Hur snabbt simmar fisken?

När jag var grabb var utväxlingen på en haspelrulle vanligen trekommanågonting till ett och rullen tog hem kanske en halv meter lina för varje varv på veven. Det fungerade bra. Jag kan inte erinra mig att det var några problem att få draget att gå tillräckligt snabbt eller att jag blev trött i armen av vevandet.

Så kom, på sjuttiotalet, High Speed-versioner av rullarna (för på den här tiden bytte man inte hela modellprogrammet vart eller vart annat år utan höll en modell i produktion i vissa fall i decennier under vilken tid man successivt förbättrade olika detaljer). High Speed-modellerna hade utväxlingar på fyrakommanågonting till ett och tog hem kanske bortåt 75 cm lina per vevvarv.

En Mitchell 300 av sextiotalsmodell med utväxling 3,75/1

Vid det laget var jag en tämligen rutinerad fiskare och jag hade lärt mig att den fisk jag sökte - mest torsk och gädda - oftast fanns någonstans nära bottnen och att de ogillade såväl att lämna desamma som att behöva jaga alltför snabba byten. Det var bara när jag var ute efter näbbgädda och när abborren jagade i ytan som jag behövde veva på litet extra för att presentera mitt drag så att de såg och högg på det. Men det var inga problem ens med en gammal Mitchell C.A.P. Däremot upptäckte jag, när jag blivit med en nyare och "snabbare" rulle att jag fick lov att veva sjukt långsamt för att hålla bottenkontakt när det var torsk jag var ute efter.

En Cardinal C4X - X:et står för hög utväxling - från åttiotalet

När jag så läser specifikationerna för haspelrullarna i årets Napp och Nytt förefaller det som normal utväxling är sexkommanågonting till ett och vissa modellers utväxling börjar med en sjua. Jag frågar mig varför? När behövs denna extrema utväxling vid fiske i svenska vatten? Eller handlar det om den olyckliga kopplingen mellan siffror och försäljningspsykologi, dvs att en högre siffra - oavsett om det handlar om megapixlar, antal kullager eller hästkrafter - automatiskt uppfattas som bättre? 

Själv har jag tydligen inte hängt med i denna utveckling för jag upplever fortfarande att det är ett större problem att kunna ta hem betet tillräckligt djupt och långsamt än tillräckligt snabbt och ytligt. Men vad vet jag? Våra fiskar kanske har muterat? Eller så fiskas det efter nya, invasiva, arter från söderhavet som jag inte ens kan namnet på, men snabbsimmande är de tydligen. Eller kan det vara så att de rullar som idag tillverkas i Kina eller var nu produktionen är billigast, inte är särskilt anpassade efter vårt svenska fiske?

Man ska inte ha bråttom när man fiskar.