När jag formades som sportfiskare studerade jag naturligtvis hur andra, framförallt de som räknades som skickliga fiskare, gjorde. Mycket av det jag såg prövade jag, en del tog jag till mig, annat förkastade jag och en del ändrade jag litet på så att det passade mig. På det sättet blev jag en rätt duglig fiskare.
Det var en annan tid då, en annan anda. Vi hade inget internet och inga sociala media. Vi var sociala ändå. Snackade med varandra och utbytte erfarenheter. Gav varandra små tips. Men ingen pekade med hela handen. Ingen tyckte att de som gjorde på ett annat sätt än hur han själv gjorde saker gjorde fel. Kanske var vi, då på sjuttiotalet, fortfarande litet smygmaoister och tyckte att hundra blommor kunde få blomma?
För vi, i viken, fiskade var och en efter sitt huvud. Vi hade våra egna favoritdrag, våra egna idéer om var gäddan skulle sökas och när den nappade som bäst. Trots att viken var en begränsad yta och trots att vi var många entusiaster så var det aldrig någon trängsel. Det var tvärtom sällan man var närmare en annan fiskare än några hundra meter.
Så det var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar