Leta i den här bloggen

lördag 11 januari 2020

Blad- och vibrationsbeten

Två på den svenska marknaden relativt nya typer av beten (som har så mycket gemensamt att jag buntar ihop dem) är den typ av wobbler utan haksked och med inbyggda rasselkulor som på nusvenska oftast benämns lipless crankbait  och det bete som består av en  tunn metallskiva (blad) med en tyngd i buken och vanligen ett antal hål i ryggen för att fästa linan. Att hålen är flera är för att man ska kunna välja hur man vill att betet ska uppföra sig i vattnet.





Sådana här wobblers fanns redan på sextiotalet. Jag minns en amerikansk som hette Sonic och i början av sjuttiotalet köpte jag en Rat-L-Trap. ABU lanserade ett egen sådant bete som hette Snoky. Den wobblern blev uppskattad i de länder där man visste vad det var för något och hur det skulle användas men här på sin hemmamarknad misslyckades ABU med (eller struntade i?) att förklara hur det  var tänkt att användas och det blev heller ingen succé.

Bladbeten kom jag i kontakt med för cirka tjugofem år sedan då jag köpte två stycken utan att riktigt veta vad det var men de visade sig fungera förträffligt till sommarfisket från båt efter jagande abborre (men det gör ju, å andra sidan, de flesta små drag). Från båt är annars viktigt eftersom såväl dessa beten som de ovan nämnda lipless crankbaits kan vara knepiga att fiska i grunt vatten och därför ofta kan vara knepiga att använda vid fiske från land.

På plussidan för båda dessa betestyper får räknas att de ofta, på grund av sin kompakthet och koncentrerade vikt, är lättkastade. Hittills har jag inte använt dem särskilt ofta helt enkelt därför att jag sällan ställts inför situationer där jag inte har andra beten som gör jobbet bättre och mycket beror detta, som sagt, på att jag oftast fiskar från land och vanligen på tämligen grunt vatten. Nu har jag emellertid, till följd av mitt nyvaknade intresse för isfiske (snacka om att vara i otakt med klimatutvecklingen...) läst in mig på hur dessa betestyper används vid isfiske (pimpel) på ungefär samma sätt som en balanspirk och förstått att de alltså inte bara kan användas vid traditionellt spinnfiske utan även vid vertikalfiske.

Om isborren kommer till användning denna "vinter" framstår i skrivande stund som högst osäkert men till sommaren planerar jag att utveckla mitt fiske med blad- och vibrationsbeten. Jag har några ställen där jag från land fiskar i djupt vatten (och där jag hittills fått såväl abborre som gädda) och har även planer på att i år sätta min lilla aluminiumeka i sjön. Sedan kommer jag att testa hur de fungerar på makrill, sej och bleka när jag och Håkan åker till Hardangerfjorden i augusti

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar