Leta i den här bloggen

söndag 4 mars 2018

Catch and release, sportfiske, beståndsvård och etik

Eftersom det är söndag idag så får det bli en liten betraktelse. Den kan ni läsa och sedan meditera över.

Om fiskare X äter gädda fyra gånger om året och därför per år fångar och slår ihjäl fyra gäddor men inte drar upp flera än så eftersom han inte "behöver dem" så påverkar detta naturligtvis det eller de bestånd ur vilka gäddorna tas negativt (men försumbart så) och hans nöje (fiske) utsätter (om nu fisk kan lida) fyra gäddor för lidande. X är en inbiten fiskare och han är därför så ofta han har tid och möjlighet ute med sitt spö men eftersom han bara behöver fyra gäddor per år ägnar han sig när det inte är just gädda som står på menyn åt att fiska abborre och gös (som också hamnar på matbordet) eller att kasta efter havsöring och torsk (som han nästan aldrig får några). Han har även setts fånga flundror och , när han varit på västkusten på semester, makrill och även dessa fiskafängen har slutat med att fångsten ätits upp.


Fiskare Y äter överhuvudtaget inte gädda men han fiskar gärna. Eftersom han inte tar fisken till vara så återutsätter han all fisk han fångar. Hans nöje består i att väga,mäta och fotografera sina fångster och han vill gärna fånga så många och stora gäddor som möjligt. Annan fisk än gädda är han inte intresserad av. Han är, i likhet med fiskare X, ute mest varje helg. På ett år blir det kanske 40 fisketillfällen och vid dessa fångar han, i snitt, fem gäddor, dvs ca 200 gäddor per år. Av dessa gäddor, vilka alla återutsätts, överlever 90 %. Hans nöje (och här finns ingen nyttoaspekt) innebär att 40 gäddor dör. Dessa 40 gäddor dör långsamt av olika skador de drabbats av när de dragits upp. Fiskare Y har (om nu fisk kan lida) utsatt 400 gäddor för lidande och åtminstone 40 av dessa har utsatts för ett mer omfattande och utdraget lidande än det fiskare X åsamkat sina offer.

Vilket av exemplen ovan är mest etiskt problematiskt? Vilket förhållningssätt -att som X "bonka" alla sina gäddor men samtidigt inte dra upp fler än vad man vill äta eller att, som Y, konsekvent återutsätta sina fångster men att dra upp så mycket man tycker är roligt - är minst skadligt för beståndet?

6 kommentarer:

  1. Lite retoriskt ställd fråga, men enligt ditt exempel, vilket förövrigt är som att jämföra äpplen och päron, så torde X vara minst skadligt för beståndet.
    C&R och övrigt fiske i allmänhet, har etiska problem/bekymmer, men det för inte diskussionen framåt om man inte jämför två som fiskar på samma sätt.
    Lek med tanken att X från exemplet ovan, också slutar fiska gädda efter att fångat 4st, så kanske svaret blir annorlunda...

    SvaraRadera
  2. Men varför skulle någon som gärna äter gädda men inte oftare än några gånger per år och som inte tycker att det är försvarligt att dra upp mer fisk än vad man behöver fiska som Y? Vi fiskar olika och varför skulle man inte kunna föra ett reonemang utifrån det? Sedan tror jag att du blandat ihop X och Y, för X slutar ju i exemplet efter fyra lagom matgäddor...

    SvaraRadera
  3. X och Y, har alltid varit krångligt att hålla reda på...
    Givetvis kan man ha en diskussion och resonera runt ditt exempel, men då är det ju färdigt. 4 matgäddor eller 10% av 200 C&R? Finns väll ingen som inte tycker att 4st döda är bättre än 20st!?
    Ok, jag vänder på det hela, en C&R fiskare får 4st gäddor på ett år, släpper alla, 10% dör. Den andra tar 200st och äter upp alla. Nu är frågan: Vilket är minst skadligt för beståndet?

    SvaraRadera
  4. Någonstans finns det säkert fortfarande de som betraktar gäddor som ogräs som bör bekämpas, åtminstone i vissa vatten. Men om vi utgår från att det är önskvärt/positivt att behandla beståndet skonsamt så är det ju ändå så att vi inte bara är och fiskar olika utan att vi också fiskar i olika vatten men olika förutsättningar. Hur hårt fisketrycket är och vilket uttag ett bestånd "tål" är ju, ur beståndsvårdssynpunkt, relevanta frågor. Det är ju inte säkert att nolluttag alltid är det optimala. Ett visst, selektivt, uttag kan kanske ha positiva effekter? Men på det stora hela så verkar det rimligt att anta att är bättre för beståndet med små uttag.

    Man kan naturligtvis lägga in beståndsvårdsaspekten i ett etiskt resonemang, men samtidigt handlar etiska överväganden om annat och mera än just det. För mig handlar det mest om hur det känns (för mig) och det styr mitt handlande. Av andra begär jag inte mer än att de reflekterar över sitt handlande (och sedan gör det som känns rätt för dem). Men det är ändå intressant att diskutera sådana här saker.

    SvaraRadera
  5. Se där! Helt enig med dig.
    Diskussioner runt etik och fiske, har i alla fall fått mig att fundera runt mitt eget beteende och jag kommer försöka förbättra mitt C&R-fiske, så att jag blir ännu bättre på att hantera fisken skonsamt. Dock kvarstår frågan om det verkligen är etiskt att sportfiska/C&R-fiska.... Men då jag inte vill sluta fiska, "försvarar" jag mig med att det är en av de skonsamaste metoderna jag klarar av att hantera.

    SvaraRadera
  6. Vi är säkert överens om det mesta. Själv har jag svårt (det är gamla, djupt inpräntade värderingar som sitter i) för det "moderna" C&R-fisket men jag har inge problem med att andra ägnar sig åt det så länge de gör det med omdöme och visar hänsyn (mot fisken och mot andra fiskare). Det är väl i det senare avseendet det ibland går fel när C&R-fiskare sätter sig på sina höga hästar och kallar den som tar en matgädda för mördare eller när man tycker att det är OK att anordna en fisketävling mitt i lekperioden (eftersom man ju tillämpar C&R).

    C&R är ett sätt att minska effekten på beståndet av ett hårt fisketryck men det är ingen etisk trollformel som gör allt problemfritt.

    Skitfiske!

    SvaraRadera