Information

Att en karl inte läser bruksanvisningar är en självklarhet. Istället svär man sig igenom monteringen av en IKEA-möbel, förbryllas över alla onödiga skruvar och mojänger de skickat med, lägger sagda mojänger i den därför avsedda burk som varje välutrustat hushåll har. Slutligen svär man manligt när möbelhelvetet kollapsar och förbannar högljutt IKEA:s inkompetenta designers. Jag menar, hur svårt kan det egentligen vara att konstruera en byrå?

Annars, på ett mer globalt plan, är kunskap något man inte kan få för mycket av och själv är jag en varm anhängare av informativa texter på baksidan av, till exempel, betesförpackningar. ibland är de på flera språk och då läser jag allihop i tron att det ska hålla den knackiga och i stort sett obegagnade skoltyskan vid liv.

Således läste jag, på hjältarnas tungomål, på baksidan av den pappask som innehöll en vobblare av rapalatyp, att vobblaren är flytande och avsedd för fiske efter gädda, gös och lax. Koncis och relevant information. när jag så läste den engelska texten förstod jag att britter tydligen är färgblinda, för i den påpekades att vobblarens krokar är röda. Mer förbryllande var, att på den brittiska marknaden anses vobblaren vara lämpad för abborre, gös och lax. Abborre, alltså, men inte gädda. Hmmm... På tyska anges, kortfattat: För gädda, gös och lax.

Varför är vobblaren inte lämpad för brittiska gäddor? Och varför rekommenderas den som abborrbete åt britterna men inte för svenskar och tyskar? Och, slår det mig, gäller rekommendationerna geografiskt eller ska de förstås så att brittiska sportfiskare (men inte svenska eller tyska) kan med utsikt till framgång fiska efter abborre med vobblaren (och det även, till exempel, i Sverige?). Och hur ska en norr- eller fransman ställa sig till den lämnade informationen?

Vete tusan om man blir så mycket klokare av att läsa baksidestexter men de kan onekligen vara tankeväckande.