Leta i den här bloggen

söndag 31 mars 2024

Inget att skratta åt

 

Att EU:s - och därmed Sveriges - fiskepolitik är ett dåligt skämt visste vi redan. Och visst ska man kunna skämta om precis allting, men jag hoppas verkligen att även den genomsnittlige TV-tittarens skratt sätter sig i halsen när han ser det här avsnittet av Svenska Nyheter.

Jag får väl säga som Dennis Bergman, att det är tragiskt på något vis men samtidigt positivt att det äntligen är något som händer. Men det hade onekligen varit mer positivt om fråga varit ett fiskestopp, eller vettiga fiskekvoter, för att hindra att fisken tar slut än därför att den gjort det.



lördag 30 mars 2024

Framtidsutsikt - Rosendal 2.0

 

I höst är det fem år sedan jag och Håkan hade en fantastisk vecka i Rosendal vid Hardangerfjorden. Vi var på G att åka dit både året därefter och året därpå men coronapandemin och stängda gränser satte P för det. I stället har vi de senaste åren fiskat i Skalhamn (intill Lysekil) men nu är inte längre "vår" stuga där tillgänglig så... om Gud vill och skorna håller så blir det - äntligen - Hardangerfjorden igen. Jag har just talat med Håkan på telefonen och bokat logi sista veckan i augusti. 

Man behöver saker att se fram emot!

Utsikt över Hardangerfjorden från piren utanför Rosendal hyttetun


Just a Perfect Day


Årets  andra (och det första seriösa) fiskepass begicks idag på ett av mina favoritställen. Det sista jag gjorde innan jag lämnade bostaden var att brygga en termos gott kaffe och bre en leverpastejsmacka. Det sista jag borde ha gjort var att lägga sagda termos i fiskeryggan... Fast å andra sidan så ligger den oätna mackan kvar i ryggan som ligger kvar i bilen så det är bara att hoppas att det blir fiske i morgon (och att jag då kommer ihåg att slänga mackan).

Annars var det, bortsett från ett backslag som kostade mig en sprillans ny kustvobblare och att det inte blev någon fisk, inte ens det minsta lilla pet, en helt perfekt fisketur i strålande vårväder. Om kroppen och vädret är samarbetsvilliga även i morgon så kanske det blir sötvattenspremiär. MED kaffe. Och en ny macka.

GLAD PÅSK!

fredag 29 mars 2024

Sportfiskarnas uppförandekod

 



























Vännen Håkan sitter i Lysekil och begrundar uppförandekoden.

Hur många drag behöver man?

Inte ens den mest minimalistiske spinnfiskare kan undgå att samla på sig drag och snart har man fler än vad man använder. Och oavsett hur många drag man har så tenderar man att mest använda ett eller några få favoriter. När jag i minnet går igenom mina bästa fiskafängen kommer jag fram till att jag vid dessa oftast bara använt ett drag.

Förvisso är det så, att man behöver olika drag till olika fisken, men om man vet var och vad man ska fiska så brukar man ganska snabbt komma fram till vilket eller vilka drag som kan bli aktuella.

En simmare, en plumsare och en bananvobblare. Mer än nog för en eftermiddags gäddfiske. Men vill man vara bombsäker så kan man ju smuggla med en spinnare och ett skeddrag också och de ryms i samma ask...

Själv har jag under ett drygt halvsekel samlat på mig fler drag än vad jag kan räkna men när jag ger mig ut på fiske har jag sällan med mig fler än vad som ryms i en jackficka.

torsdag 28 mars 2024

Alternativ riggning av mjukis

Det finns många sätta att rigga sina mjukisar. Här är ett sätt som är nytt för mig. 








Långfredagsgädda

I morgon är det långfredag. Förr, när mycket var annorlunda än vad det är idag, var långfredagen ingenting att leka med. Eller på, snarare. Det var en dag under vilken man forutsattes dela eller åtminstone begrunda vår herre Jesus Krists lidande och död. Religionsfrihet var det inte tal om. På såväl radion som den svartvita TV:n förekom denna dag inga underhållningsinslag och alla butiker var stängda. För oss barn tycktes dagen oändlig. Min mor, som såvitt jag vet varken är intresserad av eller vet just någonting om fiske, sade åt mig att det var tradition att fiska gädda denna dag. Traditionen hade till och med ett namn som, passande nog, var långfredagsgädda.

Som grabb funderade jag förstås inte över sanningshalten i dessa påståenden utan greppade blixtsnabbt min fiskeutrustning och trampade iväg på min gamla Hermes mot närmsta brygga. Senare år grenslade jag, samma dag och i samma ärende, min Mustang Cross Special och i år sätter jag mig i min Skoda Fabia. För traditioner måste man vårda.

I vuxen ålder har jag forskat en smula i saken och kommit fram till att det faktiskt fanns fog för vad min mor sade. För att ytterligare öka sitt lidande åt man, åtminstone på sina håll, just gädda på långfredagen och i den norra delen av landet tycks det finnas en tradition att sätta angeldon på just långfredagen. Själv tycker jag inte att det är förknippat med något lidande vare sig att fiska eller äta (bara den är vettigt tillagad) gädda och trots att det nu finns underhållning i alla kanaler och medier även denna dag så gör jag som mamma sagt åt mig. Annars är det väl, såvitt jag kan förstå en kvarleva från tiden före Gustav Vasa, dvs när vi löd under påven, för de katolska fastereglerna förbjuder kött (men tillåter fisk) under fredagar i fastan och på långfredagen.


Jag har förstått att jag är långt ifrån ensam om att helga långfredagen på detta sätt men till skillnad från vissa andra så gör jag ingen väsen av mig utan försöker, som alltid, smyga fram längs vattnet. Detta inte så mycket av religiösa skäl som därför att jag innerst inne är en liten snusmumrik. Jag tillbringar all min tid vid fiskevattnen i lugn och stillhet. Det är, för mig, själva meningen med fisket. Buller, stim och stoj finns det övernog av utan att vi sportfiskare ska behöva bidra till det även om videor från kommersiella fisketävlingar med sina svåruthärdliga soundtrack av motorbuller, rockmusik, skrik och svordomar ger vid handen att det finns andra ideal. Är man tyst och uppmärksam finns det oerhört mycket att se och uppleva i vår natur även när det inte nappar.

onsdag 27 mars 2024

Gäddrag

Vad använder man för drag till gädda i det stora landet i väster?






 





 

Från Dogger till DollarStore 5


Mekonomen håller nu på att flytta in i den lokal som står tom sedan Dogger gick över till att bli en ren nätbutik. Så det blev, återigen, till DollarStore jag styrde stegen. Där fann jag vad som rimligen, trots att vi bara är i mars, måste vara årets klipp. Vobblare för tjugo spänn stycket!

Fladen Eco Deep Diving heter de och fanns i två bra färger. 14 cm långa och vägandes 37 gram, enligt vad som anges på förpacningen, eller 45 gram, enligt Fladens hemsida, där priset anges till fortfarande billiga 39:-. oavsett vilken uppgift som är korrekt ett helt OK kilopris. På hemsidan beskrivs vobblaren med: "Flytande djupgående wobbler med snabba sidorörelser. Den är perfekt vid gös- och gäddtrolling." Trolling ägnar jag mig inte åt eftersom jag helst bedriver mitt fiske från land men vobblaren bör vara lättkastad och väl lämpad för vanligt gäddspinn när man vill nå litet större djup.

Det enda jag har att anmärka är att de krokar som sitter på från fabrik är, i vart fall om man tänkt fiska gädda, ett (dåligt) skämt men dessbättre en brist som är lätt avhjälpt.

Den undre vobblaren är extrautrustad med vettiga krokar.





















När jag ändå var i köptagen så plockade jag på mig (ytterligare) några Fladen Conrad Pike Beast - deras Swim Whizz-kopia - av den gamla modellen som är något mindre och betydligt mer välgjord än den nuvarande versionen.  Som jag så ofta kan konstatera var somligt bättre förr... 
Den vobblaren är dyrare och kostar en femtiolapp men har, å andra sidan, adekvata krokar. Hur som helst så är jag nu mer än väl rustad för litet gäddfiske till helgen med en låda proppad med lågprisbeten från DollarStore och Biltema.




tisdag 26 mars 2024

Tisdagsrapport

Så - äntligen! - är våren så långt gången att jag kommit igång med årets fiske och så även med mitt mastodonttest av små och billiga lågprofilrullar. Någon gång har jag skrivit att tisdag är dagen för testrapporter och idag är det ju tisdag så...

...här kommer en rapport.

En stor del av testobjekten har om inte kasserats så i alla fall lagts åt sidan och får inte längre vara med. De har helt enkelt befunnits inte hålla måttet. I ett slag försvann således de billigaste rullarna och kvar är rullarna från ABU Garcia, 13 Fishing, Daiwa, Scout, Lixada och Sougayilang.

Från Sougayilang har faktiskt tillkommit den vackert orange rulle som syns på bilderna. Jag kunde helt enkelt inte motstå färgen. (För de av er som inte gillar orange så finns rullen i tre andra färger, men inte i tråkvarianterna svart eller silver...). Eller priset som hos wish var 231 kr 85 öre, dvs i paritet med de rullar som fått lämna testet. De övriga rullar av samma märke - dyrare såväl som billigare (!) - jag testar kastar samtliga bra så jag får väl erkänna att jag börjat hysa förtroende för Sougayilangs produkter. 

Nå, i lördags fick i alla fall den orange sougayilangrullen en genomkörare och av det kasttestet, från en pir i ett mulet och kallt Nothamn, att döma så fungerar den precis lika bra som de övriga rullar av samma märke jag kastat med eller, för den delen, lika bra som (betydligt dyrare) rullar av mer kända märken. Detta sagt ska nämnas att jag kastade smäckra havsöringbeten vilket inte är särskilt avslöjande även om det sållar bort riktigt dåliga rullar. Allt hos rullen (inte bara den läckra färgen) ser emellertid bra ut och känns förtroendeingivande. Det enda jag skulle önska mig vore klicklåsning på nippeln för spolaxelspänningen men det är en bagatell.

Hmmm... den ser rätt läcker ut i gult också...

 

söndag 24 mars 2024

En krok

Jag äger visserligen några stycken textiltrasor som är tänkta att användas istället för krok vid spinnfiske efter näbbgädda och har ett minne av att någon gång på sjuttiotalet (?) ha läst om en holländare som använde gasbinda på ett liknande sätt när han metade gädda men på det stora hela taget behövs en krok när man vill fånga fisk på spö. Man skulle kunna säga att kroken är ett nödvändigt ont. Att den är ett ont, eller i vart fall kan göra väldigt ont, vet alla vi som någon gång fått en krok i tummen, örat eller någon annan kroppsdel. Själv har jag lyckats  att, barfota, trampa på en 2/0 trekrok...

Om och hur fisken upplever smärta är oklart men klart är att krokar kan skada den. Att tala om catch and release och skonsam behandling av den fisk som ska släppas åter är en sak men att i praktiken befria en gädda från en Cisco Kid med trippla trekrokar som sitter långt inne i dess svalg är en helt annan.

                                                                                                                                          Alldeles oavsett om jag fiskar efter matfisk eller avser att släppa min fångst åter
föredrar jag att minimera antalet krokar. Det minsta möjliga antalet är en krok. En enkelkrok. Faktum är att krokningen oftast blir bättre och krokfästet säkrare med en enkelkrok än med en eller flera trekrokar.

Glefs
Det var jiggfisket som fick mig att inse enkelkrokens överlägsenhet. För mig, som upptäckte jiggfisket på sjuttiotalet, var det inte främst abborre utan torsk som stod på menyn. Torsken hölls på bottnen bland sten och tångruskor och standardmetoden var att mer eller mindre släpa ett 28-grams Elbe Torsk längs samma botten tills något fastnade. Oftast, men långt ifrån alltid, höll den 0,35 mm nylonlina jag använde för att dra loss draget men något eller några fick man räkna med att förlora. Så upptäckte jag ett annorlunda, trots att det var målat i rött eller gult oansenligt, norskt bete som hette Glefs. Det var en av de första och definitivt den simplaste jigg jag fiskat med men den var minst lika effektiv som blankdragen. Dessutom kastade den längre, sjönk till bottnen/torsken snabbare och fastnade nästan aldrig och när den gjorde det aldrig värre än att den kunde dras loss. Beviset för det senare är att av de sex Glefs jag köpte då fyra fortfarande finns kvar (och de bär tydliga spår av användning).




















Nästa steg blev inköp av enkelkrok i lagom storlek. Dessa fick ersätta trekrokarna på blankdragen. Fångsterna blev lika goda efter krokbytet men jag fick behålla mina drag. Dels fastnade de mer sällan och när de gjorde det gick de så gott som alltid att dra loss. Faktum är att jag fortfarande har bortåt ett halvkilo sådana drag trots att torsken och kustfisket efter torsk i Östersjön nu bara är ett minne.

Bäst fungerar enkelkrok på beten där den kan monteras så att krokspetsen, precis som på en jigg, är orienterad uppåt. Så har jag i tiotals år gjort med de kustvobblare jag använder vid fiske efter havsöring. Detta montage är uppenbarligen inte möjligt på beten som roterar runt sin axel men, precis som fallet var med mina torskdrag, även här ger enkelkrok betydligt färre och lindrigare bottennapp men fångar fisk lika bra som trekrok gör.

Men för att återgå till frågan om avkrokning av gäddor så är det här som enkelkroken och, framförallt, jiggkroken, regerar. Har man dessutom kommit ihåg att nypa in hullingen på kroken så kan man ofta nog kroka av gäddan utan att behöva göra annat eller mer än att ge litet slacklina när man fått in den till båt- eller strandkanten. Ofta sitter kroken i överkäken i mungipan och ramlar ut när linan inte längre hålls sträckt. Enkelt, skonsamt och elegant.
 

En sedelärande berättelse

Städning och ordning  kan man förhålla sig till på olika sätt. Själv gillar jag litet spänning i vardagen och avskyr att behöva städa. Men ibland måste man. Om inte städa så just därför att hemmet är något oorganiserat leta efter, som i förra veckan, en stor förpackning flytande tvättmedel. Att tvätta och diska tycker jag är helt OK liksom att laga mat, så jag är inte helt hopplös men nu var det tvättmedlet och eftersöket av detsamma det var fråga om.

Eftersöket var koncentrerat till källarförrådet och kröntes med framgång, dvs tvättmedlet återfanns, men dessutom hittade jag ett gäng gamla gäddvobblare. Två av dessa syns på bilden ovan men jag fann även likadana i färgerna papegoja, gädda och abborre. En skatt, med andra ord, och en glädje jag inte fått uppleva om jag hade haft perfekt ordning på mina ägodelar. Av detta lär vi oss att även odygden kan få sin belöning.

Ögonlösa bananvobblare

 

I ett nyligen publicerat inlägg om ögon på beten påstod jag att jag inte äger några vobblare utan sådana. Ögon, alltså. Men det var förstås fel. På bilden ovan syns två blinda vobblare* - överst en Flatfish i lagom storlek för gäddfiske och under den en Kwikfish i UL-storlek - som båda, använda under rätt förhållanden, är mycket effektiva. Alldeles bortsett från att jag inte riktigt begriper var man skulle placera ögonen om man ville förse vobblarna med sådana så kan jag, baserat på mina erfarenheter, inte föreställa mig att det skulle innebära någon förbättring.

Inte heller mina övriga vobblare av banantyp - OK Doke och Heddon Tadpole -har ögon. Vilken, om någon, slutsats man ska dra av detta är oklart men aggressivt vibrerande bananvobblare är bland de mest dödliga beten som finns för ytligt sommarfiske.


*Jag har definitivt ruttnat på inblandningen av engelska i sportfiskesvenskan. Även om låneordet wobbler kan sägas ha vunnit burskap i vårt språk så kommer jag i fortsättningen att försöka använda det svenska vobblare.

lördag 23 mars 2024

Premiär!

Den varma vårsol den norska väderprognosen lovade så sent som i går var idag, när jag för första gången den här säsongen stod där med spöt i näven, ett tämligen gråmulet marsväder med en kylig vind. En timme höll jag ut och hade knappt anträtt hemfärden förrän jag fick användning för vindrutetorkarna.

Men en premiär är en premiär och nu är det här årets begången. Förutsättningarna var tämligen hopplösa så nollresultatet kom inte som någon överraskning. Mest var det faktiskt en rekognosceringstur för att kolla isläget och det var som förväntat. Längs den öppna kusten ut mot Ålands hav är det isfritt men på insidan av Väddö ligger isen kvar på Ortalaviken och större delen av Bagghusfjärden. I kanalen är det mer eller mindre isfritt men där finns det knappast någon fisk i det iskalla vattnet. 

Men kommer bara värmen (och det gör den) så går det snabbt, nästan för snabbt...


 

Casting

Förr, när somligt var bättre, levererades ABU:s rullar med en kastplugg. Tanken var att denna päronfomade, gula, hårdgummigrej skulle användas för övningskast på någon gräsmatta innan den hugade fiskaren gav sig själva fisket i våld. Detta var alltså i den grå forntid då folk var vana vid att vänta på saker, stod ut med att ha det litet långtråkigt, hade tålamod att lära sig saker och inte hade vant sig vid låneekonomi och on demand-tänkande.

När jag var grabb och i mitten av sextiotalet, med pappas smäckra Arjon Super Six haspelspö och hans Mitchell 304 fick jag förstås grundläggande instruktioner i utförandet av det han förklarade för mig hette over head-kastet och förmaningar att vara rädd om grejorna (och de är fortfarande hela). Pappas färdigheter som kastare var något begränsade, men i hans exemplar av Fiske som hobby fanns såväl skrivna instruktioner om som illustrationer av hur såväl överhandskast som diverse andra kast, pendel- och katapultkast mfl, skulle utföras och jag ägnade åtskilliga sommarlovsdagar åt att lära mig dessa. I boken fanns även en artikel om casting.

Att öva sig i kastandets ädla konst är fortfarande en god idé. De flesta tänker nog när jag skriver detta på att kasta långt men mer givande är att kunna kasta med precision och att kunna utföra tjänliga kast från knepiga lägen utan att knäcka spöt mot en stolpe eller fastna med draget i något grenverk. Tankeväckande är att det i precisionsgrenarna med spinn- och haspelutrustning handlar om kast från 10 till 16 meter. Och längre än så behöver man sällan kasta för att kunna få fisk men för den som säkert kan landa sin spinnare mellan två näckrosor några meter bort öppnas möjligheter som är stängda för den mindre skicklige kastaren.

Det är nu länge sedan jag kastade på torra land men fortfarande roar det mig, när jag är ute och fiskar, att pröva mina färdigheter. Oftast sker det spontant som när jag kastar mot en vakring (och ofta nog, som det ju brukar vara när man agerar instinktivt, träffar mitt i densamma). Underhands- och katapultkast är för övrigt mycket användbara när man fiskar från vegetationsrika stränder. Visserligen kan man med dessa tekniker inte kasta lika långt som med ett vanligt överhandskast men man KAN få ut sitt bete och det är den helt avgörande framgångsfaktorn för hittills har inget bete fångat fisk utan att vara i vattnet.

Så leta fram en kastplugg (eller montera av kroken på ett drag) och lägg ut några mål på marken och vässa dina färdigheter eller - ännu bättre! - lär ett barn eller någon annan nybörjare att kasta. Tycker du att det är roligt, kanske rentav roligare än att fiska, så kan du kontakta Svenska Castingförbundet och höra efter om det finns någon aktiv klubb i din närhet.


Upphängare

Fiskar som makrill, abborre och havsöring jagar ofta i stim. Vid sådana tillfällen kan en sk upphägare, dvs ett mindre bete på en kort tafs ett stycke framför draget, öka chanserna till hugg. Ibland får man fisk på draget, ibland på upphängaren och någon enstaka gång en sk doublé. dvs fast fisk på såväl drag som upphängare.

Skulle man råka ut för att få två fiskar på samtidigt kommer de att om inte kämpa mot varandra så i alla fall att ibland simma åt motsatta håll. Därför bör ett tackel med en upphängare vara hyfsat robust.


Själv använder jag relativt lätta don vid mitt fiske efter de nämnda arterna men till mina upphängartackel vill jag ha nylon- eller FC-lina i dimension 0,40-0,45 mm. Förutom en knapp halvmeter sådan lina krävs ett lekande och ett beteslås med lekande. Naturligtvis behövs även ett upphängarbete, typiskt sett en fluga av streamertyp. Vill man använda Gulp! tobisimitationer eller något annat liknande knyter man helt enkelt fast en lämplig, naken, krok.


Jag brukar börja med att knyta fast lekandet med en betesknut (clinch- eller trileneknut) cirka 15 cm in på linan så att den korta tampen kommer att stå ut i rät vinkel mot den längre tampen. I denna kortare tamp knyter jag med en ögleknut (rapalaknut) fast upphängarbetet. I den långa linänden knyter jag sedan beteslåset med en betesknut.

När man vill använda upphängare knyts tacklet, som en tafs. i lekandet till huvudlinan.

Tacklen förvaras i små plastpåsar/kuvert eller i en sådan där "plånbok" för tackel.


 

Måste testas!

 


Låter något alldeles för bra för att vara sant så är det förmodligen det, dvs inte sant. Men man kan ju inte låta bli att testa... Så det ska jag göra! Det vore ju fantastiskt om den här enkla knuten fungerar som utlovas i videon.

Provslagit den har jag förstås redan gjort och även om jag inte tog tid på mitt knopande så gick det snabbt och enkelt. Ska jag knyta den på fem sekunder blankt lär jag dock få lägga mig i hårdträning. Men man ska inte ha bråttom, särskilt inte när det handlar om fiske och om det tar mindre än en minut att skarva en nylon- eller FC-tafs till PE-linan så är det fullt godkänt. Det viktiga är att knuten håller och att den inte fastnar i spööglorna. Ett avgjort plus för den här knuten är att den är hanterlig under fältmässiga förhållanden, dvs när man måste slå den med frusna fingrar i haltaskigt ljus och blåst. Men, som sagt, den kommer att testas. Förhoppningsvis redan idag. Och skulle den hålla i en dag så kommer testet att fortsätta för grönt ljus får den inte i brådrappet. Inte av den här till nymodigheter skeptiska surgubben i alla fall.


fredag 22 mars 2024

Mot undergången

Det är genom hur vi förhåller oss till den verklighet vi lever i vi mäts som människor. Vilken lallande idiot som helst kan hantera det kravlösa livet i ett paradis där inga svårigheter finns och stekta sparvar flyger in i munnen på en innan man ens hunnit bli hungrig. De allra flesta av oss framlever emellertid våra existenser under i varierande grad mindre gynnsamma omständigheter. Stora män och kvinnor krävs för att hantera stora problem.

Globalt sett så har vi i Konungariket Sverige det ganska bra. Riktigt bra, faktiskt, om än inte alla av oss. Men eftersom vi delar globen med resten av dess befolkning så finns det sådant vi måste hantera tillsammans med dem. Och naturligtvis finns det bland våra folkvalda de som tycker att till exempel Sveriges utsläpp av växthusgaser utgör en så försvinnande liten del av hela jordens att de inte är något att bråka om. Det är, för dem, viktigare att hålla väljarna på gott humör genom att inte låta bensinpriset bli för högt. Åtgärder som är nödvändiga och brådskande vägs mot vad dagspolitiken anses kräva.

Att agera så är att göra ungefär som Hitler gjorde i sin bunker. Precis som våra EU-politiker konsekvent bortsett från och fortsätter att bortse från verkligheten, sådan den kommer till uttryck i de vetenskapliga rådgivarnas rapporter när de fastställer fiskekvoter vägrade Hitler att inse att han inte längre hade någon armé att kommendera. Det är alltid lättare att vara efterklok än att vara klok när det gäller och det är lättare att inse Hitlers vansinne men besluten om fiskekvoter är lika förryckta.

Nu har vår regering fått bakläxa på sitt klimatpolitiska handlingsprogram av sitt eget klimatpolitiska råd. Det ska bli intressant att följa hur man hanterar det. Kommer man att hantera den bistra verkligheten och samla sig till adekvata åtgärder eller kommer man att följa Herodes exempel och låta halshugga budbäraren? Eller gör man ett damoffer men inget åt klimatproblemet?

Vi behöver beslutsfattare av Churchills kaliber snarare än av hitlertyp. Men dagens yrkespolitiker ser nog Churchill mer som ett avskräckande exempel än som ett föredöme. För hans belöning efter att ha räddat sitt land, genom att vidta hårda åtgärder och inte lova guld och gröna skogar, blev ju en massiv valförlust strax efter det att fredsfirandet ebbat ut sommaren -45. Vad är det för vits med att rädda världen om man sedan får sparken? Nej, det blir nog business as usual och vi kommer varken att behöva oroa oss för bensinpriset eller ställa in våra thailandsresor.


 

100 meter

100 meter kan vara olika långt. Det är både mycket längre än vad man tror och kortare än vad man föreställer sig. Vi som någon gång styrt en båt i skärgården vet att det grund som borde ligga gott och väl 100 meter åt babord lika väl kan befinna sig alldeles framför båten. Och alla vi som tror att vi kan kasta 100 meter behöver nog ompröva vårt grepp om verkligheten.

100 meter är, av hävd, den längd i vilken fiskelinor vanligen säljs. Visst, det finns större spolar och 100-metersspolarna är ofta seriekopplade, men 100-meter är något av en standardlängd. Det finns säkerligen en rad skäl till detta men vad jag tänkte att det här inlägget ska handla om är hur långt 100 meter lina räcker i praktiken, dvs vid sportfiske i svenska vatten.

De av oss som flugfiskar vet att en fluglina är runt 30 meter (eller yards) lång. Resten av flugrullens spole är fylld med sk backing och där är standardlängden 50 meter (eller yards). Kort sagt så har flugfiskaren sällan ens 100 meter till sitt förfogande. Fluglinans längd räcker för de allra flesta. Själv klarar jag inte att kasta ut hela linan. Och kriteriet på en riktigt häftig batalj är när den fisk man fått på kroken är såpass stor och stridbar att "den började dra ut backingen"!


Nu kastar vi förvisso längre med spinn- och haspelspön än med fluga men inte så mycket längre som vi tror. 50 meter är en respektingivande kastlängd och de allra flesta kast som görs är betydligt kortare än så. Men låt oss tänka att vi lyckats göra ett femtiometerskast och får hugg mer eller mindre när draget landar, är vi illa ute då? Tänk, till exempel, om det är en rejäl gädda som nappat? Knappast. Förvisso kan gäddan dra ut lina, det är därför vi har mer lina på rullen än vad vi kan kasta ut och dessutom en, förhoppningsvis välfungerande och korrekt inställd, slirbroms.

Gäddan kan göra våldsamma rusher som kan upplevas som långa men sällan är längre än några meter. Dessa meter brukar man kunna återvinna innan gäddan samlat sig till sin nästa rusning. Även om det skulle komma att bli en långdragen kamp med många rusningar så är det sällan mer än kanske tio meter av linan som används. Abborren och gösen är inte lika extrema sprinters som gäddan men inte heller de några långrusande fiskar och dessutom, typiskt sett, mindre än gäddor. De torskar jag haft på kroken har ibland varit starka men mest kämpat genom att vägra lämna bottnen och alls inte gjort några långa rusningar (eller rusningar överhuvudtaget). 

De mer rusningsbenägna arter jag själv varit i kontakt med i våra vatten är näbbgädda, makrill och havsöring men ingen som skulle ha tömt min rulle ens om jag bara hade haft 100 meter lina på den. Så 100 meter lina är så gott som alltid mer än nog för det fiske de allra flesta av oss ägnar sig åt. Undantagen är laxfiske i strömmande vatten, extremt distansfiske och andra nischföreteelser och de som håller på med dessa vet förhoppningsvis vad de sysslar med och vilken utrustning de behöver.

Att det sedan faktiskt finns bestar som det knappast vore betryggande ens med en kilometer lina på rullen är en sak för sig.

torsdag 21 mars 2024

Spigg

Abborren är en fin fisk. Fin, rentav vacker, att beskåda, fin i stekpannan och alls ingen oäven sportfisk. Visst, de allra flesta pinnar man får på kroken är små, för små att göra annat med än att varsamt kroka av och slänga åter, men det finns riktiga klunsar och vem vet när storabbarn slår till?



Tillvaron som sportfiskare vore bra mycket fattigare om abborren inte fanns. Och finns gör den. Överallt. Året runt. I alla väder. När mina barn var små brukade jag läsa för dem och till favoriterna hörde Sven Nordqvists böcker om Pettson och Findus och min favorit bland dessa var den där gubben är sur men Findus lyckas få honom på gott humör genom att lura honom ut att meta abborre i gråvädret "en vanlig sketen tisdag".



Men det här inlägget handlar inte om mete utan om en väldigt fin liten, svensk (!), wobbler (eller crankbait som det tydligen heter nuförtiden). Spigg är namnet och modellen som kallas Spigg Original väger 10 gram. Den mindre modellen, kallad Lil Spigg väger 6 gram. Det finns större modeller också men nu var det ju via abborren vi kom in på ämnet så vi håller oss till de mindre storlekarna som passar bäst till det fisket och gärna då kombinerade med en UL-utrustning.



Naturligtvis fångar Spigg även annan rovfisk och finns det gädda där man fiskar är någon form av tafs en vettig, för att inte säga nödvändig, försäkring.



Wobblers av rapalatyp finns hur många som helst och redan de första wobblers Lauri Rapala täljde lär ha varit mer eller mindre kopior av en amerikansk förebild. Spigg är ett original (men man kan skönja likheter med Jorma Turunens wobbler Turus Ukko). Turus Ukko försvann från marknaden någon gång i slutet av förra seklet men lär åter vara i produktion. Hur det förhåller sig med Spigg känner jag inte till men jag tror att tillverkningen har upphört. I så fall är det synd, för det är ett förbaskat fint litet crankbait.

onsdag 20 mars 2024

Vårdagjämning!

Äntligen är vintermörkret slut! Även om det var gråväder så infaller detta dygn vårdagjämningen. och fortfarande går vi mot ännu ljusare tider. Och inget kostar det heller. Bara att ta emot.

För oss fiskare är ännu den ljusa delen av dygnet den  som bjuder på bäst fiske. För oss som jagar kustöring i grunda vikar kan eftermiddagen en solig dag med måttlig pålandsvind ge högvinst. Men snart gör vi klokt i att vända på dygnet och i det varma sommarvattnet söka rovfisken under de ljusa sommarnätterna.
 

Lägesrapport

 

Idag körde jag förbi Hantverkargatan 21 på Kungsholmen för att se hur det går med Lundgrens flytt till den adressen. Såvitt jag kunde bedöma från bilfönstret så håller man på att antingen flytta ut det gamla antikvariat som tidigare legat på adressen eller att flytta in Lundgrens butik. Möjligen pågår båda dessa aktiviteter parallellt eller så har verksamheten drabbats av stillestånd. Öppet tycktes det inte vara och såg heller inte ut att vara i sådan ordning att någon öppning är omedelbart förestående. Man jag kommer att fortsätta min bevakning.

tisdag 19 mars 2024

Jika rig? Eller Tokyo? Link head? Cheburaska?

Jika rig
Fisket med mjukisar har onekligen utvecklats sedan det, under sjuttiotalet (vilket, inser jag plötsligt, faktiskt är ett halvsekel sedan...), vann fotfäste här i landet. Först fick vi lära oss att fiska mjukisarna apterade på en jiggkrok/jiggskalle och detta kom (naturligtvis) att leda till att jigg för många kom att bli detsamma som ett mjukplastbete. Men det är FEL!

De senare decennierna har vi lärt oss vad Texas- och Carolinariggar är och särskilt populärt har dropshotfisket blivit. Det som kallas Jika rigg kan se ut som på bilden ovan och är ett slags mellanting mellan den traditionella jiggen och dropshottacklet. Istället för beteslås kan en fjäderring användas och lekande är mer eller mindre onödigt. Sänket kan vara ett vanligt päronbly/bombsänge. Finessen är att kroken/betet kan röra sig fritt i förhållande till sänket. Är den metalltråd sänket hänger i något längre blir Jikariggen en Tokyorigg (men fråga mig inte var gränsen går).

Naturligtvis är det inom bassfisket dessa olika tackel/riggar utvecklats men de kan användas även för vårt svenska abborrfiske. Eller varför inte om man är ute efter torsk? Det har ju sedan man avlyste Gullmaren börjat bli gott om småtorsk i vattnen runt Lysekil och tagna på abborrspö bjuder dessa krabater på god såväl underhållning som middag. En av de få positiva följderna av det svenska kustfiskets kollaps är att man, utan större risk, kan fiska med lätta don från kusten (fast en gång, för bara några år sedan, hade jag under ett antal andlösa minuter något som var för stort och starkt för den utrustning jag använde på kroken vid Stångehuvud...).

Cheburaska/link head


I likhet med dropshottekniken är Jika/Tokyoriggen lämplig för precisionsfiske om man hittat en djuphåla eller brant där (man hoppas att) det står fisk. den är lättkastad ocb betet sjunker snabbt med nosen mot bottnen och stjärten i vädret. Men det funkar lika bra att fiska Jika/Tokyo som en vanlig jigg, på samma vis som man gör med ett cheburaskasänke. Cheburaska (även kallat link head) är ett sänke som kopplas på (offset)kroken men som inte, så att säga, hänger ner som Jika- och Tokyoriggarnas sänken gör i varierande (men något oklart hur mycket) utsträckning. En fördel med denna tackling är att man, givet att man har försett sig med ett sortiment clip-on/quickchangesänken, utan att behöva knyta om kan använda samma krok och bete men snabbt och enkelt byta vikt på sänket.



Vill man inte hålla på och mecka själv (men vem vill inte det?) finns det förstås ett stort utbud av fabriksfärdiga riggar med offsetkrok och ledat jigghuvud.


fotnot.

Vi, som var med när det begav sig, minns Drutten och Krokodilen. Drutten hette på originalspråket Cheburaska så själv kallar jag tacklingar med cheburaska/linkheads eller andra varianter där kroken är ledad till huvudet för druttjiggar. Då behöver man inte hålla reda på allt vad importörer och förståsigpåare får för sig att kalla dem...
 

söndag 17 mars 2024

For Your Eyes Only



Titellåten till den bondfilmen sjöngs av Sheena Easton, men det finns andra ögon man aldrig glömmer.



Just ögonen är en av de detaljer betestillverkarna lägger ned stor omsorg på och nog fångar de våra ögon, men har de någon betydelse för hur fisken uppfattar draget. Kort sagt, drar ögonen hugg?



Teorin - om man vill använda ett såpass anspråksfullt ord - är att bytesfiskens öga är vad rovfisken riktar sitt hugg mot. Den teorin är nog tveksam. Gäddan brukar ju hugga sina byten tvärs över och ganska mitt på för att sedan vända dem med huvudet in mot svalget (fiskar tuggar ju inte maten...) och havsöringen tenderar att angripa bytet bakifrån. Det gör även abborren (som, för övrigt, inte hugger utan suger i sig bytet). 



Men OM nu ögat utgör en riktpunkt för hugget så borde det ju placeras nära kroken vilket det oftast inte gör. Själv har jag fångat mest fisk på skeddrag och spinnare som saknat ögon. Kanske är det - oklart varför - viktigare med ögon på wobblers och mjukisbeten? Fast jag har tagit mycket fisk på ögonlösa mjukisar riggade på omålade jiggskallar. Någon wobbler utan ögon har jag inte men på en av mina bättre gäddwobblers föll det ena ögat bort utan att det tycktes minska dess attraktionskraft.



Tror man att ögon på betet är viktigt och har tillverkaren inte satt dit några sådana så finns de att köpa separat. Sedan kan man "pimpa" sina drag av hjärtans lust.





Hantverkargatan 21?

 

Hur, frågar jag mig oroligt, har det gått för Lundgrens Fiskredskap och med deras flytt? Den mer än sekelgamla butiken på Storkyrkobrinken i Gamla Stan bommade igen strax före jul och enligt den information som lämnades skulle en ny butik öppnas på Hantverkargatan (Kungsholmen). Men har så skett? Hemsidan ligger fortfarande (pga flytt) nere men nu har det ju snart gått tre månader.

I veckan som kommer har jag ärende i huvudstaden. Då åker jag förbi och kollar.


Starkare än sin svagaste länk är, som bekant, ingen kedja. När det handlar om billiga ståltafsar för gäddfiske är det lätt att identifiera denna den svagaste länken. Den utgörs av det snorbilliga (i bemärkelsen usla) beteslåset. Dessbättre finns det en användbar matematisk formel med vars hjälp (och en avbitartång) man enkelt löser detta problem. Formeln lyder:

BT - BBL + FR = BBT

(BT står för billig tafs, BBL för billigt beteslås, FR för fjäderring och BBT för bra billig tafs). En lämplig fjäderring sitter i nio fall av tio redan i betets nosögla. Den som tycker att det är för jobbigt att joxa med matte kan fuska genom att titta på bilderna som visar facit.