Leta i den här bloggen

tisdag 10 juli 2018

Beten och luringar

Bait betyder på sportfiskeengelska bete och avser nästan alltid det vi kallar agn, dvs någonting (majs, deg, mask, räka, fiskbit etc) som sätts på kroken för att locka fisken till hugg. Ordet har, som så många engelska ord, nordiskt ursprung. När en engelsktalande fiskare använder ett lure så handlar det om någon form av konstbete, dvs vad vi kallar drag.

Ordet lure, menar de engelsktalande etymologerna, har franskt ursprung eller kommer av det tyska luder. Det är möjligt att de har rätt, men eftersom ett "lures" funktion är att lura fisken till hugg så har jag svårt att frigöra mig från misstanken att även det är något som vikingarna planterade. Dessutom är drag ett något märkligt ord. Varför inte säga luring? Vad fiskar du med? Bete eller luring?

Hur det nu må förhålla sig med ordens ursprung så har vi svenska sportfiskare generellt gått på tillverkarnas luringar. Stenhårt. Mete är närmast en marginalföreteelse. De flesta sportfiskebutiker har inte ens metspön (och då menar jag inte de teleskopiska 3-, 4- och 5-meters med toppknuten lina) i sitt sortiment. Varför (voffor...) det blivit på det viset är jag inte riktigt klar över men klart är att såväl på de brittiska öarna som på kontinenten är fisket med agn, relativt fisket med konstbeten, betydligt större än här.

Dessbättre duger vilken haspelutrustning som helst även för mete. Det är bara att se till att ha några sänken, kanske några flöten, ett sortiment lämpliga krokar och litet annat med sig i fiskeväskan. Sedan är det ju det där med att skaffa agn... Orkar/hinner man inte gräva eller leta mask (som oftast är det bästa) så kan man ju alltid ha en påse räkor (nästan lika bra) i frysen och gärna några strömmingar (som man kan skära lagoma bitar att sätta på kroken av).

Meta mera. Det tänker i alla fall jag göra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar