Leta i den här bloggen

fredag 27 juli 2018

Metallskrot eller knutar?

Många knyter, rutinmässigt, ett beteslås med lekande eller en ståltafs (med beteslås och lekande) på linan innan fisket börjar och låter sedan beteslåset sitta där tills linan går av. Visst, det är bekvämt med ett beteslås. Man spar flera sekunder, jämfört med att kapa linan och slå en ny knut, varje gång man byter bete. Och ett lekande kan ibland vara bra för att något minska risken för lintvinning. När det gäller ståltafsen, oftast 15-centimetersvarianten, så kan den ju vara bra om och i fall en gädda skulle hugga.

De som använder flätlina skarvar ofta på en kortare eller längre tafs av fluorocarbon (FC) närmast betet. För skarvningen används ofta(st) ett lekande.

Själv undviker jag allt metallskrot som inte är nödvändigt (vilket en ståltafs eller ett lekande ibland kan vara). De flesta beten jag använder tvinnar inte linan och dessa knyter jag (om det inte är gäddfiske det handlar om) direkt i linan. När jag fiskar gädda använder jag oftast tunna och knytbara tafsmaterial som jag skarvar direkt i linan och sedan knyter i betet.

Nu vet man ju aldrig säkert hur fisken uppfattar våra beten men själv ser jag en tydlig skillnad på en kustwobbler knuten direkt i en mer eller mindre genomskinlig FC- eller nylonlina jämfört med samma wobbler förenad med linan via några centimeter lekande och beteslås. Jag inbillar mig att fisken också kan se detta. Om fisken skyggar för metallskrotet vet jag inte men jag är, å andra sidan, hyfsat säker på att den inte lockas av det.

En bonuseffekt av att kapa och knyta om när man byter drag är att man alltid fiskar med en fräsch knut och att den mest nötta delen, dvs delen närmast draget, av linan kontinuerligt "förnyas". 

När det handlar om flätlina är det alltid en god idé att ha nylon- eller FC-lina närmast draget. Skarvar man med ett lekande kan man i praktiken, eftersom lekandet inte kan passera spöts toppögla, endast ha en några decimeter lång tafs. Själv föredrar jag att ha ungefär två spölängder nylonlina mellan flätlinan och betet och då går naturligtvis lekandet "fetbort".

I de flesta lägen gör en riktig knut ett lika bra eller bättre jobb än vad metallkomponenter gör och man får mer eleganta tackel. I vissa lägen behövs metallkomponenterna och då ska man naturligtvis använda dem. Däremot ska man inte använda dem för att man inte kan slå vissa knutar eller inte ids knyta om  när man byter drag. Till den kunskap som kännetecknar en skicklig fiskare hör att behärska de knutar han behöver.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar