Leta i den här bloggen

måndag 30 september 2019

Svårt att komma till

När jag för över trettio år sedan slog ned mina bopålar i Norrtälje så var den långa roslagskusten med alla dess uddar och vikar och öar tillgängliga med bil ett starkt argument. Från Gotland var jag nämligen van vid att kusten var tillgänglig, dvs att man i princip överallt kunde komma ned till stranden eller dess omedelbara när het med bil och sedan gå och fiska i princip som man ville. Varför skulle det inte vara så även här? När allt kom omkring så hade vi ju en strandskyddslagstiftning.


Föga anade jag hur effektivt man med vägbommar och förbudsskyltar hade gjort sitt yttersta för att inom lagens råmärken (och rätt ofta utanför dessa) förhindra att andra än markägare kunde ta sig med bil inom rimligt promenadavstånd. Inte heller hade jag kunnat föreställa mig hur effektivt man även där stranden inte var tomtmark på olika sätt gjort det omöjligt, otrevligt och/eller oebkvämt för fiskare och andra att röra sig i strandzonen. Inte heller hade jag förstått att de flesta åtkomliga vikar som på kartan sett så lockande ut var med eller mindre inklädda med tryckimpregnerat virke. Så var situationen i slutet av åttiotalet och sedan dess har man lyckats täppa till de flesta av de luckor som då fanns. 

Jag skulle tro att det är få ställen i Europa där det, relativt den sträcka kust som finns, är så svårt för en sportfiskare utan båt att "komma till" som i Roslagen. Men eftersom det nu är så så får man väl utgå ifrån att det är på det viset fde som bestämmer tycker att det ska vara. Jag har i alla fall inte hört någon annat.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar