Leta i den här bloggen

tisdag 11 december 2018

Winter is coming

Jag är visserligen ingen Game of Thrones-fan men det är, efter en rekordvarm sommar och en hyfsat mild höst, bara att konstatera faktum. Vintern står för dörren. Men inte riktigt än. Åtminstone den kommande helgen ser ut att kunna bjuda öppet vatten utan landis, möjligen litet is i spöringarna men inte värre än att det går att hantera. Och kompisen rapporterade två havsöringar och en fin regnbåge från dagens fiske. Det låter ju bra. Alla tre högg tidigt på morgonen, sa han, före nio. Det lät ju mindre lockande, men...

söndag 2 december 2018

Duger en "gammal" Ambassadeur 5000 till kustfiske efter havsöring? 1



Mina projekt har en tendens att ta vägar jag inte förutsett. Nyss fick jag (delvis beroende på ett spontanköp av ett spö) för mig att jag ska "hotta upp" en gammal Ambassadeur C3 för att använda den på just det spöt. Av någon anledning sitter nu en 5000 B av årsmodell -90 där istället. En klassisk multirulle utan ett enda kullager. Kan det verkligen fungera? Tja, med en några decennier äldre 5000 har jag fångat havsöring vid kusten förut (så jag är inte särskilt orolig) men nu handlar det mera om att se hur bra jag kan få den här rullen att kasta. Eller, om man så vill, hur långt jag kan kasta med den. Det finns många sätt att göra tillvaron intressant.

Basic och Old School

Ett spö täljt av hassel. Lina, flöte, sänke och krok. Mitt första metspö var just ett sådant, täljt av min pappa (eller om jag själv fick tälja under hans överinseende, jag fick tidigt förtroendet att hantera kniv på våra utflykter).

Senare fick jag ett köpespö i bambu. Nu finns billiga och väldigt fina telekopiska spön. Men ändå... Känslan att sitta och meta med ett nytäljt spö och en enkel metrev är svårslagen. Sportfiske behöver egentligen inte vara märkvärdigare än så och blir egentligen inte bättre.

http://www.365slojd.se/projects/96-gor-ett-metspo

Om vadning och vadare, 5

Vadarstavar finns att köpa. Själv brukar jag leta rätt på en lämplig stav vid fiskeplatsen (eller ute i skogen). När det har avverkats brukar man ta hand om ved och virke men klenare dimensioner blir allt som oftast liggande. En sådan tar jag hand om, kapar till lämplig längd och hyfsar till med slidkniven. Sedan får den komma hem och torka. Jag förser den sedan med en rem (att hänga över nacken) så att jag kan lägga ifrån mig den på vattenytan utan att den flyter bort (för jag vill ha båda händerna/armarna fria för fisket).

Skulle man hitta en verklig favoritstav så kan man om man så vill lägga ned jobb på att ytbehandla den så att den ska hålla länge och kanske förse den med en doppsko men jag täljer mig hellre en ny stav när den gamla gjort sitt. Det tar inte många minuter.

lördag 1 december 2018

Om vadning och vadare, 4

Idag var jag ute på Väddö. Vinden var inte särskilt stark men det var rejäla dyningar och dito bränningar inne på grundvattnet. Det brukar bli så när vattenmassorna i det djupa Ålands hav väl kommit i rörelse. Hur som helst så bedömde jag det, efter några försök så om inte direkt livsfarligt så meningslöst att försöka fiska där. Min yngre och mer ivriga fiskekompis, Joel, hade nya vadare och hade redan varit ute några timmar när jag anslöt och han hade mycket riktigt varit nära att slås omkull när han varit aningen för djärv. Själv täljde jag mig en provisorisk vadarstav men inte ens med stöd av den kände jag mig säker när jag försökte ta mig såpass långt ut att det var rimligt att försöka kasta. En vadarstav är annars ett förträffligt hjälpmedel och borde, strängt taget, alltid ingå i utrustningen.

Förhoppningsvis har sjön lugnat sig tills i morgon. Vi omgrupperade till en lävik där det gick att vada utan att riskera att bli dränkt men där var vattnet som kålsoppa. Det är ett gott tecken. I morgon är det förhoppningsvis vadbart och lagom grumligt (men inte så att man får gräs på kroken i varje kast). I så fall är förhållandena närmast ideala (men det betyder ju inte att man garanterat får fisk).

Man kan, för övrigt, ställa sig frågan om det längre finns såpass mycket havsöring kvar i skärgården att det är meningsfullt att fiska efter den. Nyligen avgjordes Österåkers sportfiskeklubbs Seatrout Challenge. 100 fiskare (med båt!) lyckades tillsammans få upp tre (3) godkända fiskar.

Om vadning och vadare, 3

De gotlänska kusterna är, merendels, lättvadade. Oftast är det tämligen långgrund sandbotten eller släta kalkstenshällar. Men som vid all vadning lurar farorna. Dyningar och underströmmar är förrädiska. Och oerhört starka. Eftersom man inte kan kämpa emot dem om de fått en i sitt grepp gäller det att till varje pris undvika detta.

Själv har jag som tumregel att inte vada djupare än att vattnet går upp på låren (till grenen). Då står man fortfarande hyfsat stadigt men går man djupare  har man snart ingenting att sätta emot vattnets krafter, detta då kroppen är i princip viktlös i vattnet. Ju större del av sin kroppstyngd man håller ovanför ytan desto säkrare står man.

Att halka omkull kan vara fatalt och är i vart fall sällan trevligt. Själv föredrar jag vadare med filtsulor. Dessa ger bra skydd mot halkning och, inbillar jag mig, hjälper en att föra litet mindre oväsen under ytan.

torsdag 29 november 2018

Om vadning och vadare, 2

Mina vikingvadare var vattentäta och under de säsonger jag använde dem så fortsatte de att hålla tätt. Däremot saknade de värmesolering så det gällde att, vintertid, ha lera lager värmande kläder under dem. De saknade även stretch (vilket väl är en orsak till att de var så rymligt tillskurna). På det hela taget så fungerade de. Man kunde, rätt klädd, fiska utvadad även i kallt vatten. Motsvarande vadarbyxor idag är gjorda av PVC.

Några år senare befann jag mig i Skellefteå. Där fiskade jag mest i älven och vadarbyxorna var undanlagda. Däremot skaffade jag mig ett par vadarstövlar. Jag minns inte fabrikatet men tror att de var franska. Mycket fina och sulorna var dubbade så de var förträffliga när man på senhösten halkade runt längs älvkanten och vid en vansklig hävning kunde man lugnt kliva ned i vattnet om så krävdes. Även dessa vadarstövlar var, bortsett från själva stöveln, tillverkade av någon slags gummerad väv.

onsdag 28 november 2018

Om vadning och vadare, 1

De första gångerna jag vadade under fiske gjorde jag det i badbyxor. På sommaren. När jag blev året-om-boende på Gotland  några år i början av åttiotalet och därmed började idka kustfiske på året-om-basis insåg jag, frampå höstkanten det första året, att badbyxorna inte var någon hållbar året-om-lösning. Mellan Söderport och tingshuset fanns på den tiden en sportfiskebutik. Där inhandlade jag ett par vadare av Vikings fabrikat. De var tillverkade av någon slags gummerad väv och oerhört rymliga. Förutom mig skulle de säkert ha rymt ett halvt badkar med vatten så för att undvika den risken skaffade jag ett elastiskt bälte som jag satte runt bröstet för att "täta". Sedan var det bara att ge sig ut.

söndag 25 november 2018

Bompass

Ett kort gotlandsbesök men idag hann jag i alla fall tillbringa en timme på stranden vid Fridhem innan regn och mörker började falla.

fredag 23 november 2018

Föresatser...

