Needle stickbait och betesstorlek

 

En nålformad pinnvobblare från Kingdom.

OK, jag vet, jag brukar förfasa mig över alla engelska termer vi rakt av importerar till vårt vackra modersmål men needle stickbait måste jag få fundera på innan jag hittar en svensk översättning. Nålformat pinnbete låter ju inte bra... Men det är ju onekligen beskrivande och särskilt vacker är ju inte den här vobblaren.

Stor är den dock, eller ser i vart fall stor ut. 205 mm lång. Kan man verkligen fresta havsöring med ett så stort bete? Flugfiskarna fångar ju havsöringar med pyttesmå märlkräftimitationer som är ungefär en centimeter långa. Hmmm...

Vad äter havsöringen? Här på ostkusten mest tobis och strömming (antar jag). I vart fall de fullvuxna exemplar man vill få på kroken. Hur stora är de fiskarna? Det mest seriösa måste naturligtvis vara att vända sig till vetenskapen. Den bytesfisk som mest liknar min nålformade pinnvobblare är tobisen. Den tobis "mina" öringar jagar är sk kusttobis. Om kusttobis skriver SLU (Sveriges LantbruksUniverisitet):

"Kusttobis finns i både salt och bräckt vatten, helst nedgrävd i sandbottnar. Den är liten, silvrig och smal som andra tobisfiskar men känns igen på kombinationen avsaknad av fläckar på nosen och förekomsten av fjäll på stjärtfenans bas. Totallängd 20 cm."

De sjunkande väger 40 gram och de flytande 30.

20 cm eller 205 mm, stor skillnad, jag skulle vilja påstå att det är, som vi säger på ärans och hjältarnas språk: BULLSEYE! Och strömmingar har jag rensat hundratals, förmodligen tusentals, och vet att många är (eller åtminstone förr, när det var bättre, var) längre. Så de här nålformade pinnvobblarna (jag börjar redan vänja mig) som väger 40 gram i det sjunkande utförandet och 30 gram i det flytande kommer, så snart jag hunnit byta ut de fabriksmonterade trekrokarna mot enkelkrokar från Fladen Fishing, att tas i bruk för mitt kustfiske efter havsöring. Och skulle någon av dem råka komma i närheten av en skärgårdsgädda så hugger nog den också.