Leta i den här bloggen

onsdag 17 juli 2019

Den röda rullen

En Ambassadeur 5000 med dryga tio år på nacken (men i ett skick som tyder på att den i stort sett aldrig använts) som jag kom över billigt. En tumbrygga kostade några tior och nu är den fylld med 0,45 mm nylonlina. Min favoritrulle när jag ska ut och fiska efter gädda med litet tyngre gummi- och tailbeten.


Basmodellen av ABU:s Ambassadeur multirullar - Classic 5000 - är fortfarande en mycket bra (och prisvärd) rulle. Om vi räknar in tidigare 5000-modeller utan kullager så vågar jag påstå att det är den multirulle som har flest svenska gäddor på sitt samvete. Den senaste inkarnationen av denna mest klassiska av svenska rullar har IAR och tumbrygga som standard. Använder man (som jag) hellre nylon- än PE-lina fungerar en traditionell backspärr lika bra som eller bättre än ett IAR-lager. En fin begagnad rulle kan man köpa för kanske en femhundring och en tumbrygga kostar fyrtio kronor. Med 0.35-0,45 mm monofil nylonlina (beroende på vilka beten man använder) har man en trygg fiskekompis till det svenska gäddfisket.

Laxfiskegrejor

Nu är jag förvisso nybörjare vad älvkarlebyfisket anbelangar men jag vill ändå visa vad grabben och jag använde för utrustning. Eftersom vattenföringen var låg och inte krävde tyngre sänken än 30 gram blev det relativt lätta spön. Själv fiskade jag med ett 11 fots Ugly Stik Salmon Specialist klassat för betesvikter upp till 100 gram och grabben med ett 12 fots D.A.M. haspelspö för beten upp till 90 gram. Jag använde en Ambassadeur 6500 och han en Daiwa GS-9, båda med 0,45 nylonlina.

måndag 15 juli 2019

Ett småtrevligt elände

Jag har alltid varit tveksam till utsättning av odlad fisk. Visserligen är sådan i många fall nödvändig eftersom man kraschat de naturliga beståndens reproduktionsmöjligheter men samtidigt så kommer den odlade fisken att konkurrera med vad som återstår av de naturliga bestånden. Dessutom fungerar utsättningarna som ett slags alibi för skövlingen av älvar och andra reproduktionslokaler och kamouflerar effekterna av de miljöbrott som begåtts och begås. Folk i allmänhet ser att man kan fiska lax i Strömmen och uppfattar detta som positivt och ett tecken på att miljön är frisk och den fällan är ju ganska lätt att falla i.



En annan sak jag uppfattar som problematisk är att fiska på lekfisk. Det traditionella älvfisket efter lax och öring är ju ett fiske som direkt tar sikte på fisk som återvänt till det vattendrag i vilket de har sitt ursprung för att göra sin insats för att föra släktet vidare.



Men två minus blir ibland ett plus. Dalälven är sedan länge körd som lekälv för lax och havsöring och den fisk som släpps ut vid Älvkarleby har när den återvänder för att leka ingenstans att göra det. Så den kan man med gott samvete (samtidigt som man knyter näven i fickan och tycker att det är för jävligt att Dalälven offrats på vattenkraftens altare, fiska efter. Det gjorde jag och äldsta grabben i går och det var på det stora hela en trevlig upplevelse. Vi såg ett tjugotal laxar hoppa och välva i ytan och grabben hade en kort kontakt med en. Själv fick jag en fisk, men den var en liten abborre som inte gav sig förrän den lyckats fastna på min svarta devonspinnare i plast.

Anläggningen (eller vad man nu ska kalla den) är välordnad och i fiskekontoret (där man löser fiskekort och kan få goda råd) finns en liten shop. I anslutning till fiskeplatserna finns vind/väderskydd och eldningsmöjligheter. En bra detalj är att soptunnor finns utställda för det man behöver slänga. Mindre bra är att många är för korkade för att lista ut hur en soptunna fungerar eller för lata för att uppsöka den när tex en kapad lina ska slängas. Själv deponerade jag såväl resterna av ett eget backslag som åtskilliga linrester jag fann liggande på marken i tunnan, bla en som jag fick upp ur älven (med ett användbart sänke och en fluga som jag tog till vara).

Denna julisöndag var vattenföringen låg och så även tillströmningen av sportfiskare. Jag kommer nog att åka hit fler gånger.

onsdag 3 juli 2019

Krafttag!

Idag läste jag, på Sportfiskarnas egna forum, vilka krafttag förbundet och dess medlemmar tagit för att rädda torsken. Inte färre än 6.000 underskriva papperstorskar har lämnats till ministern. Ett tag var jag orolig men nu inser jag att torsken är räddad.

Herregud...

tisdag 2 juli 2019

Vädring av mitt politikerförakt 2

När våra politiker inte ser till att våra fiskbestånd utrotas och att ingenting görs för att rädda klimatet ägnar de sig åt beskäftiga klåfingrigheter. Från halvårsskiftet är det tydligen i princip straffbart att promenera genom staden med pipa i mun. Den nya lagen kommer säkert att rädda många liv och är om inte annat ett kvitto på att de kan när de vill, politikerna. En annan lagändring innebär att sk alkoglass numera endast får säljas på Systembolaget, en inrättning som inte ens kan sälja kall (eller ens sval) öl...

Strömmingen

Jamen det är klart att även strömmingen kommer att fiskas sönder. Det finns så mycket investerat i stora trålare att dessa måste gå i stort sett 24/7 så långe det överhuvudtaget finns någonting man kan få upp med trål. Detta är elementär ekonomi som man inte ens behöver ha gått Handels för att begripa. Exakt vad man ska göra med trålarna när den sista fisken (eller räkan) är fångad är något oklart.

Vad då, jag dyster?

Jag har upprepade gånger gnällt över de havererade torskbestånden och att fisket i innerskärgården och längs gotlandskusten är en skugga av vad det har varit. Men detta är bara detaljer i det sjätte massutdöende i vilket vi befinner oss. Minns ni hur det var att köra bil en sommarnatt på sjuttiotalet? Det var så mycket nattflyn att man ibland fick lov att blända av. Som att köra i snöfall. De fem tidigare massutdöendena har resulterat i att de dominerande arterna strukit med. Senast var det dinosaurernas tur. Eller otur. Allt beror på hur man ser det.

Den nu pågående massutrotningen är av allt att döma orsakad av mänskligheten. Vi har helt enkelt blivit för många och för duktiga på att skövla och omforma planeten. Men naturen och ekologin fungerar, som ett självspelande piano, och kommer att korrigera den saken och till skillnad från våra makthavare gör naturen vad som måste göras och detta utan hänsyn till hur det må påverka börsen eller opinionssiffrorna.

Så jag är inte dyster. Inte heller oroar jag mig. Det hela kommer att lösa sig. Däremot kommer en massa arter att stryka med på kuppen, bland dessa människan, men planeten kommer att överleva. Inga problem. Den har ju klarat av de fem tidigare massutdöendena och kommer knappast att sakna oss mer än vad den saknar dinosaurerna. Ärligt talat så tror jag inte ens att den bryr sig.