Jag hade föresatt mig att inte gå på det där Black Friday-geschäftet. Och inför gotlandsresan packade jag en minimal utrustning. En rulle, ett spö och två små dragaskar. Allt som behövs. Tanken är att lämna dessa grejor hos mamma så att jag inte ska behöva släpa på fiskeutrustning nästa gång (till jul) jag hälsar på.



Det hela gick bra ändå till Nynäshamn. När jag klev av pendeln, i synnerligen god tid innan färjan avgång, passerade jag det gamla stationshuset. Puben var stängd men fiskebutiken - Drag i Nynäs - var öppen. Att titta kostar ingenting, så jag klev in. Och ut. En tusenlapp fattigare. 50 % på Savage Gears drag kunde jag inte motstå. Och en ask till dragen. Och vid kassan hittade jag ett niofots Ron Thompsson teleskopspö.

torsdag 22 november 2018

Dogger

Jag har alltid gillat Dogger. Den mjuka tyska perlonlina som Wennerströms importerade och sålde under detta namn var vad som oftast satt på mina rullar under sjuttio- och åttiotalen. Småningom hamnade jag i Norrtälje och blev trogen kund hos Wennerströms som numera heter Dogger. Linan är ett minne blott.

För några år sedan var jag kritisk mot Big Cash. Inte så mycket mot att Dogger arrangerade det eventet utan mera på principiella grunder. Dessutom tyckte jag att Sportfiskarna borde ta avstånd från sådana företeelser men de har istället valt att ta avstånd från sina tidigare sportfiskeetiska regler (som, bland annat, sa att man inte sportfiskar i vinningssyfte).

Nu har Dogger tänkt om och istället för att ordna en penningstinn gäddfisketävling skänker man pengar till Älvräddarna, Naturskyddsföreningen och WWF. Snyggt! Och det är bra att uppmärksamma att Sportfiskarna inte är den enda organisation som är engagerad för fiskevård.


Loppisfynd!

Jag köper rätt ofta fiskeprylar på loppisar och i second hand-butiker. I veckan hittade jag en fin liten gjutjärnsgryta (ca 2 liter) med lock som kommer att passa perfekt på mitt lilla gaskök. OK, den är tyngre än aluminiumkokkärl och knappast något man bär med sig på längre vandringar men för en bilburen friluftsmänniska funkar det och den lilla grytan är väldigt användbar. I går skrubbade jag den med Svinto, torkade den i ugnen, oljade in den och satte in den i ugnen igen. Idag har jag invigt den genom att tillreda en gryta/soppa som jag just nu äter till lunch och i kväll kommer att äta till middag. Sedan blir den en ny rengöring och inoljning varefter grytan kommer att få sitt bo i bakluckan på min Skoda Fabia.

Smart och elegant

Syslöjd hade jag när jag gick på mellanstadiet. Det var obligatoriskt. Jag kan fortfarande använda nål och tråd och skulle antagligen även kunna köra en symaskin. De vi hade var gamla konverterade (försedda med en extern elmotor som drev remmen) trampsymaskiner av märket Singer. Jag minns inte om de ens hade zick-zacksöm, men rakt fram gick de ruggigt fort om man trampade plattan i mattan.





I vuxen ålder har jag mest sytt i lossade skjortknappar och annat liknande men just nu är jag inne i ett mer ambitiöst sömnadsprojekt. Jag har köpt resårband som jag klippt i lagoma bitar som jag sedan syr ihop. Då får jag spolskydd till mina haspelrullar. Dessa skydd håller linan på plats samt skyddar såväl linan som spolens framkant (som man inte vill ha hack eller repor i). Med skydden på kan man lugnt lägga rullar och spolar i packningen. Smart och elegant, om jag får säga det själv.

onsdag 21 november 2018

Sportfiskarnas etiska regler

Sportfiskarna (organisationen) kastade sina etiska regler överbord för flera år sedan men sportfiskarna i till organisationen anslutna klubbar tycks inte ha uppfatta detta. Antagligen kan de inte föreställa sig ett sådant nidingsdåd, vilket i så fall är en god sak. Hur som helst så får man, om man googlar på "sportfiskarnas etiska regler" många träffar och var och varannan sportfiskeklubb har fortfarande reglerna, med smedmanöring och allt, på hedersplats på sina hemsidor, tydligen lyckligt omedvetna att deras moderförbund betraktar dem som otidsenliga. Inte utan att man funderar över hur interndemokratin och kommunikationen fungerar i det förbundet. Om fler fick klart för sig hur (illa) det är ställt kanske det skulle bli diskussion om etiken?



Morning Glory

Jag brukar sällan ha sömnproblem men i morse vaknade jag vid halv fyra. Det kan i och för sig berott på att jag somnade ifrån fotbollen strax efter avspark. Hur som helst så satte jag på ett podradioprogram för att somna om men det hjälpte inte. Jag var klarvaken. Och pigg. Det är i och för sig en god sak eftersom jag bokat tvättstuga från klockan 07.00 och måste åka iväg till Sollentuna vid lunchtid. Men innan det var dags att ta sig an tvätten fanns det tid att fylla så jag skruvade isär, gjorde ren och smorde upp en gammal Shakespeare multirulle. Den kändes litet trög så jag smorde dreven med litet tjockare olja istället för fett. Linspridaren och spolaxelkopparna fick symaskinsolja. Nu känns den i alla fall OK och den är lättservad så att öppna den och ge dreven litet mer smörja då och då är ingen stor sak.




Jag spolade på en vackert blå 0,25 mm flätlina från Biltema och skarvade på ca en meter 0,40 mm nylon. Dessvärre står mina gamla spön i källarförrådet men uppe i lägenheten fanns ett Fenwick HMG basspö så det fick duga. Ett gammalt Kaleva med "tafs" av metalltråd fullbordade det hela. Nu SKA jag innan veckan är till ända (kanske redan idag) provkasta rullen. Som ni redan förstått gillar jag gamla fiskeprylar och det är något i grunden tilltalande med dessa gamla multirullar på vilka veven snurrar bakåt när man kastar och där allt måste skötas manuellt. Visst, man kastar inte långt med dem och ett skatbo är aldrig långt borta men å andra sidan skänker varje lyckat kast en tillfredsställelse man sällan känner när man står och dänger med en idiotsäker magnetbromsad rulle.

edit. Nu är rullen provkastad och den fungerar som den ska, dvs om man ställer "friktionsbromsen" så att spolen snurrar fritt och litar på "tumbromsen" så lägger man utan vidare ut draget en femton meter eller så. Med ett mjukare spö tror jag att kasten blir längre (för med det snabba kolfiberspöt vågar jag inte riktigt ta i. Ett gammalt svajigt glasfiberspö ger en mjukare acceleration som nog bättre passar en sådan här rulle.

tisdag 20 november 2018

Knivar

När jag, i början av sjuttiotalet, köpte min första egna haspelutrustning gjorde jag det ordentligt. Jag lät det inte stanna vid spö, rulle (med extraspole) och lina utan investerade även i en rejäl kniv och en ABU fisketång. Rullen och spöt är nu minnen blott men kniven och tången är trogna följeslagare. Kniven, som detta inlägg handlar om, är av Frosts tillverkning och i laminerat stål. Greppet är av någon slags ädelträ. 



Bladet har med tiden fått en viss patina men har klarat sig ganska bra. Skärpan håller jag alltid på topp, helst med ett bryne av gotländsk sandsten men i nödfall får någon dyr japansk brynsten eller diamantbryne duga. Det laminerade kolstål som förr användes i moraknivarna är, det är i alla fall min uppfattning, det bästa material man kan göras ett knivblad i (och det är en gåta att man tycka ha övergett det, men troligen är det för dyrt).



Jag köpte för en tid sedan en kinesisk? "morakniv" i rostfritt stål på Jula för 19 kr 90 öre. Sjukt billigt. Dessutom är det en alldeles utmärkt kniv. Den ligger bra i handen, plastgreppet är försett med inlägg av något gummiliknande material som gör det bekvämt och halksäkert. Bladet har en bra form och god skärpa. Sa jag att den var rostfri?

Vad min gamla kniv kostade minns jag inte men det var säkert ungefär lika mycket som rullen, dvs runt en femtiolapp. Det motsvarar ca 350 kr i dagens penningvärde. Så dyra knivar som jag köpte som grabb skulle jag knappast kosta på mig nu...

måndag 19 november 2018

Recordrullen



En multirulle med kraftig "braid" är vad som gäller inom det "moderna" gäddfisket. Precis som i  förra hälften av förra seklet. Faktum är att de tre Record 1700 på bilden ovan fortfarande fungerar och fortfarande skulle kunna fånga gäddor, även grova sådana. Modellen var i produktion (i olika versioner) från 1941 och i ungefär tre decennier. När Ambassadeur kom (och med stigande välstånd i folkhemmet) ville snart ingen länge köpa en multirulle utan frikopplingsbar spole (och majoriteten valde Abumatic). För sådan är Recordrullen. Den har linspridare, lättmetallspole och synkroniserad balansbroms men sedan är det slut på finesserna. Veven snurrar vid kast (liksom om man skulle tappa greppet när en fisk rusar) och bromsa får man göra med tummen, såväl när man kastar som när man drillar fisk. Men det är väldigt litet som kan krångla eller gå sönder och rullarna är otroligt väl byggda i högklassiga material

Braid? Tja, den monofila nylonlinan var helt enkelt inte ännu uppfunnen i multirullens barndom. Eller kanske vi ska säga ungdom eller till och med medelålder, för multirullen fanns redan på 1800-talet. Då var linorna av lin, hampa eller (för de som hade råd) silke och när nylonet (mfl konstmaterial) kom gjorde man spunna eller flätade linor av det också.

Hur står sig då en sådan här rulle mot dagens mer avancerade modeller? Visst, de moderna rullarna är enklare att hantera, kastar bättre och har väl fungerande slirbroms men nog går det att fiska och att fånga fisk med de gamla rullarna. Lika bra nu som det gjorde då (och då drogs det många krokodiler med Recordrullar i vårt avlånga land).

söndag 18 november 2018

Reglementsenlig UL



Idag fiskade jag en liten stund med reglementsenlig UL-utrustning bestående av en Mitchell 408, 0,14 mm monofil nylonlina och ett Kinetic Ultracast klassat för betesvikter upp till 8 gram. Det var nöjsamt men någon fisk fick jag inte.

Eftersom det finns gädda där jag fiskade så använde jag en tafs av Sandertress. Denna var fäst till huvudlinan via en knapp meter 0,25 mm FC (Sufix) och den sista halvmetern av huvudlinan hade jag dubblerat, allt detta med hänsyn till eventuella gäddor och den vegetation som finns på platsen. När jag tänker efter så vet jag inte om det är reglementsenligt att göra så men det fungerar och jag fick behålla min lilla jigg trots upprepad närkontakt med vissna näckrosor och rutten vass.

Söndagsbetraktelse

Klimathotet kommer, enligt de dystraste profetiorna, medföra att mänskligheten gått under senast 2026. I så fall behöver man ju inte bekymra sig överdrivet om hur man ska klara sig som pensionär, så det finns alltid en guldkant. Men jag tror att det håller på att gå åt helvete och det har jag trott sedan jag på sextiotalet blev miljömedveten. Mänskligheten är inte bra för planeten och ur den aspekten närmast att betrakta som ett evolutionärt stickspår. Sådana brukar vara återvändsgränder och det mesta talar för att naturen är i färd med att rätta misstaget. Kanske inte redan till 2026, men vi kommer naturligtvis att, so oder so,  gå samma väg som dinosaurerna och neanderthalarna. I somras brann det här, i Portugal och i Grekland. Nu står Kaliforninen i lågor. Extremväder av alla slag med översvämningar och annat elände blir alltmer vanligt och allt mer extremt. Så även om det finns många andra potentiella dräpare - atomvapen, antibiotika resistenta bakterier, något supervirus etc - så lägger jag nog mina pengar på att klimatet inom kort kommer att göra betydande delar av vår planet obeboelig. De kriser som då uppkommer kan våra politiker naturligtvis inte hantera.

Men det miljöproblem som engagerar folk mest är plasten. Och det är klart, hellre tar men med en tygkasse när man ska handla än man ställer bilen eller avstår från charterresan. Sedan den haussade Parisöverenskommelsen har inte mycket hänt (annat än att utsläppen av koldioxid mm ökat globalt). Våra beslutshavare tänker bygga ut Arlanda så tydligen ser man en fortsatt ökning av flygtrafiken (och det var väl det jag trodde, dvs att det man sa i och om Paris bara var vad man då uppfattade som PK och populärt bland väljarna men att någon insikt i eller något enganemang för klimatfrågan inte fanns eller i vart fall inte tilläts styra politiken). Apropå Paris så demonstrerar man där mot höjningar av drivmedelsskatterna...

Ironikern i mig uppskattar att se texten PLATIC-FREE 100% BIODEGRADABLE tryckt på en av de tuffaste plastpåsar jag hållit i min hand. Det är, på något vis, helt i linje med hur vi tacklar ödesfrågorna, dvs sublimt idiotiskt...


I avvaktan på apokalypsen drar jag mitt strå till stacken. Jag fiskar idag med Gulp! som, enligt vad som står att läsa på förpackningen, inte bara är mer effektivt än alla andra beten utan även 100% fritt från plast och biologiskt nedbrytbart. Plastpåsen de är förpackade i är synnerligen rejäl och skulle säkert överleva flera sekler om jag kastade den i naturen. Och jigghuvudena jag använder är fortfarande av bly. Jag orkar inte noja över det när varken jag eller resten av mänskligheten lär överleva seklet.

Efter fisketuren tänker jag frossa på rött kött och potatisgratäng med smör och grädde, allt nedsköljt med portugisiskt rödvin. Om det kommer att lägga mig i en för tidig grav så framstår det som en betydligt trevligare framtidsutsikt än att behöva vara med om alla hemskheter som väntar oss...

Ha en trevlig söndag!

lördag 17 november 2018

Huevos Rancheros



En fisketur utan matsäck känns litet halv. Mackor och termoskaffe fungerar men allra helst vill man (jag) ha varm mat tillagad ute i det fria. Idag blev det en variant på huevos rancheros och efter den braklunchen infann sig någon slags paltkoma och Joel och jag blev sittande i närmare en timme under vilken vi diskuterade och jämförde gäddrag och annat innan vi orkade omgruppera för fortsatt fiske. 

edit. "Köket" består av en liten gasolbrännare (Primus Spider), en stekpanna, en skärbräda, en kniv och en plastslev

Innan jag åkte hemifrån sköljde jag av en förpackning (förkokta) svarta bönor och rev en bit cheddar. På vägen tittade jag in på ICA där jag köpte en röd pepparfrukt, en röd paprika, en vitlök, en gul lök, ett paket krossade tomater,  olja, en förpackning choritzo (3 korvar), ägg och tortillas. Med mig hemifrån hade jag salt, peppar, timjan och BBQ-krydda.

På plats skalade och hackade jag fyra vitlösklyftor, lade dem att fräsa i olja i den heta stekpannan medan jag skalade och hackade den gula löken samt kärnade ur och skar pepparen och paprikan i lagoma bitar. Dessa ingredienser slängdes ned i pannan allt eftersom. I med bönorna. Sedan "skalade" jag korvarna och skar dem i små bitar (helst hade jag velat ha "färsk" choritzo i vilket fall jag använt den kryddade färsen  men man tager vad man haver... De nämnda ingredienserna fick fräsa ett tag, kryddor tillsattes och så hällde jag över de krossade tomaterna varefter det hela fick puttra en stund (medan jag gjorde några kast). När jag bedömde att såsen var lagon fast gjorde jag gropar  genom att trycka med sleven och knäckte ett ägg i varje grop, hällde över den rivna osten, satte på locket (skärbrädan) och väntade tills äggen var klara. Sedan fick anrättningen stå och svalna/stanna ett tag innan vi högg in och fyllde våra tortillas med härligheten.

edit 2. Nu har jag lokaliserat en (lokal) butik som för "färsk" choritzo så nästa gång blir det ännu bättre!

onsdag 14 november 2018

Gäddfiskarens specialknep

Leif Engströms klassiker är den bästa bok som skrivits om svenskt gäddfiske. Den är fortfarande aktuell och eftertraktad men dessvärre sedan decennier utgången på förlaget och i stort sett omöjlig att hitta på antikvariat. Leif och hans insatser borde uppmärksammas och det i mitt tycke bästa sättet att göra det vore att ge ut boken - som fortfarande är aktuell - i en ny upplaga (gärna med en artikel om författaren. Att så inte skett beror antagligen på att det fattas pengar (eller snarare att man inte begriper att det antagligen vore en god affär). Här skulle Sportfiskarna kunna göra en insats. Hedra Leif och hans gärning, sprida en bok som är värd att spridas, kanske tjäna en hacka och få litet extra goodwill. OK, kanske inte lika häftigt och kommersiellt intressant som att synas i samband med Pike Fight men det finns faktiskt sportfiskare, även yngre sådana, som fortfarande läser böcker.

måndag 12 november 2018

Spinnare



När jag var grabb använde vi i stort sett två typer av drag: Spinnare och skeddrag. Av dessa ansågs spinnaren vara det mest effektiva. Idag är utbudet av beten överväldigande, men spinnaren finns kvar. Och den är fortfarande lika effektiv. Många anser att spinnare är för varmt vatten och abborre men faktum är att de fungerar hela säsongen och för all rovfisk. Dessutom är det svårt att misslyckas med en spinnare. Man behöver inte rycka och tricksa med spöt eller laborera med spinnstopp. Låt spinnaren sjunka till rätt djup och veva hem den i lagom takt så kommer huggen. Nästan garanterat. Varför krångla till det?

söndag 11 november 2018

Man får lov att vänja sig

Gråväder och höstrusk kommer snart att följs av snö, is och kyla. Även om snön reflekterar litet ljus finns inte mycket, åtminstone inte mätt i tidsenheter, dagsljus att reflektera. För oss som nevisas med att försöka fånga havsöring längs kusten även vintertid så har vi is - fast landis, "groggis" att vada i och is i spöringarna - att se fram emot.

Själv gillar jag inte is och hur mycket jag än älskar att fiska så kan jag inte förmå mig att gå ut på isen och borra hål för att få göra det. Jag äger visserligen en isborr, en blå Mora av sjuttiotalsmodell i nyskick men... man vet aldrig. Kanske kommer den till användning den här vintern? Eller så blir det ingen vinter? I dessa tider med skumt klimat vet man aldrig. Vi kanske hux flux befinner oss i en ny istid? Den rekordvarma sommaren 2018 var kanske vår sista? Nå, själv hoppas jag (som alltid) på en mild och relativt snöfattig vinter. Då kan man ju i alla fall ägna en eller annan lör- eller söndag åt att stå någonstans längs 
någon kust och nöta. Julafton 2017 firade jag med att stå på Sennebyhaken och kasta så det går att fiska året om, även om man ibland får göra det från iskanten.

Men så här års, när det är så gråmulet att man knappt märker att solen gått upp innan det börjar skymma, är nog den värsta tiden. Det är, åtminstone för mig, svårt att uppamma tillräcklig energi och entusiasm för att komma ut innan dagen mer eller mindre är slut. Men, som Höglund sjöng, man vänjer sig. Och snart vänder det. Igen.

lördag 10 november 2018

Shimano Aero

Aero 2500FA och AR-C Aero Ci4+ 4000


















Shimanos haspelrullar hör till de mest populära och det med all rätt. En av de mer intressanta modellerna är Aero men av någon anledning verkar den inte riktigt ha slagit igenom. Den finns i ett antal olika versioner. Standardmodellen finns i varianterna Spin, Match och Feeder i storlekarna 2500 och 4000. Match och Feedermodellerna, som uppenbarligen är avsedda att appellera till metare, finns såvitt jag vet inte på den svenska marknaden. Vidare finns en Ci4 (Shimanos namn på en lättare grafitplast) i storleken 4000.

Konceptet är en slags nedskalad Big Pit- eller Long Cast-rulle, dvs en rulle med en bred spole med stor diameter och nedväxlad spolrörelse. Rullarna påminner om Ultegra 5500 mfl. Kort sagt en rulle optimerad för långa kast. Perfekt, med andra ord, för mitt älskade havsöringkustfiske och annat landfiske där några extra meter aldrig är i vägen. 2500-rullen väger 280 gram och Ci4 4000-modellen 255 (!) gram. Visserligen är den senare ungefär dubbelt så dyr men den är en sällsynt läcker rulle och den har lovordats av bla Henry Gilbey.

För praktiskt fiske fungerar standardversionen lika bra och den levereras också med en extraspole. Att Shimano säljer sina dyrare rullar utan extraspole (och att dessa är orimligt prissatta när man beställer dem separat) framstår som sniket och dumsnålt. Vi snackar om rullar med en prislapp norr om 3.000 kronorsstrecket så då borde man om inte bjussa på en extraspole kunna lägga på en eller annan hundring på priset och leverera en komplett produkt. SKÄMMES, Shimano! Sådant här beteende gör att ni tappar ansiktet. Så hoppa på era svärd eller skärp er.

Men, som sagt, mycket fina rullar som är värda större uppmärksamhet än de verkar ha fått.

Gråväder



Idag behövde man inget solskydd. Däremot fiskade jag för första gången i höst i handskar. Lagom vind in mot land, rörelse i vattnet, gråmulet och vad jag kunde känna genom vadarna ungefär rätt vattentemperatur. Två känningar men ingen fast fisk. Snart sitter den där.



Använder du solskyddskräm?

Jag är man och använder alltså inte solskyddskräm. Eller några andra krämer utom rakkräm och eftersom jag har helskägg så är min förbrukning av sådan  synnerligen sparsam. Däremot brukar jag vara påklädd och oftast iförd såväl huvudbonad som solglasögon när jag är ute och fiskar i tjänlig väderlek. I många år har jag fått känna mig som en dålig människa och en hudcancerkandidat eftersom jag inte smörjer in mig under den varma årstiden. Men idag känner jag mig upprättad! Solskyddskrämerna innehåller en massa kemikalier som är farliga för miljön. I vart fall för korallreven. Det bör ju innebära att krämerna är giftiga och sådant bör man undvika. Dödar de korallrev så är de rimligen skadliga för annat liv såväl under som över ytan.


För övrigt undviker jag även badstränder under sommarhalvåret. Vintertid kan emellertid vissa av dessa erbjuda goda möjligheter att fånga havsöring. Jag inbillar mig att de som är mest neu... noggranna med att smörja in sig med solskyddskräm på det stora hela taget är samma individer som nuförtiden är laktos- och glutenintoleranta och får dödsångest om de på gatan känner tobaksdoft.

torsdag 8 november 2018

Favorit i repris



Ett av mina första inlägg på bloggen handlade om det klassiska skeddraget Kaleva. Jag kom att tänka på det inlägget när jag för en tid sedan var ute och fiskade med en yngre kamrat. Det enda i min utrustning han reagerade på var ett stort Kaleva som framkallade entusiastiska kommentarer och frågor. Det finns därför, gissar jag, en hel generation fiskare som ännu inte upptäckt denna juvel bland gäddrag. Lika effektivt idag som det var när det fångade sin första fisk. Så skaffa dig ett Kaleva om du inte redan har ett. Har du ett så putsa upp det och ge det ny krok. Sedan är du rustad för att dra upp din PB-gädda.

tisdag 6 november 2018

Samma språk?

Det underlättar den ömsesidiga förståelsen om man har ett gemensamt språk. Att man inom svenkt sportfiske så gärna importerar termer på engelska, upphör aldrig att roa mig. Som catch and release. Norrmännen behövde knappt ens tänka för att översätta det till fang-og-slipp. Och visst skulle fånga och släpp fungera precis lika bra. Men nu tycks sportfiskeeliten vara helt inställd på att amerikanisera vårt sportfiske och förbundet är medsponsor till arrangemang som Pike Fight och Perch Fight. Gäddkampen bedömdes antagligen låta för töntigt? Jag menar, om deltagarna ser ut som racerförare i sina reklambeströdda overaller och sina häftiga glajjor när de gasar på i sina stora båtar och rockmusiken pumpar, så kan man ju helt enkelt inte ge produktionen ett svenskt namn eller?

Läste för övrigt detta om fang-og-slipp: 

Fang-og-slipp blir ofte forstått som et “alt-skal-ut-igjen”-prinsipp. Men dette er bare den mest ekstreme formen. Generelt er det to forskjellige former av fang-og-slipp. På den ene siden står reguleringsstyrt fang-og-slipp, der fisken skal gjenutsettes fordi den er under minstemål eller fredet. Så er det frivillig fang-og-slipp, der for eksempel andre småfisk eller de artene du egentlig ikke liker så godt, blir sluppet ut igjen. Utslippsgraden varierer mye, og spenner fra fiskere som utelukkende slipper ut fredet fisk til de som slipper ut hele fangsten; uavhengig av art eller størrelse.

Det som sägs är ju rätt självklart och som det alltid har varit. I alla tider har vi ju satt åter fisk som enligt lag eller andra bestämmelser inte får tas upp liksom fisk vi av någon anledning - för stor, för liten, inte rätt sort etc - inte vill ha. Men för den skull anser jag mig inta bedriva fånga och släpp-fiske. Däremot har jag svårt att förstå dem - många av dem äter inte ens gärna fisk - som ger sig ut för att fiska med målsättningen att dra upp så mycket fisk som möjligt bara för att släppa tillbaka den. Men så talar vi heller inte samma språk...

söndag 4 november 2018

Söndagsfiske



Söndagar är litet speciella. Litet finare än veckans övriga dagar. Så söndagsfiske ska vara angenämt. Vädret ska helst vara som det var idag. Man bör fiska på en vacker plats och gärna med litet extra trevlig utrustning. Det finns många sätt att förgylla sina bompass.



Denna vackra novembersöndag gjorde jag det genom att inviga min ABU Suverän 4000 (som fått sig några droppar olja och försetts med ny Nanofil). Jag valde mitt allra finaste spö, ett RST M3 SLE (låter som ett samarbete mellan BMW och Mercedes...) Seatrout och begav mig till Skärholmen (Kapellskär, inte Kungens Kurva).



Någon havsöring fick jag inte. Kände jag inte. Såg jag inte och varken hörde eller kände jag lukten av. Så inte heller någon av alla (inalles sex) okända fiskebröder jag såg på platsen, men alla njöt vi av ett angenämt söndagsfiske. Mitt var extra angenämt då jag inskränkt packningen till en liten ask med beten, en tång och en fällkniv. Ja, och så pipan och ett paket Caravelle, förstås. Hade jag bara haft med munharmonikan så hade ingen kunnat skilja mig från Snusmumriken. Bättre blir det inte. Bättre blir man inte. Bättre kan man knappast ha det.

Skynda dig!



Det går snabbt nu. För tre veckor sedan lyste träden i gult och rött, för två veckor sedan var kanalens vatten täckt av löv, förra helgen hade vi snöbyar. Nu står träden allt naknare och dagsljuset är en bristvara. Men ännu är det inte vinter och den här helgen är vädret riktigt inbjudande. Det är bara att ge sig ut om man har möjligheten för snart är det ännu mörkare, kallare och kanske fullt med is och snö. Så skynda dig. Det ska jag själv göra nu så att jag hinner med några kast innan mörkret faller.

Det fria handredskapsfisket

Det fria handredskapsfisket infördes 1985 och föregicks av åtskilliga års utredande och debatt. Om man var med på den tiden eller om man bläddrar i några årgångar av Svenskt Fiske eller FiskeJournalen från tidigt åttiotal så inser man att sportfisket då var annorlunda än vad det är idag. Användandet av tekniska, elektroniska, hjälpmedel som GPS, ekolod, elmotorer var ännu i sin linda och den typiska svenske sportfiskaren stod på en brygga eller satt i en liten roddbåt, eventuellt med en fyrahästars aktersnurra, med ett enhandsspö försett med en Abumatic i näven. Att han fick fisk berodde mycket på att bestånden då var bättre än vad de är idag.

Många "bråkar" om att de måste lösa ett särskilt kort för att få bedriva vissa typser av fiske på vatten som omfattas av det fria handresdkspafisket. De borde besinna sig och reflektera över att det fria fisket inte är någon självklarhet. Hade sportfisket sett ut som det gör idag när lagen kom till är jag långt ifrån säker på att den skulle ha gått igenom.

onsdag 31 oktober 2018

Hur suveräna är de?

Nu har suveränerna anlänt. Visst verkar de vara fina rullar och visst är det intressant att äga några av de sista (?) svensktillverkade haspelrullarna men jag vet inte om jag är sååå himla imponerad. Den ena rullen verkar behöva ett nytt IAR-lager (eller så räcker det med rengöring och ev smörjning). Nå, hur som helst så kommer jag framöver att plocka ner rullarna i deras beståndsdelar, göra rent dessa, smörja och återmontera. Sedan blir det fälttest. Sedan får vi se hur imponerad jag är. Ännu har de inte detroniserat mina japancardinaler (C4 mfl).

tisdag 30 oktober 2018

60 % färre?

Enligt WWF har, globalt, antalet ryggradsdjur de senaste fyra decennierna minskat med 60 %. Fiskar är ryggradsdjur. Hur det är globalt vet jag inte men spontant är jag beredd att rakt av köpa att de fiskbestånd jag fiskar på reducerats med 60 %. Minst. För mina fångster idag är inte hälften av vad de var då, för fyrtio år sedan.

måndag 29 oktober 2018

Måste man kasta långt?

Vi som fiskar havsöring längs kusten vill ofta kunna kasta riktigt långt. Men många gånger hugger fisken på väldigt kort håll, alldeles intill strandkanten. Så det kanske är meningslöst med långa kast?

Naturligtvis inte. Fisken kan finnas var som helst, en eller hundra meter ut. Därför ska man alltid fiska av grundvattnet noga INNAN man vadar ut, för det kan ju finnas fisk där som man effektivt skrämmer bort om man plumsar i och vadar ut tills man står  till midjan i vatten innan man börjar kasta. Sedan, om det inte nappar på grundvattnet ökar ens chanser att hitta fisken med den yta man täcker med sina kast och där är varje meter viktig.

Ser du någon stå på stranden eller bara någon meter ut i vattnet så vada inte förbi honom! Det är synnerligen ohyfsat. OCH korkat.

söndag 28 oktober 2018

Ett charmant ekipage

Den trevliga haspelrullen Shimano Exage 4000FD har jag redan utgjutit mig om. Till havsöringfiske föredrar jag fortfarande monofil nylonlina och Damyl Tectan Power Trout System (det är inte jag som hittat på namnet) 0,25 är en av de bästa linor jag kommit i kontakt med. Den är överdragen med fluorocarbon vilket ska göra den mer eller mindre osynlig i vattnet och ge den en högre tälighet mot nötning. Själv har jag ingen aning om hur osynlig den är för fisken men den verkar förbaskat hal och glider som en oljad blixt - och ljudlöst! - genom spöringarna. Enligt tillverkaren ska den hålla 6 kilo och det är mer än tillräckligt. 



Gladsaxwobblern behöver ingen närmare presentation. Notera att trekroken är utbytt mot en enkeldito. Spöt är ett Shimano Stradic Sea Trout, 9'10'' långt och klassat för betesvikter 8-32 gram (vilket bör innebära att idealvikten ligger runt 20 gram). Det här är ett spö i 3000-kronorsklassen (och det är det värt även om man, som jag gjorde, kan hitta det betydligt billigare). Aktionen är djup, närmast helaktion, och påminner om den hos mina handbygggda RST-spön. RST-spöna är lättare klassade men har ändå mer spänst i klingan. Förmodligen är det, bland annat, därför de är väsentligt mycket dyrare. Ser man till "bang-for-the-buck vinner stradicspöt, men pengar är inte allt här i världen. För som vill ha en riktigt läcker "combo" till havsöringfisket är det här en klockren rekommendation.

Den som funderar över matchningen mellan rulle och spö så är min uppfattning att den är närmast perfekt. Att spöt är dubbelt så dyrt som rullen är som det ska vara, det är på spöt man ska lägga sina pengar. Viktmässigt är 4000-rullen precis lagom för att balansera 10-fotsspöt och använder man, som jag gör, nylonlina är spolens kapacitet också alldeles lagom.

Uppgivet



En inställd spelning är, enligt Ulf Lundell, också en spelning men detsamma gäller inte fiskepass. Man måste åtminstone göra ett ärligt menat försök innan man viker ner sig för att det ska räknas. Det gjorde jag igår. Nio sekundmeter lät inte alltför avskräckande och det lovades ju åtminstone några plusgrader. Inte heller avskräcktes jag att radiovarningarna att bilister med sommar däck (till vilka jag fortfarande hör) borde hålla sig hemma. Så jag körde upp till Fogdö, tog mig ner till stranden och gjorde något tiotal kast i den hårda vinden (om medelvinden var nio sekundmeter så var det åtminstone det dubbla i byarna). Jag såg en havsörn, majestätiskt och till synes oberört, manövrera i den hårda motvinden och en svan , med mycket plask, lyfta i samma vind. Så kom plötsligt byar med snöblandat regn från havet och då började jag tänka på hemfärden och mina sommardäck. Kort sagt: Jag gav upp!

fredag 26 oktober 2018

I väntans tider

Länge har jag stått emot men till sist följde jag Oscar Wildes rekommendation och föll för frestelsen. Så nu väntar jag på leverans av två stycken ABU Suverän haspelrullar. En 2000 och en 4000. Det fick bli min försenade sextioårspresent och min tidiga julklapp till mig själv. Frågan är vad jag ska göra sedan. Är de så bra som mr Hawk säger så kanske det blir till att sälja av resten av rullarsenalen... Med några få undantag. Det vore en tanke. Kanske rensa även i spögarderoben? Och använda pengarna man får in till en (eller några) fiskeresor? Tål att tänka på, men först ska vi se om Suveränerna håller måttet.

torsdag 25 oktober 2018

Fiskarknep

Fiskarknep, eller angler tricks som den tyska originaltiteln lyder, är en liten bilderbok som kom ut 1974. Samma år fick jag ett exemplar av onkel Dagobert och tante Ulla. Boken ger en fin inblick i det tyska (kontinentala) sportfisket som det såg ut i början av sjuttiotalet. En svensk gläds kanske mest åt att den fina rulle som pryder omslaget är en ABU Cardinal 66.

Bilderna, tagna av fotografen Paul Parey, är i svart/vitt och texten, av Ekkehard Wiederholtz, är... tysk.

I boken får man lära sig små knep av varierande halt och användbarhet och ämnena spänner över allt från hur man balanserar ett spö till hur man räddar drag som fastnat i höga trädgrenar.






Ett av mina favorittricks är det om en vadarstav med klyka som kommer väl till pass när man, iförd vadarstövlar, ska genomkrypa (durchkriechen) ett taggtrådsstängsel. Boken kan beskrivas som en dåtida motsvarighet till hundra disparata youtubeklipp om varierande ämnen med fiskeanknytning.

onsdag 24 oktober 2018

Genomlöpare

Dessa uppfinningsrika danska havsöringfiskare som gett oss kastpilkar, kustwobblers, bombarda och genomlöpsdrag. Det är fascinerande, och inspirerande, att se vilken tankemöda de lägger ner på sitt fiske. Vi svenska fiskare framstår i jämförelse som tröga, men med tiden plockar vi upp det som funkar.




Själv har jag alltmer börjat använda genomlöpsdrag. Förmodligen hänger det delvis samman med att utbudet av sådana ökat. Fick jag önska mig något så vore det favoritwobblern .- Vicke 20 gram - i genomlöpsversion...




Efter några säsongers experimenterande så har jag nu fastnat för att montera genomlöpsdraget på en egen tafs av 0,35-0,40 mm FC* (eller FC-överdragen nylon). Detta är (jämfört med att låta dragen och övriga komponenter ligga lösa i draglådan) trassligare när man ska förvara och transportera dragen men fördelarna överväger. Tafsen är ca 40 cm lång och avslutas med ett lekande i vilket jag knyter huvudlinan.

*Fast jag är inte övertygad om FC-linans goda egenskaper och tveksam till om den är miljövänlig. Förmodligen fungerar den gamla hederliga nylonlinan lika bra och jag har börjat (eller återgått) till att alltmer förlita mig på den.




Jag använder alltid en plastpärla för att skydda den knut med vilken kroken sitter i tafsen. De ofta hårda pärlor som följer med draget byter jag mot en mjuk. När det handlar om krokar använder jag små trekrokar eller, allt mera, enkelkrok.




En sak jag nyligen börjat experimentera med är att förse tafsen med en liten hake (Mini Snap) som möjliggör krokbyte.

tisdag 23 oktober 2018

En ny favorit

Em modern rulle har vunnit mitt gillande. Det handlar om Shimano Exage 4000FD av 2014 års modell (nyss utgången). Jag köpte den för vad som angavs vara ett med 50% rabatterat pris (om jag minns rätt gav jag runt 800 kr) och på köpet följde en extraspole med. Jag har därefter skaffat ytterligare extra spolar (och rullar) och den här rullen är numera vad jag oftast börjar packningen inför en fisketur med.



Det är en, designmässigt, väldigt genomtänkt rulle och generation två av den miljonsäljande Exage generation 1. Hur länge den kommer att hålla vet jag inte men den känns betryggande väl hopkommen och Shimanos mellanklassrullar har ett gediget rykte som slitvargar. Snygg är den också och 4000-storleken är vad jag betraktar som "allround". Den hanterar tunna flätlinor utan problem och har tillräcklig linkapacitet för att man ska kunna använda monofil nylon. Slirbromsen är jämn och mjuk (och om man så vill kan man köpa "carbontex" uppgraderingskit på nätet för under hundringen men det har jag inte upplevt något behov av.

En trevlig och pålitlig rulle för allt från jigg- och dropshotfiske efter abborre till normalt gäddspinn och kustfiske. Fungerar perfekt under havsöringspöt. Stark köprekommendation och du kan hitta någon.

edit. Tilläggas bör att jag äger en Shimano Aero 4000FD Ci4, en betydligt dyrare rulle än Exagen (och en ruggigt fin rulle) men jag fiskar lika gärna med Exagen.

söndag 21 oktober 2018

Bompass

Idag fick en D.A.M. Quick 3000, monterad på ett åtskilliga decennier yngre spö av samma märke, komma ut och lufta sig. Tanken var att rullen även skulle motioneras mot åtminstone någon kampvillig höstgädda men tydligen var han som höll i spakarna, dvs jag, inte tillräckligt på hugget. Kompisen fick (påstod han) tre gäddor och hade även ytterligare hugg men själv kände jag inget annat än vass, sjögräs och tångruskor.

Nå, rullen fungerade (naturligtvis) alldeles utmärkt och det  var en skön, något kylig, höstdag på Barnens Ö där vi, för övrigt, inte såg några andra fiskare. Nu väntar åter en arbetsvecka och dagarna, åtminstone den ljusa delen av dem, har blivit så korta att fiske före eller efter arbetsdagen inte är att tänka på. Förhoppningsvis kommer även nästa helg att erbjuda åtminstone någon fisketur.


lördag 20 oktober 2018

Dystopi

Att kustfiske efter havsöring, särskilt här i Roslagen, är de tusen kastens fiske känner jag bättre till än de flesta och att denna höst, efter en historisk varmsommar, inte är som höstar brukar (ska?) vara har jag också klart för mig. Att varken jag eller Joel. trots till synes idealiska förutsättningar, inte ens kunde inbilla oss att någon fisk nosat på våra beten är alltså i sig inte ägnat att förvåna. Ingen av de andra sportfiskarna jag såg där vi var (Kapellskär) hade någon kontakt och jag samspråkade med en erfaren fiskare som var där utan spö och han hade hittills i höst endast fått ett smolt.



Jag vill inte vara alarmist men jag börjar bli orolig. Har havsöringfisket kollapsat? Har alla påfrestningar beståndet utsätts för till slut tagit ut sin rätt? Om resultatet av alla fiskevårdsinsatser, fredningszoner och utsättningar bara blir fler och fetare skarvar och sälar är vi - eller i  vart fall havsöringen - illa ute. Kanske är vi det?

fredag 19 oktober 2018

Att mata skarvar

Facebook är inte min grej men idag gör jag ett undantag då detta tydligen endast lagts ut på fejan. Oavsett vad man må tycka om det syntetiska älvkarlebyfisket - fiske efter odlad fisk i mynningsområdet av en älv i vilken ingen fisk längre kan vandra upp - så är det, dessvärre, ett faktum att havsöringfisket i skärgården är mer eller mindre beroende av odlad och utsatt fisk. Skarvarna (och sälarna) gör naturligtvis ingen skillnad på varifrån lunchen kommer och gapar tacksamt. Det är naturligtvis ohållbart att odla och sätta ut fisk som till större delen går till föda åt den invasiva skarven.

Här är en till länk.

Nå, i helgen tänker jag i alla fall ge mig ut för att se om det till äventyrs blivit någon öring över åt mig. Men jag kommer inte att åka till Sennebyhaken för Flisan har förvandlats till ett skarvdass. Hela klippan är skinande vit av guano och ofta sitter där några hundra feta fåglar och vilar sig mellan räderna. Oddsen för att de ska missa så många öringar att det är mödan värt att vada ut i den fina viken är så dåliga att jag nog prövar min lycka någon annanstans

torsdag 18 oktober 2018

Ideal kastvikt

Vilket är ett spös ideala kastvikt? Jo, det är en vikt på betet som, när man kastar med full kraft, får spöklingan att "ladda" maximalt. Ett för lätt drag räcker inte till för att få ut maximum av klingan och ett för tungt drag överbelastar den så att den uppladdade kraften i klingan inte riktigt orkar kasta iväg draget med maximal fart.

Det är alltså i de situationer där man vill få ut maximal kastlängd ur spöt som den ideala kastvikten är intressant, men det är sällan den anges av tillverkaren. Däremot står det ofta sådant som 7-30 gram, 10-40 gram och annat liknande på klingan. Är dessa siffror korrekta kan man beräkna spöts ideala kastvikt genom att addera den lägsta angivna kastvikten med den högsta och sedan dela med två. 7+30 är 37 vilket, delat på mitten, ger 18,5. Det är naturligtvis ingen exakt vetenskap det handlar om men stämmer oftast ganska bra. Mitt niofots Westin Dynamic är märkt just 7-30 gram och trivs som allra bäst med drag som väger runt 20 gram.

En annan tumregel säger att den ideala kastvikten är 75% av den maximala. Det skulle för samma spö ge en ideal kastvikt på 22,5 gram. Det stämmer också hyfsat bra. Kombinerar man de två formlerna får man ett idealt arbetsområde på 18,5-22,5 gram. Sedan är siffror bara siffror och när kartan inte stämmer med terrängen så är det terrängen som gäller. När man blivit intimt bekant med ett spö vet man ju, av egen erfarenhet, vilka vikter spöt hanterar bäst men står man i begrepp att köpa ett spö som man inte har möjlighet att provkasta så kan ju räkneexemplen ovan ge en viss ledning.

måndag 15 oktober 2018

Så här gör jag, 5

Jag är väl medveten om den hävdvunna definitionen av vad som är UL och jag har utrustning som kvalar in under densamma men det här är den utrustning jag föredrar. Spöt är ett ABU Garcia Devil UL, 5'6'', -10 gram. Ett mycket trevligt spö, framförallt därför att det har ett fullstort grepp. Däremot är det något för kraftigt och några gram för tungt för att vara ett riktigt UL-spö. På det sitter en Revo Neos 20D, dvs en rulle som visserligen väger strax under 200 gram men annars är något för kraftig för att betraktas som UL. Den är emellertid lätt, har en suverän slirbroms och är lagom stor för problemfritt handhavande. På den här spolen sitter en 0,10 mm Sufix Performance flätlina.



Nästan, men inte riktigt UL men förbaskat QUL! Med den här utrustningen klarar jag allt som kan råka hugga i de vatten där jag brukar fiska. I går blev det tex en stöddig tvåhektosborre...

söndag 14 oktober 2018

Ledvärk?


Ännu en vacker och ovanligt varm höstdag! Bara att få uppleva den, dessutom med ett fiskespö i näven, var en sådan lycka att den magra fångsten inte spelade någon roll.

Vi började med Väddö kanal (där ovanligt många fiskare var i gång, såväl längs stränderna som i båtar) och rundade av med några ställen längs Vätö sund.

Vid Bagghusbron fick jag en fråga jag inte kunde besvara. Den gällde om man får gå ut på en brygga och fiska. På bryggan står nämligen en skylt med texten "Förbjudet att vistas på ledverket". Enkelt och klart, om man vet vad ett ledverk är. Jag googlade när jag kom hem men fick till svar frågan: "Menade du ledvärk?" och en massa träffar som handlade om denna åkomma.





























edit. Ett ledverk är en anordning för att styra (leda) båtar genom trånga passager.

tisdag 9 oktober 2018

Nylon eller FC?

Att jag tycker att den monofila nylonlinan fortfarande och även i jämförelse med sk flätlina, är en förträfflig fiskelina har jag redan sagt. Men hur är det då med fluorocarbonlina (FC)? Tja, den är betydligt dyrare än nylonlinan och det är vanskligare att knyta den. I ärlighetens namn ska sägas att jag vid en blindtest antagligen skulle ha svårt att skilja på en nylon- och en FC-lina. Så det är nog tveksamt om jag kommer att köpa mer FC-lina. Det jag använt den till är att skarva på några spölängder som slaglina eller en kortare stump som tafs när jag använder flätlina vid mitt fiske, men det blir billigare och minst lika bra med nylon.

måndag 8 oktober 2018

Back to basics! 2

BTW, som det heter, så kändes (och fungerade) det väldigt bra att fiska med min Back-to-basics-utrustning. Gav mersmak, faktiskt. Men ännu är jag inte beredd att deponera eller göra mig av med min (absurt) omfattande utrustning.

Exagen är en förbaskat trevlig rulle och 4000-storleken är, för en fullvuxen karl med rejäla labbar och normal finmotorik, användarvänlig. Det lätta sjufotsspöt är hur läckert som helst och kastade såväl små abborrjiggar som tyngre beten utan att krångla. Nästa test blir att kustfiska efter havsöring med grejorna.

söndag 7 oktober 2018

Kevlar

Av kevlar gör man, bland annat, skottsäkra västar. Stål körde man med i rustningar redan på medeltiden och alla som var med då har strukit med. Så kevlar som tafsmaterial låter ju mer modernt än stål. Men efter dagens fiske är jag tveksam. Jag hade en tafs av Optima Kevlar Tress när en kilogädda tog min jigg (Delalande Sandra) så entusiastiskt att kroken satt i svalget. Jag stod högt och marklutningen ner mot kanalen var ca 45 grader, dvs inte så att det inbjöd till klättring. Grabben (och håven) var några hundra meter bort så jag halade upp fisken längs slänten. Precis när den var på plan mark gick kevlartafsen av.

Jag är skeptisk.

En helt vanlig fiskedag


Skrutit med sina fångster har sportfiskare gjort i alla tider men nu, med sociala medier och äventyrskameror och jag vet inte vad så har det hela - det är i alla fall min uppfattning - gått helt överstyr. För många verkar det hela mer handla om prestationshets än avkoppling och det var väl ändå inte riktigt meningen?






Själv hade jag idag, i sällskap med yngste grabben, en fin fiskedag. Termoskaffet smakade gott, så även leverpastejsmackorna och munkarna (som dock visade sig innehålla vaniljkräm och inte det äppelmos som utlovats...).




Och fisk fick vi. Jag en gädda klart över de 40 cm som är gränsen för vad som får tas upp och ännu klarare under maximimåttet 75 cm...* Grabben fick en fin abborre.

*edit. Panerade (vända i grahamsmjöl) och stekta gäddfiléer med kokt potatis, remouladsås och ett glas chardonnay blev en perfekt slutpunkt efter en fin dag.