Kroka av

För att fånga en fisk behöver man bara en krok. Det är bara den krok som sitter fast i fiskens mun man har någon glädje av. Krokar som befinner sig någon annanstans skapar mest problem eller är i värsta fall farliga. Ska man landa en gädda som har en wobbler i gapet så är det ofta en eller två trekrokar som hänger utanför och ofelbart fastnar i håvgarnet. Använder man inte håv utan försöker ta gäddan med nack- eller gälgrepp är risken påtaglig för att någon av dessa krokar, om gäddan knycker till, hamnar i ens hand eller jackärm.

När jag var grabb så hade så gott som alla skeddrag som var avsedda för gäddfiske och var längre än fem centimeter två trekrokar och redan då hade jag kommit fram till att den extra kroken mest var i vägen (så jag monterade bort den). Nu är det sällsynt med dubbla trekrokar på skeddrag.

Två gamla favoriter - min mest slitna Swim Whizz och en Cisco Kid - med "modern" bestyckning.

På motsvarande vis så hade så gott som alla större (över tio cm långa) gäddwobblers inte bara två utan tre trekrokar, men nu är det vanligare med två. Har du en wobbler med tre krokar så pröva att ta bort mittkroken. Oftast fungerar det bra. Om gången påverkas blir den livligare (vilket sällan är en nackdel) och om balansen påverkas negativt kan detta oftast avhälpas genom att man monterar större (dvs tyngre) krokar.

Med två istället för tre krokar blir krokningen bättre. Jag lovar. Risken för att fastna i håvgarn eller att få en krok i handens minskar också och det blir enklare att kroka av fisk som ska sättas åter. 

Idealet för en sportfiskare är naturligtvis enkelkrok utan hulling. Nu är det inte praktikabelt i alla lägen men man kan ofta minska antalet krokar. Och hullingar går att klämma åt med en bra tång. Sedan är ju ursäkten att ett visst bete kräver trekrok eller flera trekrokar något tunn. Man kan ju välja att fiska med andra beten. Själv använder jag numera mest jigg, med enkelkrok och utan stinger, när jag fiskar efter gädda. Dessutom använder jag oftast vad moderna gäddfiskare uppfattar som löjligt små beten. De allra flesta av mina grova gäddor har jag, för övrigt, tagit på beten som vägt mindre än 30 gram (och den största på ett 15 grams skeddrag). Det är möjligt att stora och tunga beten är mer effektiva om man är ute efter grov gädda men ingen ska försöka inbilla mig att de är nödvändiga, dvs att man bara får snipor om man kör med lättare don, utan det är ett val man gör.  

Sådana här beten fångar stor fisk, kräver inte tunga spön eller grova linor och klarar sig med en enkelkrok. Man kan välja att fiska med sådana och det finns goda skäl att göra så.

Jakten på storfisk är oupplösligt förenad med företeelsen sportfiske men dagens C&R-fiske har, det är i alla fall min bestämda uppfattning, lett till vad som närmast måste betraktas som en urartning. På den tiden då gäddfiskare normalt tog hem och lagade till sin fångst var en gammelgädda förvisso kittlande men oftast ville man ha fina fiskar i två- till trekilosklassen då dessa är betydligt bättre matfisk. På den tidens typiska utrustning gav också dessa fiskar - som av dagens "moderna gäddfiskare" hånfullt benämns snipor - god sport. Förmodligen var det också god beståndsvård (eller i v art fall inte skadligt för bestånden) att fisket var inriktat på fisk i den storleken. Den restriktion som gäller för gäddfiske i Östersjön, att endast fisk mellan 40 och 75 cm är lovlig att ta hem bygger, såvitt jag förstår, på den insikten. Eftersom jag själv gillar att äta (väl tillagad) gädda och upplever att en viktig del av poängen med mitt sportfiske är är just tillfredsställelsen i att ta reda på, laga till och äta (kanske bjuda) på fisk jag själv fångat så är mitt gäddfiske inriktat på fisk som ligger inom det tillåtna längdintervallet (fast helst åtminstone 60 cm...).

Förr hade Vicke en dubbelkrok (se den blå wobblern i mitten). Mycket bättre än den trekrok som idag är standard men eftersom färre wobblers fastnade i botten drabbade det väl försäljningen. Själv gör jag en sk retro fit med enkelkrok.

Nu fiskar jag oftast efter havsöring och på så gott som alla mina havsöringbeten sitter en enkelkrok. Ett favoritbete är kustwobblern Vicke och den riggar jag med en enkelkrok (Owner Siwash) fastnypt i öglan så att spetsen pekar uppåt. Wobblern blir då i princip säker mot bottennapp. Jag brukar säga att jag kan låta den kravla på mage över tångruskorna utan att den fastnar. Fastnar gör däremot fisken, även de gäddor jag ibland får som bifångst, och nästan alla fiskar är krokade i överkäken precis i mungipan (vilket gör att jag klarar gäddorna trots att jag inte har någon wiretafs eftersom linan är helt utanför tandgarnityret). Och vill jag inte ha fisken så är det enkelt att kroka av utan att ens behöva lyfta upp den ur vattnet (vilket är det skonsammaste om man vill tillämpa C&R).

Vi skulle ha ett roligare och mer hållbart gäddfiske om vi kunde återgå till de lättare redskapen och rikta in oss på normalstora snarare än metergäddor. Och om vi tvingade alla gäddfiskare att ta rätt på och äta upp sina fångster skulle trycket på bestånden minska dramatiskt. Men detta är antagligen utopier.  Många verkar ju fiska mest får att få en ursäkt att posera på youtube och andra sociala medier. Däremot kanske någon som läser detta kan få inspiration till att plocka bort en eller annan helt onödig krok?