abborren jagar ytligt kan man ibland se stim av bytesfisk (tex löja) sprätta i ytan. Eller så ser man det klassiska måsdyket. Bådadera är tecken på att ett stim abborre är på jakt. Den landburne fiskaren kan ofta nå dessa jagande stim med en liten kastpilk som sedan spinns hem ytligt (dvs mycket snabbt). En upphängare några decimeter framför pilken kan vara en god idé.

onsdag 30 maj 2018

Linuppläggning

Från vänster till höger: Grunda spolen med 0,13 mm, spole från Exage 4000FD, djupa spolen med 0,22 mm och en distansbricka. Fortfarande en viss bakåttapering men jag ids inte testa med två brickor och göra om allt ännu en gång. Dessutom är en minimal bakåttapering önskvärd när man användr flätlina eftersom det minskar risken för trassel.


Idag spolade jag på lina även på den djupa spolen till den ABU Garcia Oceanfield 3000H jag nyligen köpte. Jag valde 0,22 mm Nanofil. När jag fyllde den grunda spolen med 0,13 mm lina av samma sort var det inga problem med linuppläggningen men nu blev det knas. Rullen lade på mer lina framtill så jag blev tvungen att spola av all lina, sätta dit en av de två distansbrickor som följde med rullen och göra om proceduren. Då blev det OK. Hur det blir när jag byter till den grunda spolen, dvs om jag då måste komma ihåg att ta bort brickan, vet jag inte.

Det är naturligtvis bra att det skickas med distansbrickor men bättre vore ju om de inte behövdes. Den Shimano Exage 4000FD jag köpte för ca en månad sedan vet jag inte ens om det var några distansbrickor medskickade men linuppläggningen är perfekt. Det är den, för övrigt, på alla Shimanorullar jag använt, så uppenbarligen är det möjligt att konstruera och bygga en rulle som lägger upp linan utan problem och utan att användaren ska behöva hålla på och mecka med brickor. Visst, något av ett I-landsproblem, men ändå. Irriterande!

måndag 28 maj 2018

Måste Gädda

Man behöver faktiskt inte vare sig jerkbeten, tunga gummiditon eller brottarspön för att fånga sig en gädda. Visst, dessa beten fungerar och så gör många andra, men nu tänkte jag - på samma sätt som beträffande abborren - ge mina tips om några säkra kort för semesterfiskaren som, beväpnad med ett "vanligt" kastspö ställer sig på bryggan eller sätter sig i ekan för att se om någon gädda är på hugget.



Säkrare kort än ett traditionellt skeddrag, gärna i färgkombinationen S/G, finns knappast. Jag väljer Utö men det går lika bra med Atom, Professor eller något annat, beprövat, blänke. Denna typ av drag fiskas hem i måttligt/makligt tempo strax ovan botten, gärna litet knyckigt och med så kallade spinnstopp under vilka draget får singla ned mot bottnen (och ofta kommer hugget då).

En Hi-Lo wobbler vill man heller knappast vara utan. Den är mångsidig tack vare den ställbara skeden och kan fiskas som ett ytbete om så skulle önskas (och det gör det ofta i grunda vikar med mycket vegetation, särskilt en stilla sommarkväll).

Gömmer sig gäddan i vassen, vilket den ofta gör, är Rapala Minnow ett bra bete och det fungerar precis lika bra om gäddan står bland tångruskor eller annan vegetation man inte vill fastna med kroken i.

Skulle, mot all förmodan, inget av dessa tre drag locka gäddan till hugg så ta en av abborrspinnarna. Även mätta gäddor har svårt att låta bli smågodis och även om det ligger något i tesen att stora beten lockar stor fisk så har åtminstone jag sett åtskilliga gammelgäddor landas med en liten spinnare i mungipan.

söndag 27 maj 2018

Vårfinal




Eftersom det ju redan är högsommar, trots att vi befinner oss i vårmånaden maj, förklarar jag i och med dagens bompass vårsäsongen 2018 års havsöringfiske avslutat. Det blev en värdig final. Vackrare blått än vad havet var där jag stod på Rönnskärs udde i en nordanvind som hade fri fart ända uppifrån Kvarken blir det inte. Det var intressant och ett bra teknikpass att stå där och försöka trycka ut kasten längre än tjugo  meter i motvinden och att samtidigt undvika löslina och vindknutar.






Efter en halvtimme hade jag fått nog och omgrupperade till Sennerbyhaken där man kunde stå i (relativ) lä och kasta. Oceanfieldrullen fungerade utmärkt. Nästa bompass blir sommarens första.

Måste Abborre

När jag började fiska var det på betesfronten mer eller mindre likhetstecken mellan abborre och spinnare. Visst, de randiga högg även på små skeddrag och wobblers men spinnaren var det mest effektiva abborrdraget så det fanns ingen egentlig anledning att fresta dem med något annat. Inte förrän jiggarna gjorde entré på den svenska redskapsmarknaden. Små maraboujiggar var (och är) mycket effektiva abborrbeten men numera dominerar mjukisbetena helt scenen. Av dessa var och är den gula twistern (curly tail) nästan alltid bra. En annan ruggigt effektiv mjukis är Kopyto Relax i färgen motor oil. Med dessa beten i fickan är man nästan garanterad napp (om abborren finns där).


Silver och/eller guld med inslag av rött brukar fungera när det gäller spinnare och både jag och abborren har en förkärlek  för sådana av den franska typen (med relativt lätt kropp och bred, oval, sked). Jigghuvuden från 5 till 10 gram brukar  vara lagom.

Visst, det finns en massa andra bra drag. Vissa svär vid crankbaits (det vi förr kallade wobblers). Sk blades kan vara dödliga för abborren och i vissa situationer slår ingenting en liten kastpilk. Men den här posten handlar inte om alla drag man kan fånga abborre med utan om vad man behöver om man, en vacker sommardag, får för sig att försöka fånga några stekabborrar och behöver tips om vad man ska satsa på i betesväg.

För övrigt är den gamla hederliga metmasken alltid ett pålitligt abborrbete. Kanske det allra bästa?

lördag 26 maj 2018

Sölvkroken Salamander PU

Salamander är ett legendariskt norskt skeddrag för lax- och havsöring. Men inte visste jag att det finns i en modern plastversion. Men det gör det alltså. Salamander PU (och jag gissar att PU står för polyuretan). Ser himla trevligt ut och säga vad man vill om norrmännen men de gör sällan dåliga drag.




Vårens havsöringsfiske har varit underbart men dåligt. I morgon tror jag att jag ska avsluta det med ännu ett bompass. Eller? Hur som helst, kommer jag ut så ska Salamander PU få en chans.

Om superlinor

Den första superlina jag kom i kontakt med var DuPont Prime Plus som kom någon gång i mitten av åttiotalet. Försäljningsargumentet var linans stumhet och det argumentet fick mig att investera i en bulkspole 20 lbs som jag tänkte i mitt gäddfiske. Emellertid var dimensionen ca 0,45 mm och linan allmänt stel och otrevlig att kasta med så jag återgick tämligen omgående till 0,35 mm nylon. Redan på den tiden fanns mycket bra och relativt stumma nylonlinor och jag upplevde aldrig några problem att vare sig känna om en fisk var på mitt drag eller att sätta mothugget (och nu hade jag ju moderna, lätta och styva, kolfiberspön).

De senaste tio eller så åren har jag använt/provat en mängd olika superlinor (den termen är bättre än flätlinor eftersom flera av dem, tex den populära Fireline, inte är flätade) men högst varierande resultat. Många av dessa linor upplevde jag som mer eller mindre odugliga att fiska med då mer tid fick ägnas åt att hantera trassel (sk vindknutar och annat elände) än åt fiske. Andra linor var mer eller mindre problemfria att hantera.

Det som främst fick mig att experimentera med flätlinor var att jag huvudsakligen fiskar från land och oftast, längs kusten, efter havsöring. Det var alltså främst några ytterligare meter i kastlängd som hägrade.

De första linor jag gillade var Mitchell Fusion dimensionen 0,18 mm som jag köpte några spolar av (men sedan aldrig hittat igen). Den angivna brottstyrkan var 6 kilo (men jag hade redan då lärt mig att när det handlar om sådana här linor så håller de flesta linor av jämförbara dimensioner ungefär lika mycket och exakt vad den här linan håller vet jag inte, men det är ungefär som vilken annan 0,18 mm flätlina som helst). Framgången med mitchellinan (och omöjligheten att hitta den igen) fick mig att prova Sufix Peformance Fuse och den fungerade också bra. Nästa lina blev Fireline Crystal och den gillade jag såpass att jag strax inhandlade bulkspolar i dimensionerna 0,12 och 0,15 mm.  

Sedan kom Nanofil och jag testade den i dimensionen 0,10 (0,111) mm. Testet utföll väl och bulkspolar av Nanofil i olika dimensioner (0,13 - 0,22 mm) inhandlades. Jag har naturligtvi även använt Fireline i olika dimensioner och det är en relativt problemfri lina men den är inte lika tyst (i spöringarna och mot lintrissan) som Crystal och (framförallt) Nanofil och när man står i timmar och vevar kan sådana missljud bli enormt irriterande.

Nu har flätlinor med åtta (mot tidigare normala 4) kardeler lanserats och de jag testat - Sufix 832 och Shimano Kairiki fungerar bra för normalt haspelfiske. Såvitt jag kan bedöma representerar de, jämförda med 4-kardelerslinorna, ett framsteg men jag kan tänka mig att de äldre linorna har sina användningsområden (tex för bottenmete).

Min favoritsuperlina är fortfarande Nanofil. Den kastar suveränt, är tyst och trasselfri). Tvåa är fortfarande Fireline Crystal som har motsvarande egenskaper men inte är fullt lika ljudlös). På tredjeplats kommer de ovan nämnda 8-kardelerslinorna. Samtliga nu nämnda linor är, enligt min uppfattning, mycket bra och valet mellan dem i mycket en smaksak och/eller en fråga om vilken eller vilka egenskaper man prioriterar högst.

Fortfarande använder jag ofta(st) monofil nylon (eller copolymer) och även många av dagens nylonlinor förtjänar, jämförda med de nyloninor jag växte upp med, epitetet superlinor men om detta har jag redan skrivit i flera inlägg.

edit. En ytterligare fördel med Nanofil och Fireline är att de fungerar även på rullar men mindre än perfekt inuppläggning (som äldre rullar). 

fredag 25 maj 2018

Märsta Sportfiske



Under en hektisk arbetsdag som började med ett sammanträde i Hallstvik och fortsatte med en eftermiddag i Sollentuna hann jag med att titta in på invigningen av Märsta Sportfiske. Gratiskorven (som var god!) fick bli dagens lunch. Enligt Jensa var ca 40 % av de varor som borde ha funnits i butiken fortfarande ute och snurrade i olika lastbilar men det såg ändå hyfsat välsorterat ut. Man bjöd på 20 % rabatt rakt av så min påse med blandat smågodis blev inte fullt så dyr som den annars hade blivit. Om jag fattat rätt kör man samma rabatt hela helgen (och möjligen hela nästa vecka, ni får kolla deras FB-sida) så det kan ju vara värt att titt förbi. Och i veckan kanske de felande 40 procenten anlänt. Vem vet?

Gott&Blandat till sommarens abborrfiske.

onsdag 23 maj 2018

Sneak prewiew

På fredag slår en ny sporfiskebutik - Märsta Sportfiske - upp portarna. Kan vara värt att kolla. Jag tänker i alla fall göra det. Inte för att jag direkt behöver någon mer utrustning men det har ju hittills aldrig hindrat mig. Om inte annat så är det ju alltid kul att tillbringa tid i fiskebutiker. Och korv är gott. 

Äras den som äras bör, 2

Jag är måhända inbilsk, men jag har en känsla av att man på Sportfiskarna läser min blogg. För en tid sedan postade jag en fundering över vem som egentligen äger de där gäddfabrikerna som Sportfiskarna omnämner som sina och om det kanske möjligen är fler goda krafter inblandade som också borde omnämnas i sammanhanget. Och nu blev det så. Bra jobbat!

Oceanfield 3000, 2



Nu har jag fyllt den grunda spolen med 0,15 mm Nanofil (som egentligen är 0,16 mm...) med ca 20 meter Sufix XL Strong 0,30 mm i botten. Spolrörelsen är starkt nedväxlad, dvs linan ligger i täta spiraler på spolen. Linuppläggningen är inte alldeles perfekt men klart godkänd. Snart är det dags att testa rullen.

tisdag 22 maj 2018

ABU Garcia Oceanfield 3000H




Så, vad får man då för sina 699 kr om man slår till på en Oceanfield 3000H? Alldeles oavsett vad "ordinarie pris" må vara (vilket är omöjligt att fastställa då rullen "inte finns" på den svenska marknaden så verkar det vara rätt mycket. Rulle. För de pengarna.





Designen är typisk för ABU:s Revo-serie. Inuti finns föutom dreven och axel 6 HCPR-kullager och ett IAR-lager. Spolen rymmer en Carbon Matrix-slirbroms specad till 11 lbs/5 kg. Den ena spolen ska rymma 150 meter 0,28 mm monofil lina eller samma längd PE2. Den grundare spolen ska hålla samma längd 0,20 mm monofil lina eller PE1,2. Ni som inte vad vad PE-talen står för kan informera er här.





En bra sak är att rullen är avsedd för saltvatten (i vart fall om den håller vad man lovar). Att det är en "havsfiskerulle" framgår av den färgsättning i svart och guld som Daiwa och Penn gjort synonym med rullar för det salta fisket. Poängen med den bollformade vevknoppen i hård EVA undgår mig men det är säkert många som tycker att den är ball.





I övrigt medföljer en relativt utförlig bruksanvisning (för den som kan läsa japanska) och en förvaringspåse i tyg. Utan att ha testat rullen ger jag den en köprekommendation till det pris jag gav och den är inget dumt köp för en eller annan hundralapp därutöver. Den bör vara en alldeles förträfflig rulle för den som står i begrepp att börja med haspelfiske och med de båda spolarna fyllda med rätt linor är man rustad för det mesta (utom det ultralätta fisket och det hysteriskt tunga gäddfisket, dvs man kan utan vidare dra upp stora gäddor med den här rullen men för fisket med beten över hektot i vikt skulle åtminstone jag, om jag ägnade mig åt sådant, välja något annat).



Snabb leverans

Den Oceanfield-rulle jag beställde i lördags fanns redan före lunch idag att avhämta hos speditörens ombud (som praktiskt nog ligger ett kvarter från min bostad. Inte så illa med tanke på att den fått åka till Uppsala och åter sedan Dogger i går förmiddag skickade den. Jag gillar Dogger och det gjorde jag redan på den tiden de hette Wennerströms.

Sportfiskets älgjakt

Gäddfisket brukar kalls för sportfiskets älgjakt, men inte tusan får man jaga älg året om. Jag tror att de som bekymrar sig för att en fredningstid för gäddan skulle påverka fiskeintresset negativt är fel ute. Tvärtom så har ju premiärdatum där sådana förekommer närmast motsatt effekt. Se bara när västkustfiskarna äntligen får börja jaga havsöring. Eller på älgjakten...

Återinför fiskeförbud på gädda under lektiden

Att ägna sig åt kustfiske i Östersjön kan få en vuxen man att gråta. Den exploatering av stränderna som pågår till synes utan att hejdas av strandskyddet gör att det snart bara är i naturreservat och (än så länge) på Gotland man kommer åt att stå på en strand och fiska. I vattnet är det lika illa. Torsken sägs vara på vägtillbaka men i alla fall jag har ännu inte sett den. Gäddbeståndet har mer eller mindre kraschat. Abborrfisket är inte mycket att hurra för och åtminstone här i Roslagen har havsöringfisket denna vår varit sämre än på länge.

Sportfiskarna och det övriga sportfiskeindustriella komplexet fortsätter att hissa vårfisket efter gädda men mer nyktra och objektiva aktörer börjar inse att fiskeförbud under våren, dvs så som det var förr, kanske inte är så dumt. 

För ett generellt fiskeförbud under våren (=lekperioden) jämfört med att begränsa skyddet till fredade vikar talar flera faktorer. De fredade vikarna har visat att en fredningstid har positiv effekt men den effekten är begränsad till ett relativt litet område. Till följd av strändernas exploatering har lekområdena för gädda minskat och de bör vara fredade överallt där de kan leka och/eller samlas inför leken.

måndag 21 maj 2018

Nanofil

Hur stark är egentligen Nanofil? Som jag berört i ett tidigare inlägg har Berkley lyckats röra till sin lansering av denna lina något alldeles otroligt med motsägelsefulla uppgifter om diameter och styrka. Nu har jag hittat den här tabellen där linan är specad på ett begripligt vis. Siffrorna stämmer med min uppfattning/erfarenhet.



Berkley Nanofil technical specification:
Size
0,02mm
0,04mm
0,06mm
0,08mm
0,10mm
0,12mm
0,15mm
0,17mm
0,20mm
0,22mm
0,25mm
0,28mm
Real diameter
0,035mm
0,054mm
0,072mm
0,091mm
0,110mm
0,133mm
0,162mm
0,183mm
0,192mm
0,218mm
0,246mm
0,280mm
Strength
1,415kg
1,964kg
3,357kg
4,012kg
5,732kg
6,934kg
7,659kg
9,723kg
12,649kg
14,715kg
17,027kg
20,126kg

söndag 20 maj 2018

Sossarna och strandskyddet

Nu har det klarnat. Det är Gudfadern själv som upplever strandskyddet som besvärande.

Skadeläget

En lång och tuff turnering brukar medföra en eller annan skada och nu är jag själv satt ur spel. När jag vaknade var min högra handled öm och svullen och högerhanden mer eller mindre obrukbar. Så det blev inget fiske för min del. Och finalen får jag följa från läktaren.

lördag 19 maj 2018

Strandskyddet 2

...och nu står Bucht i Ekot och säger att sossarna också vill luckra upp strandskyddet. Så de går också bort.

53 % rabatt!

När jag skulle läsa Washington Posts nätupplaga kom en annons fram på skärmen. Efterson vårt digitala övervakningsamhälle vet att jag är fiskeintresserad så var det ett erbjudande att köpa en haspelrulle till ett 53 % rabatterat pris. Annonsen var från dogger.se som säljer rullen för 699 kr. Rullen heter ABU Garcia Oceanfield 3000H och dess ordinarie pris anges vara 1.499 kr.

För skojs skull googlade jag oceanfield 3000h och fann att alla de som säljer rullen för mellan 699 och 899 kr uppger samma ordinarie pris, dvs 1.499 kr, så det är säkert riktigt. Om det sedan någonsin sålts en sådan rulle till det uppgivna ordinarie priset är väl mer tveksamt.

Flera av avnämarna anger att rullen är specialimporterad av ABU Garcia från Australien. Litet festligt att en (åtminstone ursprungligen) svensk redskapstillverkare beställer rullar från andra sidan klotet. Fast jag undrar om den verkligen är "made in Australia"?

Förmodligen är det en helt OK rulle för sin prisklass, dvs runt 800 spänn. Marknadsföringen av den är det dock höggradig Hi-Sportvarning på. Hur lågt kan den gamla Urfabriken sjunka?


edit. Surfande på internationella siter har gett ytterligare information (OBS att information inte är detsamma som kunskap). Enligt denna info ska rullen vara avsedd för den japanska marknaden. Jag har sett priset 12.000 yen (vilket är detsamma som de dyrare svenska säljarna begär). Kan man tänka sig att den floppade i Japan och därför nu dyker upp (bland annat) här?

edit 2. Ja, ja, naturligtvis har jag beställt en och den kommer att testas...

edit 3. Alltså inte så att jag har blivit lurad utan i rent journalistiskt intresse...

Tidigt eller sent?

Solen går upp redan vid fyrablecket så något gryningsfiske blev det inte denna lördag. Istället sovmorgon (låg kvar i sängen ända till åtta) och nu är det städning och att köra skräp till återvinningen som står på programmet. Dessbättre spelar Tre Kronor den tidiga semifinalen och då kommer jag att sitta klistrad framför TV:n och heja på USA så att söndagen blir fri för fiske. Kanske sticker jag ut en sväng efter matchen ELLER så satsar jag på att vara på plats vid soluppgången i morgon bitti. Både kvälls- och gryningsfiske förutsätter att jag övernattar på fiskeplatsen och det känner jag inte riktigt för.

edit. Jaha, naturligtvis spöade Tre Kronor jänkarna...

fredag 18 maj 2018

Fransk finess



Frankrike och det franska förknippar man gärna med elegans och je ne sais quoi. Hur som helst så är det befriande med en reklamvideo med elegant pianomusik istället för rock- eller technodunk som ackompanjemang till filmen. Det sk bli intressant att testa denna jigg. I morgon, kanske?

Varför?

Varför ska folk fiska? Och varför är Sportfiskarna så angelägna om att antalet fiskare ska öka? Att de företag som tjänar pengar på sportfiske vill ha en så stor marknad som möjligt är en sak, men en förment ideell organisation som Sportfiskarna kan ju knappast ha det motivet. Och hur ser kopplingarna mellan Sportfiskarna och de kommersiella aktörerna ut? Samarbetet är så intimt att man ofta kan sätta likhetstecken mellan de olika logotyperna och på personnivå är det flera som arbetar parallellt för Sportfiskarna och kommersiella aktörer. Nästan så att man skulle vilja se Uppdrag Granskning eller någon grävande journalist titta närmare på saken.

Cynism

Oscar Wilde brukar tillskrivas uttalandet att en cyniker är en som känner till

 "A cynic is a man who knows the price of everything but the value of nothing."

priset på allting men inte begriper någontings värde. Oavsett hur detta bon mot är att tolka så är det förvisso sant att pris och värde långt ifrån alltid går hand i hand. "The best tings in life are free" lyder ju en annan anglicism, men nu tänkte jag specifikt på haspelrullar och då inte ens att man så ofta får så oerhört mycket mer för sina pengar när man köper begagnat (särskilt om man handlar gamla kvalitetsrullar) utan på prissättningen av helt nya grejor.

För det är ju så att man alltid, i vart fall om man inte absolut måste ha en viss modell, kan köpa nya rullar för hälften eller mindre än hälften av det pris tillverkaren satt. Nu tänker jag inte på piratkopior eller annat skumrask utan på "riktiga" grejor. Nyligen köpte jag en Shimano Exage 4000FD för strax över 700 kr, en affär som jag hittills är nöjd med. Men jag är övertygad om att varken Shimano, deras generalagent eller butiken som sålde rullen till mg förlorade på affären.

Det vore intressant att veta hur tillverkarnas kalkyl ser ut. För ett företag som rör sig med så stora volymer som Shimano gör torde det huvudsakligen vara tillverkningskostnaden som är intressant. R&D och reklam slås ju ut på så många exemplar att det inte kan bli mer än högst några kronor (om ens det) per rulle. Den rulle jag köpte ska enligt vad som står på den vara tillverkad i Malaysia. Undrar just vad det kostade Shimano.

Vissa rullar säljs i så stor utsträckning till röda priser att man lätt får uppfattningen att det "ordinarie" priset är satt enigt Hi-Sportmodell. Å andra sidan är det vanskligt att dra slutsatser utifrån den svenska marknaden som ju, globalt sett, är högst marginell.

Nå, prissättningen är fri och var och en köper det han vill, men själv är jag (cyniker om jag är) av den uppfattningen att den som köper en ny rulle till "ordinarie" pris blir lurad (eller i vart fall frivilligt betalar onödigt mycket). Köper man samma rulle billigare blir man  antagligen fortfarande lurad på något vis men i så fall på mindre pengar.

Strandskyddet

För att Allemansrätten ska ha någon reell innebörd när det gäller våra stränder är strandskyddet nödvändigt. Det stora problemet med strandskyddet är att det inte upprätthålls. Det tycker tydligen Centern är OK. Ännu ett parti som går bort för min del i det stundande valet.

Sportradion?

När jag var grabb var Ishockey-VM det mest spännande som sändes i den enda svart-vita TV-kanalen. Ännu mer spännande var det att lyssna på matcherna mellan Tre Kronor och Sovjet på sportradion. Jag följer fortfarande Ishockey-VM. Som väderprognosen för helgen ser ut får det nog bli via radion. I bilen. Det som återstår av matcherna sedan det blivit för mörkt att fiska.

torsdag 17 maj 2018

Hur många är vi, egentligen? Och vilka är vi?

Sportfiskarna hänvisar på sin hemsida till en SCB-undersökning från 2014 enligt vilken 1,6 miljoner svenskar i åldern 16-80 år sportfiskar varje år. Till detta lägger Sportfiskarna "alla barn och ungdomar" och får så siffran 2 miljoner sportfiskare. 

Den statliga Havs- och vattenmyndigheten (HaV) anger på sin hemsida att "undersökningar visar att långt fler än en miljon svenskar ägnar sig åt fritidsfiske årligen".

I nr 1/2018 av Svenskt Fiske hänvisas i en artikel på s 22 till en ny officiell statistik från HaV enligt vilken det svenska fritidsfisket "omfattar totalt cirka 1,4 miljoner personer". I artikeln anges att HaV i begreppet fritidsfiske inbegriper även fiske med mängdfångande redskap (dvs nät och annat som inte har med sportfiske att göra). Letar man på HaV:s hemsida så hittar man statistiken och får då bla veta att den definition av begreppet fritidsfiske HaV använt är följande: "Med fritidsfiske avses i statistiken allt fiske som inte sker med stöd av tilldelad rätt att fiska i särskild omfattning, fiskelicens eller personlig fiskelicens. Undersökningen omfattar fiske som utövas enligt de grundläggande bestämmelserna i svensk fiskelag för allmänhetens fiske och fiske med stöd av enskild rätt. Det innebär att undersökningen främst omfattar fiske för fångst till det egna hushållet, rekreation, turism och tävling men också inom sötvattensområdet ett visst fiske för avsalu.

2 miljoner är fler än 1,4 miljoner. Rimligen kan det inte finnas fler sportfiskare  än fritidsfiskare. Men vad är en sportfiskare? Förr hade Sportfiskarna etiska regler som definierade vilket fiske som förtjänade att kallas sportfiske. Nu verkar man vilja räkna in allt fiske som bedrivs med spö och för nöjes skull. Och, om jag förstått statistikuppgifterna ovan rätt, ett godtyckligt antal individer därutöver för att komma upp i en lagom rund och imponerande siffra. Vilket antal skulle man komma upp i om man bara räknade de som iakttar de sportfiskeetiska reglerna? Skulle det bli ens en miljon? Är det därför som reglerna gömdes undan?

edit. Enligt motsvarande undersökning avseende 2013 angavs antalet fritidsfiskande, mätt på samma sätt, till 1,7 miljoner. Det skulle alltså, på fem år, ha skett en ganska stor minskning av fritidsfisket. Eller så är mätmetoden otillförlitlig. Varför Sportfiskarna på sin hemsida fortfarande kör med en siffra från "hösten 2014" är oklart.


onsdag 16 maj 2018

Gädda

I samband med de gotlandsresor jag nyligen företagit köpte och läste (som
reselektyr) jag FiskeJournalens specialmagasin Gädda. Och nu saknar jag sjuttiotalet ännu mer... Nå,  med dagens mått mätt är säkert Gädda en förträfflig publikation eftersom den består mer av bilder än text. Folk kan ju inte (får väl inte lära sig?) läsa längre. Såväl bilder som text har, det är i alla fall min bedömning, mest karaktären av textreklam, dvs handlar mer om vilka grejor man "behöver" än om hur man ska fiska. Ett undantag är den artikel som bekräftar att det moderna gäddfisket huvudsakligen går ut på att fånga tunga lekgäddor.

Det var bättre förr.

En ganska ny rulle

Att jag gillar gamla rullar torde vid det här laget stå klart för bloggens följare, men vad tycker jag då om moderna sådana? Jodå, det finns många rullar som är fina att fiska med och jag äger och använder naturligtvis ett antal sådana. Det som skiljer gammalt och nytt är, mycket förenklat, att äldre rullar är enklare till konstruktionen och gjorda för att hålla. Moderna rullar är konstruerade och tillverkade med ambitionen att de ska kännas så fina som möjligt när de är nya men som fallet är med alla andra konsumtionsvaror vill tillverkarna att kunderna efter någon eller några (och helt inte alltför många) säsonger byter sin rulle mot en ny.


Den är fin att fiska med nu (och säkert i flera säsonger om man sköter den) men hur det kommer att vara med den saken om femtio år eller så är osäkert.

En trevlig rulle (men modellen verkar redan vara på väg att utfasas för att ersättas av en ny (med, förmodligen, samma namn) är Shimano Exage som i bilden syns i 4000-storlek. Moderna fiskare använder så små rullar som möjligt men själv använder jag helst rullar av allroundstorlek (dvs det som numera kallas 4000 eller något annat med en 4:a i).

Om Shimano Exage 4000 kan sägas att den är lättvevad, kastar bra och har en mjuk och jämnt verkande slirbroms. Linuppläggningen är jämn och fin. Den levereras också med en extra spole. Det finns billigare såväl som avsevärt mycket dyrare rullar från samma tillverkare vilket väl innebär att det här är en rulle i mellanklass. Att det är en utgående modell gör att man kan hitta den till ungefär hälften av de ca 1.500 kr som annars verkar vara (eller ha varit) normalpriset.

Är man nybörjare eller behöver man av andra skäl en ny rulle i allroundstorlek är en sådan här för under tusenlappen inget dumt köp. Fast man kan naturligtvis, för samma peng, få flera fina och (med litet kärlek) fullt fungerande Mitchell 300, Cardinal 66, D.A.M. Quick Finessa 330N eller andra gamla kvalitetsrullar.

edit. Faktum är att Exage 4000 och Mitchell 300 är i samma storleksklass. Jag tänker vid några tillfällen under sommaren fiska med dessa båda rullar för att få en rättvisande jämförelse av hur de presterar.