Det första haspelspö jag kom i kontakt med var min pappas Arjon Super Six, ett vackert gult massivt glasfiberspö med sexkantig (såg precis ut som splitcane) klinga. Spöt var avsett för lättare beten, upp till ca 12 gram,och hade helaktion. På spöt satt en liten Mitchell fylld med nylonlina som kanske var 0,25 mm i diameter. De fanns en spole med tunnare lina också,men den använde jag inte.
Till fiske efter abborre var pappas spö väl avvägt men det var aningen klent när det var gädda eller torsk som fiskades. När jag fick råd att köpa ett eget spö blev det ett ABU 262 (?), ett massivt 6 1/2 fots glasfiberspö märkt Fiske 2, dvs avsett för beten upp till c 30 gram. Även detta spö hade helaktion och på den rulle jag köpte hamnade nylonlina, vanligen i dimensionen 0,30 mm.
Trots spöts långsamma aktion och den elastiska linan upplevde jag aldrig några problem med att känna när en fisk nosade på mitt drag.Däremot gick jag snart över till 0,35 mm lina för gäddfisket, inte för att 0,30-linan var för klen utan för att den grövre linan var något mindre elastisk och gjorde det lättare att sätta mothugget när det var en gädda som nappat.
Småningom skaffade jag mig längre spö och spön med rörbyggda klingor, men det var fortfarande glasfiber som gällde och samtliga spön hade helaktion och på mina rullar satt nylonlinor i dimensioner från 0,20 mm till 0,35 mm. Det gick alldeles utmärkt att fiska med dessa utrustningar.
Mot bakgrund av vad jag växte upp och lärde mig fiska med så ställer jag mig undrande till att det idag är nästan genomgående spön med toppaktion och flätlinor som anbefalls. Argumenten är att man med mer följsamma spön och mindre stum lina får så dålig kontakt med betet att det är mer eller mindre omöjligt att känna vad som händer.
Att man meden stum lina får en tydligare kontakt med betet än med en elstisk lina är naturligtvis riktigt. Detsamma gäller för ett styvare jämfört med ett mjukare spö. Detta sagt vet jag, av egen erfarenhet, att man med nylonlina och ett spö med långsam helaktion har tillräckligt god kontakt med betet för att kunna bedriva ett effektivt fiske. Det är mest en vanesak.
De fördelar en stum lina och ett styvt spö anses ge är begränsade till själva hugget. När det handlar om drillningen av den fisk som huggit är linans elasticitet och spöklingans djupare aktion avgjorda fördelar. Fisken tröttas mer effektivt mot en sådan utrustning och risken för att kroken ska ryckas loss eller fisken på annat sätt,tex genom att sk slaklina uppstår, är avgjort mycket mindre med den mer följsamma utrustningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar