Leta i den här bloggen

onsdag 26 december 2018

Annandagsfiske



I dag använde jag just bara vanliga (Viking) gummistövlar för att vada ut några meter i det grunda och stilla vattnet. Visserligen fick jag ingen fisk, men det fick inte heller min flugfiskande broder som stod utvadad till midjan. Och mina stövlar var suveränt sköna för den ca halvkilometerlånga promenaden från bilen till fiskeplatsen


tisdag 25 december 2018

Om vadning och vadare, 7

Glöm för allt i världen inte de vanliga, höga, gummistövlarna! Håller fötterna torra och varma, är - om man köpt rätt och inte snålat - bra att gå i och skyddar effektivt mot fästingar. Att kunna kliva omkring i vattnet, även om det inte går högre än till fotknölarna, kan ofta vara hela skillnaden mellan ett hopplöst läge på stranden och ett effektivt fiske. En riktig fiskare bär inte låg- eller gymnastikskor.

Bra stövlar är gjorda av gummi (inte plast). Stövlar av riktigt (natur-)gummi kräver skötsel för att inte åldras och spricka. Det finns många tillverkare men jag föredrar Viking och Nokia. Jag brukar ta till storleken rejält och vill alltid ha en tjock innersula av yllefilt i mina stövlar.

måndag 24 december 2018

25.000

Idag (alldeles nyss) tickade bloggens räkneverk förbi 25.000 sidvisningar.

söndag 23 december 2018

En julhälsning

Från det förbund som tappat sin etiska kompass och som lierat sig med det sportfiskeindustriella koomplexet kommer då och då något vettigt. Som tex den här julhälsningen. Synd bara att man håller på med så mycket dumheter och har så lågt i tak på sitt eget diskussionsforum. Annars hade jag antagligen fortfarande varit medlem. Men God Jul och Gott Nytt alla Sportfiskare och alla sportfiskare!


Vi tror inte på tomten. Men vi tror på barnen. Sportfiskarnas generalsekreterare Sten Frohm skickar en julhälsning.


I år har vi tagit ut fler än 35 000 barn till vattnet där de fått uppleva myllret av liv under ytan och prova på fiske. Vi är övertygade om att ett tidigt väckt intresse för fiske och friluftsliv leder till en förståelse för att vi måste ta hand om vår natur. Julias önskelista på bilden är ett exempel på det.


Vi är stolta över att vara den enda organisationen i landet som tillvaratar intresset för de nästan två miljoner barn, ungdomar och vuxna som fiskar varje år. Vår styrka är att vi både brukar och bevarar. Förbundets praktiska vatten- och fiskevårdsarbete har slagit rekord i år. Aldrig tidigare har vi satt spaden i marken på så många platser runtom i landet samtidigt.


Under året har vi också uppmärksammat krisen för torsken. För det handlar ju egentligen om vad vi vill att de ska växa upp till, barnen. Det kan låta otroligt idag men att åka ut och pilka torsk och fånga välvuxen fisk till middag var vanligt när jag växte upp.


Vi önskar att våra barn och barnbarn ska få uppleva ett hav i balans och levande sjöar och vattendrag. För att nå dit krävs ditt engagemang. Tack på förhand.


Om Julias främsta önskan till tomten ska slå in krävs det att något görs nu direkt. Och vi kan ju tyvärr inte lita på tomten. (Men schhh, säg inget till barnen!)


Nästa år firar vi 100 år som förbund. Det har varit ett sekel av utveckling. Samtidigt har utvecklingen bara börjat. Vår vision är: Hållbart fiske i friska vatten – för alla.


God jul och gott nytt år önskar vi från Sportfiskarna.


Sten Frohm

Generalsekreterare

Ovisshet

I morgon är det julafton. Då hoppas jag kunna följa min egen jultradition, att ta med en termos kaffe och ge mig ut för att kasta efter havsöring. Men det kan bli kärvt. Visserligen lovar meteorologerna sol men också rätt många minusgrader. Sedan är det ju det där med öppet vatten. Så här ser dagens israpport ut:

ÅLANDS HAV Nyis i skyddade vikar. Kommande dygnet viss nyisbildning. SKÄRGÅRDSHAVET Nyis i skyddade vikar. Kommande dygnet viss nyisbildning. 

Viss nyisbildning är väl samma sak som oviss nyisbildning? Vi får se, helt enkelt. Går det så går det. Isbildning i spöringarna är i stort sett garanterad. ingen ovisshet där inte. I värsta fall får jag väl nöja mig med att njuta mitt julkaffe på stranden. Värre kan man ha det.

Ögonfröjd


Ambassadeur - The Red Reel - var den rulle som satte Sverige på kartan när det handlar om utrustning. En smått otrolig framgångssaga om hur en taxameterfabrik under krigsåren sadlat om till att tillverka spinnrullar för att så komma på det svårslagna konceptet med frikopplingsbar spole i kombination med synkroniserad linspridare. Resten är, som det heter, historia.



Originalet är naturligtvis den röda Ambassadeur 5000 med dubbelvev med pärlemorvita vevknoppar. En vacker rulle, men jag tycker att den något bredare 6000-modellen är ännu behagligare att vila ögonen på. Snyggast är den svarta 6000C med enkelveven med kromad motvikt. Även 5000 är snyggast med denna vev. Så här har ni de två snyggaste ambassadeurerna.



Roligt är att originalmodellen - även om den ser rätt annorlunda ut såväl inuti som utanpå - fortfarande tillverkas (i Svängsta!) och säljer (i hela världen).

lördag 22 december 2018

Jul, jul, signade jul

I år har, för mig, tiden före jul- och nyårshelgerna varit mer än vanligt fyllda av arbete och jag måste även arbeta (mer än heltid) vardagarna mellan jul och nyår. Därför har jag inte hunnit uppdatera bloggen. Å andra sidan så har säkert ni andra/bättre saker att ägna er åt just nu än att hänga här.

Traditioner gillar jag men Kalle Anka har jag växt ifrån och Karl Bertil kan jag utantill. Julklappar (utom till barnbarnen) och julkort har jag rationaliserat bort. Äter och dricker för mycket gör jag året om. Däremot försöker jag etablera och upprätthålla en alldeles egen jultradition: Att på julafton fiska efter havsöring på ett av mina absoluta favoritställen. Just nu är prognosen -8 grader Celsius och sol. Klart genomförbart.

tisdag 18 december 2018

Uppochned?


Jag vet, en riktig karl läser aldrig manualen innan han börjar använda något. Det korrekta förhållningssättet är att slänga bruksanvisningen med det övriga emballaget. Men idag hade jag anledning att bläddra i manualen till en Ambassadeur.


Sådana här handledningar innehåller ofta hjälpsamma bilder. En bild säger, som bekant, mer än tusen ord. Ibland säger bilden andra saker än texten och då blir det knepigt, i vart fall för oss som även stavar oss igenom den kortfattade texten.

Tummen fick ABU rätt men det här med upp och ner visade sig vara knepigare. För visst hålls spöt i illustrationen så att rullens vev pekar nedåt? Och visst står det i texten att spöt och rullen ska hållas så att handtaget pekar uppåt?

Av detta lär man sig att man lugnt kan fortsätta att inte läsa manualer. Jag menar, när inte ens de som skriver dem har koll framstår det ju mest som slöseri med tid.

söndag 16 december 2018

Tokfan!

Min mormor hade ett uttryck som hon ofta fann anledning att använda: "Tokfan på rullskridskor!" Det betecknade manifestationer av synnerlig mänsklig enfald, beteenden som, om hon inte haft detta uttryck, förmodligen hade gjort henne mållös. Det här var innan det fanns rullskidor och på en tid då inga vuxna människor setts åka just rullskridskor. Hade mormor levt idag hade hon nog fått revidera sin uppfattning om gränserna för hur urbota dumma tilltag människor är i stånd till betydligt.

Själv har jag ibland ifrågasatt mitt förstånd och goda omdöme när jag gett mig ut för att fiska under eländiga och/eller hopplösa förhållanden. Idag, till exempel, drog jag länge på verkställandet av beslutet att lämna TV-soffan för ännu ett sannolikt bompass efter havsöring. Men frisk luft och motion sägs vara nyttigt och det får man ju så att säga på köpet när man ger sig ut med ett spö i näven.

Men vad möts jag av när jag anländer till den grunda vik där det för dagen råder pålandsvind? Jo, en, två nej tre tokfan på... windsurfingbrädor! Folk är famimig inte kloka!

lördag 15 december 2018

Om vadning och vadare, 6

Vadarstövlarna, dvs de som går upp till grenen, är mina favoriter. Det är sällan, där jag fiskar, jag har behov av att vada längre ut än att jag står till knäna i vatten och de är bekväma att gå i. Det par jag köpte på åttiotalet är utslitna och jag vet inte riktigt vilket par i ordningen jag nu sliter på.

De pass då jag vet att jag kommer att stå i vatten till midjan eller om det är riktigt kallt använder jag neoprenvadare. Jag har i några år haft ett par Abu Garcia som jag vill minnas att jag köpte på Jula för runt femhundra spänn och de har fungerat och fungerar alldeles utmärkt. Nu har jag köpt ett par från Fladen Fishing (dyrare men väldigt bra), detta inte för att abuvadarna tagit slut utan för att jag tänkte deponera dem i Visby.

Båda mina par neoprenvadare är i tjockleken 4 mm. De är tillräckligt såväl smidiga som varma. De har också filtsula (vilket jag starkt rekommenderar). Mina vadarstövlar, däremot, har vanliga stövelsulor men så användes de också mer till att gå och klättra på klippor i än vadning.

Återanvändning



Vi sportfiskare bör naturligtvis (liksom vi alla) vara rädda om vår planet och nu har jag dragit ett litet, litet stå till stacken. Mina favoritjeans - ett par grå - gav efter cirka tio års tjänst slutgiltigt upp. Men jag slängde dem inte rakt av utan istället klippte jag ut delar av användbart tyg och av dessa bitar har jag nu sytt förvaringspåsar till några av mina spinnrullar. Jag har tyg kvar och det är skidskytte och skidåkning på TV så det blir några påsar till under dagen.

edit. Tio påsar har jag nu tråcklat ihop av de gamla brallorna (och det finns nog tyg till en påse till). Känns tillfredsställande på något vis.

torsdag 13 december 2018

Abu Garcia Ambassadeur 6500 CB Factory Tuned



Många haspelrullar har passerat revy här på bloggen och fler kommer. Garanterat. Men det finns ju sådana där som snurrar också, Spinnrullar, som vi kallar den, eller multiplikatorrullar. När det gäller sådana behöver i svenskar inte gå över ån efter vatten. Visst, det finns sådana rullar av andra fabrikat men sedan 1952 - året då Ambassadeur 5000 introduceras - är fabriken i Svängsta världsledande och det är fortfarande där de klassiska, runda, ambassadeurrullarna tillverkas. Låt oss hoppas att det får förbli så!



Hur som helst, jag använder ibland multirulle till mitt havsöringfiske från kusten. Av ergonomiska skäl. Under långa pass blir det nämligen tröttsamt att stå i en och samma arbetsställning och då kan det vara skönt att byta från haspeln till multin. Men det sker, eller har åtminstone skett, till priset av några meter i kastlängd. I vinter tänkte jag råda bot på detta och har börjat projekt trimning. En gammal 5500 C3 är den hetaste kandidaten.



Fast sådant där tar tid, särskilt om det ska göras ordentligt. Och ibland kan man ju ta genvägar. Så för att ha en hyfsat vass multirulle att fiska med tills dess så har jag nu köpt en fabrikstrimmad. Känns litet som att äga en sportbil (och färgen är ju också rätt i det avseendet).



Rullen packades upp i går kväll. Snart ska den få komma ut och visa vad den går för, men just nu utgör den mitt enda julpynt. Jag måste leta rätt på de där små tomtarna...



Enligt vad jag - utan att skruva isär rullen - lyckats utröna så har den keramhybridlager i spolen, kullagrat mellandrev och kullagrad evighetsskruv plus en massa annat godis. Den är byggd och trimmad av rullbyggarna i Svängsta så jag misstänker att den är smord som alla andra rullar därifrån (och alltså skulle tjäna på en avfettning och omsmörjning) men jag kan förstås ha fel om detta.

tisdag 11 december 2018

Winter is coming

Jag är visserligen ingen Game of Thrones-fan men det är, efter en rekordvarm sommar och en hyfsat mild höst, bara att konstatera faktum. Vintern står för dörren. Men inte riktigt än. Åtminstone den kommande helgen ser ut att kunna bjuda öppet vatten utan landis, möjligen litet is i spöringarna men inte värre än att det går att hantera. Och kompisen rapporterade två havsöringar och en fin regnbåge från dagens fiske. Det låter ju bra. Alla tre högg tidigt på morgonen, sa han, före nio. Det lät ju mindre lockande, men...

söndag 2 december 2018

Duger en "gammal" Ambassadeur 5000 till kustfiske efter havsöring? 1



Mina projekt har en tendens att ta vägar jag inte förutsett. Nyss fick jag (delvis beroende på ett spontanköp av ett spö) för mig att jag ska "hotta upp" en gammal Ambassadeur C3 för att använda den på just det spöt. Av någon anledning sitter nu en 5000 B av årsmodell -90 där istället. En klassisk multirulle utan ett enda kullager. Kan det verkligen fungera? Tja, med en några decennier äldre 5000 har jag fångat havsöring vid kusten förut (så jag är inte särskilt orolig) men nu handlar det mera om att se hur bra jag kan få den här rullen att kasta. Eller, om man så vill, hur långt jag kan kasta med den. Det finns många sätt att göra tillvaron intressant.

