 |
| Piggvar, Wilhelm von Wright |
Ätit den, med största förtjusning, har jag gjort många gånger men trots att den finns i de vatten där jag vanligen fiskar så har jag ännu aldrig fått någon på kroken. Eftersom den är en rovfisk och åtminstone vissa tider jagar på grunda sandbottnar så borde jag, strängt taget, med tanke på hur oändligt många timmar jag vevat hem mina havsöringdrag över sådana ha kunnat få åtminstone någon piggvar som bifångst, men icke. Så tydligen krävs en mer riktad ansträngning för att en egenfångad piggvar ska hamna på mitt middagsbord.
Som jag förstått saken så fungerar allt fiske - spinn, rörligt mete och statiskt mete - så länge det bedrivs bottennära där det finns piggvar Jag gissar att det mest kritiska (som vid allt fiske jag känner till) är just att presentera sitt bete på rätt plats så prio ett får bli att luska reda på var (och när), i de vatten där jag fiskar, chansen att stöta på piggvar är störst.
Nå, jag kan tänka mig mycket sämre sätt att fördriva tiden än att sitta vid en strand och vänta på napp och jag har, som bekant, en förkärlek för franska och japanska kusthaspelrullar så i år kanske det är dags att göra något konstruktivt för att, äntligen, få avnjuta en piggvar jag själv dragit upp och tillagat. Fast skulle den nappa när jag är på Gotland så låter jag nog mamma sköta matlagningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar