När jag växte upp fanns inga barnbilstolar. Folk, även ungar, cyklade utan hjälm. Det var fritt fram att fiska i hamnar och från pirar. Risker fanns men den princip som gällde var personligt ansvar. Ibland fanns det en skylt som förklarade att om man gjorde de ena eller andra så gjorde man det på egen risk. Det tycker jag fortfarande är rimliga principer. Att man tar ansvar för sitt eget handlande och får göra även inte helt ofarliga saker. På egen risk.
Dagens samhälle, som jag inte är helt bekväm i, upplever jag som schizofrent. Å ena sidan jublas det åt hundraåringar som hoppar fallskärm men samtidigt stängs fina och relativt säkra fiskeplatser av med hänvisning till någon risk. I Uddevalla såg jag i förra veckan två betongpirar från vilka ett tiotal ungdomar fiskade. De sket högaktningsfullt i de stora skyltar trygghetsfascisterna i kommunen satt upp och det applåderar jag. Hade jag varit litet vigare skulle jag själv klättrat förbi det larviga stängsel det slösats skattepengar på men fick istället, med avsevärt större risk än om jag kunnat stå på någon av pirarna, klättra i stenskravlet för att komma till. Läser nu någon av kommunens intelligensaristokrater min blogg antar jag att hela området är avspärrat nästa gång jag är där...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar