Deep Sea Reporter

Deep Sea Reporter är en hemsida all som fiskar i eller av annan anledning bryr sig om havet (och att leva på Jorden är en tillräcklig anledning att göra det) borde följa.

Att krill dör i Gullmarsfjorden oroar mig trots att jag bara fiskar där, i bästa fall, någon enstaka gång per år. Men Gullmaren är ur flera aspekter viktig och den fredning av flera arter som gjorts där har visat lovande resultat. Allt är inte och får inte vara mörker men för Östersjön ser det dessvärre tämligen svart ut. EU verkar se det som en prioriterad uppgift att köra alla dess fiskbestånd i botten och ibland lyckas faktiskt politiker med vad de satt sig före att göra...

*     *     *

En ödmjuk önskan om att bry sig – från en orolig redaktör Nu i maj väntas ICES, Internationella havsforskningsrådet, komma med nya råd inför årets fiske. Hur mycket fisk vi kan ta upp ska vara beroende av hur mycket bestånden tål men så är det inte alltid. När politiker och lobbyister får sagt sitt blir kvoterna nästan alltid högre än vad havet egentligen tål. Hela vårt välbefinnande är beroende av naturen, av att luften och skogarna och haven mår bra. Det gäller alla djur, också oss människor även om vi ibland verkar tro att vi befinner oss i ett annat universum. Ett som är betydligt mycket större och rikare än det vi faktiskt lever i. Och det verkar speciellt vara så när det gäller havet. Som att vårt intresse stannar vid ytan. Men dyk ner! Befinn dig i det där tredimensionella ”rummet” med fiskar och blötdjur, nakensnäckor och kelpskogar, koraller och plankton. Känn efter! Titta! Förundras över den värld från vilken vi alla är skapade ur, och säg sen att ”det där är något jag inte behöver bry mig om”. Jag tror inte att du gör det. ICES första råd förra året, om fångstmöjligheterna för sill i Östersjön, var noll (0). Vi borde inte fortsätta fiska om vi vill ha kvar sill i Östersjön, sa de. Nu slutade det inte så, vi fick fortsätta fiska och ganska mycket till och med. Därför ska det bli spännande att följa årets fiskekvot-runda. Spännande och sorgligt, för i slutändan är vi alla förlorare när fisken tar slut. ”Jag kräver inte att vi lämnar alla moderna bekvämligheter bakom oss” skriver Craig Foster, han som gjorde filmen “My Octopus Teacher”. ”Vädjar bara om att vi ska lära känna naturen bättre, i stället för att försöka ’rädda’ den.” - ”Vad skulle hända om vi kom ihåg att vi är en del av den här vilda världen - och låter den förståelsen och ödmjukheten vägleda varje val vi gör?” Som att lämna tillräckligt mycket fisk i havet för att det ska vara hållbart, för fiskbestånden, för klimatet och för vår framtid. Text: Lena Scherman  Foto: Göran Ehlmé