Under den första halvan av mitt hittills sextiofemåriga liv fanns det, åtminstone i de medelstora städer där jag levde, fiskeutrustning att köpa i järnhandlar, i sportbutiker och varuhus. De större städerna kunde ofta erbjuda någon eller några mer eller mindre renodlade sportfiskebutiker. Postorderföretagen (det här var i den grå forntiden före persondatorer och internet), som Hobbex och Clas Ohlson, brukade också i sina kataloger ha några sidor med fiskegrejor men bodde man i en stad eller större ort kunde man alltid hitta vad man behövde utan att behöva skicka efter det. Kina fanns redan på den här tiden men därifrån beställde man ingenting. På asiatiska lågprisprodukter stod det "Made in Japan" eller "Made in Hong Kong" och den lika välgrundade som djupt rotade skepsisen mot de ursprungsbeteckningarna var nog det största hinder Daiwa hade att övervinna när märket i slutet av sextio- och början av sjuttiotalet etablerade sig på den svenska marknaden.
I Uppsala fanns Husbergs på Svartbäcksgatan som var en av landets mest välsorterade butiker när det gällde fiskeprylar. Sport- och järnhandlarna hade större delen av ABU:s sortiment (inklusive de vanligaste reservdelarna för det här var på den tiden man lagade grejor som slutade att fungera) men även artiklar från Mitchell, D.A.M. och Daiwa. Varuhusen hade tämligen stora och välsorterade fiskeavdelningar. I Falun, Visby, Luleå och Skellefteå fanns ingen butik som kunde mäta sig med Husbergs men allt man kunde önska sig fanns tillgängligt inom gångavstånd.
I Norrtälje fanns när jag under andra halvan av åttiotalet flyttade hit, förutom järn- och sporthandlarna, en butik som hette Wennerströms och som var specialiserad på tågvaror (dvs rep och linor) och fiskeutrustning. Företaget importerade en bra tysk nylon(perlon)lina som man sålde under varunamnet Dogger. Det varumärket kom att bli så starkt att företaget tog det som sitt namn. under min tid som norrtäljebo såg jag butiken växa i takt med att Dogger växte med sin försäljning via nätet och det var, för en inbiten sportfiskare, förnämligt att ha fysisk tillgång till landets förmodligen mest välsorterade butik. Men ingen och ingenting varar för evigt och sedan strax före jul är butiken stängd. Det är också de järnhandlar som fanns när jag kom hit och de sk sportaffärerna är numera snarast glorifierade modebutiker för tonåringar.
Vart går jag då om jag vill köpa fiskegrejor i en fysisk butik? Tja, det jag har att välja på är Biltema, Jula, Clas Ohlson, DollarStore och ÖoB. Någon gång per säsong brukar Liedl erbjuda fiskegrejor. Saker och ting förändras ständigt. Förändring är tillvarons enda konstant och ingenting är längre som förr. Noone and nothing lasts forever. Men ändå, visst är det märkligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar