 |
| En uppenbar risk med det moderna brittiskinspirerade metet är att man nördar ner sig och drunknar i prylar. Behöver man plötsligt en skottkärra för att få med sig vad man anser sig behöva för att meta upp några mörtar har det kanske gått för långt? Plocka det bästa, det som passar dig och ditt fiske men försök att vara som Snusmumriken i ditt fiske. Fri, rörlig och lättast möjliga bagage (där kaffepannan, pipan och munharmonikan har sina givna platser). |
Min sida om mete- denna liksom övriga sidor på min blogg är "a work in progress" så innehållet växer och ändras allt eftersom min erfarenhet gör det och med min lust och tid att skriva. Senaste uppdatering 2022-09-01 I många år - decennier - var jag en närmast renodlad spinnfiskare men med stigande ålder, erfarenhet och (kanske?) visdom så har jag börjat meta alltmer. Förresten så kanske det är bekvämlighet och flegmatism snarare än något annat, för det är för en mogen man mer tilltalande att kunna sitta still och fiska än att ränna runt och kasta och veva oupphörligen. Jag var långt ifrån ensam om att ha fastnat i spinnfisket, för svenskt sportfiske är i väldigt hög utsträckning just spinnfiske med konstbeten. Mete, särskilt mete med toppknuten lina, ses inte som "riktigt" sportfiske. Nej, man ska ha en rulle och det ska kastas. Med drag, wobblers, jerk- eller gummibeten, vad som helst bara det är konstgjort. Varför det förhåller sig på det viset är en smula oklart. I övriga Europa - såväl på de brittiska öarna som på kontinenten och även i de gamla öststaterna - är metet stort. För övrigt är ett haspelspö med rulle en mycket användbar meteutrustning. Byter man haspelspöt mot ett längre spö särskilt avsett för mete är det ännu bättre, men det vanliga haspelspöt duger gott att börja med.  |
| I övriga Europa handlar sportfisket i stor utsträckning om mete. Krokarna på bilden är inköpta på franska Deacthlon och tyska Lidl. |
 |
| Utgångspunkten för mitt metekit är det kit Predator jag köpte vid besök på Dacthlon i Barkarby. I den lagom stora asken låg från början två flöten (ett större för mete efter tex gädda och ett mindre lämpat för gös och abborre), några tackel, krokar, sänken mm. Detta har jag kompletterat med ett sortiment flöten, sänken och krokar som täcker in hela registret från mört till gädda och ger möjlighet till såväl flöt- som bottenmete. |
 |
| Ett enkelt sätt att börja är att köpa ett sådant här färdigt set. Det på bilden är från Fladen och innehåller ett glidflöte med 8 grams bärighet, sänke, flötesstopp, ett färdigknutet tackel dör mete med betesfisk, några gummipärlor och två lysstavar (avsedda att användas med flötet vid mörkerfiske). Setet är avsett för gös men fungerar även till abborrmete. Sänket kan även användas utan föte om man vill bottenmeta. Komplettera gärna med några metkrokar så är du väl rustad. Liknande set finns från Darts. |
 |
| Utöver det som ryms i asken har jag alltid med ett sortiment kluvna hagel och ett urval krokar på tafs (se den översta bilden). |
 |
| Vid flötmete på distans, tex vid kusten, är ofta en kastdobb att föredra och en sådan bör alltid finnas till hands. Darts har bombardaflöten som går att använda som glidflöten för distansmete. En annan beprövas modell är Buldos klassiska blyförtyngda plastcigarr. Man brukar dela in metet i botten- respektive flötmete. Så långt är allt enkelt och redigt. Bottenmete bedrivs utan flöte med betet liggande på bottnen. Flötmete bedrivs med flöte och betet hängande i vattnet under flötet. Kunde man tro... Men ibland används flöte även vid bottenmete och flötmete sker ofta med betet liggande på botten. Och bottenmeta kan man göra med betet ett bra stycke ovanför bottnen. Lägg till detta att det finns flöten som inte flyter och att man kan meta utan vare sig sänke eller flöte så är förvirringen snart total. Men jag använder i alla fall indelningen i botten- och flötmete. Latmete (eller bottenmete)Sportfiske sägs vara en effektiv medicin mot stress och så kan det vara. Så borde det åtminstone vara. Eftersom jag inte uppfattar lättja, åtminstone inte när man är ledig, som något negativt så uppfattar jag inte ordet latmete som nedsättande. |
Om nu lättjefullt, rofyllt och anspråkslöst fiske är idealet (jag brukar ha Snusmumriken som förebild) så finns det en av starka marknadskrafter underblåst trend i motsatt riktning. Youtube och sociala medier är visserligen fulla av actionfyllda videoklipp i vilka folk forsar fram i övermotoriserade båtar, från fiskeplats till fiskeplats, frenetiskt kastande efter olika "predatorer". Det hela ackompanjeras av hetsig rockmusik, höga utrop och svordomar. Man - i alla fall jag - blir trött bara av att titta, men sportfiske behöver alltså inte vara så.
Det handlar, naturligtvis, om marknadsföring. Man vill lura på oss en livsstil innebärande att vi som sportfiskare konsumerar så mycket det bara går. Inteckna hemmet eller ta dyra blancolån för att köpa en aluminiumkryssare med dubbla utombordare och extra allt i elektronikväg, trailer och SUV. När man väl lagt sig på den nivån ter sig kostnaden för spön, rullar, beten och annat som växelpengar.
Inget för mig, Visst får fisket gärna vara intensivt kortare stunder. Som när man har en skaplig havsöring på kroken eller när ett stim med jagande makrill simmar förbi. Men framförallt är det lugnet jag söker när jag ger mig ut att fiska och hög musik är inget jag förknippar med mitt fiske. Jag sitter gärna där i skuggan och småler överseende åt de stressade och skuldsatta fiskebröder som far förbi...
Nej, då föredrar jag det anspråkslösa latmetet. Latmete är en vedertagen benämning på bottenmete där man inte håller i spöt utan låter det vila i en klyka (eller lutat över ryggsäcken, liggande på bryggan eller...) alltmedan man latar sig i väntan på napp. Man kan naturligtvis även använda någon slags färdigköpt spöhållare. De brukar heta saker på utrikiska som bank stick, rod pod, tripod osv.
Bottenmete är en suverän fiskemetod. De allra flesta fiskar kan fångas med den, den kan bedrivas i alla typer av vatten och med i stort sett vilken utrustning som helst förutsatt att den består av spö och rulle. Idealiskt är naturligtvis ett för den fisk man vill fånga avpassat spö särskilt avsett för bottenmete och en haspelrulle, men vilken spinn/haspelutrustning som helst kan användas. Den inbitne spinnfiskare som får lust att prova på latmete behöver alltså inte rusa iväg och köpa nya grejor. De han redan har duger. Dock behövs metkrok, sänke, monofil nylonlina och agn (bete, dvs det man sätter på kroken för att få fisken att nappa).
Med metkrok menar jag en enkelkrok i lagom storlek. Lagom storlek är oftast så liten som möjligt, dvs den minsta krok som fungerar med det agn man tänker använda. Det är vanligen en betydligt mindre krok än vad den ovane metaren föreställer sig, gissningsvis en ungefär hälften så stor krok som den han spontant skulle välja. För mete med mask bör krokstorleken inte överstiga #4 (jag vet, det finns ingen standard när det gäller krokstorlekar och till råga på eländet så kör kineserna bakvänt, dvs ju högre nummer desto större krok, men köper du krok från Mustad, VMC, Owner etc så är de storlekar jag anger rimliga riktmärken) och kan du fästa masken på en krok #8 så är det desto bättre.
Det traditionella sättet att numrera krokstorlekar är att ett högre nummer anger en mindre storlek, dvs att en krok # 8 är mindre än en # 1. Eftersom 1 är den lägsta siffran numreras större krokar med 1/0, 2/0 osv, men här betecknar en högre siffra före nollan en större krok. Ibland hör man krokar upp till # 1 kallas för sötvattenskrokar och 1/0 och uppåt för saltvattenskrokar, men så stor krok som en 1/0 skulle åtminstone inte jag använda när jag metar gylta eller makrill.
Blir man hela tiden av med sin mask utan att någon fisk fastnar på kroken så är det ofta(st) mört som är i farten. Vill man fånga mörten byter man till ännu mindre krok. Vill man inte ha mört så fortsätter man som förut. Annars så är ju ett tips att byta ställe (gärna till ett där det finns abborre).
Sänket var fram till för några år sedan så gott som alltid av bly. Bly är en giftig tungmetall och ett ämne man i största allmänhet bör undvika. De sänken som idag finns i butikerna är oftast blyfria (och tillverkade av järn eller någon zinklegering). För latmete är ett sk bombsänke (päronbly) lämpligt och har man ett sortiment i vikter från 5 till 40 gram är man väl rustad. Skulle man vara utan sådana sänken kan man improvisera. Ett skeddrag (ta bort kroken!) kan tjänstgöra som sänke, så också en lagom tung mutter eller ett uttjänt tändstift. Och en sten kan man nästan alltid hitta
Har man redan nylonlina på sin rulle så är den detaljen avklarad. Har man PE-lina (flätlina, braid) på rullen så behöver man köpa en spole nylon i lämplig dimension (om vi fortfarande utgår från abborrmete så är 0,25 mm lagom).
Så, slutligen, agnet. Det är väl här vi har åtminstone en av förklaringarna till att så många är fast i fisket med konstbeten. För dragen finns ju alltid där. De ligger i sin låda och är bara att ta fram och knyta fast i linan när det är dags. Men metmask har man inte alltid till hands och har en burk mask blivit liggande i fiskeväskan så är förmodligen dess invånare sedan länge avlidna. Mete kräver, det är ofrånkomligt, ett visst mått av framförhållning. Mask kan plockas eller grävas men även köpas (om man är så lyckligt lottad att man har en sportfiskebutik på orten där man bor). Andra (vi talar fortfarande abborrfiske) tjänliga agn är räkor (kokta och frysta) och småfisk (tex löja) hel eller i bitar.
Låt oss, innan vi går in på hur det jag kallar latmete, lyfta blicken. För det här är ingen udda form av sportfiske. Tvärtom vågar jag påstå att den är den internationellt, mest praktiserade metoden. Och en av de mest effektiva.
 |
| Den här spanske fiskaren idkar bottenmete från en pir i Cadiz, |
Om något ät udda så är det snarare den närmast totala dominans som spinnfisket med (dyra) konstbeten har i vårt lilla land. Där jag brukar fiska kan man ofta känna igen en invandrare på att han latmetar. Skulle latmetaren visa sig inte vara invandrare så är han oftast en utländsk turist, Vi svenskar envisas med vårt spinnfiske och metar vi så är det oftast med toppknuten lina och flöte.
 |
| Den här spanske fiskaren flötmetar från andra sidan om samma pir som på bilden ovan. |
Närmar vi oss landets södra gräns blir bilden något annorlunda. Där har vi det sk pillemetet och tar vi klivet över till kontinenten så regerar latmetet. De utländska sportfiskarna är i majoritet när vi lämnat Sverige...
 |
| Den här svenske fiskaren bottenmetar någonstans på Västkusten. |
Egentligen behöver man bara kunna knyta ett sorts tackel för att kunna latmeta, nämligen ett pater noster-tackel med en kroktafs. Ett pater noster-tackel har ett fast sänke i linänden och en tafs från huvudlinan en bit ovanför sänket. I änden på tafsen sitter kroken med agnet.
Sitter nylonlinan redan på rullen så drar man ut en lämplig längd, säg en meter, genom toppöglan. Denna längd lägger man sedan dubbel (så att linänden kommer upp mot toppöglan igen. Där slår man sedan en four turn water knot så att man får en halvmeterlång linögla. Kapa sedan linöglan så att du får två olika långa linändar nedom knuten. En lämplig utgångspunkt är att den ena linänden är dubbelt så lång som den andra. I den kortare av linändarna knyter du en ny, mindre, ögla att fästa sänket i. I den längre linändan (tafsen) knyter du fast din krok. Till det kan du använda samma knut som du brukar använda till dina drag eller beteslås.
Med det pater noster-tackel du nu knutit kommer du att presentera ditt bete liggande på botten. Är förhållandena sådana att du vill fiska med betet en bit ovanför botten så vänder du helt enkelt på steken, dvs fäster sänket i den länga tafsen och kroken i den kortare och då får du ett tackel som liknar det som används vid dropshotfiske. Det går, för övrigt, alldeles utmärkt att meta med en dropshotrigg och i vissa lägen är det den bästa lösningen.
Längden på tafsarna kan naturligtvis varieras och man kan komplicera tacklet med lekanden, trevägslekanden, spridarbommar och en massa annat men grundprincipen förblir densamma.
Flötmete
Nu finns det betydligt bättre flöten än de bulliga röd/vita och många andra sätt ett flöte kan indikera napp än genom att sjunka, men vi tar det sedan. Man måste ju börja någonstans. För den inbitne spinnfiskaren kan en god början vara att skaffa ett bulligt rödvitt flöte, gärna en glidande modell. Den norska klassikern Andersduppen, till exempel. Levereras med för litet sänke och för stor krok (det kan vi också ta senare) men det funkar. Tillsätt bara mask. Och ett flötesstopp eller en stoppknut.
Fördelen med andersduppenkonceptet är att det är lättkastat och trasselbefriat. Flötet är nämligen urholkat så att sänke, krok och mask befinner sig inne i flötet vid (eller i vart fall i början av) utkastet. Så är det i alla fall tänkt att fungera, men det är bättre att placera sänket åtminstone några decimeter ovanför kroken och då försvinner ju poängen med det urholkade flötet. Men, som sagt, mer om det senare...
Sortimentet av sänken behövs för att balansera tacklet. dvs för att tynga ned flötet precis lagom mycket och för att agnet ska presenteras för fisken på önskat sätt, allt utan att det hela trasslar sig.
Uppsättningen av krokar behövs, på motsvarande vis, därför att en krok inte passar till allt. Fiskar - framförallt deras munnar - och beten varierar i storlek och det säger sig självt att det krävs olika krokar för att meta mört med maggot (fluglarv) och att meta gädda med mörten som agn. Även när det gäller krokar är tumregeln att använda så liten krok som omständigheterna medger. Dessbättre är samma krokar användbara till såväl flöt- som bottenmete. Det är inte metoden utan den fisk man är ute efter och det agn man använder som styr krokvalet.
Med några flöten som de på bilden ovan är man rustad för allt från mete efter mört till gädda. De funkar även vid kusten om makrill. näbbgädda eller havsöring står på önskelistan. Flötena har bärighet från 5 gram till 25 gram (dvs de är avsedda att kunna bära upp sänken med dessa vikter). Hur stora sänken och flöten (de hör ihop) man behöver beror på en rad faktorer. Ska jag, till exempel, meta efter havsöring vid kusten väljer jag kanske en stilla dag när jag söker fisken nära land (dvs inte behöver kasta särskilt långt) det minsta flötet för att få ett så känsligt tackel som möjligt. Blåser det eller om längre kast krävs för att nå ut till fisken kanske 25-gramsflötet är det enda som fungerar
Hur känsligt ens tackel är beror inte bara av flötets storlek (bärkraft) och form utan även på hur mycket man "blyat ned" det (det ska bli intressant att se hur länge uttrycket "blya ned" hänger kvar nu när blysänkena håller på att fasas ut och snart lär vara ett minne blott). Idealet är att ligga så nära gränsen för att sänket ska dra ner flötet som situationen medger. Detta innebär att samma flöte bör "blyas ned" olika mycket en vindstilla dag utan vind jämfört med i strömmande vatten och/eller om det blåser. Häng inte upp dig på de siffror som kanske står på flötet, de är bara en grov vägledning.
Det vanligaste sättet att tackla upp vid flötmete är med flötet överst på linan, sedan sänke(n) och kroken längst ner men det går naturligtvis att göra även på andra sätt. Vår gamle bekant pater noster kan användas även under ett flöte och detta antingen med sänket stående på bottnen (och då kan man ju ägna tiden bakom flötet åt att grunna över om det är flöt- eller bottenmete man sysslar med...) eller hängande på valfritt djup.
Rörligt mete/metspinn
Mete bedrivs oftast som sk statiskt mete, dvs med betet liggande stilla på botten eller hängande under ett orörligt flöte och det sättet att fiska är effektivt om man lyckats lokalisera fisken och betet alltså befinner sig på rätt ställe. Annars är det, när man metar med spö och rulle, möjligt och ofta effektivt att ta hem tacklet i små etapper och på det viset söka av ett större område. När man identifierat ett område där det nappar kan man sedan övergå till statiskt mete där.
Vid framförallt gäddfiske med död betesfisk är en bland britterna populär metod den som kallas sink and draw - ett slags rörligt mete eller, om man så vill, spinnfiske med agn - som bedrivs så att betesfisken efter utkast får singla ned mot bottnen (sink) och när den nått denna lyfter man spöt så att man drar in och upp (draw) betesfisken en bit varefter den åter får singla ned mot bottnen etc etc.
Många båtburna gäddfiskare praktiserar sk flötestrolling vilket ju strängt taget inte är något annat än rörligt flötmete och den metoden kan även den som fiskar från land använda sig av. Ett långt spö är då (som oftast vid mete) en fördel.
Abborrmetaren har säkert ofta upplevt hur hugg, på en mask som i flera minuter ignorerats, ofta kommer när man börjar veva hem tacklet. Den erfarenheten kan man naturligtvis omsätta i praktiskt fiske genom att med jämna mellanrum flytta sitt tackel någon meter. Fungerar lika bra vid flöt- som bottenmete.
Bombardafisket bedrivs oftast med olika typer av konstbeten men det går naturligtvis alldeles utmärkt att använda bombarda och agnad krok. Agnet anpassas då efter den fisk man är ute efter. Bombardan - flytande, intermediate eller sjunkande - är som gjord för rörligt mete.
Traditionellt/toppknutet mete
Ju äldre, klokare och mer bekväm jag blir desto mer uppskattar jag metet med toppknuten lina. Det teleskopiska metspöt är ett förträffligt fiskeredskap. Enkelt, billigt och mångsidigt användbart. Med ett ordinärt fyrameters glasfiberspö kan man ha ett mycket givande fiske och ett sådant spö är en god utgångspunkt för den som, oavsett ålder, vill ge sig metet i våld.
 |
| Köpt metrev av traditionell typ |
Utöver ett spö behöver man en metrev, dvs lina med krok och sänke) och vill man göra det enkelt för sig så köper man någon färdigknuten variant. Sådana finns in många varianter från de med röd/vitt frigolitflöte av traditionell, bullig, typ till avancerade revar för tävlingsfiske. Till abborrmete från bryggan funkar de förra hjälpligt (särskilt om man köper en förpackning kluvna hagel så att man kan vikta ned flötet) men själv föredrar jag revar jag knutit själv. Jag litar bara på en knut jag själv har slagit. Dessutom får jag, när jag gör saker själv, det precis så som jag vill ha det.
 |
| Egentillverkad metrev |
Helst bör man ha fler än en metrev med sig på turen. Detta dels för att slippa avbryta fisket om oturen skulle vara framme och reven skadas eller går förlorad men även för att kunna välja en rev som är avpassad till det fiske som blir aktuellt. Mete efter löja ställer andra krav på reven än vad abborrmete gör. I strömmande vatten vill man kanske ha ett annat flöte än i stilla vatten.
Revarna förvarar man lämpligen på sk revvindor. Färdiga sädana, i plast, finns att köpa. Själv föredrar jag egentillverkade vindor av trä. Vilken pinne som helst kan med kniven omvandlas till en tjänlig vinda men idealiska är de omrörare man kan få tag på i närmsta färghandel (se bilder).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar