Leta i den här bloggen

Rekommendationer - äldre (vintage) haspelrullar

Här är mina rekommendationer för den som är intresserad av att skaffa sig och fiska med en äldre rulle. Det finns många fler bra rullar men de jag tar upp betraktar jag som "säkra kort". Det handlar alltså inte om rullar som samlarobjekt utan som fiskeredskap.

Varför skulle man då välja att fiska med en några decennier gammal rulle? Det enklaste svaret är: Varför inte? Kanske finns den gamla rullen redan där, bland morbror Olles kvarlämnade fiskegrejor? Eller så hittar man den på en loppis för några tior och så finns ju naturligtvis "nätet".

Skillnaden mellan äldre och mer moderna rullar kan kanske enklast uttryckas så, att förr var även dyrare rullar enkla till sin konstruktion men tillverkade i en kvalitet när det handlar om materialval och precision i tillverkningen som är sällsynt idag även bland dyrare modeller. Rullarna var helt enkelt gjorda för att hålla (i princip hur länge som helst). Idag konkurrerar tillverkarna mest med design och "finesser" men ofta nog är inte ens de dyrare rullarna tänkta att hålla längre än några säsonger.

Naturligtvis är moderna rullar i vissa avseenden bättre än vad de gamla är men mycket handlar det om vad man gillar att fiska med. Och ser man till vad man får för pengarna så är det inte ens någon diskussion.


Sidan kommer att uppdateras efter hand.




ABU Cardinal 33, 44. 66 och 77. Cardinal 66 som kom i mitten av sextiotalet blev snabbt uppskattad för sin snäckväxel som gav (och ger) styrka och en silkesmjuk gång och sin mjuka och jämna slirbroms. Fortfarande bra rullar för den som använder monofil nylonlina men varken linuppläggning eller lintrissa är anpassad för flätlina.

Mest eftertraktad är UL-rullen Cardinal 33 som, åtminstone för en rulle i gott skick, regelmässigt betingar priser på över tusen kronor medan en Cardinal 66 i samma skick ofta kan fås för några få hundralappar. 





ABU Cardinal C3, C4 och C5. Den moderniserade versionen av urcardinalen med utanpåliggande spole, tätare linuppläggning, uppgraderad slirbroms och keramisk lintrissa. Mycket bra rullar som även klarar flätlina. Linuppläggningen lämnar dock en del i övrigt att önska så man bör undvika de tunnare och mjukare flätlinorna. Nanofil eller Fireline i dimension runt 0,20 mm funkar dock relativt problemfritt. Fast bäst kommer de till sin rätt med en bra nylonlina. Priserna varierar kraftigt men för en femhundring bör man kunna köpa en rulle i gott skick. Den största modellen brukar vara billigast och den minsta dyrast.




Av Daiwas rullar före silverserien är det främst 8000-serien som är intressant, men det är riktigt fina rullar. 

























Daiwa Silver - rullserien som definierade dem moderna haspelrullen. Bred, utanpåliggande spole och bygel som kan fällas manuellt. Fortfarade bra rullar, åtminstone för den som föredrar att fiska med monofil nylonlina. Tuffa och robusta. Daiwas modellprogram är alltför digert för att här analyseras i detalj men alla rullar, från silverserien och framåt, med utanpåliggande spole och aluminiumstativ (utom de lågprisrullar Daiwa lät tillverka i Korea) är bra. Bäst är saltvattenserien Black Gold (BG) som var i produktion fram till för något år sedan men nu ersatts
av en modernare variant men även Gold och Black Diamond serierna är fina rullar.




En av mina favoriter är Daiwas RD (Rear Drag) som förutom en bakmonterad slirbroms har en konisk linuppläggning för bättre linavgång (dvs längre kast), en finess som fungerar utmärkt med monofil nylon men nästan osvikligt ger trassel med tunn flätlina.

RD-serien kan sägas representera höjdpunkten på utvecklingen av Daiwas rullar medmetallstativ, sedan tog - på gott och ont grafiten över.

Själv gillar jag känslan av en rulle helt i metall och klagar inte över att den väger något mer än en grafitrulle.




Nästan lika epokgörande som silverserien var Daiwas SS Tournament, den första "grisnosrullen" som fortfarande är förebilden för sk Long Cast- rullar (för kust- eller karpfiske). Extremt bred spole med tät (och något konisk) linuppläggning, kompakt stativ vilket, liksom rotorn, är gjorde i sk Whisker grafit. Keramisk lintrissa. Förutom kastegenskaperna har dessa rullar en legendariskt mjuk slirbroms. Det här är kultrullar som fortfarande används av många fiskare och som, såvitt jag vet, fortfarade går att få tag i fabriksnya (och som dessutom är relativt överkomliga). Klarar flätlina utan problem.

Den minsta modellen, SS Tournament 700, är en mycket eftertraktad UL-rulle.



D.A.M. Quick Finessa. Västtysk kvalitet. Snäckväxel snarlik den i ABU Cardinal, lintrissa i wolframkarbid, slirbromsen monterad i spolen. Kan ofta köpas förvånansvärt billigt.




Svår att få tag på men en mycket fin rulle för det lättare fisket är UL-rullen Quick Microlite. Nedväxlad spolrörelse, dvs tät linuppläggning och lintrissa i wolframkarbid gör att den klarar flätlina om man så skulle vilja.





På sjuttiotalet kom Finessa N (dvs med ett N efter modellnumret) som har en modernare backspärr som (precis som på ABU Cardinal) är monterad så att dreven avlastas när spärren är engagerad. Mycket trevliga rullar att fiska med.




Som ett svar på Daiwas silverserie kom D.A.M. med sina Quick 1000-5000. Samma trygga snäckdrevsmekanism som de tidigare Quick Finessa-rullarna, manuellt fällbar bygel (fortfarande med lintrissa av wolframkarbid) och bromsskivor i asbest (!). Allt på dessa rullar är grymt överdimensionerat och de är de förmodligen tuffaste haspelrullar som någonsin tillverkats. Något tunga, men det är det pris man får betala om man vill ha en rulle som är byggd som en stridsvagn. Fungerar bra med grövre flätlina (0,20 mm eller mer) typ Power Pro eller liknande. Vill man ha en rulle som stoppar för det moderna gäddfisket med tunga gummibeten och annat liknande är en Quick 3000 ett bra val.



Mitchell 300. Världens genom tiderna mest sålda haspelrulle håller än. Suverän linuppläggning och linförarstift (ej roterande) av wolframkarbid. Slirbromsen, i spolen, är rullens enda svaga punkt men duger om man håller efter den. Kan uppgraderas. Klarar flätlina. Finns även högervevad (301) med automatisk bygelmekanism (330, Otomatic) och i en high speed-version (410). I likhet med D.A.M. kan man ofta hitta Mitchells rullar, även i gott skick, hyfsat billigt (jämfört med de priser motsvarande ABU-rullar betingar) och jag har köpt fina Mitchell 300 på tradera till priser som varit ungefär desamma som fraktkostnaden.




Den nätta Mitchell 308 (eller kanske ännu hellre 408 som har högre utväxling) väger i under 200 gram och är fortfarade en populär rulle bland UL-entusiasterna. Själv använder jag uteslutande nylonlina på dessa rullar. Linuppläggningen är i och för sig bra (och spolen har en mycket speciell oscillerande rörelse) men jag är osäker på hur den enkla linföraren klarar slitaget från en flätlina. 




Vill man ägna sig åt tyngre fiske än vad en Mitchell 300 klarar av är mellanviktsvärldsmästaren 306 ett närmast självklart val. En robust och pålitlig  - mekaniken är enklare än på de lättare mitchellrullarna och vi talar om rejält dimensioerade, maskinskurna, drev av högvärdiga material, kort sagt inte mycket som kan gå sönder - rulle vid kusten eller älven. Nylonlina är att rekommendera.




Lina till en gammal rulle?

Det enklaste (och ofta bästa) om man vill fiska med en gammal rulle är att använda monofil nylonlina. Det är den lina rullen är byggd för och dagens nylonlinor är mycket bra. Den massiva marknadsföringen för sk flätlinor har lyckats men faktum är att såväl nylon- som flätlinan har sina uppenbara för- och nackdelar och det är långt ifrån givet att det alltid är flätlinan som är det bästa valet.

Vill man använda flätlina så är mina rekommendationer, i angiven ordning, Nanofil, Fireline Crystal, Fireline och därefter sk fused flätlinor. (Varken Nanofil eller Fireline är flätlinor.) Dessa linor är relativt styva och dessutom platta (bandformade) snarare än runda vilket tycks minska problemen med rullar dom inte har perfekt linuppläggning. Nästa rekommendation är att undvika de tunnaste dimensionerna. Allt annat lika så får man mindre trassel med en grövre lina. När flätlinorna kom, dvs innan rullarna var optimerade för dessa, var en vanlig rekommendation att använda samma dimension som man skulle ha valt om man fiskat med nylon. Så långt behöver man inte gå, men undvik de tunnaste och de mjukaste linorna om du tänker använda en gammal rulle.


8 kommentarer:

  1. Fina rullar gillar Dams Quick rullar

    SvaraRadera
  2. Känner du till något om.... Shakespeare Noris 2030?

    SvaraRadera
  3. Jodå, jag känner till Shakespeare Noris. Att jag inte skrivit om dem får du dra dina egna slutsatser av. När det gäller Mitchell så rekommenderar jag de äggformade (300, 304, 306 etc) och de runda (304/314).
    /Herman

    SvaraRadera
  4. Microliterullen ser frestande förtjusande ut! Finns det olika typer av dessa? Har på nätet stött på betäckningar som 265 och 296.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här hittar du modellbeteckningarna till alla gamla D.A.M.-rullar.
      http://home.kpn.nl/roland.lindenberh/index.html

      Radera
    2. Tackar ödmjukast.
      Det finns alltså bara en Microlite (265) och den är från 1961. Även Quick Finessa 110 (1967) och 110N (1974) kallas ibland för Microlite, men saknar präglingen på sidan.

      Skaffade mig en Cardinal 4 som ersättare för en billig 90-tals Cardinal som tiden (inte användandet) nött ut (kompositmaterial som bara smulade sönder). Är däremot mycket nöjd med den nya, 35 år gamla rullen.

      Radera
    3. Cardinal (de "äkta" gamla) är förträffliga rullar och fortfarande användbara. Jag har själv några 66:or och några 33:or som brukar få komma ut och fiska varje säsong.

      När det gäller den lilla D.A.M.-rullen så har du rätt i att många inte vet att det är skillnad på 110 och Microlite. Jag har båda så det kanske blir ett inlägg om det framöver.

      Radera