Ibland (rätt ofta) får jag signaler om att jag inte är ensam om att uppleva att den mekaniska kvaliteten på rullar ofta var bättre för. Idag saxar jag följande ur ett inlägg på ett fiskeforum:
" I våras köpte jag en Penn Battle II 2000. Den låter inte "tick-tack" utan "klonk-klonk" i ojämn rytm. När man fiskar med den känns det som om bygeln ibland slår i spöklingan, men det gör den inte. Jag har demonterat rullen och släden till spolens uppläggningsrörelse glappar betänkligt. Tillverkningsslarv eller för generösa tillverkningstoleranser. I alla fall är klonket oerhört störande när man vevar in betet.
En dag när jag inte är för lat ska jag lägga rullen i ett paket och skicka in den som garantiärende.
Samtidigt har jag en uppsättning rullar från 70- och 80-talen som går sammetsmjukt. Med modern CNC-teknik borde det inte vara omöjligt att få tll likvärdig kvalitet."
Och jag håller med. Visst borde det med modern teknik gå att få till rullar som håller samma kvalitet som rullar från sjuttiotalet? Det gör det förstås, men dagens konsumentprodukter görs inte för att hålla utan för att gå sönder så att de behöver bytas ut inom en inte alltför lång tid. Dessbättre kan man välja själv vilken sorts rulle man vill ha och de från sjuttiotalet som fortfarande går sammetsmjukt är ju, bevisat, hållbara. Det är stor skillnad på drev i stål och mässing eller fosforbrons jämfört med de tråkiga (billiga) gråa zink- och aluminiumlegeringar man fuskar med nuförtiden. Det är även skillnad mellan snäva toleranser och billiga kullager. Dessa skillnader märks med tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar