O tempora, o mores!

För mig, som genomgick grundskola, gymnasium och universitetsstudier utan att ens se en dator eller mobiltelefon, känns fortfarande allt som har med datorer, IT och internet att göra som nymodigheter. Men saker och företeelser blir snabbt gamla i dagens samhälle. Företeelsen diskussionsforum tycks vara en sådan företeelse som häller på att bli, eller redan blivit, ifrånsprungen av utvecklingen och modet. Själv har jag inte hängt med och använder varken facebook, instagram eller twitter. Att blogga och hänga på diskussionsforum har på kort tid kommit att bli Old School, vilket passar mig.

Signaturen BeBest (på fiskesnack) gjorde i ett inlägg som förtjänar att återges följande lilla betraktelse över vad som ändrats:

"Jag tror det fanns gott om fiskenjutare här i början och några år framåt. Man njöt av stunderna vid eller på vattnet oavsett om det blev något eller inte. Man prövade sina chanser och gav sig tid att koppla av. Fick man inget så var det lika gott eller blev det en duglig fisk att ta hem till mat var det en stor bonus men inte det viktigaste och tyckte man att den granna fångsten gott kunde få leva vidare så fick den det och fick ett stort tack för god kamp med sig.
Sen blev det mera av fiskepresterare och vara värst och mest. Mycket handlade då om att att visa upp sina nyligen införskaffade penisförlängare och tal om hur de skulle användas till att bedra hongäddorna. Någonstans där bland vågar, måttband och fotograferande började forumet balla ur. Sen har det inte varit i stånd att resa sig igen.
Alla imperier har en tid av tillväxt, en tid av konsolidering, en tid av retardation och går mot ett slutligt sammanfall. Fiskesnack har hunnit en bra bit in i den utvecklingen."

Själv har jag gjort ungefär samma analys. Jag hoppas att det man kan se på nätet inte är representativt för hur sportfisket i stort "utvecklats" utan att det mer handlar om ett gäng posörer. Men kanske är jag överoptimistisk? Penningens makt är stor och vi lever i en tid när det sportfiskeindustriella komplexet - i ohelig allians med organisationen Sportfiskarna som diskret kastat sina egna sportfiskeetiska regler överbord - i till fisketävlingar förklädda reklamfilmer och på andra sätt gör sitt yttersta för att marknadsföra någon slags amerikaniserat ideal med stora och häftiga båtar med all tänkbar utrustning, dragna på trailers av stora och häftiga bilar. Man verkar mer inriktad på att maximera sportfiskets konsumtionspotential än något annat. Den stillsamme snusmumriken (en, för att använda BeBests uttryck, typisk fiskenjutare) som smyger fram i strandkanten med sitt metspö tillhör inte längre målgruppen. Han är inte intresserad av att köpa ekolod och annat som tydligen är nödvändigt för att man numera ska ha något vettigt utbyte av sitt fiske. Och vad man egentligen menar med ett hållbart fiske är oklart. Det verkar snarare handla om att låta pengarna rulla och köra så det ryker.