Leta i den här bloggen

torsdag 21 juni 2018

Landfiske

Jag är en landfiskare, dvs jag fiskar helst stående eller sittande på en strand. Eller en brygga eller utvadad en bit i vattnet men med fast mark under mina fötter. Att man kommer åt bättre och ofta har större chans att få fisk om man 



bedriver sitt fiske från en båt är jag fullt medveten om. Men båtar är obekväma. Och bängliga. Har man båt är man också begränsad. Antingen till att fiska där man har sin båt liggande. Eller så ska man dra runt den på en trailer. Det är inget för mig.

Think like a fish?



Mycket av det de fiskar vi vill få att fastna på våra krokar uppträder i stim. Det gäller småfisk såväl som räkor och annat. Även när det inte handlar om stimbildning i egentlig mening så samlas ofta ett stort antal individer på en begränsad yta och det är, helt naturligt, till sådana ställen den hungriga fisken söker sig. Det kan därför vara en god idé att få sitt bete att efterlikna inte bara ett byte utan flera. Det vanligaste sättet att göra detta är den sk häcklan (eller, som den heter på modern svenska, sabikiriggen). Den består av flera beten knutna efter varandra på en linstump. Traditionellt har vart och ett av dessa beten en krok men det gör man ju som man vill. Man kan alltså knyta en eller flera upphängare utan krok framför sitt drag.

En annan intressant variant är det spinnerbait som syns på bilden ovan. Enligt tillverkaren, Sebile, ska det simulera ett litet "stim". Jag gillar tanken, men hur fisken uppfattar saken vet man ju aldrig. Betestillverkaren Storm har ju en slogan som lyder: "THINK LIKE A FISH" men det är väl i vart fall oklart om fiskar tänker och i den mån de gör det vet vi inte hur. Däremot kan man ju ha sina teorier om hur de uppfattar saker och ting och vad de reagerar på.

tisdag 19 juni 2018

Fina "gamla" spön

SPORTEX. Antingen vet man eller så vet man inte, men för oss som vet så förknippas namnet med väldigt fina spön. Själv blir jag glad när jag ser att ett Sportex Carbon Fibre Sportex Turbo Pike 9, SP2755, 275cm, 9ft Wurfgewicht 40-80, ett synnerligen trevligt spö för just gädda men även annat fiske med tyngre beten är prissatt till 165 euro. Ett mycket rimligt pris. Det handlar om kolfiberspön men det här är old school, dvs är varken så lätt eller har så hysteriskt snabb aktion som är mode nuförtiden.

Vem kan man lita på?

Att man inte bör svälja alt man läser på nätet visste vi (?) redan, men vem  i hela världen kan man lita på? Själv litar jag på Alan Hawk. Och några till. Och ni kan naturligtvis lita på det jag skriver här...


Så här skriver Alan:

I'll give you the short version in a few words first: the vast majority of all the positive reviews you read anywhere of any product or service are fake, and virtually everyone does it no matter how respectable you perceive them to be. The exceptions are too few to the point of being statistically insignificant. This is the short version and you can stop reading now, or you can continue to read if you want the long and painful version that will most likely make you hate the world.

Naturtroget?

En vanlig uppfattning är att ett bete för att vara effektivt bör vara så naturtroget, dvs så likt den naturligt förekommande bytesfisken, som möjligt. Det ligger naturligtvis något i detta. Gädda äter mört och försöker gör så även om mörten är tacklad på en krok. En wobbler eller något annat drag som liknar en mört fungerar ofta.




Men hur pass naturtroget imiterar en stansad plåtbit eller ett stycke - hård eller mjuk - plast en levande fisk? Tillverkarna förför oss med beten som för oss är väldigt lika, till exempel, en mört och vi hugger glatt på dessa. Men hur uppfattar, till exempel, gäddan samma drag när vi vevar hem det genom vattnet?

Alla som fiskat ett tag har upplevt den frustrerande situationen att en rovfisk följer efter draget utan att hugga. Konstbetet har uppenbarligen lyckats påkalla fiskens uppmärksamhet men av någon anledning inte utlöst ett hugg. Säg nu att draget i exemplet är en oerhört, som vi uppfattar den, naturtrogen imitation av någon på platsen förekommande bytesfisk. Ändå ratas den av rovfisken. Så då byter vi drag. Knyter på en liten spinnare eller ett neonfärgat skeddrag och - PANG! - där satt den.




När jag fiskar abborre gör jag det ofta med en mjukplastjigg tacklad på en traditionell jiggskalle. Det finns numera små mjukisar som ser precis ut som små fiskglin, spiggar eller annan småfisk och visst får jag ibland napp på dessa. Men mina säkraste kort i jigglådan är ändå en gul curly tail (aka twister) eller en liten shadjigg i färgen motor oil. Röd/vita jiggkroppar brukar också kunna vara giftiga, precis som wobblers i samma orimliga (sett till vad som naturligt simmar i våra vatten) färgkombination är klassiska (och pålitliga) beten för såväl gädda som gös.

I min arsenal av havsöringbeten finns många mer eller mindre naturtrogna tobisimitationer och andra drag som, åtminstone för mina ögon, är förvillande lika spigg, småströmming och andra för öringen naturliga byten. Ändå är röda kustwobblers med svart rygg den färgkombination som genom åren gett mig mest fisk. Tvåa kommer färgkombinationen gul/orange.



När vi väljer beten i butiken ser vi dem på ett helt annat sätt än när de rör sig i vattnet. Hur fisken uppfattar dem har vi inte en susning om. Dessutom är vad vi ser begränsat till just synsinnet. Fiskar har syn men vi vet litet om hur de ser och vilken betydelse synsinnet har jämfört med övriga sinnen när fisken söker föda vet vi ännu mindre om.

Jag har alltid, sedan jag var liten grabb, tyckt om att titta på fiskar. Hur de rör sig i vattnet. precis som vi så är fiskarna rätt bekväma av sig och rör sig så litet som möjligt. Helst står de i skuggan och vilar Men när de rör sig, hur ser de då ut? Jag har hittills aldrig sett en fisk simma som ett skeddrag, en wobbler eller en spinnare. Och stjärten på en simmande fisk rör sig absolut inte som en paddle tail. Eller, för den delen, som en curly tail. Om i vilket tempo fiskar naturligt rör sig har jag redan skrivit.



Nyligen köpte jag ett jiggset innehållande bland annat tuschpennor för att dekorera betena. Färgen i dessa pennor innehåller doftämnen. Vitlök och anis. De enda fiskar jag kommit i kontakt med som doftat vitlök har kommit direkt från ugnen.

Min slutsats är att egentligen inga av de drag vi spinn- och haspelfiskare använder är särskilt naturtrogna imitationer av fiskens naturliga byten men att detta spelar mindre roll. När en fisk hugger på tex en wobbler som är en holografisk representation av tex en löja så är det dessutom omöjligt att veta om det är denna dragets likhet med en löja som utlöst hugget, särskilt som kompisen i båten samtidigt fick hugg på ett illorange mjukplastbete.

söndag 17 juni 2018

Solrök

Sikten ut över Ålands hav var kanske hundra meter. Inte mer.


Om en vecka är det midsommar och för en tjugofem år sedan tog jag vid den här tiden, en solig och varm sommardag, två fina havsöringar vid Sennerbyhaken och det är, tycker jag, roligare att fiska öring än strömming. Och mindre kladd och mindre att ta reda på. Så Haken blev det och en trevlig stund.


Litet spännande var det för en gubbe med käpp att klättra på klipporna idag.


Vattnet är fortfarande hyfsat kallt i Ålands hav vilket, i kombination med den obarmhärtiga solen, gav upphov till fenomenet solrök (vilket är en slags dimma). Jag frestade med en 18 grams Jensenpilk med grön rygg (eftersom ju strömmingen går till) men förgäves. På hemvägen köpte jag två strömmingshäcklor i järnhandeln i Älmsta...


Vad spelar det för roll om man får fisk eller inte när man får fiska i så vackra omgivningar?

lördag 16 juni 2018

Entrecote

Ett trevligt ekipage för jiggfiske. Ett åttafots Shimano Yasei AX Red Trout för kastvikter upp till 20 gram och en Mr Charles Big Guy 1000 med 0,12 mm Fireline Crystal.

Den här säsongen är jag, till skillnad från vad fallet var i fjol, skapligt rörlig.  Ändå har det, sedan jag var nere på Gotland senast, inte blivit något fiske. Förklaringen stavas J O B B... Nå, idag packade jag utrustningen för jiggfiske efter abborre och testade några ställen vid Vätösundet för man kommer åt från land. Ingenting, men hade jag, som alla andra som var ute, satsat på strömming så hade jag sluppit äta entrecote i kväll. Men det är smällar man får ta.