När jag var grabb (och fältbiolog) var sälen en ikon för en renare Östersjö. Bortsett från på Skansen hade jag aldrig sett en levande säl. Att se en havsörn var också en exceptionell händelse och jag kan inte påminna mig att jag såg skarv när jag var ute. Numera ser (och svär jag över) skarven varje gång jag är ute och fiskar. När jag ser örnen blir jag glad, för den är det enda som håller ordning på skarvarna. Sälen ser jag ibland men jag vet att den finns där. Vad det blir allt mindre av är fisk.
https://www.norrteljetidning.se/artikel/opinion/debatt/vi-oroas-av-stora-forandringar-i-fiske
Ur det inlägg från Håtö fiskevårdsförening länken ovan går till saxar jag följande:
"En annan sak som oroar oss är fisketrycket från närliggande Storstockholm. Vissa lördagar kan vi räkna till 15 ibland 18 guidebåtar som lägger i vid Spillersboda och som framförallt åker till Åkerö. De hävdar att fisketrycket inte spelar någon roll (likaså Sportfiskarna) vid catch and release (fånga och kasta i). Vi är inte alls säkra på att så är fallet, vi vet alldeles för lite hur stress påverkar fiskeindividen."
Jag har själv fiskat i vattnen innanför farleden i dryga trettio år men i år brydde jag mig inte ens om att lägga i båten. Och Sportfiskarna, som gör anspråk på att företräda alla goda intressen, är ju så intimt lierade med den kommersiella delen av sportfisket att de, i vad gäller betydelsen av det sk guidefisket och C&R, varken kan betraktas som objektiva eller är något att hoppas på. Tur att det finns andra som, på lokal nivå, värnar de alltmer sviktande bestånden.
edit. Det stundar ju val. På riksnivå kan jag inte se att något parti går till val med löften om konkreta åtgärder för att komma till rätta med de problem som berörs ovan eller för att förbättra fisket i skärgården. Däremot vill flera partier försvaga strandskyddet och inget av dessa partier får min röst. Hur det är på kommunal nivå ska jag försöka hinna ta reda på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar