Jag, en skolkare

Den första gången jag fick rösta var i folkomröstningen om kärnkraften. Ni minns (?) den där med tre alternativ för att politikerna skulle vara hyfsat säkra på att folkviljan i vart fall inte fick genomslag i form av ett entydigt resultat. Sedan har jag troget röstat. Fram till idag. Det finns nämligen ingen ledande politiker som jag vill ge mitt förtroende och inget partiprogram som inte innehåller saker jag vägrar att ge mitt stöd. Dessutom tror jag inte att det spelar någon roll vilka som styr. Lika litet som det spelat någon roll för Östersjön. Klimatet är de inte heller vare sig beredda eller kompetenta att göra något åt. Jag menar kan de inte ens fixa vädret så är det ju uppenbart att klimatet är en övermäktig uppgift. Så jag gick och fiskade istället. Nappade gjorde det inte men det kändes ändå som ett bättre sätt att använda denna septembersöndag.

Vill ni inte förstöra hela kvällen med valvakan så titta gärna på Tomt hav.