Vintage?

Allting blir, förr eller senare, omodernt. De som lever eller tjänar hutlöst med pengar på att vi köper nytt vill få de grejor vi nyss köpte att bli omoderna, eller rentav obsoleta, så fort som möjligt. Redan innan den numera obligatoriskt inbyggda livstidsbegränsningen slår till.

Riktigt fina föremål, av god kvalitet, kan småningom bli antika. Här brukar man upprätthålla en hundraårsgräns, dvs grejor som är hundra år eller äldre är antika medan de som bara är upp till nittionio år helt enkelt är gamla.

Knepigare är det med det importerade begreppet vintage. Här finns ingen allmänt vedertagen åldersgräns. Termen härrör från vinvärlden och betecknar en (god) årgång. I detta ligger dels att det handlar om något som är bra och dels om något som inte längre tillverkas. I den bemärkelsen ha den Penn Slammer 260 som jag nyss (för en tio-tolv år sedan) köpte sprillans ny och som fortfarande är i skick som ny betraktas som vintage.

 

 

Jag gillar äldre rullar och den här modellen gillade jag redan då den var ny. Mycket bättre än senare generationer av Slammer. Nu tycker jag ännu bättre om den.