En pigg åttioåring

Ett av de mest användbara fiskeredskapen firar i år sitt åttioårsjubileum. Det var nämligen mitt under brinnande världskrig, 1942,  den franske sportfiskaren Jean Grizaud tillverkade sitt första bubbelflöte i transparent plast. Det påstås att han inspirerats av sin iakttagelse av hur fisken tycktes attraheras av de bubblor som uppkom i det strömmande vattnet. När kriget var över startade Grizaud industriell produktion av sin uppfinning och redan samma år, 1945, producerades över 100.000 buldoflöten. Namnet Buldo, som är ett inregistrerat varumärke, kommer sig såvitt jag förstår av det franska bulle d´eau som betyder vattenbubbla (vilket väl, rätteligen, borde vara luftbubbla eftersom det ju är vad de bubblor vi ser i en fors eller en vågkam består av). Hursomhelst, uttalar man Buldo som en fransman så låter det likadant som när man (eller han) säger bulle d´eau.

Buldo är, liksom Thermos, ett varumärke som kommit att bli synonymt med en pryl. Precis som vi oreflekterat kallar en vaccumisolerad flaska för termos oavsett vem som tillverkat den kan vi kalla vilket plastkuleflöte som helst för ett buldoflöte. Även om detta är ett ovedersägligt bevis på produktens framgång måste det framkalla blandade känslor hos varumärkets ägare. Som är Bonnand

Originalbuldon är den runda plastkulan i genomskinligt material som kan, helteller delvis beroende på vilken kastvikt och vilka flytegenskaper man vill ha, fyllas med vatten och är försedd med "öron" med hål genom vilka linan kan träs eller i vilka linan kan knytas beroende på om man önskar ett fast eller glidande montage. Produktutvecklingen har sedan gett oss buldoflöten i olika färger, ovala buldoflöten, buldoflöten i mjukare plast, buldoflötet med inbyggd blyvikt och några till varianter. 

I Frankrike är fisket med buldoflöte stort och så även i de flesta länder i den stora världen utanför Sundbyberg. Här i Sverige, där vi vet bäst om det mesta och särskilt om hur man ska fiska, ses plastkulorna av de flesta som mer eller mindre odugliga leksaker. Dessutom är de ju misstänkt billiga. Nej, varför köpa en billig plastkula när en dyr bombarda eller ett riktigt flöte kan göra samma jobb? Till plastkulans vanrykte bidrog under förra seklets andra hälft militanta flugfiskepurister som störde sig på att bli utfiskade av semesterfiskare beväpnade med teleskopiska metspön, buldoflöten och färdigknutna flugkast med två eller tre flugor. Förmodligen överdrev de metodens effektivitet men det var deras insändare och debattinlägg i den dåvarande (tidigt sjuttiotal) fiskepressen som fick mig att skaffa ett femmeters teleskopiskt glasfberspö med ringar (och bidrog till att det kom att dröja innan jag själv hamnade i flugfisketräsket...).

I kommande inlägg ska jag lära er som inte redan vet hur man kan använda olika buldoflöten i olika fiskesituationer.