Basic och Old School

Ett spö täljt av hassel. Lina, flöte, sänke och krok. Mitt första metspö var just ett sådant, täljt av min pappa (eller om jag själv fick tälja under hans överinseende, jag fick tidigt förtroendet att hantera kniv på våra utflykter).

Senare fick jag ett köpespö i bambu. Nu finns billiga och väldigt fina telekopiska spön. Men ändå... Känslan att sitta och meta med ett nytäljt spö och en enkel metrev är svårslagen. Sportfiske behöver egentligen inte vara märkvärdigare än så och blir egentligen inte bättre.

http://www.365slojd.se/projects/96-gor-ett-metspo

Om vadning och vadare, 5

Vadarstavar finns att köpa. Själv brukar jag leta rätt på en lämplig stav vid fiskeplatsen (eller ute i skogen). När det har avverkats brukar man ta hand om ved och virke men klenare dimensioner blir allt som oftast liggande. En sådan tar jag hand om, kapar till lämplig längd och hyfsar till med slidkniven. Sedan får den komma hem och torka. Jag förser den sedan med en rem (att hänga över nacken) så att jag kan lägga ifrån mig den på vattenytan utan att den flyter bort (för jag vill ha båda händerna/armarna fria för fisket).

Skulle man hitta en verklig favoritstav så kan man om man så vill lägga ned jobb på att ytbehandla den så att den ska hålla länge och kanske förse den med en doppsko men jag täljer mig hellre en ny stav när den gamla gjort sitt. Det tar inte många minuter.

lördag 1 december 2018

Om vadning och vadare, 4

Idag var jag ute på Väddö. Vinden var inte särskilt stark men det var rejäla dyningar och dito bränningar inne på grundvattnet. Det brukar bli så när vattenmassorna i det djupa Ålands hav väl kommit i rörelse. Hur som helst så bedömde jag det, efter några försök så om inte direkt livsfarligt så meningslöst att försöka fiska där. Min yngre och mer ivriga fiskekompis, Joel, hade nya vadare och hade redan varit ute några timmar när jag anslöt och han hade mycket riktigt varit nära att slås omkull när han varit aningen för djärv. Själv täljde jag mig en provisorisk vadarstav men inte ens med stöd av den kände jag mig säker när jag försökte ta mig såpass långt ut att det var rimligt att försöka kasta. En vadarstav är annars ett förträffligt hjälpmedel och borde, strängt taget, alltid ingå i utrustningen.

Förhoppningsvis har sjön lugnat sig tills i morgon. Vi omgrupperade till en lävik där det gick att vada utan att riskera att bli dränkt men där var vattnet som kålsoppa. Det är ett gott tecken. I morgon är det förhoppningsvis vadbart och lagom grumligt (men inte så att man får gräs på kroken i varje kast). I så fall är förhållandena närmast ideala (men det betyder ju inte att man garanterat får fisk).

Man kan, för övrigt, ställa sig frågan om det längre finns såpass mycket havsöring kvar i skärgården att det är meningsfullt att fiska efter den. Nyligen avgjordes Österåkers sportfiskeklubbs Seatrout Challenge. 100 fiskare (med båt!) lyckades tillsammans få upp tre (3) godkända fiskar.

Om vadning och vadare, 3

De gotlänska kusterna är, merendels, lättvadade. Oftast är det tämligen långgrund sandbotten eller släta kalkstenshällar. Men som vid all vadning lurar farorna. Dyningar och underströmmar är förrädiska. Och oerhört starka. Eftersom man inte kan kämpa emot dem om de fått en i sitt grepp gäller det att till varje pris undvika detta.

Själv har jag som tumregel att inte vada djupare än att vattnet går upp på låren (till grenen). Då står man fortfarande hyfsat stadigt men går man djupare  har man snart ingenting att sätta emot vattnets krafter, detta då kroppen är i princip viktlös i vattnet. Ju större del av sin kroppstyngd man håller ovanför ytan desto säkrare står man.

Att halka omkull kan vara fatalt och är i vart fall sällan trevligt. Själv föredrar jag vadare med filtsulor. Dessa ger bra skydd mot halkning och, inbillar jag mig, hjälper en att föra litet mindre oväsen under ytan.