Leta i den här bloggen

lördag 21 juli 2018

Assist hook



Ja, då var vi där igen, vad ska vi kalla den här företeelsen på Ärans och Hjältarnas språk? Tillsvidare kör jag med den utrikiska termen. Hur som helst, en assist hook är en enkelkrok som, typiskt sett, är fäst till draget via en kort tafs. Eftersom jag anser att enkelkrok strängt taget är den enda typ av krok som borde få användas vid sportfiske gillar jag idén. Det tycks även IGFA göra.

På bilden ovan syns en liten pilk på vilken jag tagit bort trekroken och ersatt den med an assist hook. Jag har anpassat tafsen så att kroken ska hamna nära ögat på pilken, detta enligt teorin att huggen oftast rikas mot ögat (vilket är skälet till att ha ett öga på betet). Hade jag velat ha kroken mer mitt på pilken så hade jag kunnat göra en kortare tafs eller helt enkelt ha fäst kroken med en fjäderring (split ring för er som inte förstår svenska) till lekandet.

Att byta ut trekroken (eller, i värsta fall, trekrokarna) mot en assist hook ger, förutom de vanliga fördelarna med enkelkrok (färre bottennapp, säkrare krokfäste, lättare att kroka av, mindre skador på fisk som ska återutsättas osv) samma fördel som man försöker uppnå när man på tex ett havsöringdrag kör med dubbla fjäderringar mellan krok och bete, dvs att det blir svårare för fisken att använda draget(s vikt) som en hävpunkt för att slå sig fri.

Till hösten blir ett projekt att experimentera med assist hooks på mina kustwobblers och havsöringdrag. Det ska bli intressant.

edit. Ser just att min assist hook inte uppfyller IGFA:s nya regler. Det får jag fundera på...

Regn!

Äntligen! Det regnade när jag vaknade vid sextiden och det strilar fortfarande. Hoppas att det håller i sig åtminstone hela förmiddagen. Sedan kan man leta mask och kanske ta vara på den (förhoppningsvis) ökade aktiviteten i vattnet efter syretillskottet. Och skulle det regna hela helgen så tänker jag inte klaga. Allvarligt talat så tar jag hellre regn än de extremtemparaturer som rått den senaste veckan.

fredag 20 juli 2018

Nylon eller flätlina?

Jag var förbi Dogger i eftermiddags för att köpa lina.När jag stod där kom en gentleman in för att få flätlinan på sin Ambassadeur utbytt mot nylon. Han hade upptäckt att kompisen, som använde nylon, fick bortåt tio gånger så mycket fisk (det var gös det handlade om) och insåg att linan kunde vara förklaringen.

Skarvfunderingar 3


Så här ser det ut när jag skarvat en chocktafs (av flätlina, den blå) till en huvudlina (flätlina, den gula) med en Slim Beauty Knot. Den knuten löper utan problem genom spöringarna och den håller. I tafsänden en ögla (Figure Eight Loop) i vilken ändtacklet kan fästas. Enkelt. Naturligtvis är tafsen längre när jag fiskar (typ två spölängder) men det hade blivit bökigt att fotografera.

edit.

Här har jag skarvat en tafs av 0,35 mm Svartzonker Berkley Fireline Braid på 0,10 mm Fladen Fishing Maxximus Braid. Den grova tafsen klarar utan vidare sänken på 125 gram och är hyfsat skonsam mot pekfingret. Den tunna huvudlinan, gärna på en teflonspole, ger enormt långa kast.

torsdag 19 juli 2018

Väddöskräcken

Även om jag i mycket håller fast vid det gamla så är jag ingalunda främmande för att prova på nymodigheter. I helgen behövde jag några lekanden och tittade in på den lilla butiken som ligger i backen ovanför järnhandeln i Älmsta. Där föll mina ögon på några julgransprydnader som verkade litet malplacerade så här i sommarvärmen. Det visade sig vara beten som tillverkats av medlemmar (juniorer) i den nystartade (?) Väddö Sportfiskeklubb* (som organisatoriskt tydligen är en sektion i Väddö IF). Naturligtvis köpte jag några (för att testa och för att stötta).


150 kr/st kostade dessa välgjorda beten.


Jag gillade att de såldes utan förpackning. Däremot borde betet ha ett namn. Väddöskräcken? Hur som helst så borde det kunna locka en eller annan gädda till hugg. Vi får se i höst, när det blivit litet svalare. Just nu är det alldeles för varmt för att jag ska orka fiska och jag tror att gäddorna (åtminstone de stora och kloka) uppsökt svalare vatten än det jag når från land.

*Klubben lär ha en facebooksida, men själv befattar jag mig inte med fejan.

tisdag 17 juli 2018

Skarvfunderingar 2

Att en knut försvagar linan ligger det förvisso något i, men på det stora hela taget så är det en fördom  som upphöjts till sanning, en sanning som blivit ett alibi för att undvika knutar. Helt går det naturligtvis inte att smita från problemet eftersom man måste dels knyta linan runt spolaxeln och sedan knyta fast linan i betet/beteslåset/kroken. Men de flesta verkar bli osäkra när det handlar om att skarva ihop två bitar lina. Jag har till och med sett exempel på hur de som insett det kloka i att när man använder flätlina ha en bit fluorocarbon- eller nylonlina närmast betet använder ett lekande för att göra skarven. Sådant är patetiskt.

Själv använder jag så litet metallskrot -onödiga fjäderringar, beteslås och lekanden -som möjligt. När mitt fiske kräver en vajertafs använder jag mig oftast av knytbar vajer som går att skarva ihop med nylon-eller flätlinan med en lämplig knut. Och när jag använder flätlina skarvar jag nästan rutinmässigt på ca två spölängder nylon, FC (eller FC-överdragen nylon) mellan flätlinan och betet. Ofta när jag fiskar med nylonlina använder jag en tunn huvudlina och skarvar på en grövre slaglina (för att möjliggöra långa kast med tyngre beten än vad huvudlinan klarar). Vid kustmete (surf casting) använder jag ibland (vid fiske på rena bottnar) en tunn (0,20-0,26 mm) nylonlina som huvudlina och en taperad tafs (vars tunna ände är av samma diameter som huvudlinan och vars grova ände är 0,57 mm).

De knutar jag använder (ni får googla dem) är:

För att skarva nylon- eller FC-linor av samma diameter: blodknut

För att skarva en backinglina av nylon till en flätlina: UNI till UNI (eller Grinner till grinner, det är samma knut)
För att skarva en slaglina (chocktafs) till en tunnare (flät- eller nylonlina): Slim Beauty

Kan man slå dessa knutar och är man noggrann så håller de (och det är, när jag någon gång drabbas av linbrott) sällan knuten som ger upp. Tre andra, busenkla, knutar som är bra att kunna är four turn water knot, figure eight loop knot och dropper loop knot. Kan man dessa,de ovan och, naturligtvis, palomar -och betesknuten (improved clinch knot) så har man passerat nybörjarstadiet och kan ge sig på andra finurliga och användbara knutar som spade end knot, knotless knot, bimini twist mfl. Det finns hur mycket roligt som helst att sysselsätta sina fingrar med när det ändå bara är värdelös dynga på  TV:n...

Men man måste slå några hundra knutar för att lära sig. Jag vet att jag är litet nördig, men det är rätt ofta jag suttit framför TV:n (eller lyssnat på stereon) samtidigt som jag övat mig på att slå knutar med olika linor av olika dimensioner. Det kanske verkar dumt,men det är inte hälften så dumt som att missa en fin fisk för att man inte kan slå en riktig knut. För att inte tala om hur dumt det är att vara "a swivel guy"...

måndag 16 juli 2018

Skarvfundering

Som många andra skyller jag åtminstone delvis på skarven för det allt sämre fisket i de vatten där jag - och skarvarna - håller till. En vuxen skarv lär ju äta runt ett halvkilo fisk per dygn och flera tusen är de och blir ständigt fler,så det är ju inget mysterium att fisken tagit slut. Men vad äter de då? Hur kan dessa tiotusentals skarvar leva, frodas och bli allt fler om det inte finns tillräckligt med fisk?